Fina älskade småsystrar

Jag har två småsystrar, tvillingar. Jag har sagt åt dem att inte läsa bloggen. De hittade den på egen hand. Såklart. Jag vill inte att de ska behöva höra av sig, bete sig annorlunda, för att de läst vad jag har skrivit. Jag har kommit till en punkt där jag inte vill berätta för dem, för min familj, att jag mår dåligt. För då mår de dåligt och då tar jag på mig ansvar för det också. Försöker nu skaka av mig det onda, torka tårarna, innan jag kliver in genom dörren. Innan någon kommer och möter mig. Vill inte dra ner dem mer. Jag har redan gjort just det. I veckor. Fått dem att gråta. Gråta med mig. För mig. Därför vill jag egentligen inte att de ska läsa. De har lidit nog.

 

Så snälla fina småsystrar. Världens bästa i hela världen. Läs inte mer. Och om ni gör. Bär inte med er mitt lidande. För jag gör allt jag kan för att le när jag träffar er. Det fungerar inte alltid. Men jag gör allt jag kan för att vår relation inte ska förpestas av det här. Fina älskade småsystrar.