trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En massiv trötthet

Kvällen igår var okej. Min lillasyster kom och hämtade mig vid tåget. Vi handlade lite mat. Sen tog jag den där duschen. Lät det varma vattnet rinna över min nedkylda sargade kropp. Och det kändes lite bättre efteråt.

Den här veckan har min sömnbrist varit extra påtaglig. Jag har inte längre det där konstanta påslaget av adrenalin som gjort att jag kunnat hålla ögonen öppna, röra mig och prata, trots lite föda och närmast obefintlig sömn. Jag har sovit mellan två och fyra timmar per natt. Och det har gjort att jag varit så enormt trött. Det har känts som att jag har ett konstant tryck över huvudet. Som att min kropp är ofattbart tung. Tung och orkeslös. Det har varit svårt att hålla huvudet upprätt. Att göra en hastig rörelse har krävt oceaner av kraft. Kraft jag inte har. Volleybollträningen i tisdags tömde min kropp på allt och sen dess har jag inte haft en gnutta energi.

Jag talade med dem på psykiatrimottagningen om min sömn. Sa att jag kände att det blivit bättre generellt för mig. Att jag märker att det inte längre är nattsvart varje minut. Men att sömnen fortfarande inte fungerar och att det börjar bli ohanterligt för mig. Jag klarar inte mer. Det känns som att jag ska säcka ihop när som helst. Som att kroppen är färdig. Den har inget mer att ge.

Jag fick fler sömntabletter utskrivna. Inte såna man somnar in av utan såna som gör att man inte vaknar på samma sätt. Ska ta dubbel dos. Jag klarar inte att vakna en natt till med andan i halsen, paniktankar i huvudet, och inse att klockan bara är fyra och att jag endast sovit tre timmar. Det går inte mer. Igår tog jag två tabletter. Sov mellan klockan två och sju. Låg vaken i sängen någon timme. Gick upp och åt frukost. Det är inget jobb idag. Det var som att kroppen visste om det. För efter frukost stängde den bara av. Jag formligen stapplade till sängen och la mig. Kunde inte sova men jag kunde inte heller resa mig. Kroppen hade lagt av. När jag är trött, när jag mår dåligt, är min enda utväg att skriva. Skriva något på bloggen, eller bara skriva ner mina tankar någon annanstans. Men nu kunde jag inte röra mig. Inget adrenalinpåslag, ingenting. Jag låg i sängen några timmar. Vaken i huvudet men förlamad i kroppen. Nu har jag hasat mig upp i sittande läge. Måste börja med dagen. Dagen som skulle handla om att göra den där lägenheten till min. Den ska handla om det också. Jag måste bara vila lite till först. Är så trött. Är så obeskrivligt trött.