Dag 163
Kategori: Allmänt
Förlåt och ett fantastiskt kommentarsfält
Jag drabbas ofta av en sån överväldigande ångest över att jag inte har svarat på era kommentarer. Jag har inte ens svarat på frågor, än mindre på de fina, fina ord och berättelser många delar med sig av. Det känns som att det måste vara något fel på mig som faktiskt klarar av att strunta i det. Usch och fy. Att det är en sån jag har blivit. Förlåt. Förlåt. Förlåt.
Min omgivning blir galen på mig för att jag ber om ursäkt så ofta. Det gör mig orolig att mina förlåt inte ska verka äkta. Att jag på något sätt har förtagit kraften i dem. Jag hoppas att det inte är så med er. För jag vill verkligen be om ursäkt för mitt nonchalanta beteende mot er. Jag har inte ens någon ursäkt. Inte något annat än trötthet i alla fall. Det är det enda jag har att komma med. Och det är en usel ursäkt, jag vet.
Ibland tänker jag faktiskt att det är era kommentarer som borde bli en bok, inte mina inlägg. (Och nej, bloggen är inte skapad för att få ett bokkontrakt eller liknande...) Det finns bara så många fantastiska texter sparade i det där kommentarsfältet. Har ni tänkt på det? Människor som delar sorg och kärlek, människor som tipsar och stöttar, människor som bryr sig om varandra. Rackarns, va det är fint hörni. Där har vi gjort något bra. Där har vi gjort något riktigt bra.
Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se