trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 9 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Dagen efter (de förbannade) sms:en

Några timmar efter att jag fått upp sms:en försökte jag kommunicera med honom. Jag ringde men han vägrade svara. Jag sms:ade. Jag gick in på Facebook. Jag visste att han hade gått in där eftersom han inte kunde sms:a henne längre. Jag såg ju alla hans sms i realtid. Han skrev att han hade dåligt med batteri. Jag såg hur han var kvar inloggad. Visste att han skrev till henne. Jag bad honom lägga de få procent batteri som han hade kvar på mig, att jag måste vara viktigare just nu. Han skrev att jag inte förtjänade dem. Att han hellre la dem på henne. Fy fan va ont det gjorde.

Dagen efter åkte jag till lägenheten för att träffa honom. För att säga att han inte fick ta henne dit. Han hade åkt hem till henne och sovit, men kom sen. Någonstans var jag arg. Såklart var jag arg. Men samtidigt var jag i sån chock, i ett sånt skört tillstånd, att jag inte kunde förmå mig till något. Satt mest där. Ställde några få frågor. Älskade han henne? Han sa att han inte visste, kanske inte än, men snart.

Sen blev han arg. Han sa att jag hade sjunkit lägre än honom genom att berätta för mina föräldrar, för hans mamma. Att han aldrig skulle göra något sånt. Att jag inte ens borde ha läst sms:en. För den dagen han gjorde slut, då slutade jag ha några rättigheter. Jag hade inget med hans privatliv att göra. Vad han gjorde nu hade jag ingen rätt att veta eller lägga mig i. Han sa att jag hade förstört hans liv. Att hans mamma hatade honom. Att hans lillebror hatade honom. Och att det var mitt fel.

Han krävde att få tillbaka datorn. Han skrek. Han skriker aldrig. Jag vägrade. Jag vägrade blankt. Han hade tagit allt. Bilen. Soffan. Han hade smutsat ner sängen, så den ville jag inte ha. När jag kom hem raderade jag sms:en. Raderade hans Apple-konto. Raderade så att jag inte längre kunde se hans kalender, där vårt bröllop fortfarande låg inplanerat den 12 juli 2014.

Han packade en del av sina saker. Slängde ner kläder i olika väskor. Sa att han inte hade någonstans att ta vägen. Det hade jag sett till. Han skulle få bo i bilen. Eller på jobbet. Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom. Sen insåg jag. Han kommer bo med henne. Jag sa det rakt ut. Ska du inte bo hos henne? Han tittade mig i ögonen och sa att jag hade förstört det också. Efter att hans mamma hade lämnat ett sånt fruktansvärt meddelande på hennes mobil var han inte säker på att han kunde bo hos henne. Och det var mitt fel.

Paniken kom över mig när jag tänkte på att han skulle bo i bilen. Att han faktiskt inte hade någonstans att ta vägen. Jag bönade och bad att han skulle bo kvar i lägenheten. Men han vägrade. Visste väl hela tiden att han skulle få bo hos henne. Han ville bara utnyttja mina känslor och min svaghet. Jag hade redan fallit så djupt man kunde komma och han sparkade på mig.

I efterhand har han sagt att han skämdes över sitt beteende den här dagen. Jag kommer inte ihåg men jag vill tro att han bad om ursäkt också.

Nu har han tagit alla sina saker till henne. Alltsedan den dagen bor han där. Han säger att han ska försöka hitta en egen lägenhet. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Fan om de gifter sig. Om de skaffar barn. Om de gör allt det vi skulle göra. Jag klarar inte det. Bara tanken ger mig panik. Det skulle förgöra mig.

Kommentarer

  • Josefine säger:

    försök att göra roliga saker i helgen, försök att hitta på något utanför din lägenhet, så att din hjärna och din kropp kan få vila sig från den känslomässiga tortyr den lever i nu.
    Du är starkare än du tror !

    Svar: ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 16:14:30
    Bloggadress: http://idakristinajosefine.se
  • Johanna säger:

    Hejsan!
    Vad bra att han insett att han betedde sig förjävligt den där dagen. Hade han inte det hade det varit sjukt! För det faktum att hans mamma är arg på honom är ju enbart hans eget fel, liksom mycket av det han var arg över!

    Nu till något helt annat. Jag har funderat kring en grej. Du har skrivit att de gör saker som ni pratade om att göra, att han har gett henne samma smeknamn osv. Jag får känslan att han har överfört ert förhållande till deras vilket betyder att han behandlar henne på exakt samma sätt som han brukade behandla dig. Det där är något som känns väldigt olustigt. Eftersom det dels är så sjukt gjort mot dig. Det förstör så många av dina minnen. Men det betyder också att han bygger ett förhållande på det som var era grunder och värderingar. Det brukar aldrig vara bra.

    Idag är det fredag och om du inte är alltför slut efter dagen är mitt förslag att du åker hem till någon av dina finaste tjejkompisar, lagar god mat och blandat exotiska drinkar. Sen spelar ni hög musik, skriksjunger och dansar er svettiga i ett vardagsrum som om ni vore 15åe igen! Det kanske känns långt bort. Men fake it till u make it och intala dig själv att du har så jävla roligt. Plötsligt är upptäcker u att det är sant. Vill du testa hardcore mode så tar du med dig tjejena till en bar och dricker drinkar där!

    Till sist, du skriver så sjukt bra och tänka sig, det har gått nio dagar sen du började. När allt känns mörkt har du tagit dig igenom nio dagar. Helt själv! Strongt jobbat!

    Svar: En vän förklarade att han gör såsom vi brukade för att det är det enda sätt han någonsin visat kärlek på. Det är det enda han vet. Men det gör så ont att de tagit det som var våra saker. Onödiga saker som låtar. Det gör ont. Jag åkte till landet med fina fastrar och syster. Plockat svamp. Om några veckor kanske jag kan dansa. Nu känns det långt borta. Men snart. Jag försöker. Tack fina du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 16:39:30
  • Malin säger:

    Vad omoget att skylla på dig.

    Svar: Försvarsmekanism sa hans mamma. Jag vet inte vad som försiggår i hans hjärna. Jag vet inte.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 16:55:31
  • Michael säger:

    Hur ser djup äkta kärlek ut i dina ögon?

    Svar: Jag ska fundera. Funderar redan. Kanske jag har fel bild. Vet inte. Ska fundera.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 18:40:51
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Jasna säger:

    tycker johanna föreslog något väldigt bra i sin kommentar. det är i dessa stunder som våra vänner behövs som allra mest.
    dagen efter att jag och min sambo gick isär, tvingade mina två bästa vänner mig att möta upp dom för en hemmakväll och när de hämtade mig så började jag panikgråta så fort jag satte mig i bilen. jag grät och grät och grät. vi åkte förbi ICA och köpte på oss precis allt som smakar gott och därefter fortsatte jag gråtandet i en trång liten soffa, tillsammans med världens bästa lyssnare och en stor skål med godis. jag tror till och med att jag lyckades koppla bort tankarna för någon sekund den kvällen. mycket välbehövligt!

    jag hejar på dig och VET att du kommer att ta dig ut från detta hål <3

    Svar: Jag har nyligen börjat äta saker för att jag i alla fall brukade tycka att det var gott. Många veckor där allt smakade papper. Många många veckor. Ska försöka träffa vänner. Tack fina.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 19:19:52
  • Emma säger:

    Åh, jag tror att jag känner någon promille av din smärta genom dina texter.

    Jag tänkte på dig innan jag somnade igår kväll. Visste precis vad jag skulle skriva. Har funderat på det hela dan idag, vad det var egentligen... Har ingen aning längre.

    Tror att du är en fin människa utan orimliga krav på livet. Kanske har du haft otur, det verkar så. Hoppas att du får ett himmelskt liv och att han alltid kommer att sakna någonting, vad det nu än skulle kunna vara.

    Många kramar!

    Svar: Tack Emma. Jag hoppas att jag inte har orimliga krav. Men jag har svårt att nu släppa det jag trodde om framtiden. Kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 20:25:51
  • paula säger:

    Du är väldigt duktig på att skriva.
    Jag skickar en stor kram till dig.
    Fortsätt kämpa

    Svar: Tack Paula. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 20:35:39
  • agnes säger:

    vilken jävla jävla jävla jävla kille

    2013-11-08 | 20:52:19
  • Anonym säger:

    "Its hard to wait for something you know might happen, but its even harder to give up when you know its everything you want"
    Du kommer alltid vilja ha han, tills den dagen du börjar använda hjärnan, och inte bara hjärtat. Du kommer en dag bli ARG!! Arg på allt som han utsatt dig för.
    Han kommer alltid älska dig, ert förhållande var ju naturligtvis något han ville.. Eftersom han bara flyttar över det till en ny tjej (äckelbrud). Sen kan man gotta sig lite med att den "nya" tjejen kommer ju antagligen inte få mycket respons av hans familj..
    Tro mig.. Den dagen han ångrar sig. Då kommer du inte vilja ha han. Du är bättre!
    Det är verkligen skiiiiitsvårt att bryta något som man planerat.. Det skulle vara ni resten av era liv, barn hus osv. Det är svårt när allt bryts upp och inget blir som det var eller skulle bli!

    Kan tipsa dig om att läsa mycket http://www.devote.se/forni . Hennes kärleksspalter hjälper!
    MASSA kramar till dig

    Svar: Tack. Jag ska titta på hennes spalter. Och spara det du skrev som första mening. Tack bästa du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 22:27:45
  • Zandra säger:

    Hej fina du!
    Mitt hjärta blöder när jag läser dina texter, det gör så ont i mig att någon annan lider på samma sätt som jag själv lidit. Jag & min sambo, som jag förlovade mig med nyår 2011 väntade vårt andra barn efter övertalning från hans sida, 1,5 v efter detta beslut kom han hem en natt & gjorde slut med mig klockan 2 på natten. Jag förstod ingenting, jag grät, grät & grät samtidigt som jag försökte att utåt sett vara stark för min dotters skull. När jag satt i kontakt med sjukhuset för att ordna tid för en abort var han ute & festade tills solen gick upp. Det gjorde så ont, ska sanningen fram så gör det fortfarande ont. Men den där smärtan som fick mig att gråta så att ögonen svullnade, den där smärtan övergick till ilska & ilskan övergick till lättnad - lättnad för att han visade mig vem han verkligen var, att han visade sina rätta färger. Jag kommer alltid älska honom för att han gav mig min dotter, för alla minnen och för att han faktiskt visade mig vad kärlek var - men livet går vidare & jag vet att något bättre väntar, för att jag förtjänar det. Något bättre väntar dig också, låt det ta den tid det tar, din sorg är det första steget i rätt riktning. En dag kommer du se att det inte är du som förlorat något, utan det är han som förlorade någon som var villig att ge allt för honom. Det är en klen tröst, jag vet. Det är svårt, jag vet det med. Men du klarar det, jag sänder all min styrka till dig, torka tårarna för ikväll & få fram ett leende - bara för att du är så fantastisk som klarat denna svåra väg hittills.
    Kram.

    Svar: Det gör så ont att läsa om vad som hände dig. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att inte bara förlora sin partner, sin vän genom livet, och samtidigt det barn som skulle komma. Så vidrigt och hemskt. Outhärdligt. Stor kram till dig som är så stark. En kämpe.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 23:13:56
  • A.M säger:

    När jag läser dina inlägg blir jag heeelt tårögd. Du verkar vara en helt fantastisk människa. Helt underbar. En kille önska dom hade en tjej som dig, det finns få utan dig!!

    Har nämligen också en sambo och kan inte tänka mig en dag utan honom. Tänker precis i samma banor som dig, jag förstår exakt hur du tänker när du skriver att du hade kunnat ta tillbaka honom.. Du är så otroligt stark!! Fortsätt kämpa och visa inte att du är sårad! Försök ställa dig upp och när han ser det kommer han att bli avundsjuk... Jag tror han inte kommer palla trycker och kommer vilja ha tillbaka dig.. 9 år är inte att leka med. Ni har hunnit med mycket och han kan inte glömma allt så fort. Du betyder oerhört mycket för honom och jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra inom en snar framtid!!

    Känner med dig!!<3 Vill bara krama om dig när jag läser allt detta!!


    Kram!!

    Svar: Tack A.M. Jag vet inte om han vill ha mig. Gnistan är borta säger han. Oavsett nio underbara år. Men jag hoppas ändå. Gud vad jag hoppas. Fortsätt älska fina du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 23:21:48
  • Ronja säger:

    Hej Kära du, jag har läst och följt hela din blogg. Har velat skriva en kommentar länge men känns som det mesta redan är sagt. Jag tycker det är så otroligt synd att det existerar sådana själviska och självupptagna människor på vår jord. Har helt ärligt fällt många tårar då jag läst dina inlägg.
    Jag är 18 och har själv en pojkvän som jag varit med sens jag var 15 och redan nu drömmer vi om att flytta in i samma studentlägenhet.

    9 år var du tillsammans med denna kille, du kände han säkert precis lika väl som din handflata och samma med han. Han kan absolut inte ha slutat älska dig bara sådär utan jag tror han bara vill uppleva nykärlek igen. Vilket är väldigt korkat efter 9 år med en person som man kommer överens med och har bra med. Sen har förmodligen tappa pirret för den andra subban och inte förens då kommer han inse att han inte bara förlorat en diamant utan även en bästa vän!

    9 år och så vände han ryggen som om ingenting? Sen kommer det ta dig kanske minst 1 år och komma över han. Vips! Så har du 10 bortkastade år av ditt liv, för en otroligt självisk kille. Inte ens straffet för våldtäkt idag är 10 år i Sverige.

    Du förtjänar inte det här och det vet du mycket väl, att ni blir tillsammans igen är absolut ingen omöjlighet. Dock tycker jag inte du ska sitta i soffan och vänta på att han knackar på dörren. Lev ditt liv då du fortfarande är i dina unga år! Fokusera på jobbet, ut och klubba under helgerna! Träffa nytt folk! Det är du så värd för du låter så himla godhjärtad när du skriver. Kommer han så kommer han, gör han det inte så måste du redan ha börjat din resa emot ditt nya liv!

    Du har en gång levt utan han, ett ganska långt tag sen .. Men du kan leva igen utan han.

    Trevlig kärlekshistoria de har och berätta för sina barn om hur de blev tillsammans. Hoppas på det dåsigaste för de bägges förhållanden.

    Sen inspireras jag otroligt av din lugnhet mot subban. Hade helt och hållet reagerat annorlunda och hade förstört hennes liv så som hon förstörde ditt.

    Men de värsta straffet du kan ge henne är honom, gör hon det med han så kommer hon göra det emot han imorgon ska du se. Och då kommer han komma krypandes tillbaka.

    Tips! Kolla dr phil show, han har haft x antal sånna situationer på sin show och du skulle kunna få bra komfort där.

    Tummen upp för grabbens mamma!
    Och massa kärlek till dig kära du, känner otrolig ilska i kroppen genom att bara läsa det du skriver . Skulle aldrig önska det här någon av mina vänner i min omgivning.

    Men det blir bättre, lovar!
    Efter regn kommer sol, håll ut.

    Massa kramar

    Svar: Tack för dina ord Ronja. Kloka. Jag hoppas att du fortsätter drömma om studentlägenhet med din pojkvän. Dröm och gör det sen till verklighet om det fortfarande är det ni vill. För det är underbart. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 23:41:47
  • Noor säger:

    Vännen. Jag läser, och läser och jag knycker till med nacken så alla hårstrån dansar för en sekund. Jag ryser. Och sedan fäller jag en sorglig tår. För att dina drömmar krossades så här. Dina drömmar, som du trodde var av stål å som blev av spunnet socker. Jag kryper ihop i min säng, kastar en sista blick på dina ord, och tvingas läsa om din verklighet. Din historia är inte påhittad. Den existerar. Dessa själviska rovdjur finns bland oss. Med en människas skepnad. Det gör ont. Å sen finns du, du som beskriver honom som om han vore ditt solsystem och att det enda du vill är att få vara omfamnad av värmen från hans strålar..

    Min vän, precis som du är han inte mer än en människa. Vad han än har låtit dig genomlida. Han vet säkert inte själv vart han ska ta vägen, innerst inne. Om inte smärtan äter upp honom varje natt, än, så ska den infinna sig för honom också kommande nätter. Ingenting här i livet är beständigt. Inte för honom heller. Hans tillfälliga lycka kommer vara som bortblåst och han ska vandra runt som en vålnad av den han en gång blev mot dig. Han ska inse att kärlek inte alls är som sånger och melodier vi hör. Och när förälskelsen klingat, vem och vad ska han luta sig tillbaka mot då? Henne? Knappast. Grunden deras så kallade förhållande byggdes på? Fuck No!

    En dag kommer han inte vilja höra längre när sångare försöker måla upp kärleken som han insett inte kan beskrivas. För vad han ska känna, kommer inte ens du lyckas sätta ord på. Du som redan fått känna så mycket. För ingen har patent på smärta. Vi upplever den alla.

    Men, var säker. Dagen för honom kommer komma, då han inser att han förlorade sin diamant, medan han var upptagen med att plocka sten. Den dagen hoppas jag innerligt han får ta konsekvensen.

    Tills dess, fortsätt slipa på kanterna av den redan vackra diamant du är.

    2013-11-09 | 00:20:16
  • Erika säger:

    De kommer inte att gifta sig, och gör de det så är det inget som kommer att ske inom det närmsta året.
    OM den dagen skulle komma, så kommer du inte vara här nere på botten längre. Du kommer kunna stå rakt och stolt. Lycklig över att du har tagit dig dit du är då.

    Man lämnar inte någon man varit tillsammans med i 9 år för en flirt. Jag tror att han blev smickrad över att någon annan, förutom du, visade honom intresse och han föll.
    Jag tror också att han kommer att komma krypandes tillbaka när han inser att hon inte är du.

    Jag hoppas att du är stark nog då att säga nej. Jag hoppas det. Även om det inte är vad du vill just nu.

    Svar: Oron lättar lite. Lite. Men ibland går det inte att värja sig för mardrömstankarna.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 00:56:46
  • Emma säger:

    Jag har läst dina inlägg, och läst om. Försöker förstå, försöker hitta en förklaring. Hur kan han ha gjort så här? Hur kan han stänga av allt som heter känslor och ödmjukhet? Det måste vara det som är det värsta, att inte förstå hur och varför? Hade man fått läsa hans tankar det senaste året, om det stämmer att han länge tvivlat man agerat som om det vore tvärtom, då kanske det hade varit lättare. Då kanske man hade förstått. Men att göra så mot dig, det är så....lågt. Och fegt. Otroligt fegt. Vet att det är svårt för dig att ta in ord som "han förtjänar inte dig", "han är ingenting att ha" och "du är en så mycket bättre person som kommer hitta din livskamrat när tiden är rätt". Men det stämmer. När du tagit dig ur sorgen, som man måste gå igenom, kommer du förstå. Och alla vi läsare finns här, precis som din familj och dina vänner. Vi hjälps åt. I sådana här lägen ska du veta att du inte är ensam. Du har inte gjort något fel. Det är det han som har gjort.

    Kämpa på. Låt tiden gå. Låt dig själv ha ont nu. Sen när du är redo kan du börja ta tag i saker. Och han kommer fundera på dig. Han har inte glömt. Han tänker inte klart nu, han har förhastat något och han kommer fundera över det. Sen om han kommer höra av sig eller inte, det vet jag inte. Det vet bara han. Men han funderar, han har inte glömt 9 år. Lita på det!

    Du är stark som fan. En kämpe! En förebild som vågar skriva ut dina riktiga känslor.

    Kram!

    Svar: Tack fina.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-10 | 13:25:44
    Bloggadress: http://evdahlin.wordpress.com
  • Anonym säger:

    Rätt åt honom!

    2013-12-02 | 18:01:37
  • [Sarah] säger:

    jag läser och läser och läser.. känner igen mig i så mycket att de nästan känns fysiskt.
    mitt ex, han som var otrogen, han har idag två barn med henne. två rätt så gulliga barn. när det första barnet kom låg jag i fosterställning och skakade. när jag sedan såg en bild på honom på ig slog de mig att det var över. kroppen hade hållt i känslorna på rutin och brytit ner mig. när jag såg honom kände jag.......ingenting. när andra barnet kom grattade jag dom på ig.

    det blir så lätt att dela med sig av känslor när du delat så öppet. jag vet inte riktigt poängen med att berätta om mina ärr i hjärtat. men jag VET att livet vänder. blir bättre än det var med honom till och med. det tar tid, älta gråt och låt det ta den tid som krävs. men tänk sen när tiden gått på övertid.. det räcker nu, det räcker att dom två äger mig.

    och jag vet du...... If they to it with you, they do it to you.

    Svar: Förlåt för så sent svar Sarah: Jag kan nästan inte läsa det du skriver. Mår illa. Förlåt. Men jag klarar inte riktigt just nu. Är glad att du är lycklig nu. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-03 | 15:25:55
    Bloggadress: http://sarahlinnealarsson.blogg.se/
  • Maria säger:

    Mitt ex träffade en ny tjej. Dagen efter vi tillsammans gjort slut för att efter 4 år få leva självständigt och prova leva isär. Vi var utomlands och allt kändes bra vi älskade ju varandra men nu var det dags att vara singel, det var nog mest jag som tyckte de kändes spännande och kul! Vi kom hem från resan och ja reste iväg till en vän. Han bodde kvar i vår lägenhet, efter helgen berättade han att han träffat en tjej. FY FAN. Det tog alltså knappt 2 dagar så hade han gått vidare, jag blev krossad och insåg att det var nog inte värt art vara singel om det kostade att han blev någon annans.
    Men det var för sent. Helgen efter hade jag varit på efterfest och tidigt på morgonen gick jag förbi vår lägenhet, hade ju kvar nyckeln, smög in och såg honom ligga tvärs över sängen och sova. Han vaknade inte av att ja sa hans namn, han vaknade heller inte av att jag tog hans mobil och tog med den in på toaletten... Där läste jag smsen, av den här tjejen som jag precis visste vem hon var, hon var äldre och "tuff" va såg hon i min kille??? Smsen fick mig att må så illa, dom skrev om hur de saknade varandra och ville vara med varandra. Jag sprang ut från toan och ut på gatan satte mig på bussen hem till mina föräldrars hus och tårarna rann och chocken sorgen skakade min kropp.

    Hon flyttade in där, i vår lägenhet. Tills dom tillsammans flyttade till något eget. Det här var för 4,5 år sedan, för 2 år sedan fick jag höra att de skulle ha barn. Trots att det hade gått lång tid så blev jag krossad. Jag kan inte med att se dem.. Nu har de hus och barn och verkar lyckliga.


    Jag då, ja fick kämpa det tar tid. Killar kom och gick, ja tror jag är skadad.. Just nu lever jag för första gången ihop med en kille på riktigt och det känns bra.
    Att hitta din blogg gör att minnena kommer tillbaka och ja förstår dig när du skriver att det gör ont, det gör ont!!!!!!
    Önskar dig all lycka och var stark! Det finns en mening med allt, han verkar inte vara den rätta för dig idag men som mitt ex sa till mig en fyllekväll efter krogen -bara för att det är slut betyder det inte att det inte funnits, jag minns varje grej som hänt precis som du gör, och bara för det inte finns nu så betyder det inte att det aldrig var!

    Kram / en medsyster

    2013-12-09 | 18:00:33
Kommentera inlägget här: