trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 5

Kategori: Allmänt

En svår natt

Natten var svår. Jag förstörde för mig själv. Återupplevde fruktansvärda minnen genom att försöka sätta ord på dem. Placerade på egen hand paniken i mitt bröst. Efter en sån natt är det svårt att återhämta sig. Svårt att skaka av sig obehaget. Svårt att bli av med rysningarna längs med ryggraden som kommer så fort tankarna snuddar vid det som varit. Det är dag 5 nu. Dag 5 är här och jag måste göra något bra av den. Måste återerövra den här dagen. Gå till jobbet minst de två timmar mina arbetsdagar nu består av. Träffa en fin vän och skrapa ihop styrka. Styrka att klättra en liten, liten bit upp. Nu tar jag jäklar i mig tillbaka den här dagen. Den där klumpen i bröstet gör bara så ont.

Kommentarer

  • Johanna säger:

    Hej, igen!
    Bara att du skriver ner allt och öppnar dig såhär visar hur förbannat stark du är. Det är starkt som fan att bestämma sig för att överleva. Du är fantastisk.

    Jag tänkte dela med mig av ett tips som i alla fall hjälpte mig väldigt mycket, även om hur illa du har blivit behandlad inte ens är i närheten av hur det var för mig.

    Köp ett anteckningsblock och varje kväll skriver du ner MINST en bra sak som har hänt dig eller som du har gjort. Tanken är att det ska vara en bok för dig, det handlar om dina framsteg och även om det kanske känns konstigt att det bästa som hänt på en dag kan vara, "Jag lagade en riktig middag", " Sophie är en fantastisk vän som håller mig sällskap" eller "Jag drömde bara en mardröm inatt" så kommer det en tid, jag lovar den kommer tillslut, då du skriver "Jag har varit på jobbet hela dagen", "Jag har inte gråtit på en vecka" och kanske tillslut "En kille fick mig att skratta igår på krogen och jag hade inte ens dåligt samvete"

    Det kan låta lite underligt att skriva den här boken. Men på en dålig dag kan man gå tillbaka och se att man faktiskt har kommit framåt. Att något händer. Även om det handlar om att man numera faktiskt äter middag eller att man har kunnat gå upp i arbetstid på jobbet.

    Du tar dig igenom det här. Fantastiskt stark människa är du!

    Svar: Jag lovar göra just det. Jag försöker tänka så. Men jag ska skriva också. Tack fina du. Jag minns att du kommenterat flera gånger. Tack.
    Sara

    2013-11-04 | 10:46:31
  • Emelie säger:

    Hej,

    Jag kom in på din blogg via Elaines blogg och kände att jag måste skriva något då jag blev otroligt berörd av din historia och det du skriver.
    Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon så själviskt och vårdslöst kan rasera ditt liv...ert liv, som du trodde var så bra. Jag tycker det är rent ut sagt vidrigt och känner mig djupt ledsen för din skull.
    Samtidigt känner jag mig glad att det kom fram tillslut att denna människa du trodde var allt egentligen bara var skit. För du är så pass ung att du kan resa dig igen. Starkare än någonsin och hitta någon som faktiskt vill vara med dig för den du är och ge dig exakt lika mycket kärlek tillbaka. Som vet att ingenting, ingen flirt är värt det, att förlora det ni har!

    Jag ser att du lider just nu och förstår det, så därför tänker jag vara arg åt dig. På den där förbannade människan som sårat dig så. Tills du har orken att vara arg själv, för den dagen du blir riktigt jävla förbannad, det är också den dagen då du tagit nästa steg, nästa steg mot ett nytt och bättre liv!

    Jag tycker även som Johanna att skriv ner några saker varje dag som du är nöjd med, även om det bara var att du tog dig upp ur sängen den dagen. Denna metod hjälpte min mamma när hon var som mest nere i det svarta hålet och inte såg någon väg upp. men upp tog hon sig till slut...precis som du en dag ska göra!

    Jag önskar dig all lycka i framtiden! För nutiden är endast en tid på vägen mot någonting bättre!

    Svar: Jag ska skriva ner en bra sak. Eller försöka i alla fall. Åh, han kan inte vara en skit innerst inne. Kan han verkligen det? Hur har lyckats vara världens bästa i nio år? Mina tankar går inte ihop längre. Jag ska spara din sista mening. Tack.
    Sara

    2013-11-04 | 11:37:29
  • josefine säger:

    För ett år sen fick jag reda på att min pojkvän var otrogen mot mig, han sa att det var en engångs sak, att det bara hände den där kvällen, 4 dagar innan jag skulle flytta ner till honom ( han bodde inte i Sverige). 2 veckor efter det smset är han i ett nytt förhållande. Vårat förhållandet går inte alls att jämföras med erat långa förhållande, då han och jag bara setts ett halvår. men det är ju svårt när man bor i olika länder. Jag ville satsa på den relationen och det ville han också ( trodde jag). Men allt visade sig bara vara ett spel för galleriet, han skrev att han älskade mig, att han saknade mig, att han önskade att jag var hos honom, han skrev att han såg så fram emot att jag skulle komma ner till honom, han skickade sms mitt i natten och önskade att jag låg bredvid han. men allt var bara skit snack. Det har gått ett år, och jag har kommit över honom, men inte sveket, och jag är fortfarande förbannad över att jag var så blåögd.
    Det är så lätt att säga att allting kommer bli bra, att tiden läker alla sår, men jag kommer inte säga det. För när man är i den sitsen så spelar dom orden ingen roll. Man måste få älta, man måste få vara förbannad och gråta. Men svaren på frågorna man har kommer man troligtvis inte få nått svar på.
    Man får försöka hitta saker som man ser fram emot, det behöver inte vara stora saker, utan det kan vara en fika stund med en vän, eller middag med syskonen/familjen, man får unna sig saker så som man kanske inte har kunnat unna sig förut.
    Personer som inte förstår att vänstring gör ont, personer som inte förstår att det enda vettiga är att avsluta ett förhållande innan man inleder ett nytt, kommer aldrig lära sig det. En gång rötägg alltid rötägg. what comes around goes around.
    Det kommer ta sin tid, men Du kommer komma ut från det här som en starkare person. Du kommer klara det!

    Styrke kramar!

    Svar: Tack för dina många fina kommentarer. Har nog redan svarat på nån tror jag. Det är skit att så många upplever svek. Hjärtesorg. Kämpa på fina du.
    Sara

    2013-11-04 | 11:48:31
    Bloggadress: http://idakristinajosefine.se
  • Anonym säger:

    Kan man nå dig på någon mejladress?

    Svar: Har skaffat denna mailadress. Bara att maila. [email protected]
    Sara

    2013-11-04 | 12:09:03
  • sophie säger:

    Hej,

    En vän tipsade mig om din blogg och nu vill jag, genom en kommentar, försöka visa min omtanke! För oj så jag tänker på dig. Jag sitter på jobbet just nu och kom på mig själv att sitta och tänka på dig... Då gick det upp för mig att jag så gärna vill lämna en kommentar åt denna fantastiska kvinna som vågar öppna sig och berätta om den tragedi hon varit med om. För tänk om lilla jag, med min lilla kommentar, skulle kunna göra så att du för en hundradels sekund känner lite hopp framtiden - så då vill jag verkligen ge dig åt dig.

    Nu kommer jag att följa din dagbok varje dag och följa din resa tillbaka till det fina liv som du inte bara förtjänar att ha - utan också förtjänar att KÄNNA att du har. För du har säkert ett helt fantastiskt liv redan om man lägger fram det så. Jag menar bara att du förtjänar att genuint känna det också. Att rent och ärligt kunna säga att du är lycklig och nöjd med tillvaron - och dessutom mena det. Låt det ta tid. Jag tror faktiskt att tiden är det bästa botemedlet. Tiden är så vacker och så kraftfull att fastän man knappt vill tro det så läker den alla sår... tids nog...

    Här sänder jag massa varma styrkekramar åt dig! Kom ihåg att vi är många vid din sida som kommer att följa dig i din resa. Av alla som tänker på dig så är det faktiskt bara en liten del som kommenterar.

    Svar: Tack snälla fina. Jag hoppas så på en fin framtid. Men ser inte hur nu. Alla säger att tiden är min vän, men för varje dag som går och han är med henne istället för mig gör det ondare. Det är så jobbigt. Tack för ditt stöd Sophie.
    Sara

    2013-11-04 | 12:24:21
  • Emma säger:

    Heja dig!!

    2013-11-04 | 12:27:30
  • Anonym säger:

    Jag har tänkt så mycket på dig under dessa två dagar. Jag känner inte ens dig. När jag tränar, pluggar och äter så tänker jag på dig. Jag pratar om dig där hemma och berättar om vilken fantastisk människa det finns där ute och vilka svin det finns. Jag berättar om din historia för vänner för att visa vad otrohet gör med en. Du är så modig som vågar dela med dig om din historia. Jag vill bara skrika och spy ut all sorg - åt dig. Deras förhållande är förgiftad, farlig och misslyckad. Tro på mig nu. Jag har sett sådana förhållanden tidigare. Jag har till och med sett de som har gift sig men i slutändan blir de olyckliga då allting slår tillbaka. Jag tror starkt på att en högre makt tar hand om detta. Det kommer ALLTID tillbaka, det går inte att springa ifrån det. När det väl slår tillbaka mot de lika hårt så kommer du stå på den gröna sidan av gräset. Och du kommer må bra. Fruktansvärt bra. Lita på mig. MEN idag får du skrika, gråta, vara ledsen och arg. Du får det och det ska du göra tills du känner att du är redo för att ta nästa steg. Kommer följa din resa hela vägen. Sänder massa styrkekramar och kärlek.

    Svar: Hej fina. Deras relation äter upp mig. Tänk om de håller ihop. Då dör jag. Önskar jag kunde vara arg. Arg så jag slapp känna denna hårda sorg. Usch. Det gör så förbannat ont.
    Sara

    2013-11-04 | 12:53:17
  • M säger:

    Oj, vad jag känner igen mig själv i det du skriver! Jag sitter på jobbet och har precis läst igenom dina inlägg, med ögonen fulla av tårar kan jag tillägga. Det är som att du har fångat mina privata tankar och känslor och skrivit ner dem åt mig.

    Jag gick igenom en liknande sak på våren 2013. Precis som du fick jag svår ångest, försökte verkligen att se det positiva i saker och ting, men det var extremt svårt… jag har dock tur som har den bästa tjejkompisen som finns, hon har stöttat mig genom alla olika stadier och känslor – allt från självmordstankar till peptalks som: ”Nu jäklar tar vi tag i ditt liv och går vidare! Fuck den idioten, han ska inte få styra mer över ditt liv och dina känslor.”

    Men det är väldigt svårt att tänka positivt när man är på botten, och hur lite man än vill höra gamla godingar som ”tiden läker alla sår”, så är de faktiskt väldigt sanna.

    När jag låg i min kompis säng och hade så ont i mitt hjärta, hjärna och mage att jag var på väg upp för att blanda tabletter och alkohol, trodde jag aldrig att jag skulle kunna må bra igen – någonsin – men jag tog mig igenom det och mår bra i dag. Det tar tid, och det är okej, det får ta hur lång tid som helst. Du har förlorat någon som du älskar, sörj för allt i världen det, och sörj så länge som du behöver. Jag jämförde det som hände mig med samma känsla som när någon nära en dör, för det är lite samma sak som händer i ens hjärna; allt det man delade kommer man aldrig att kunna dela med den personen igen. Och det gör ont.

    Men som Elaine skrev på sin blogg, så kommer ilskan snart att komma, och det är väldigt skönt när den gör det. Ett råd är bara att inte låta den ta över alltför länge, för bitter vill ingen bli.
    Dock håller jag inte med Elaine om att ringa och smsa och skälla på honom, men det är väl bara för att jag inte är sådan som person. Och alla är vi ju olika, så det kanske fungerar för dig. För min del var det allra bästa att klippa alla band på en gång, att inte titta tillbaka, jag har inte pratat med, ringt, smsat med eller sett mitt ex sedan vi bröt och jag måste säga att det har varit väldigt skönt och det har gjort det enklare för mig att släppa taget. Att ständigt bli påmind är inte kul, att älta är inte kul.

    Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här kommentaren, mer än att ge dig en stor virtuell kram, att du ska veta att du inte är ensam och säga att det kommer att bli bättre, även om du inte kan se det just nu.
    Jag lovar dig att du kommer att må bra igen, en dag när du minst anar det. Att fokusera på träning och att jobba är också extremt bra tidsfördriv =)

    Jag har angett min e-postadress, så vill du skicka iväg ett mail och spy lite galla över vilket praktarsle han är, är du mer än välkommen! =) Jag ser det lite som ”pay it forward”; min bästa kompis hjälpte mig, lyssnade med tålamod de otaliga gånger som jag pratade om uppbrottet om och om igen. Jag vill betala tillbaka, och gör det gärna för en annan själ, en som behöver stödet.

    Tro på dig själv att du kommer att hitta tillbaka.

    Du är stark och bäst, glöm aldrig det!

    Kram

    Svar: Tack fina fina M. Är så ledsen att du behövt gå igenom helvetet så här. Blir bara så rädd. Får en sån klump i magen när du skriver att ni inte setts. För jag vill ju att han ska komma tillbaka. Fan vad jag vill det. Men han vill inte. Många har sagt till mig att jag ska se honom som död. Men det går inte. Han lever ju. Och jag vill bara ha honom tillbaka. Tänker att det måste finnas något jag kan göra. Skit är det. Jag spar din mailadress. Tack snälla.
    Sara

    2013-11-04 | 14:03:54
  • Erika säger:

    Jag börjar nästan bli arg på "den andra kvinnan" också. Hon visste ju uppenbarligen att han redan var i ett förhållande. Hur fan kan man med sig själv att klampa in i någons hem där man förstört sinnesfriden, splittrat ett förhållande och raserat någons tillvaro?
    Hoppas hon har svårt att sova om nätterna, antagligen inte, det finns ingen moral hos sådana människor.

    Vill rent spontant säga att TUR att de två hittade varandra, så kan två korkade människor höra ihop och inte utsätta andra människor för deras illvilja.

    Du kommer att bli lycklig igen. Vi tar det dag för dag. Du är idag en dag närmare lyckan än du var igår :)

    Svar: Det gör bara så ont att de är tillsammans. Fan va ont det gör. Ondare än ondast. Förstår inte henne. Men förstår ju inte heller honom, han som jag trodde var världens bästa. Fan. Dag för dag. Bara så hårt att varje dag ska vara en kamp. Orken tar slut. <3
    Sara

    2013-11-04 | 15:25:39
  • Emma. M säger:

    Tack för att du delar med dig och skriver här. Den styrka du visar, får mig att också vilja försöka leva normalt igen. Och inte låta han styra mitt liv, när jag inte ens är i hans tankar längre. Förstår dig till fullo i allt du skriver, då jag och mitt ex historia ser likadan ut.
    I fredags var det ett halv år sedan det tog slut mellan oss, jag var på fest, och drack lite för mycket. Och det var då jag insåg att det inte är okej att jag ska behöva må såhär. Jag ska inte behöva dricka mig så full jag bara kan, för att bedöva känslorna iallafall lite. Det är fan inte okej att jag ska känna såhär längre, speciellt inte för någon som inte ens bryr sig. Det är inte okej att känna såhär längre, jag får vara ledsen och arg. Men det ska inte få ta över mitt liv.

    Tack för att du gör det här, du kommer hjälpa så många andra människor i hjärtesorg. Du är en stark person, och du kommer klara detta. Du hjälper oss,
    Jag tror på dig!

    Svar: Tack Emma. Kämpa på du med. Och ta hand om dig själv. Lätt att säga att du ska göra, men jag gör det inte ens själv, så jag vet hur oerhört svårt det är. Stor kram.
    Sara

    2013-11-04 | 19:19:16
  • Amanda säger:

    Tack för att du fortsätter skriva. Jag skrev ju till dig när Elaine skrev om din blogg och berättade att det kändes som vi var i samma stadie då jag upptäckt att min pojkvän varit otrogen för 1,5 veckor sedan.

    Det hjälper mer än du anar att se att du kämpar på och att dagarna går. Jag försöker bara härda ut och tänker att tiden läker såren så småningom. Kram

    Svar: Kämpa på. Det är allt vi kan göra. Och följ ditt hjärta. Jag tror ändå på det. Fastän ibland kanske man måste låta tiden gå så att det man känner i hjärtat är äkta. Kämpa på. Fastän det gör ont. För usch va ont det gör. Stor kram
    Sara

    2013-11-05 | 17:22:52
  • J säger:

    Hej. Jag fann din blogg av en slump. Jag sitter själv just nu med exakt samma klump. Min kärlek lämnade mig i måndags. här sitter jag på jobbet och försöker förstå vad det var som hände. Varken ätit eller sovit sedan beskedet kom. Klumpen bara växer i mig. Jag kommer fortsätta läsa detta, dag för dag....

    Svar: Alldeles för sent men: Kämpa på J. Kämpa på. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-06 | 12:40:30
Kommentera inlägget här: