trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 45 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Älska mig själv
Jag har känt mig stressad ända sen jag la upp de sista två inläggen. Det var precis vad som rörde sig i mitt medvetande då och jag la inte närmare eftertanke vid vad jag egentligen hade skrivit. Men inser nu att jag får kalla kårar varje gång jag ser att jag har fått en kommentar. 
 
Jag har precis skrivit många långa rader om mitt utseende. Om hur jag ser på det. Om sånt som jag faktiskt inte någonsin har berättat för min omgivning. Såna tankar som jag skäms för och egentligen aldrig vågat sätta ord på. För då blir de mer verkliga, då blir de framdragna ur den plats längst bak i hjärnan där jag noga placerat dem.
 
Kanske är det bra att jag fick ut det. Fick ut det så att jag kan börja göra något åt det. Göra något för att fixa min uppenbarligen sargade självkänsla. Göra något för att bli så bra jag kan bli på utsidan och då också börja jobba på den där nedbrutna insidan.
 
Jag vet det egentligen. Jag vet att innan jag älskar andra måste jag lära mig att älska mig själv. Det måste komma först. Det är bara svårt. Jag har alltid mätt min lycka i hur bra andra mår och i hur mycket de uppskattar mig. Aldrig i hur mycket jag uppskattar mig själv. För jag är som gladast när jag har gjort andra glada. Då spelar det ingen roll om jag inte gillar mig själv - för andra gör det åt mig.
 
Jag måste komma bort från det där. Måste älska mig själv lika villkorslöst som jag älskar andra. Jag måste.
 

Kommentarer

  • Sofia säger:

    Vilken insikt! Du är så klok och omtänksam. Tänk sen när du läser hela bloggen om några månader. Då har du svart på vitt hur mycket som har hänt med dig. Jag vet att du kommer klara det här. Och det är det många med mig som är. Kram Sofia

    Svar: Tack Sofia. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-14 | 16:51:36
  • kerstin säger:

    Jaaaa!
    Genom att vara så öppen som du är mot oss är du även öppen mot dig själv=) Du har kommit så mycket längre på bara några timmar än du gjort på hela bloggtiden!! jättebra jobbat=) Du kommer ur det här helvetet så mycket starkare än du kan ana.. Inte idag, inte imorgon men det kommer att ske. Fortsätt skriv och få ur dig alla tankar och funderingar, det läker. Vi är många som vill vara med och peppa! kram

    Svar: Bra att inse. Fortfarande svårt att se hur.. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-14 | 17:10:14
  • Fellu säger:

    Hej !

    Jag heter Fellu, jag är 13 år och gravid. I min blogg kommer jag skriva om hur det känns att vara ung och gravid och allt om skola/familj/pojkvännen.

    www.litenochgravid.blogg.se

    2013-12-14 | 17:15:39
    Bloggadress: http://www.litenochgravid.blogg.se
  • Kliar och sticks säger:

    Precis just så:)

    2013-12-14 | 17:59:58
    Bloggadress: http://kliarochsticks.blogg.se
  • Ellen säger:

    Du kommer klara dig ur det här, jag lovar. Och när du väl är där vid mållinjen så kommer du älska dig själv mer än någonsin, vara starkare än någonsin förr och du kommer vara lycklig för småsaker som du inte har känt lycka för innan. Jag önskar dig all lycka till och hoppas på att din hemska resa snart är över så att du kan stiga på en ny bättre en. Kramar

    Svar: Åh. Jag hoppas också det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-14 | 20:51:28
  • Emeli säger:

    ❤️

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-14 | 21:02:34
  • A säger:

    Försök tänka, (även fast jag vet att det är känns omöjligt just nu) att det kanske finns en mening med det hela, och att du SKA fortsätta, utan honom. Det finns en värld att upptäcka, nya människor att möta, glöm inte det. Det kommer kanske inte vara lika honom, men de kanske kan få dig att skratta någon gång, och bara det är guldvärt. Alla kan också bli "speciella". Det värsta med hjärtesorg är att det verkligen lämnar ett ärr efter sig, men det är något som i princip varje människa går igenom någon gång i livet, och det är bara att försöka hålla huvudet högt och kämpa vidare. Det tar tid, så helvetes lång tid dessutom, att komma över någon som har funnit i ens liv så länge. Jag vet. Men man kommer över dem. ...(...kanske med en något förändrad syn på kärlek) En dag kommer du vakna upp en morgon och han kommer INTE vara det första du tänker på. Lovar dig.

    Svar: Tack för din kommentar. Ja, det finns så mycket därute att upptäcka. Jag vet det. Men jag har så svårt att känna tröst i det, för jag kan inte få bort honom ur hjärtat. Jag lät honom invadera varenda litet utrymme däri...
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-14 | 22:26:48
  • Sofia säger:

    Kram"

    2013-12-14 | 23:16:15
  • linnea säger:

    Jag känner inte dig, jag har ingen aning om hur du ser ut eller ens vad du heter. Men jag tänker på dig. Jag kan säga mycket, men det finns inga ord som räcker till. Jag vet det av egna erfarenheter.

    Det enda jag kan ge dig, från en främling till en annan, är ett stort <3. Blunda, känn hur kärleken strömmar ut ur dataskärmen och in i ditt hjärta. Andas in det. Känn det. Låt det stanna kvar och kanske, kanske stärker det dig för en liten stund iallafall.

    Massor med kramar fina du.

    Svar: Tack fina fina du. Jag känner den. Stora kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-14 | 23:31:56

Kommentera inlägget här: