trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 11 Fortsättning

Kategori: Allmänt

En hemlighet

Det finns en sak som jag inte har skrivit här. En hemlighet. Varje dag känns det som att jag undanhåller något. Som att jag undanhåller en viktig pusselbit i historien. Jag har velat berätta, men inte vetat hur jag ska formulera mig. Jag har skämts. Inte vågat.

Jag har något som kallas för vestibulit. Sexsmärtor. Jag tror, eller jag är helt övertygad om, att det är en stor, gigantisk, del av anledningen till att det har blivit som det har blivit. En stor del av orsaken till att gnistan försvann för honom. En förklaring till varför han kunde bli så förälskad i en annan kvinna samtidigt som vi planerade bröllop. Nu, nu ser jag det tydligt. Då hade jag verkligen ingen aning. 

Sexsmärtor. Vestibulit. Ett helvete är det. Allt började med att det sved. Det sved efter sex. Det kom för sju år sedan. Samtidigt som jag fick min tarmsjukdom. Svidandet utvecklades sen till något mer. En riktig smärta. Idag, idag kan det göra ont också i andra situationer. Jag har låtit det gå så fruktansvärt långt. Jag har inte alls prioriterat det som jag borde.

Genom åren har jag sökt hjälp. Ungdomsmottagningen. Sen en kvinnoklinik. Det är en lång process som kräver stort engagemang. Det är svårt att bli av med. Jag har försökt, men jag har aldrig prioriterat det. Jag har inte haft energi. Jag har blivit sjuk i min tarmsjukdom. Och motivationen att ta tag i vestibuliten har varit låg när jag samtidigt har haft ett skov och mått riktigt dåligt på grund av magen.

Det har gjort ont länge. Så länge att det har satt sig på lusten. Det är svårt att ha lust till något som gör ont. Det är svårt när man vill, men kroppen inte förstår utan sätter sig på tvären. Till slut hade min kropp vänt sig helt emot mig. Och då gick också lusten ner till minimum. Ja, man kan göra andra saker. Men när väl lusten är körd i botten, då är det svårt. Inte omöjligt. Men svårt.

I våras sa jag till honom att jag hade svåra problem med lusten. Han visste att jag hade ont, han visste att allt var svårt. Det triggade något hos honom. Kommer ihåg att han var ledsen. Han grät till och med och sa att han inte visste om han kunde leva med någon så. Med de här problemen. Jag tog det på allvar, det gjorde jag, men inte tillräckligt. Kände mig tvungen att prioritera andra saker; uppsats, mage, jobb. Tänkte att jag ändå skulle ha honom för alltid. Att det skulle komma en tid då jag prioriterade det framför allt, när det andra var ordnat. Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum. Hur jag kunde vara så förbannat dum och inte prioriterat oss. Hur jag kunde ta honom så för given. Vet att han aldrig medvetet skulle lämna mig för det. Men vet också att det har påverkat hans känslor djupt. Vet det nu. För att han har förklarat det för mig som att han tappade gnistan.

Jag har inte berättat för så många människor i mitt liv. Jag har skämts något så oerhört. I sju år stannade han med mig trots att jag hade ont ofta. Trots att det förstörde för oss. Det var inte så att vi inte hade ett sexliv. Att vi inte var nära. Gjorde andra saker. Men det förstörde. Det förstörde mycket.

Nu har han träffat någon som kan ge honom det han har saknat. Få utlopp för all lust. Jag förstår att han behöver det. Det låter bisarrt, men jag förstår honom. Men vi har verkligen haft allt annat. Och jag har inte insett att jag var tvungen att prioritera de här problemen. Jag har varit så fruktansvärt dum. Så ofattbart korkad. Hade jag förstått på riktigt vad det gjorde med oss hade jag lagt all min energi på det här. Men jag tog honom för given. Tänkte att han för evigt skulle älska mig. Trodde att det vi hade skulle finnas för alltid.

Nu gör jag det här till min prio ett. Tar tag i det. Men nu är det för sent.

Kommentarer

  • T säger:

    Du är så modig som vågar dela med dig. Du behöver inte skämmas, inte ens pyttelite. Ta tag i det för din egen skull, så att du slipper ha ont. Kram!

    Svar: Känner mig mer desperat än modig. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 18:51:47
  • Matilda säger:

    Du ska inte skämmas, och du ska verkligen inte lägga skulden på dig själv! Det är inte på något sätt ditt fel! Även om det drabbade dig så är man fortfarande två i ett förhållande och man måste stötta varande i både nöd och lust. Jag har förstått att han varit fantastiskt och stöttat dig i mycket, men du får inte lägga skulden på dig själv bara för att du inte fick det stödet du kanske behövde just då! Som du skriver hade du mycket annat att prioritera med uppsats, mage och jobb. Allt går upp och ner, även förhållanden, men man måste hjälpas åt att ta sig igenom även de svåra perioderna tillsammans. Det är bådas ansvar, inte bara ditt.

    Sen håller jag med föregående, självklart är det viktigt att du tar tag i det, för din egen skull. Men du får inte vända det till att "OM jag bara tagit tag i det...". Tänk aldrig "OM"!

    Jag läser din blogg varje dag och även om jag inte kommenterar så ofta så tänker jag på dig mycket. Jag hoppas och tror att skrivandet är ett sätt för dig att bearbeta allt och jag tror att det är väldigt bra för dig. Men jag vill verkligen betona att du inte ska lägga någon skuld på dig själv! DU är en toppenmänniska som, precis som alla människor, förtjänar att må bra. Låt det ta sin tid. Stor KRAM till dig!

    Svar: Jag tänker om. Hela tiden. Men jag försöker sluta. Tack för din fina kommentar.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 19:29:05
  • Malin säger:

    Du ska absolut inte skämmas. Snälla gör inte det.
    Ni var ändå två i det här förhållandet. Han borde ha pratat med dig om det här igen och inte varit otrogen. Ibland måste man prioritera annat och det är helt förståeligt. Lägg inte någon skuld på dig själv, det var HAN som gjorde FEL och INTE du. Glöm inte det!

    MASSOR MED KRAMAR.


    Svar: Det är en sån sak som är så lätt att börja skämmas för. Det är ett misslyckande. Och det är pinsamt. Och jag var dum som prioriterade annorlunda. Dum. Åh. Skit.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 20:09:05
    Bloggadress: http://maley.se
  • A. säger:

    Vad jobbigt det måste vara.
    Det kanske va en bidragande faktor, kanske inte. Längre än så kommer du inte med den analysen. Det är bara han som vet, lägg inte mer tid på att fundera på det. Sen kan man ju undra om det var så stort problem ändå, ni va ju så nära, delade allt osv. Varför kunde han inte va man nog att säga att du måste ta tag i det? Nu är det som det är, du mår inte bättre av att tänka på anledningar till att idioten gjorde som han gjorde. Återigen, du är värd endast det bästa, och han är långt ifrån det. Kolla upp det så snart som möjligt så det blir bättre :) Kram

    Svar: Jag är igång med en massa övningar. Men det känns helt värdelöst. Men tack snälla du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 20:39:01
  • Emma säger:

    Nej nej nej nej nej!!! Det är inte en anledning. Det är inte något fel på dig. Många kvinnor har massor med olika problem "där nere". Du var öppen om det, pratade med honom om det. Då försöker man lösa det tillsammans, man accepterar det och gör det bästa av situationen. Du gjorde allting rätt. Var stolt över dig för det!

    Och tänk dig, hon som han har träffat nu. Vet att du ser henne som någon slags perfektion, men hon kan ha alla möjliga problem. Det vet ju inte du, eller hur? Så tro inte att hon är "bättre" än du. Hon har säkerligen massa brister, som alla andra människor på jorden!

    Kram på dig!!

    Svar: Jag vet inte om hon är bättre... Men hon var bättre på det och nu väljer han henne. Och det vi hade är borta. Skit är det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 20:49:19
    Bloggadress: http://evdahlin.wordpress.com
  • Lo säger:

    Det är inte ditt fel.
    Det kan mycket väl ha varit en bidragande faktor för honom som kanske gjorde att han sökte sig vidare.
    Det är inte en ursäkt för sveket och lögnerna dock. Det kommer ALDRIG att vara en accepterad förklaring för sättet han har behandlat dig på.

    Du hade andra prioriteringar, och det är okej att ha det. Om det här var en bidragande faktor som var viktig för honom så skulle han ha sagt något. Att han önskade att ni tog tag i din sjukdom så att ert sexliv kunde bli njutbart för er båda.
    9år (?) är en lång tid att vara tillsammans. Han måste ha varit förälskad i din person, sexet kom i andra hand.
    Hans nya relation har kanske sexet som första och främsta komponenten - lust är dock inte hållbart. I sinom tid kommer lusten svalna och då måste man ha en relation att falla tillbaka på.

    Vad BRA att du tar tag i det nu. Det är absolut inte försent. Det är det aldrig. Det här en ytterligare en av flera investeringar i dig själv som kommer göra dig starkare med tiden. KRAM

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 21:42:22
  • Zandra säger:

    Fina du, det är inte ditt fel. Att han gör som han gör är ett mysterium som du får reda på i sinom tid, men det förlåter inte hans svek. Du kommer hitta en man som förtjänar dig. Jag har kommit över mitt svek & lever tillsammans med en annan man som jag nu planerar att flytta ihop med, två vingbrutna fåglar som hittade varandra (han blev bedragen av sin fästmö). Stor kram & många tankar.

    Svar: Jag hoppas på all lycka för dig. Två vingbrutna fåglar. Fina fina du. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 21:59:33
  • Sandra säger:

    Fina fina du! Du berör mig så otroligt med din historia. Läser sin blogg varje och du skriver så fint, du har en stor talang för att uttrycka dig! Jag har haft problem med depressioner hela mitt liv och har tagit många "fel" beslut. Jag har grämt mig, känt fruktansvärd ånger, velat av hela mitt hjärta gått tillbaka i tiden, tänkt "tänk om" så många gånger. Men jag vill inte leva mitt liv så. Ett par ordspråk som hjälpt mig en bit på vägen är "make peace with your past so it doesn"t mess up your future". Så sant. Vi är ofta så bra på att förlåta andra men inte oss sjävla, vi är fruktansvärt hårda mot oss själva. Kanske speciellt om man är en högpresterande kvinna. Ett annat ordspråk är "den som går vilse är den som hittar nya vägar". Jag tänker på dig varje dag och kommer läsa din blogg varje dag. Ta hand om dig och tillåt dig känna alla känslor, när du orkar, träffa vänner, träna, jobba, gör saker du normalt tycker är kul. Många kramar.

    Svar: Tack Sandra. Jag vill inte heller leva mitt liv så. Och du har rätt i det du skriver. Men det är så svårt att stoppa tankarna. Det är så svårt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 23:56:25
  • josefine säger:

    Jag hade samma problem under 4 års tid. Min första pojkvän, mitt första förhållande som varade i 3 års tid. Det funkade aldrig, och man tror ju att det inte ska spela någon roll. Att det finns som sagt massa andra saker att hitta på, men det räcker inte. Det tär på en, och det tär otroligt mycket på relationen. Det är lätt för andra att säga att det inte har nått med att förhållandet tog slut. Men har man inte levt i ett sånt förhållande eller med de problemen så vet man inte hur mycket det förstör. Det sägs att i ett normalt förhållande där sexet fungerar som det ska, så är det bara 20% av förhållande. Men när man är i ett förhållande där det inte funkar då går man och tänker på det 80% av tiden. man funderar på varför man är så misslyckad, varför man inte är som alla andra. Men framför allt vart jag så jävla irriterad på att det fanns så lite hjälp, och så lite utbildning om "brinnande vulva" och vill man ha hjälp så måste man själv slåss som fan för det. hör av dig på mejlen ifall du vill prata om det här. tänker inte skriva för ingående i denna kommentar.
    men jag jag vet precis vad du går igenom. jag vet smärtan, ångesten och känslan över att inte vara tillräckligt bra.
    kram

    Svar: Nej, det är svårt att få rätt hjälp...
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-11 | 08:54:39
    Bloggadress: http://idakristinajosefine.se
  • Johanna säger:

    Åh blir så rörd av detta inlägg. Jag har liknande problem i mitt förhållande men har inte orken att ta tag i det. Ska göra det nu. Tack vare dina ord. Tack för att du delar med dig!

    Svar: Gör det!
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-11 | 19:08:17
  • Hanna säger:

    Åh, jag känner med dig så himla mycket. Min pojkvän gjorde slut med mig för ett år sedan av samma anledning, vestibulit och vaginism. Känner igen mig i dina inlägg, kan känna hur ont det gjorde då. Förstår din uppgivenhet, hur ingenting längre spelar någon roll. Det är svårt att resa sig efter ett sådant svek, ska man inte få älskas i nöd och lust? Är jag inte värd mer än sex? Min räddning blev en underbar barnmorska med specialutbildning kring samlagssmärtor. Jag var övertygad om att ingen skulle kunna älska mig med min problematik. Hon tjatade till sig en operation och idag är jag i stort sett frisk. Det är svårt att känna sig nöjd med sig själv när man blivit dumpad för något man inte kan rå för. Nu när jag är som "alla andra" så börjar jag tycka om mig själv igen. Uppbrottet var det värsta som har hänt mig, men nu inser jag att det var nödvändigt för att ta mig hit där jag är idag.

    Håll dig ovanför ytan, det kommer att vända. Det känns kanske inte så nu, och det är okej. Men det kommer gå lättare och lättare. Jag tror på dig! Kram

    Svar: Fina du. Vilket helvete den här typen av problem är. Jag tror inte att han lämnade mig medvetet för de här problemen, men är säker på att det har gjort att han tappade gnistan. Är säker på det. Och blir så ledsen för det känns som att jag hade kunnat göra mer. Fixa det. Jag önskar dig allt gott. Fantastiskt att du fått bra hjälp. Jag harvar fortfarande runt mest i ett kösystem som aldrig verkar ta slut. Men jag har en del hjälp iaf. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 19:19:44
  • Kim säger:

    Finaste finaste. Följer dig varje dag och känner igen mig så himla mycket i det här.

    Själv har jag endometrios med brutala samlagssmärtor som tar död på all närhet. I somras höll allt på att ta slut på grund av detta. Min pojkvän bröt ihop och vi var tvungna att ta tag i detta. Han trodde att jag inte längre älskade honom eftersom jag inte längre kunde vara intim. Inte alls. Kändes som om varje kyss var en retning från min sida när jag vet att jag inte kan ge honom mer än det just nu.

    Jag hade ingen aning om att det ar så han kände. Det var inte för att han saknade sexet, vilket han så klart gör, utan för att han trodde att detta var ett symptom för något ännu värre. Att vi inte hade någon kärlek kvar.

    Finaste finaste du. Inget som har hänt dig är ditt fel. Inget av det är något du kunnat ändra. Glöm inte det snälla snälla. Jag vet att det smärtar att veta att man inte kan göra allt man vill, visa exakt hur mycket man vill ha honom. Jag vet. Men det finns inget som är ditt fel. Hans skuld är enbart hans. Det tror jag du måste komma ihåg för att komma vidare.

    Fina fina du. Vi är med dig.

    Svar: Jag hoppas att du får bra hjälp. Jag hoppas verkligen det. Och bra att du har din pojkvän. Allt känns miljoner gånger värre för att jag inte har honom i det här. Kan inte klara det själv. Ta hand om dig och din kropp. Kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 20:32:40
  • SG säger:

    Nej! Nu måste jag bara kommentera! Läser din blogg och känner verkligen med dig och just nu känner jag bara NEJ! Det spelar ingen roll vad du har gjort eller inte gjort, det spelar ingen roll om du satt i pyjamas, med skitigt hår och ingen lust. Det spelar ingen roll vad du gjorde, för du förtjänar att han skulle ha sagt något om han var missnöjd med något. Det finns ingen ursäkt för vad han har gjort mot dig, oavsett vad du har gjort eller inte gjort. Om man känner att något är negativt i ett förhållande så är det ens förbannade skyldighet att ta upp det med sin partner och ge den en chans att förändra, om den vill det, och därefter ta ett beslut tillsammans innan man inleder något nytt. Han gav inte dig den chansen, han svek dig och ljög för dig. Jag känner inte dig men ändå känns det som att det är en vän jag säger det här till. Det spelar ingen roll vad du gjort eller inte gjort, han är den som gjort fel. Bara han.

    Svar: Jag vet inte. Jag bara känner mig dum som inte insåg. Som inte förstod. Och det får jag betala för nu. Med allt jag har får jag betala.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 00:12:04
  • SG säger:

    Jag hoppas att du någon gång kommer att komma över den känslan. Om det var något han var missnöjd med förtjänade du att få veta det då, inte inse i efterhand. För du kunde ju omöjligt veta. Han borde ha sagt något då. Han har gjort fel, inte du. Även om du inte kan känna så nu så tänker jag känna det åt dig, tills du är mogen nog att känna det, så som en vän skulle göra. Även om jag bara är en cybervän. :) Kram!

    Svar: Tack finaste du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-01 | 20:21:10
  • En tjej säger:

    Jag känner igen mig i ALLT. ALLT ALLT ALLT. Nästan exakt det som hänt dig hände mig i våras. Det mesta är nästintill identiskt, faktiskt, helt sjukt!

    Vill bara säga att du kommer fixa det här. Det VET jag, för jag har själv gjort det fast det kändes helt jävla omöjligt.

    Han är ett as.

    Svar: Så sent men: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-02 | 22:14:53
  • hej säger:

    Håller med "en tjej", han är ett as. Visst att kärlek kan dö ut, men det beror på tusen och en saker och kan inte ledas tillbaka till just en eller två saker, så tänk inte så. Och förhållanden tar slut och känslor försvinner, men han har ju hanterat hela situationen som en jävla idiot. Vill egentligen inte prata för illa om honom då jag av erfarenhet vet att det kan göra att du "går i försvarsställning" för honom, men jag måste säga det igen; vilken jävla idiot.

    Det om vestibuliten är en annan sak som gör en arg. Kunskapen om underlivsproblem är pinsamt liten hos läkare och på mottagningar. Vi är många som har och har haft stora problem, du är inte ensam och det är inte ditt fel att det blivit som det blivit.

    Svar: Så sent svar, men: Jag vet att många tycker att han är en idiot. Men jag kan inte känna det. Vestibuliten är skit verkligen.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-03 | 13:21:41
  • Anna säger:

    Hej!

    Jag hade vestibulit innan, och den utvecklades när jag var tillsammans med min första pojkvän. När det kommer till vestibulit och vaginism är vården helt makalöst dålig. Jag hamnade i och för sig i en mycket bra samtalsgrupp på ungdomsmottagningen, men det var det. En gynekolog satt till och med med en uppslagsbok bredvid mitt kön samtidigt som han petade på det med tops, eftersom han inte ens hört talas om vestibulit.

    Så här i efterhand är jag ganska säker på varför den utvecklades, och det var genom olika kombinationer av fysiska och psykiska faktorer. Men allas vestibulit är ju olika när det kommer till ursprunget.

    Det som fungerade riktigt bra för mig var östrogensalva/vagitorier för att stimulera slemhinnorna, precis som man gör när man kommer i klimakteriet.

    Den slutgiltiga räddningen blev att förhållandet tog slut (det låter sjukt hårt). Mitt underliv fick lite semester och att jag började träffa andra killar. Jag behövde på något sätt bli riktigt störtkåt på en annan kille för att komma över det helt :)

    Svar: Jag förstår. Men jag tror inte att det är så för mig. Jag tror inte det. Men tack för att du delar med dig.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-03 | 19:01:47
  • M säger:

    HUR KAN DU LÄGGA SKULDEN PÅ DIG SJÄLV? HAN VAR EN KILLE SOM TOG ETT BESLUT. DU HAR INTE GJORT FEL!!!!

    <3

    2013-12-04 | 10:06:41
  • A säger:

    Har börjat läsa din blogg ikväll och har nu kommit till detta inlägg, som verkligen fick mig att hoppa till. Jag har också vestibulit och vet hur det är att bära på denna hemlighet. Dåliga dagar äter det upp en.

    Jag tror att det är viktigt att inse att det är ett fysiskt problem. Ett FYSISKT problem som påverkar dig även psykiskt. Du var inte frigid, tråkig, en dålig flickvän. Du hade ont. Du har ont.

    Försök att tänka på vestibuliten på samma sätt som din tarmsjukdom. Det blir genast mer laddat för att det handlar om sex, men hur hade det sett ut ifall han lämnade dig för din tarmsjukdom?!

    Glöm inte att det finns hjälp att få. Det tar tid och det krävs engagemang, men du kommer att bli frisk från det här. Du kommer börja, tappa suget, ta upp det igen. Men när du känner dig tillräckligt manad att ta dig igenom processen, kommer du att bli frisk. Jag är långt ifrån där, men jag kämpar på och det blir bättre och bättre. Det gör verkligen det.

    Fina, fina du. Låt inte detta bli en del av denna sorg!! Vestibuliten är något helt annat. Det tjänar ingenting till att tänka "om". Om jag hade tagit tag i det, om jag hade haft sex ändå. Om jag hade haft sex för hans skull, fast jag inte ville. Jag hoppas att du inser hur ohållbara argument det är. Han tog ett beslut som förmodligen inte var baserat på detta - och var det det, ja då var han en jävla idiot.

    Varmt lycka till, med allt. Hoppas att du läser detta! Nu ska jag fortsätta sträckläsa. <3

    Svar: Så sent men: jag läser. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-09 | 20:47:01
  • M säger:

    Jag har också vestibulit, haft det i ca 4 år. Killen som jag var tillsammans med då jag fick det ville ligga trots att han visste att jag hade ont. Är inte det hur sjukt som helst?
    Det osar övergrepp. Killar som går igång på motstånd-> NORMER. Shit. Detta är inte ditt fel. Detta är hans fel och samhället. Det är inte vårat fel att vi har fått detta.
    Vestibulit är kanske 90 procent psykiskt, att det gjort ont en gång och sedan har hjärnan smärtminne och tänker att det alltid gör ont.

    Jag fick vestibulit pga tjatsex som är bland det värsta om finns. En omvänd våldtäkt. Ett nej som blir till ett ja.
    Lust är inte allt, verkligen inte.

    Det är inte du. Det är dom.
    Intala dig själv det, tejpa upp orden på varje dörr i lägenheten för du MÅSTE tro på det. Det är INTE DU.

    Alla världens jävla kramar till dig.
    /M

    2013-12-09 | 21:33:02
  • Kakan säger:

    jag var där du är nu. jag blev lämnad. saknaden var så enorm att jag inte ens kunde gråta. jag grät när jag var full men inte annars. det var som att det inte ens fanns tårar för hur det känns. bara känslan i magen. det enda jag kan säga är att det blir bättre. jag vet att du inte tror på det. jag gjorde inte heller det. säger inte heller att det kommer bli bra igen bara bättre än vad det är nu. brukade visualisera ett hål i marken där jag låg. och det enda man kan göra är att klättra uppåt. även om det bara är en cm så är det en cm från botten. du har oss alla i ryggen.

    Svar: Ett alldeles för sent tack Kakan.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-17 | 15:58:46
  • Isabelle säger:

    Förlåt, men jösses vad skönt det var att läsa att det finns andra som har samma problem som jag med sex. Jag har haft ont sen jag varit fjorton år gammal när jag haft sex, då min dåvarande pojkvän inte accepterade att jag inte var redo och tvingade mig fortsätta. Jag har vant mig till den grad att jag tror att det är normalt. Alltid sveda, alltid obehag men självklart ett härligt sätt att komma närmre sin partner. Det är endast av den anledningen jag haft sex - för att tillfredsställa min pojkvän. Men jag har alltid haft ont, ömmat efter ett tag och väntat på att det ska vara över, i hemlighet. Stönat på låtsas, för att ge honom den ultimata upplevelsen. Jag har varit hos otaliga gynekologer som sagt att jag är irriterad där nere, lite röd, att jag måste slappna av och göra övningar. Min pojkvän ringde varje morgon och varje kväll för att vara med mig i telefonen, räkna mina knipningar tillsammans. Men ingenting har hjälpt och jag är nu 21 år och gett upp. Jag har så svårt med lusten, märker hur min nuvarande partner blir besviken och ledsen för att han alltid måste vara den som tar initiativet. Men hur gör man när det aldrig kommer naturligt? Hur ser man fram emot något som alltid slutar i sveda och psykiskt obehag? För det gör inte bara fysiskt ont, det är fruktansvärt krävande psykiskt, att inte "fungera" som de flesta andra. Sex som ska vara så härligt...

    Jag tycker du är stark. Det är inget litet problem, jag vet hur hårt det är och hur otillräcklig man känner sig. När pojkvännen under sexet måste fråga "hur känns det, gör det ont?!" varje gång och man får tvinga fram "nej nej, det är okej", men man vill egentligen bara att det ska vara över. Vet inte om det är samma för dig på den fronten.

    Jag har precis börjat läsa din blogg och jag tar dagarna i ordning - men jag hoppas så mycket att du mår bättre i skrivande stund. Att allt känns lite lättare, att dagarna är lite ljusare och du har fina stunder trots att du minns dagarna ni hade. För dem går aldrig att glömma. Du är en inspirationskälla för mig och för så många andra och du är värd så mycket. Det kommer din kommande man inse, uppskatta varje minut med dig oavsett om du kan ha sex eller inte.

    Tack.

    2014-04-07 | 18:21:46
  • mot plus säger:

    lägg inte skulden på dig själv!! DEN DÄR MANSGRISEN vet jag är svår att "glömma", jag förstår hatkärleken. Men tro aldrig någonsin att något av det som hände var ditt fel, det var HANS vuxna medvetna val att svika dig så

    2014-05-03 | 22:26:50
    Bloggadress: http://motplus.se/

Kommentera inlägget här: