trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 32 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Det var inte så här det skulle bli
Sitter i lägenheten. Försöker packa ihop lite kläder att ta tillbaka hem till mina föräldrar. I ett desperat försök att övertyga mig själv om att jag kunde flytta rakt in här tog jag för ett tag sen hit nästan alla mina kläder. Nu tar jag tillbaka en del. Det som skulle ha varit ett steg framåt blev istället ett steg bakåt. 
 
Det var med tunga steg jag gick upp till lägenheten från bilen. Lyckades uppbringa en smula kraft och städade bort möglet ur kylen som matvarorna han lämnade för flera veckor sen hade skapat.
 
Nu. Nu gick luften ur mig. Sitter på golvet. Låter den senaste popmusiken dunka i mina öron. Högt, högt. Försöker tysta hjärnspökena. Trycka bort demonerna. Jag orkar inte ha dem här just nu. Inte nu, inte här i lägenheten alldeles ensam.
 
Men det går inte. Det är den 1:a december idag. Den dagen brukade vi tända ett sånt där ljus med siffror på. Sätta upp en stjärna i fönstret. Det blir inga stjärnor i år.
 
Det var inte så här mitt liv skulle bli. Det var inte alls så här det skulle bli.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Jag tror det blir bättre. För varje liten sak du klara av så blir du starkare, du måste bli det. Tänk på allt du klarat av hittills.

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 16:55:43
  • Noor säger:

    Tänker på dig. Ha tålamod.
    Ta väl hand om dig vännen

    Svar: Jag försöker. Jag försöker. Tack Noor.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 18:44:39
  • Klara säger:

    Hej!
    Har sträckläst din blogg, den berör. Dels blir man så himla arg på ditt ex, och dels slås man av vilken stark person du verkar vara.
    Jag hoppas att du mår bättre snart! Och jag ser fram mot den dagen när du kan titta tillbaka på det här och förstå att du är tusen gånger bättre än honom, att han aldrig kan få någon bättre än dig och att han inte förtjänar dig.

    Här följer en lista med saker som kanske muntrar upp dig för stunden :

    -Roliga vines : http://vinescope.com/index.html
    - En tumblr med lite glada citat osv : http://happythings.tumblr.com/
    -Titta på filmen I rymden finns inga känslor
    - Läs niotillfem's blogg. Hon skriver bra inlägg om saker och ting. Tex om att bli dumpad, att vara kär, att bli sviken osv.
    - Läs Sagan om Isfolket! Bra och lättläst bokserie!
    - Läs lite intressant fakta om ord! http://9gag.com/gag/aM188GX

    - Det här är också lite intressant! Handlar om kartor! http://twistedsifter.com/2013/08/maps-that-will-help-you-make-sense-of-the-world/

    Sen har jag några fler länkar på lager som kanske kan muntra upp, återkommer med dem!

    Många kramar!

    Svar: Tack Klara. Jag ska använda dina länkar när jag behöver. Är bara svårt nu. Vill på något sätt inte skratta. Kan inte göra på riktigt. Stora kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 21:05:20
  • Anonym säger:

    Du lät honom förvalta ditt hjärta i hans händer, du litade fulländat på honom att han skulle ta hand om det väl. Och han gjorde det under väldigt lång tid. Men istället för att lämna tillbaka det till dig så helt som möjligt när han kände att han inte kunde bära ditt hjärta mer, så lekte han med det. Han lattjade ditt hjärta mellan hans händer och sen kastade han det tillbaka till dig det hårdaste han kunde. Så hårt och oförutsett att du inte kunde eller hann fånga det och det gick i tusen bitar. Och man faller handlöst. Jag vet. Men jag tror och jag ser att du är stark. Ditt hjärta är trasigt nu och det kommer det på något sätt alltid att vara, ärrat. Men det slår fortfarande. Och det läker, sakta men säkert läker det. Man glömmer aldrig, men jag tror att du precis som jag gjort, kommer lära dig leva med ditt ärrade hjärta. Ge det bara tid. Det är okej att det tar tid. Du har målet klart. Trehundrasextiofemdagar! Kram

    Svar: ❤❤❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 21:24:49
  • Sophie säger:

    Hamnade av en slump här och har nu läst allt du har skrivit. Jag har gråtit med dig, men också för att jag kunde känna det där stinget i hjärtat, inte för att jag saknar honom, eller älskar honom, utan som en påminnelse om vad jag en gång varit med om och klarat mig ur.

    Jag önskar att jag kunde säga att tiden läker alla sår, men det vet vi båda två att du inte vill höra. Tiden gör det lättare, men den läker inga sår.
    Jag har gått igenom något liknande, jag hoppades, hoppades att allt bara skulle vara en dålig dröm i flera månader. Jag hoppades fortfarande när vårt barn föddes och han var hemma med sin nya flickvän i deras nya hem. Just där och då var sveket mot mig.. överväldigande.

    Idag känner jag mig mycket starkare och som en bättre person, hur klyschigt det än må låta. Jag hoppas och tror att det kommer bli samma för dig. Bara det att du har bestämt dig för att leva är stort för mig.

    Jag fortsätter gärna att följa dig, ända tills den dagen du bara känner det där stinget i hjärtat - när någon annan berättar om sina upplevelser.

    Svar: Hej Sophie. Det gör ont att läsa det du skriver. Jag har inte släppt mitt hopp än. Jag kan inte göra det. Vet inte hur jag ska bli starkare. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 22:18:06
  • Julia säger:

    Kära du, inatt kan inte jag sova och då tänker jag på dig. Jag har drömt mardrömmar som känns så verkliga, men jag vaknar iallafall upp. Mina mardrömmar tar slut, och även om de lurar där runt hörnet så vet jag att de inte var på riktigt. Och det är detta som är skillnaden mellan dig och mig, jag vaknar upp ur min mardröm, det gör inte du.
    Du är så otroligt stark som klarar av att på något sätt överleva, trots sömnlösa nätter, trots ångesten och paniken.
    Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig och jag önskar att jag kunde vara där och trösta dig. Vi är många som hejar på dig, du är inte ensam, glöm aldrig det <3

    Svar: Hej Julia. Tack för din kommentar. Jag hoppas att du till slut fick lite sömn. Varje morgon vaknar jag med en stor sten på bröstet. Den lättar inte. Vill inte gå upp till den här verkligheten. Vill inte. Men jag vet att jag måste. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-02 | 02:43:09
  • C säger:

    "Det var inte såhär det skulle bli" det är den värsta känslan som finns, jag vet det. Men man måste tänka att till slut blir allt bra i alla fall. Hoppet är det sista som lämnar människan. För några månader sedan grät jag mest hela tiden och tänkte precis som dig att det var inte såhär det skulle bli. Det var i juni det tog slut. Efter fyra år. Vi hade bokat resa till i somras, vår första utlandsresa den som aldrig blev av. I november någon gång började allt helt plötsligt kännas bättre och nu gråter jag knappt inte längre. Jag känner ett tomrum och undrar fortfarande hur allt kommer bli till slut. Men det värsta är över nu. Forsätt hoppas och låt dessa 365 dagar passera så tror jag du kommer må bättre, jag tror verkligen det. Styrke kramar!

    2013-12-08 | 10:01:44
Kommentera inlägget här: