trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 61

Kategori: Allmänt

Hopp - patetiskt och ologiskt men ändå så viktigt
Vi är nyss hemkomna från en lång skiddag. Nu ligger jag i soffan i den nya stugan som pappa och min farbror har köpt och renoverat. Du hade älskat den här stugan. Du hade älskat att få gå runt och fixa, skruva upp krokar och fundera på de smartaste lösningarna. Du hade älskat hela den här resan. Min farbror är i sitt esse och drar det ena skämtet efter det andra. Pappa är så glad för att alla är samlade. Du hade älskat alltihop.
 
Imorse när vi skulle ta oss till skidbacken gick allt skit. Bildörren hade fryst. Liften ovanför vår stuga stod still. Och skidbussen var spårlöst borta. Stämningen var allt annat än på topp. När jag stod där och frös tänkte jag på vad som hade hänt om du hade varit med. Du hade skojat med de andra. Förmodligen puttat ner dem i diket. Skrattat för att du var så glad bara för att få vara i fjällen tillsammans med alla. 
 
Dagen har varit okej för mig. Jag har skrattat några gånger, men också fastnat i några riktigt obehagliga tankar ibland. I liften när kylan bitit tag alldeles för hårt i min kropp. Då har det varit omöjligt att tränga bort dig. Jag märker att det ofta är så. När jag fryser, när det är mörkt och obehagligt, då kan jag inte trycka bort dig för allt i världen. För då saknar jag dig som allra mest.
 
När vi skulle ta oss hem idag gick återigen det mesta fel. Jag trillade. Min lillasyster trillade. Herre Gud vad vi trillade. Vi hade råkat åka in i snökanoner som bara sprutade is och la sig som klister under skidorna. När vi äntligen kommit ifrån backen var vi tvungna att ta oss nerför en liten slänt innan vi var hemma. Det var brant och jag sa åt min lillasyster att försöka hasa ner. Hon satte sig och vi andra kom tätt efter. Helskotta vilken fart vi fick. Gled som små trasor och landade i högar längst ner. Det var egentligen rätt nedrigt alltihop men vi skrattade bara. Precis som vi skrattade efter vurpan i backen, skrattade vi som tokar efter den livsfarliga slänten.
 
Det var skönt. Det var bra. Att kunna skratta. Men Gud vad du saknas mig nu. Ingen hade skrattat så hejdlöst som du hade gjort. Du hade skrattat dig gråtfärdig. Och det gör att jag saknar dig så ofattbart mycket.
 
Jag vet att du inte är här just nu. Och jag accepterar det. Jag vet att du befinner dig någon annanstans både kroppsligt och själsligt. Men trots allt som har hänt och trots att nästan varenda människa i min närhet tycker att det är det dummaste de någonsin har hört, kommer jag fortsätta hoppas på att du och jag kan åka upp till den här stugan någon dag. Så att jag kan visa dig den livsfarliga slänten där vi alla gled som trasor, så att vi kan lära våra barn åka skidor i barnbacken här och så att du och jag får en chans till att göra allt rätt som nu har gått så fel.
 
Hur patetiskt det än är kommer jag fortsätta att hoppas på det. Men för nu. För nu vet jag att du inte är här. Och det är okej. Jag ska klara mig igenom det här. Jag ska bli stark, självständig och glad. Och jag ska visa dig vad du förlorade när du lämnade mig. Jag ska visa dig precis hur fantastisk jag kan vara. För min skull. För att må bra igen. Och för att känna att jag gjorde precis allt jag kunde.

Kommentarer

  • maja säger:

    så brutalt fint skrivet. sitter här med tårar rinnandes ner för kinderna.

    Svar: Tack Maja.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 17:20:29
  • O säger:

    Vackert skrivit som vanligt. Men det är framförallt de sju sista meningarna jag tar med mig. Det är rätta vägen.
    Kram

    Svar: ❤ Ja, måste banka in att det inte finns någon annan väg, för det gör det inte.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 17:41:29
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • Mathilda säger:

    Åh vad fint skrivet!

    Svar: ❤ Tack Matilda.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 17:41:41
    Bloggadress: http://mathildis.blogg.se
  • kerstin säger:

    =)<3...på rätt väg.

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 17:51:20
  • A säger:

    Så fint, och det säger så otroligt mycket. Skicka det här till honom!!

    Svar: Inte så länge han är med henne. Det går bara inte....
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 18:04:03
  • Anonym säger:

    Styrkekramar i mängder. DU ÄR BÄST!

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 19:07:38
  • Emeli säger:

    Underbart!

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 19:19:49
  • Anna säger:

    jag tänker såhär med mitt ex: om det är meningen att vi ska vara tillsammans kommer vi bli det igen en dag. tills den dagen ska jag leva mitt liv och göra precis det jag vill!

    Svar: Jag kan också leva efter det. Förutom att hans relation med henne river något så fruktansvärt i mig just nu.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 19:47:04
  • Marlene säger:

    Så fint skrivet! Tårar i ögonen. Jag tror också att det är ännu ett kliv på rätt väg. :)

    Svar: ❤ Tack. Men det kändes verkligen som väldigt simpla ord.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 19:51:29
    Bloggadress: http://melen.blogg.se
  • A säger:

    Stora kramar till dig! Se ljusglimtarna och ta vara på dem. Det kommer att bli fler och fler sådana!
    ❤️

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 20:01:45
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Jessica säger:

    Framsteg! Du fixar detta. Låt det ta den tid det tar och fortsätt kämpa på. Ett steg i taget.

    Svar: Ja, ett steg i taget. Det finns tyvärr inget annat. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 20:02:42
    Bloggadress: http://thetruthandotherdisasters.blogg.se
  • K säger:

    Har läst vartenda ord i din blogg och det gör så ont, så ont. Jag har inte ens haft ett halvvägs så långt förhållande som ni hade och jag kan aldrig förstå vidden av det sveket du fått gå igenom. Jag vet bara att hjärtesorg är den värsta sorgen, fy fan vad den förintar hela ens person, gör att man vill rasa genom jorden och aldrig mer komma upp igen.

    Nån sa att för varje år man varit tillsammans med någon, så många månader kommer det ta innan man tagit sig igenom det värsta. Det har stämt ganska bra för mig. Ett fyra år långt förhållande blev fyra månaders sorgearbete. Du är snart halvvägs igenom! Det kanske känns som att du bara står och stampar just nu, men varje dag är ett steg åt något bättre, även om många dagar är skit och det får vara så. Det får det.

    Var snäll mot dig själv <3


    Svar: ❤ Det känns som en evighet, och det är så tungt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 20:51:51
  • Sara säger:

    Åh vad underbart att läsa ett inlägg som avslutas positivt. Varma kramar!

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 20:58:57
  • K säger:

    Det här är det finaste du skrivit hittils. Du är på väg, och du kommer nå fram till ljuset, det där underbara goda ljuset. Fortsätt kämpa, fortsätt vara dig själv. Vi finns här när du behöver det. Kram

    2013-12-30 | 21:06:56
  • K säger:

    Det här är det finaste du skrivit hittils. Du kommer nå fram, du kommer nå det där underbara goda ljuset. Fortsätt kämpa, och fortsätt vara dig själv. Vi finns här när du behöver det. Kram

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 21:09:01
  • linnea säger:

    så fint skrivet!!!!!💝💝💝

    svarar han nångång på dina mejl eller sms?

    Svar: Tack Linnea. Har bara skickat det här mailet sen vi slutade ha kontakt i oktober då lägenhetsförsäljningen blev klar. Och han har inte svarat, nej.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 21:53:53
  • Michael säger:

    Vackra ord och jag ser en inre styrka hos dig som börjar resa sig i horisonten. Kram till dig!

    Svar: Kram tillbaka till dig.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 21:57:15
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Linda säger:

    Du är fin du.

    Svar: Och det är jag säker på att du också är som går in här bara för att skriva det. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 22:14:10
  • Anne säger:

    Och det är OK att du vill ha honom tillbaka trots allt som hänt. Även om folk säger att du "måste sluta". Känn det du känner, låt dig känna. Med tiden kommer lösningen <3

    Svar: Vet att du har skrivit kommentarer efter denna. Men ville bara säga tack för just dessa ord Anne.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 22:36:41
  • Veronica säger:

    Åh vad jag känner igen mig i din berättelse på många olika vis. Det känns på nåt sätt skönt att veta att nån annan skriver det jag har känt en gång. Du kommer att klara det här! Jag klarade mig igenom det men det tog tid. En klyscha kanske men omge dig med positiva människor, tillåt dig gråta och låt tiden ta hand om helandet. En dag så kommer allt att kännas lättare <3

    Svar: Tack Veronica. Jag hoppas det. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 22:56:28
    Bloggadress: http://vmschaf.webblogg.se
  • Emma säger:

    Jag har läst din blogg en tid, men aldrig kommenterat tidigare.. I början var det jobbigt att läsa bloggen, jag har varit tillsammans med min fästman i tre år.. Och började tänka... Tänk om han också... För du viste och förstod ju ingenting, så det kan nog hända vem som helst. Men jag kunde iaf inte sluta läsa! Jag vill följa dig i kampen på att hitta dig själv.. Jag tror på dig!!

    2013-12-30 | 22:57:03
  • Anonym säger:

    Jag blir så ledsen när jag läser din blogg, samtidigt som du fortfarande är min styrka då jag går igenom samma sak, fast utan bröllopsplanerna och att han i dina ögon var underbar där för en tid. Jag känner inget utav det, bara hur egoistisk han var under åtta års tid. Ibland var det bra, men han satte mig aldrig främst i förhållandet. Alltså borde jag inte vara ledsen men är ändå förkrossad här hemma!
    Jag hoppas att jag kan få lite av din styrka så småningom!
    Önskar dig ett underbart år!

    Svar: Jag är säker på att du har samma styrka och ännu mer därtill. För jag känner mig också så svag, så svag. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-30 | 23:21:08

Kommentera inlägget här: