trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 23 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Överlevnad
Jag gick till jobbet. Satt vid mitt skrivbord. Sms:ade panikslaget med en vän. Skrev desperata mail. Drack grönsaksbuljong till lunch. Grät så fort ingen såg. Gjorde mitt yttersta för att inte kollapsa helt och hållet. 
 
Och på något sätt överlevde jag dagen. På något sätt överlevde jag. På slutet hade jag till och med en riktig diskussion om en arbetsuppgift med min bästa kollega.
 
Nu ska jag gå hem. Hem till mamma. Hem till den lilla trygghet jag klamrar mig fast vid. Orkar inte falla en gång till nu. Jag tror faktiskt inte att jag klarar det.
 

Kommentarer

  • agnes säger:

    <3
    jag överlevde också.
    hoppas att du får en jättemysig kväll med lugn, god mat och tända ljus. bara mys.
    undrar lite hur mycket du tränar? om du orkar träna något över huvud taget alltså.
    för mig har träningen varit sjukt givande. mycket endorfiner. och den där underbara känslan av att vara helt utmattad i hela kroppen. det har hjälpt mig mycket.
    nu vet jag ju inte om det funkar för dig, på samma sätt. men om du känner dig minsta sugen på det tycker jag du ska testa. kör ett skivstång-pass på friskis. eller spinning. nåt där du får köra allt du har.
    obs det här är verkligen bara ett tips - försöker inte tvinga på dig någonting.<3 stora kramar till dig, fina fina du, hoppas att helgen kan ge dig lite ro. för det behöver du.

    Svar: Du är grym Agnes. Grym är du. Grym som överlevde, grym som tränar. Jag började träna, men jag inser att jag måste få till maten och sömnen först. Jag klarar inte att träna när jag inte sovit. Blev så slut så jag inte kunde röra mig. Men det är min första prioritet efter mat och sömn. Försöker undvika att skapa berg nu. Det blev för mycket. Att få ordning på allt på en gång. Men träna är extremt viktigt. Jag ska göra allt det du skrev. Tack finaste bästa Agnes.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 17:43:46
  • Anonym säger:

    Får jag fråga vad du arbetar med? Jag förstår om du vill hålla det privat. Jag är mest nyfiken, och så undrar jag om det inte är svårt att klara av att arbeta när du mår som du gör? DET är starkt att bara gå till jobbet. KÄMPA PÅ!

    Svar: Jag är jurist. Har pluggat ekonomi också. Jobbar på en stor byrå. Mitt första riktiga jobb. Hann jobba tre veckor. Det är verkligen höga krav. Otroligt höga. Men min chef är snäll. Just nu ger de mig inte så mycket jobb, nära ingenting. Jag kan gå halv sex, men alla mina kollegor sitter kvar mycket senare. Ibland inpå natten. Är panikslagen för jag vet inte hur jag någonsin ska klara det livet. Känner inte igen mig själv längre. Är inte den högpresterande person jag en gång var. Är en sorglig figur som inte förstår enkla saker längre. Och ja, det är otroligt svårt att gå till jobbet. Det är på väg till eller på jobbet jag får mina värsta panikattacker. Men jag måste fortsätta försöka. Min faster brukar säga till mig: du får inte kasta bort din karriär för honom. Så jag fortsätter försöka. Även om det verkligen inte går så bra. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 21:23:20
  • Sanna säger:

    Jag läser till jurist nu med. Är klar nu till våren. Det måste vara tufft att få den smällen just när man är färdig. Det känns ju som om man tror att livet ska börja just när man är klar, allt det man väntat på under hela utbildningen. Vilken tur att du har bra chefer och ändå kan ta hand om dig. Jag tror att det kommer bli bättre och snart kommer kanske jobbet att vara något bra du har som du kan gräva ner dig i. Jag har med haft lite jobbigt en period och då har min största skräck varit att få dåliga betyg, att misslyckas. Så kan förstå känslan lite, inte fullt ut så klart. Men kämpa på. Och även om det kanske är svårt att vara glad för det nu så grattis till jobbet. Det är inte så lätt att ro hem ett sådant jobb. En dag kommer du säkert kunna vara glad för det, även om det inte känns så nu! Kram Kram

    Svar: Tack Sanna. Åh, jag önskar jag kunde vara glad för mitt jobb. Men sanningen är att jag aldrig riktigt velat hamna i den här världen. Det bara blev så. Och när betygen var där, då sökte jag mig till de ställen där bra betyg krävdes. Jag vet egentligen inte varför. Och nu, nu är det en omöjlig verklighet. För jag är inte den personen de anställde. Långt ifrån. Det är fruktansvärt. Jag hoppas att du inte känner skräck för ett dåligt betyg, jag kunde också göra det, och jag inser nu hur otroligt mycket idiotisk energi jag lade på att oroa mig för sånt. Hoppas också att du njuter av din sista tid som student. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-23 | 13:32:37

Kommentera inlägget här: