trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 13

Kategori: Allmänt

Att vara svag

Innan det här grät jag bara inför honom. Kanske någon enstaka gång inför mina småsystrar. Men aldrig annars. Att gråta är ett tecken på svaghet sa alltid min pappa när jag var liten. Jag kunde ofta inte stoppa tårarna, men jag såg till att ingen såg. För jag ville inte vara svag. Nu är jag så svag. Hela tiden. Alla har sett mig gråta. Folk på tunnelbanan har kommit fram och frågat vad som hänt. Om de kan hjälpa. Jag har tappat alla spärrar. Och jag hade en hel del. Alla säger till mig att jag kommer bli starkare av det här. Att jag kommer gå ur det här som en ny människa. Att jag kommer växa och utvecklas. Just nu ser jag inte hur. Jag vill så gärna tro. Jag vill så gärna tro dem. Tro er. Men jag känner mig ju så svag. Svagare än någonsin. Jag var bara svag när jag var med honom. Han fick se mig svag. Han var alltid där för att ta emot mig när jag föll. Nu är jag svagare än någonsin förut och jag vet inte hur jag ska kunna resa mig utan honom. För det var så jag reste mig förut. Med hans hjälp. Hur ska jag kunna resa mig på egen hand? Går det ens?

Kommentarer

  • Anonym säger:

    En fråga, tror du på Gud?

    Svar: Nej, jag gör inte det. Tyvärr. Det hade varit skönt att finna styrka någon annanstans ifrån.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 09:05:01
  • Emeli säger:

    Hej gumman.
    Har följt din blogg i en vecka nu och jag kan inte sätta mig in i hur det måste kännas att gå igenom det du gör just nu. Jag är så ledsen för din skull.
    Det han har gjort mot dig är fruktansvärt och genomruttet.
    Otrohet är aldrig ok, ljuga är aldrig ok, att sen få den oskyldiga parten att känna sig medskyldig till vad som hänt är djävulskt elakt.
    DU ÄR INTE SKYLDIG TILL ATT NÅGON ANNAN BEDRAR DIG. Om han inte var lycklig skulle han sagt det så att ni kunnat prata om det som två vuxna människor.

    Jag vill också säga att det är inte ett teckan på svaghet att gråta. Alla människor har gråtit vid något tillfälle och det är en helt normal reaktion.

    Gråt tills du inte behöver gråta mer.
    Prata tills du inte behöver prata mer.

    Det är först då man kommer över något. Det funkar inte att hålla det inom sig för då äter det upp en innifrån. Tycker att du gör det bra som ventilerar dina känslor för det kommer hjälpa dig komma över det här. För du kommer att komma över det här.

    Jag har som sagt inte gått igenom något som du gör nu men jag har haft mina egna problem, liksom alla andra.
    Jag var ofrivilligt singel tills jag träffade min man när jag var 34år. Många kvällar som jag grät mig till sömns av ensamhet och tänkte att jag aldrig skulle få en egen familj.
    Som godtrogen 18-åring råkade jag ut för en person i min närhet som utnyttjade mig ekonomiskt att vara borgenär för ett företag. Det slutade med att jag fick nära en miljon i skulder hos kronofogden som det tog många år att få bort.
    Jag ska inte gå in på allt som hände men du förstår säkert att jag inte mådde så bra under en lång tid.

    Men det som fick mig att må bättre var detta.
    1) Min tro och kraften jag får av att be.
    2) Mina vänner som ställde upp och lyssnade.
    3) Prata, prata, prata..... tills jag inte behövde prata om det mer.
    4) Perspektiv.

    Perspektiv på mina problem och andras. Jag vet hur det är när allt känns nattsvart så jag säger inte att det är lätt att sätta perspektiv på sitt lidande och andras. Men när du kommer till den punkt när du kan det så hjälper det.
    När det gällde min ekonomiska situation så försökte jag tänka på att jag hade ett hem som jag trivdes i. Miljontals människor har inget hem...
    Jag tänkte att jag har mat så jag håller mig mätt.
    Miljoner människor somnar hungriga...
    Du förstår vart jag vill komma?

    Jag vill absolut inte förringa det du känner för när man är mitt uppe i det så är det svårt att se någonting utanför kanten på sitt eget "svarta hål". Men jag hoppas att mina erfarenheter på någotsätt kan hjälpa dig.

    Detta blev ett längre brev än det var tänkt men jag ville så gärna skriva till dig och om det kan hjälpa det minsta så är jag glad.

    Skickar styrkekramar i massor och tänker på dig.

    Svar: Jag försöker tänka så. På det bra jag har i livet. Men det är som att de sakerna inte spelar någon roll. Inte när han saknas mig. Han har lämnat ett så stort hål i mitt hjärta att det känns som att det aldrig kommer läka. Tack för din kommentar. Och all lycka till dig. Det där med att be. Jag önskar så att jag kunde. Men jag har inte tron. Om jag trodde på något förut så försvann det när han lämnade mig. Jag tappade tron på allt. Jag hoppas jag kan få perspektiv. Jag vet att jag behöver det. Men vet inte hur jag ska åstadkomma det. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 10:51:10
  • Hanna säger:

    Genom att släppa på dina spärrar utvecklas du och blir starkare!

    2013-11-12 | 11:15:39
  • Li säger:

    Älskade okända syster!
    Låt oss som finns här - vi som läser din blogg...och alla dem nära och kära som rent fysiskt finns där runtomkring dig som lyssnar/kramar om dig/sitter med dig när du gråter osv. - låt oss tro åt dig, låt oss få bära dig, låt oss vara din styrka de dagar då du inte orkar, kan eller vill vara stark. Vi finns och vi är många. Du är buren i så mångas hjärtan och tankar. Vi tror och hoppas åt dig, särskilt såna dagar då det är stört omöjligt att tro och hoppas för egen maskin.

    Tårar och gråt är aldrig någonsin svaghet. De står för så mycket mer (lidande, sorg, vanmakt, frustration, ångest, rädsla, stora och starka känslor helt enkelt). Tårar är ett uttryck för något som måste komma ut, de är ett tecken på att du bearbetar krisen, de är ett tecken på att du är människa, en människa med känslor. Aldrig någonsin är tårar och ledsamhet ett tecken på svaghet. Önskar av hela mitt hjärta att du slapp gå igenom detta. Jag gråter med dig, du ökända syster.
    Systerlig styrka och kärlek till dig!
    Kram!

    Svar: Tack fina Li.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 12:05:51
  • Erika säger:

    Att gråta och släppa alla spärrar ute i "offentligheten" är inte ett tecken på svaghet. Tvärtom. Du befinner dig där ute, så naken och sårbar, men du visar hur du känner. Du visar vem du är och vad som påverkar dig.
    Du gör dig själv ännu mer sårbar genom att gråta offentligt. DET är styrka.

    Min pappa sa också alltid att att gråta är ett tecken på svaghet. Hela mitt liv har det följt mig. Jag har dolt mina tårar, sett det som något fult, undviker tårar så mycket jag kan och försöker omvandla dem till vrede istället. Ibland blir jag så arg att jag gråter, men jag gråter tyst för att inte störa andra.

    En gång för många år sedan blev jag dumpad av en kille jag var förtjust i. På bussen hem lät jag tårarna rinna. Jag var ensam på bussen, men det kändes ändå som ett steg i rätt riktning.

    Du måste ge dig själv mer cred. Du är inte svag. Det är så enkelt att leva. Du behöver bara andas (även om varje andetag gör ont). Att leva vidare däremot kräver ett jävlar anamma och en sjuhelsikes styrka. Och det besitter du min vän.
    13 dagar och du är fortfarande här, med mig, med oss. Styrka Sara, du har det.

    2013-11-12 | 12:12:02
  • isabell säger:

    Samma sak kände jag. Grät aldrig, bara inför mitt ex. Han fanns där för mig när jag föll, när jag blev svag.
    (sen så fick jag inte gråta eller vara ledsen för honom för det orkade han inte med, han orkade inte se den sidan av mig. Idiot) MEN!

    Efter detta så lärde jag mig att visa min svaga sida inför mina vänner. De fanns där för mig, vänner jag inte trodde skulle ställa upp. Jag insåg att det finns fler att gråta ut hos än hos honom. Som tur är!

    Man är inte svag, man måste gråta. Det är viktigt för själen!

    Efter detta så lovade jag mig själv att aldrig bli så beroende av en person. Jag skulle hitta fler att vara ledsen hos och ha fler som kunde ta emot mig i fallet. Det skulle inte bara finnas en person. Utan fler.

    Tiden läker såren. Än så länge är allt nytt! Men det blir bättre. Precis som du skrev för någon dag sen, du skrattade! :) Ett litet steg men i rätt riktning!

    Stor kram!

    2013-11-12 | 12:37:30
  • agnes säger:

    två saker:

    1. att gråta är INTE ett tecken på svaghet! absolut inte! blir så förbryllad när jag hör folk säga det. jag skulle nog säga tvärtom, det är fan starkt att våga känna det man känner och inte blunda för det. "att gråta är som att få duscha själen" har allas vår Ernst sagt och det är fruktansvärt sant. gråt tills tårarna tar slut. gråt tills du inte orkar mer. tillåt dig själv det. <3 (jag gråter hela tiden och det är okej! det är okej att känna.)

    2. förstår hur du känner, det där med "hur ska jag kunna resa mig på egen hand?". jag har också känt så, flera gånger. har blivit sviken av vänner så sjukt många gånger, har verkligen varit på botten, men man klarar sig! man fixar så mycket mer än vad man tror. lovar dig, du klarar att resa sig. förstår att det är sjukt svårt när man har levt såhär nära en annan människa i flera år. man glömmer liksom bort att man har en egen styrka, en stryrka som bara är din. du har den. det kommer ta tid att känna den, men du har den. kramar till dig <3

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 15:27:32
  • Anonym säger:

    Dra inte tillbaka dig försök och tänka på det som var dåligt hos honom, tänk på din familj dina vänner roliga saker du gjorde UTAN honom. Dra inte tillbaka dig själv det är förflutet nu!

    2013-11-12 | 17:39:36
Kommentera inlägget här: