trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 24 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Choklad

Jag har redan skrivit det en gång, men jag älskade verkligen att handla mat. Jag hoppas att jag fortfarande älskar det, även om det just nu tar emot ibland. Jag kunde gå i timmar i mataffären och bara plocka bland varorna. Älskade att handla hans favoriter. Visste hur glad han skulle bli när han kom hem och fann dem i skafferiet. Han älskade kladdkaka med citron- och marängglass. Gud, vad jag handlade just det. Han älskade att ha med sig tonfisk på burk till jobbet så jag köpte det i hinkvis. Jag njöt verkligen av att gå runt i affären och välja hans favoritchoklad och marsipan av alla de slag.

När jag kom till lägenheten den där dagen, dagen efter de förbannade sms:en, då hittade jag en ny sorts choklad i skåpen i lägenheten. Som ett stenhårt slag i magen kändes det när jag insåg att det var hennes favoritchoklad. Hon hade skickat en bild på den där chokladen per sms till honom. Och nu hade han köpt hennes favoritchoklad hem till vår lägenhet. Exakt såsom jag brukade göra för honom.

Jag vet att jag inte ska tänka på vad de har gjort, vad de gör. Men det går inte att trycka bort tankarna. Det går bara inte.

Idag har jag varit med hela familjen och handlat mat. Jag skulle köpa olika sorters choklad till julklappskalendern jag håller på att sätta ihop till min grupp på jobbet. Stod och plockade och försökte känna in stunden, njuta av att jag faktiskt klarade att stå där i affären och välja choklad, något som jag brukade älska att göra. Sen ser jag den. Den choklad han hade köpt till henne, hennes favorit. Ångesten infinner sig på en sekund. Illamåendet väller över mig. Starbar. Den är säkert god. Men jag kan inte ens titta på den. Den är för evigt förgiftad nu. Förgiftad av hans svek.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Finaste du, jag tänker på dig vareviga dag. Går in här, läser & blir så ledsen över vad du går igenom & försöker bearbeta varje dag. Du är fantastisk som skriver så öppet om dina känslor, och jag hoppas att du tar åt dig av alla de fina kommentarer människor lämnar härinne. I tunneln finns det alltid ett ljus, det kan kännas väldigt långt bort, men du når dit en dag! Jag hoppas att du får en god natts sömn & att de dumma tankarna håller sig borta! Styrkekram.

    Svar: Tack för din kommentar. Jag läste den igår. Precis i rätt tidpunkt, när jag behövde den som mest. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-23 | 20:02:06

Kommentera inlägget här: