trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 23

Kategori: Allmänt

En gammal vän och ett tänt hopp

I förrgår kontaktade jag en gammal vän. En vän som jag inte riktigt har haft kontakt med det senaste året, men som innan det var min bästa vän. Hon var, med undantag för den vän som gav honom kärleksbrevet som startade allt, den enda av mina vänner som kände honom. Hon gjorde verkligen det. Hon har suttit i vår gamla soffa hundratals timmar. Ätit många, många middagar hos oss. Igår skickade hon flera sms till mig. Flera fina sms som visar vilken fantastisk vän hon är. Hon skriver om och om igen att det är en sån oerhörd chock. Att det inte fanns på kartan. Att den här personen inte är han. Hon skriver också att hon tror, eller rent av är säker på, att han till slut kommer att ångra sig. Ångra sig gruvligt. För hon har sett hur han brukade titta på mig. Hon har sett hur mycket han älskade mig. De meningarna rycker tag i mig och placerar ett gigantiskt hopp i mitt hjärta. Men samtidigt vet jag ju att alla fakta nu pekar åt ett annat håll. Han är helt färdig med mig. Hur han blev det samtidigt som vi gjorde världens finaste save the date-kort, det vet jag inte. Men just nu är han i alla fall  klar med mig.

Det är hoppet om att han ska komma tillbaka som får mig att gå upp på morgonen. Det är sorgligt nog det. Men samtidigt vet jag att jag inte kan leva mitt liv på paus. Kan inte vänta och samtidigt sluta leva. Det här året ska handla om mig. Det målet satte jag för 23 dagar sen. Och det måste jag hålla i minnet. Ibland verkar allt handla om honom. Om oss. Men jag vet att jag alltid måste återkomma till mig själv. Till vad jag ska göra för att göra mig själv stark. Den planen tar sakta form i min hjärna. Men fortfarande bara sakta. En väldigt klok och bra person skrev häromdagen till mig att jag inte ska bygga ett berg av alla mina problem, utan istället försöka ta en sak i taget. Jag har alltid byggt berg. Från och med nu ska jag ta itu med en sak i taget. Och långsamt bygga upp mig själv.

Jag lovar att jag ska bli stark. Jag lovar att han och andra därute som någonsin sårat en annan människa så här inte ska få vinna. Jag ska klara det för mig själv, och för alla andra fantastiska människor som har blivit svikna och fallit, men nu försöker resa sig. Jag ska bli stark. Jag ska bli urstark. Jag lovar.

Kommentarer

  • Malin Gustavsson säger:

    Från vad jag har läst, din sida av er relation och uppbrott, så tror jag också att han kommer ångra sig, men jag tror det dröjer. Och jag tror att när han ångrat sig så har du hittat ditt starka jag. Jag vet inte om du kommer välja honom igen då. Det får den dagen visa!
    Hoppas att du får en fin fredag och lugn helg!

    2013-11-22 | 08:12:27
    Bloggadress: http://hallonsylten.blogg.se/
  • Emeli säger:

    Hej gumman!
    Är inne och läser dig blogg flera gånger varje dag och hejar på dig. Du kommer klara det här!
    Sen om ett tag kommer du se tillbaka på den här tiden som något du gick igenom för för att bli den du vill vara: En stark tjej som är trygg i och värdesätter sig själv.
    Men för att komma dig så gör som du sa, ta ett problem och en dag i taget.
    Stor kram! :)

    Svar: Tack Emeli. Jag överlevde iaf den här dagen. Är tacksam så långt. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 08:45:27
  • Helene säger:

    Hej Sara,

    Jag kom in på din blogg genom Elaines blogg och har läst alla dina inlägg och velat kommentera men inte gjort det. Jag vet inte om det är till hjälp eller kanske tvärtom men efter vad du skrivit så tänkte jag ge dig ett annat perspektiv på det. Jag och mitt ex hade varit tillsammans i 9 år, träffades när jag var 17. Visst älskade jag honom i alla år men de sista året hade jag så mycket ångest. Jag visste inte om jag ville vara tillsammans med honom även om jag kanske älskade honom. Det är som du skrivit en enorm trygghet men det tror jag inte är den kärlek som jag ville ha. Jag förnekade mina känslor, sa att jag älskade min kille, åkte på semester tillsammans. Han trodde förmodligen att jag älskade honom mest av allt men det var bara en fasad, man vill inte tro att det är sant att man inte gör det och då anstränger man sig ännu mer. Som ditt ex. MEN sen kommer man till en punkt när det inte går längre. Jag träffade också en kille, en kille som är så olik mitt ex. En som jag är så jävla kär i. Jag var inte otrogen men vi blev tillsammans efter vi gjort slut. Det var det jävligaste jag behövt göra att göra slut, att ens formulera dem orden. Han ville att vi skulle ta en paus bara. Men jag VISSTE att jag kommer aldrig någonsin ändra mig, man bara VET. Idag 2 år senare så är jag fortfarande tillsammans med den killen jag träffade och det är så fantastiskt. Jag har aldrig ångrat mitt beslut. Det fanns inget mitt ex hade kunnat säga, inga minnen som kan ersätta riktiga känslor, inga framtidsplaner som jag ville dela med honom. Det kom som en chock för honom också men jag hade inte kunnat jobba på det med honom om jag berättat innan, jag VILLE inte.

    Så kontentan av detta är, för att du kanske ska försöka tänka på ditt ex situation är, att han förmodligen var färdig med er, träffade någon annan, ville inte tro det själv och gjorde allt för att komma över sina känslor men det inte gick. Sen att han betedde sig som ett jävla svin är ju en annan sak, Men att han förmodligen gjorde det för att han inte ville mer.

    Det du beskriver om ert förh

    2013-11-22 | 08:59:52
  • Helene säger:

    Det du skriver om ert förhållande passar in på det jag hade på mitt ex. Så beroende av varandra. SÅ vill du inte ha det och jag ska aktivt arbeta med mig själv för att aldrig känna det igen.

    Du kommer att träffa någon och då kommer du att förstå varför det tog slut med ditt ex. Man tror det är hela ens liv men det finns så mycket mer.

    Lycka till!

    2013-11-22 | 09:02:32
  • Helene säger:

    Det du skriver om ert förhållande passar in på det jag hade på mitt ex. Så beroende av varandra. SÅ vill du inte ha det och jag ska aktivt arbeta med mig själv för att aldrig känna det igen.

    Du kommer att träffa någon och då kommer du att förstå varför det tog slut med ditt ex. Man tror det är hela ens liv men det finns så mycket mer.

    Lycka till!

    2013-11-22 | 09:02:33
  • Helene säger:

    Det du skriver om ert förhållande passar in på det jag hade på mitt ex. Så beroende av varandra. SÅ vill du inte ha det och jag ska aktivt arbeta med mig själv för att aldrig känna det igen.

    Du kommer att träffa någon och då kommer du att förstå varför det tog slut med ditt ex. Man tror det är hela ens liv men det finns så mycket mer.

    Lycka till!

    2013-11-22 | 09:02:33
  • Citrin säger:

    Jag skrev för ett tag sedan en kommentar till dig, om att jag kände som du när min första pojkvän gjort slut - jag var helt knäckt.

    Och jag tänkte också som du "Kanske tar han mig tillbaks idag? Vi är ju menade att vara tillsammans...?" med mera. Och jag minns att han vid något tillfälle, långt senare, sa till mig att hans pappa fortfarande trodde att det skulle bli vi två igen haha :) Då log jag bara, för då var jag över hela grejen. Men grejen är; när det allra värsta passerat efter uppbrottet så blev jag arg! Jag blev arg på mig själv efter ett tag, arg på att jag låtit honom såra mig så mycket! Arg på att jag enbart hade andats för honom under så lång tid, att jag plågat mig själv med hopp om att bli vi igen, berättat för honom att jag inte kunde leva utan honom och ja, bara allt sådant tragiskt... Jag hoppas du också kommer till den punkten. För det var skönt! Det var så skönt att inse att jag slösade dyrbar tid på att hoppas, älta och analysera. Det var skönt att äntligen kunna tänka på vad som var viktigt för MIG istället för "oss".

    Kram!

    Svar: Tack för din kommentar Citrin, men jag kan verkligen inte. Kan inte tänka så. Det är kanske förbannat dumt, men jag kan inte.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 21:34:18
    Bloggadress: http://nolovestory.wordpress.com
Kommentera inlägget här: