trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 4 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Dagen han gjorde slut

Vi skickade sms fram och tillbaka på dagen. Han hade jobbat mycket övertid (trodde jag) och vi skulle äntligen ha en riktig myskväll. Vi sms:ade om vilken mat vi skulle laga och hur mysigt och skönt det skulle bli att bara slappna av lite. Han slutade klockan tre och skulle hem och sova någon timme innan jag kom. När jag kommer hem vid sex är han inte hemma. Får ett sms om att han stannat och pratat med en av hans nära kollegor på jobbet, men att han skulle komma hem snart. Efter ytterligare en timme får jag ett till sms om att han snart skulle komma och att jag kunde vänta med att börja laga mat. Sen kommer det inga fler sms. Jag blir orolig, undrar vad han egentligen gör. Han svarar att han har mycket att prata om, men att han kommer snart. Jag får en klump i magen, men fortsätter med att surfa på bröllopsbloggar, och sparar ner bilder på fina klänningar på skrivbordet. Drömmer mig bort i hur underbart vårt bröllop skulle bli.

När han fortfarande inte kommit hem och klockan börjar bli mycket, ringer jag för att fråga vad han egentligen gör. Jag tänker inom mig att det måste ha hänt något, något fruktansvärt på jobbet, något som han måste prata med kollegan om. Han svarar inte. Jag ringer en gång till. Inget svar. Jag börjar skicka panikartade sms där jag frågar vad som hänt. Han säger att han kommer snart och ska berätta hur han känner då, och att vi får ta det därifrån. Jag förstår inte. Vad menar han – hur han känner? Klumpen i magen växer, men fortfarande finns det inte i min världsbild att han ska lämna mig, att han inte älskar mig längre. Jag var helt övertygad om hans kärlek. Han kommer hem klockan ett på natten. Jag sitter på golvet. Han tittar på mig och säger bara: ”Jag älskar dig inte längre. Jag vill inte vara tillsammans med dig mer. Det är slut.” Jag får panik. Börjar skaka. Vad menar han? Förstår inte. Frågar varför. Han säger att det bara är så. Att han känt det länge men inte vågat säga något. Hela min värld rämnar. Allt blir svart.

Just nu, när jag skriver detta, går pulsen upp. Jag börjar svettas och paniken fyller mitt bröst. Ångesten är total och det är svårt att andas. Precis som det var då.

Jag börjar sen gråta okontrollerat. Han försöker tafatt trösta. Men vill sen inte mer. Säger att han måste sova. Jag tar en sömntablett (som jag köpt i New York) men sover ingenting. Klockan sju på morgonen skickar jag ett sms till jobbet om att jag är sjuk. Han går upp för att han har en läkartid. Jag väntar på honom. Vill att vi ska prata. Tror honom inte. Förstår inte att vi inte ens ska försöka. Att vi inte ens ska prata om det. Prata om vad som varit fel och göra förändringar. Han kommer hem men har inget att säga. Säger att känslan försvann i våras och att han trodde att det skulle bli bättre om vi bara köpte en lägenhet. Att han trodde att känslan skulle komma tillbaka om vi bestämde datum för giftermål.

Han säger att vi inte kan bo ihop en sekund till. Att han inte har någonstans att ta vägen men om jag vill vara kvar i lägenheten kommer han att åka därifrån. Vi kan inte bo en sekund till tillsammans. Jag skickar sms till mina systrar. Ber dem hämta mig. Mamma är bortrest men jag ringer henne. Skakar. Gråter. Förstår fortfarande ingenting. Mina systrar kommer, kör hem mig till mitt föräldrahem. Försöker hjälpa. Men ingenting fungerar i min kropp. Ingenting. Det är bara en kamp för överlevnad. En kamp att ta nästa andetag. Varje sekund är en oändlighet och smärtan är obarmhärtig. Kollaps.

Nu. Nu vet jag vad han egentligen gjorde den kvällen. Han har inte pratat med den där kollegan. Han har varit med henne. Har sett sms:en där de bestämmer att de ska mötas upp. Han har aldrig pratat med någon av sina vänner på jobbet. Han har bara pratat med henne. Bestämt sig för att satsa på henne. Att hon var värd det. Gud, jag mår så illa nu. Varför plågar jag mig själv så här? Hur ska jag nu kunna sova? Klarar inte det här. Helvete. Det gör så ont. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Panik.

Kommentarer

  • Verweiflung säger:

    :(

    2013-11-03 | 23:30:57
  • Verweiflung säger:

    Vill bara krama dig. Det kommer bli bättre, jag lovar, fast det kommer ta lite tid. Du blir mycket starkare när du har bearbetat allt detta. En stor kram!

    Svar: <3
    Sara

    2013-11-03 | 23:32:10
  • Johanna säger:

    Det gör så ont i hjärtat att läsa. "Du förtjänar så mycket bättre än honom, att bli så brutalt sviken är så fel, försök att glömma honom" Lätt att säga men svårt att göra. Du är så otroligt stark som skriver ut allt. Du tar dig igenom det här.

    Svar: Tack. <3
    Sara

    2013-11-03 | 23:41:42
  • Emma säger:

    Du kommer klara det här. Just nu håller du på att klara det. Just nu i denna stund så är du några sekunder närmre ett helt hjärta. Du har en lång bit att gå, men du har påbörjat din resa och du har folk bredvid dig hela tiden.
    Men jag vet. Vad spelar det för roll att du har familj, vänner och oss via datorn, när det är HAN du vill ha? Vad spelar det för roll om du går upp på morgonen när han ändå inte är där vid din sidan? Vad spelar det för roll att kämpa när han du kämpar för inte går att nå? Varför ska du kämpa för att komma över någon som du älskar av hela ditt hjärta? FÖR ATT DU ÄR VÄRD MER! För att du är värd en kille som älskar dig tillbaka lika mycket som du älskar honom. För att killen som är värd dina tårar aldrig skulle få dig att gråta.
    Men det gör ont. Ondare än något annat här i livet. Sorgen är värst. Sen kommer ilskan. Sen kommer sorgen igen. En dag kommer du kunna tänka "om han var otrogen mot mig, vad kommer han då inte vara med henne?" . Det är okej att tänka så elaka tankar.
    Men nu. Gå igenom, riv upp, gräv ner dig, sörj så hårt du bara kan. Le en gång om dagen. Öka sedan dosen med två leende. Efter ett tag kan du prova på ett skratt. Det tar tid, låt det ta tid. Stressa inte, du har hela livet på dig att vara lycklig. Så det är okej att vara ledsen nu. Även om det känns som att du ska dö, även om det hade varit lättare att vara död, så kommer du klara detta!

    Svar: Tack för så himla bra ord. Jag tar dem med mig. Även om jag, som du säger, har svårt att se mening med nåt annat än det vi hade. Den kärleken. Usch, va ont det gör.
    Sara

    2013-11-04 | 00:03:21
  • (omogen) 17årig tjej säger:

    Vill skrika och kasta porslin på golvet framför dom. Vill dra av hennes skabbiga hår och göra en mopp av det och låta bitchen skura min toalett. Vill dra av alla hans tänder med en tång och önska dom ett olyckligt liv tillsammans.
    And for you my dear, dig önskar jag all lycka i världen. <3

    Svar: Du får vara arg åt mig. Tack.
    Sara

    2013-11-04 | 00:13:01
  • Josefin säger:

    Skickar en stor dos kramar och omtanke till dig,kämpe. Även om det är svårt att tro så kommer det att bli bra. Det kommer inte att bli på samma sätt, men det kommer att bli bra igen. Jag lovar. <3

    Svar: Min gudmor sa exakt det till mig igår i telefon. Det kommer att bli bra. Men det kommer inte bli på samma sätt. Det gör bara ont för jag vill inte ha något annat. I alla fall inte nu. Många kramar.
    Sara

    2013-11-04 | 00:14:07
    Bloggadress: http://www.londonlive.blogg.se
  • Anonym medsyster säger:

    Vilket sanslöst svin, man blir så arg då man läser. Tyvärr blir man mindre och mindre förvånad (ju äldre man blir). Det kommer att komma en dag då du tackar Gud för att du slipper den här mannen. Du kommer att gå vidare, så småningom må bra och hitta någon vettig person att dela ditt liv med. Det kommer att bli bra.

    Svar: <3 Jag hoppas det.
    Sara

    2013-11-04 | 00:19:36
  • AC säger:

    Jag blir så jävla förbannad när jag läser om hur han har behandlat dig. Hur han har kunnat ljuga dig rakt upp i ansiktet och svika dig på det sättet. För några år sedan var jag själv tillsammans med ett svin som sårade mig på fler sätt än jag trodde var möjligt så jag känner igen alla de känslor du beskriver. Och jag vet att du inte kan förmå dig att känna ilska och bli arg på honom just nu, när man är så långt ner i det där svarta hålet så är man rätt begränsad till vad man kan känna, men försök.

    Tiden läker alla sår och även om man aldrig kommer känna sig hel till 100% igen så kommer man överleva. Även om det inte känns som det nu så kommer smärtan avta. Det kommer bli lättare att andas och hjärtat kommer inte kännas lika tungt. Ljuset letar sig sakta in i det svarta hålet man befinner sig i men det får ta den tid det tar. Du kommer komma över honom och hitta nån ny som förtjänar din kärlek. Jag tycker inte att ditt ex förtjänar en sekund mer av din tid och inte en enda tanke till, men det är ju inte så läkeprocessen funkar.

    Om du känner att du vill ha ytterligare en person att bolla dina tankar med så får du jättegärna mejla mig.
    Ta hand om dig <3

    Svar: Hej. Jag spar din mailadress. Tack snälla. Jag blir arg, för några sekunder. Sen väller sorgen över mig. Tar över. Usch, vad jag vill upp härifrån nu. Tack för att du bryr dig så.
    Sara

    2013-11-04 | 01:35:16
  • M säger:

    Man mår fan illa av att läsa hur han valde att lägga upp slutet och sen inte vilja plocka upp bitarna som han hade tagit sönder utan istället valde han att sova(?). Ond är hans förnamn!

    Du ska vara världens lyckligaste över att han inte finns i ditt liv längre, han är ju inte ens en man. Han hade inte tillräckligt med ballz för att göra slut med dig innan han blev "förälskad" i en äcklig kvinna. Förälskad my ass. Att bygga upp ett förhållande på det sättet är inget mer än äckligt och han kommer få det han förtjänar. Vänta bara.

    Jag hoppas verkligen att du en vacker dag har lagt allt bakom dig, hoppas det är snart. Du är värd mer än en känslokall svin!!


    Svar: Det är oförståeligt hur den som jag trodde var världens bästa människa kunde göra så här. Oförståeligt. Jag vet inte vad som rör sig i hans huvud. Men älskar honom ändå. Skit är det.
    Sara

    2013-11-04 | 03:36:11
  • J säger:

    Nästan exakt samma sak hände min pojkväns bror för drygt två år sedan. De var nygifta och hade köpt hus och fått barn - sen rasade hans värld när hon berättade att hon varit otrogen sedan någon månad efter bröllopet och sedan lämnade honom för den nya mannen. När det hände åkte han hem till oss och sov här. När jag läser din blogg kastas jag bak i tiden och hör hans gråt, skrik och förtvivlan. Idag bor han ihop med världens gulligaste tjej, har barnet varannan vecka och är lycklig igen.

    Tyvärr är du inte ensam om att bli så sviken och krossad. Jag hoppas du hittar den riktiga kärleken snabbare än du tror även om det tar tid att bearbeta.

    Svar: Det jävliga är jag bara vill ha honom. Fastän han betett sig så. Det är något fel på mitt hjärta tror jag. Jag vet att det är många som går igenom samma, eller värre. Och det gör så ont...
    Sara

    2013-11-04 | 08:56:22
  • alexandra säger:

    Underbara du, att du skriver om det som hänt och dina känslor är ett steg i rätt riktning. Man glömmer inte men man går starkare ur det.. Bara man tar sig igenom. Hitta saker att göra, ny hobby kanske:) satsa på dig själv! Hade så gärna velat ge dig en bamsekram.

    Svar: Under det här året ska jag försöka satsa på mig själv. Just nu är det bara svårt. Kramar
    Sara

    2013-11-04 | 14:57:40
  • Å säger:

    Underbara, underbara du. Och fy fan för honom. Tårarna bara rinner när jag läser vad du skriver, dels för att han är ett svin och dels för att du skriver så oerhört vackert och rörande trots allt hemskt. Bara det faktum att du delar med dig av din historia bevisar hur stark du är och att du kommer ta dig igenom det här. Låt det ta tid, och kämpa på. Vi finns här och kommer att fortsätta finnas så länge du vill ha oss här. Du är en enormt stor inspiration för många av oss, och inte minst för mig som även jag har blivit sviken, inte av mitt livs kärlek men av egna blodsband. Fortsätt kämpa min vän, tack för att vi får följa din kamp och din väg tillbaka. Världens största kram!

    Svar: Tack Å. Jag vill så gärna tro att jag ska ta mig igenom det här. Det är bara så svårt. Önskar dig all lycka till med din egna kamp. Stor kram.
    Sara

    2013-11-04 | 16:16:36
  • Sofia säger:

    Hej <3

    Jag har nu läst från början och blivit helt fast. Kommer nog ligga kvar i sängen ett bra tag till och läsa vidare. I början av sommaren var min första kärlek otrogen mot mig, med en av mina närmsta vänner. Nu har det gått lite mer än ett halvår och jag känner mig starkare. Antagligen starkare än jag någonsin känt mig. Det kommer du också göra. Jag vet att det känns helt fruktansvärt omöjligt. Känner så väl igen mig i tanken att "nu gäller det bara att överleva". Jag trodde verkligen att jag skulle dö för att det gjorde så ont. Varje ny dag jag vaknade var en vinst för att jag hade klarat av gårdagen, men ändå en pina eftersom att verkligheten fortfarande bestod. Han älskade mig inte längre.

    Nu älskar jag inte heller honom längre. En människa som har så lite respekt för mig har inget att göra i mitt hjärta. Du kommer tids nog inse samma sak. Vad denna man, som du med all rätt trodde var mannen i ditt liv, gjorde mot dig kan vara bland det mest fruktansvärda jag hört talas om. Den mannen förtjänar inte dig.

    Var stark och kämpa på, du kommer klara det, jag lovar <3 Hjärtat läker alltid. Nu ska jag läsa vidare.

    Kram Sofia

    2013-12-09 | 13:57:50
Kommentera inlägget här: