Dag 15 Fortsättning
Kategori: Allmänt
Ingen känner framtiden
Jag mailade med en fantastiskt fin, och väldigt olycklig, läsare i morse. Försökte skriva något som kunde hjälpa. Kände mig maktlös. För jag vet att det inte finns några ord som fixar det onda. Inga ord som kan göra allt bra. Inget biter när man är i panik och inte ser någon utväg.
Just nu, i den här stunden, har jag en liten svacka. Varit inne på toaletten och torkat bort mascaran som runnit ner under ögonen. Jag vet att jag bara måste hålla ut. Jag vet att det kommer att lätta till slut. Jag vet inte när eller på vilket sätt, men det kommer att lätta. Jag vet att jag inte har något val. Jag vet att jag måste fortsätta leva. Fortsätta andas. Fortsätta hålla mig över vattenytan.
I mailen jag skrev i morse till den fina olyckliga läsaren skrev jag att ingen känner morgondagen. Ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. Ingen vet. Men för att man ska få reda på det måste man leva vidare. Det finns inga andra alternativ. Tänk om jag får tillbaka honom. Tänk om vi får de barn jag drömmer om. Eller tänk om jag träffar någon ny. Tänk om jag träffar en annan underbar människa som gör mig lycklig. Ingen vet. Jag vet bara att jag måste, måste, måste leva vidare för att få reda på det. Det finns inga andra alternativ.
Ska gå och köpa rosenrot efter jobbet. För att motverka den massiva trötthet som har invaderat min kropp. Angripa de problem jag kan göra något åt. Och låta framtiden visa mig hur resten kommer att bli.
