trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 173

Kategori: Allmänt

Frågor, flytt och de sista godisbitarna

Idag har jag känt mig fullständigt schizofren. Humöret har svängt åt alla håll i våldsam hastighet. Jag har för det mesta uppvisat ett glatt humör. Men fan va helvetestankarna har pockat på. Riktiga jävla helvetestankar av saknad och ångest. Hur kan jag fortfarande bara vilja gå tillbaka? Hur kan jag fortfarande bara vilja tillbaka till något som han lämnade utan att blinka? Det övergår mitt förstånd. Hur fantastiskt bra mår han nu? Hur fantastiskt bra har han och hon det? Och hur kan det vara bättre än det vi hade? Jag vet att det inte fungerar så, och jag vet att det är orimliga tankar, men det är såna frågor som dominerar i mitt huvud nu. Alltid dessa vidriga frågor.

I övrigt har min mamma på ett osubtilt sätt hintat om att det är dags att jag flyttar. Flyttar från mitt barndomshem, flyttar från mamma, pappa och systrar. Jag förstår henne. Men samtidigt blir jag fortfarande panikslagen bara vid tanken på att bo själv. Har försökt att visualisera mig själv i lägenheten, försökt att visualisera ett liv på egen hand. Gå till jobbet, träna och komma hem till lägenheten. En tom, tyst, öde lägenhet. Jag måste erkänna att jag inte ser det. Jag ser fan bara ångest och panik.

Så. Det jobbiga är ute. Ute ur huvudet och nerskrivet. Nu lämnar jag de tankarna här. För i övrigt idag har jag faktiskt haft det kalas. Solen har absolut strålat hela dagen och både skid- och liftåkning har varit himmelskt. Jag har försökt att sola enbart hakan (med tveksamt resultat). Vi har haft eget after ski-mys i backen. Och så har vi mofflat glass från McDonald's. Jag fick feeling och beställde både kola- och chokladsås till glassen. Trevligt, trevligt. Imorgon bitti bär det av hemåt. Hemåt till vardagen. Hemåt till en potentiell panikflytt. Vi får se. Vi får se vad som händer. Just nu koncentrerar jag mig på Avatar (som går på tv) och de sista godisbitarna (vilka är många) i den söndertrasade påsen framför mig. Det får räcka för nu.

Kommentarer

  • A säger:

    Det kan vara bra att "börja" om. Det är ett avstamp, en ny början. Tänk så istället om det går. ❤️

    2014-04-20 | 22:32:40
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • louise säger:

    Hahha skön! Både choklad- och kolasås, du ger mig idéer...

    2014-04-20 | 23:01:52
    Bloggadress: http://lolinda.webblogg.se
  • Katarina säger:

    Okej, det kanske inte känns så hett med förslag just nu men here goes. Även om det känns jobbigt kanske det skulle gå att sälja lägenheten och sedan hyra tillsammans med någon likasinnad? Om det inte är ett alternativ kanske du kan renovera/byta rum/fixa i lägenheten och hyra ut ett rum där. På så sätt får du lite omväxling och sällskap? För jag förstår precis hur läskig tanken att bo själv kan kännas! Men du är inte ensam. Alla dina läsare står bakom dig. Stor kram

    2014-04-20 | 23:41:53
  • Natalia säger:

    Haha min mamma hintade samma sak för första gången denna vecka. Jag dels helt chockad och dels lite panikslagen. Sedan glömde jag bort det tills jag läste detta. Nåja, tur att jag fortfarande är pappas flicka ;)

    2014-04-20 | 23:55:55
  • Jennie säger:

    Jag kände samma sak.. Men eftersom jag älskade lägenheten och inte ville flytta tvingade jag mig själv till ikea. Nya kuddar, dukar, färger, filtar, ljus, småbord och VOILA! Det blev lite nytt lite mer, mig. Det kommer vara läskigt i början men tro mig, det går över. ❤️❤️

    2014-04-21 | 02:03:50
  • Bea säger:

    Varför envisas du med att ha kvar den där jäkla lägenheten? Jag skulle aldrig klara av att bo kvar i en lägenhet med så många minnen ... Det finns ju dessutom sååå många andra som är minst lika bra! :)

    2014-04-21 | 08:03:49
  • Malin M säger:

    Håller med Bea! Sälj lägenheten och skaffa en som DU vill bo själv i. En liten, gullig, på annan adress. Sen åker du till Ikea och shoppar järnet. Kommer att bli jobbigt men också fantastiskt!
    Kram

    2014-04-21 | 08:55:18
  • Josefin säger:

    Du kan ju börja lite försiktigt. Vår hjärna och våra känslor är komplicerade saker som kräver långsam övertalning och vänjning, en plötsligt obehaglig förändring är dramatisk för oss alla. Så behöver du inte göra. Du kan väl börja med att två dagar i veckan åka hem till din lägenhet, och som någon sa i en annan kommentar - lägg pengar på att göra om, hitta nya detaljer som är du. Sedan ser du till att de dagarna nu åker dit blir lyxdagar med lyxegentid. Laga din godaste maträtt och ät B&J - hur mycket du vill. Lägg en ansiktsmask, måla naglarna, ladda ner en feel good du velat se länge. Ring ett långt samtal till en gammal vän. Du kan till och med göra en plan på kvällen, steg för steg. På det sättet kommer kvällarna du är i din lägenhet betingas med sköna känslor - tillslut. Så kan du öka antalet nätter successivt. Du är stark. Det kommer gå bra. Det vet jag.

    2014-04-21 | 09:20:31
  • Anna säger:

    För mig funkade det att skaffa en katt (låter klassiskt singel-tragiskt), är inte lika tyst och man känner sig inte lika ensamt:)

    2014-04-21 | 14:20:59
  • Sofie säger:

    Har precis läst igenom HELA din blogg, från dag ett till dag 173. Jag hoppas att du verkligen kan ta åt dig när jag säger att du är en fantastisk människa. Och STARK, så stark.

    Det är härligt att se att du blir mer och mer positiv, och att du mår lite bättre för varje månad som går. Du kanske inte märker det själv, men när man som jag läst igenom hela bloggen i ett streck så märks det verkligen. Är glad för din skull, för att du tagit dig igenom det allra värsta och för att du kämpat så länge och gör framsteg med dig själv.

    Jag vet att det är jobbigt. Jag vet att man vill ge upp vissa dagar och jag vet att humöret går i stora vågor. Ena dagen nära till skratt, andra dagen hopkrupen av gråt och ångest.

    Jag tycker att du ska flytta till lägenheten, även om det är jobbigt. Bara gör det. Erövra den. Gör den till din egen. Rensa ur allt (i den mån du kan och har råd) som påminner om honom och skaffa sånt som bara du gillar. Eller behåll allt, även det som påminner om honom, och gör det till ditt. Låt honom inte ta NÅGOT ifrån dig. Han har förstört tillräckligt. Laga mat som du älskar, ta hand om dig själv och försök göra det till en plats där du kan vara trygg och må bra. Om du absolut inte klarar av att vara ensam i lägenheten - varför inte sälja den och försöka hitta en ny? Och om det är själva ensamheten som stör kanske ett husdjur skulle vara något? Då har du någon att ta hand om och pyssla med.

    Fixa, pilla, dona, ordna, skriv listor, baka, ta hand om dig själv. Gör saker som gör dig glad och gör lägenheten till DITT hem, bara ditt. Det kommer gå skitbra det här. Du är ju bäst.

    2014-04-21 | 15:09:24
    Bloggadress: http://www.fih.blogg.se
  • Johanna säger:

    Även om det är jobbigt tror jag att det skulle vara bra för dig att flytta tillbaka till lägenheten. Det eller sälja den och köpa en ny, annan lägenhet som är bara din.
    Jag tror att det kan vara sjukt nyttigt att lära sig leva själv.
    Sen håller jag med alla i att i mån av budget byta ut så mycket som möjligt som påminner om honom. Och inreda helt efter egen önskan, det fanns säkert saker du hade gjort annorlunda inredningsmässigt om du hade fått bestämma helt själv!
    Förstår att det kommer vara vidrigt i början men börja lite lätt, bestämmer du dig för att behålla den så kan du börja åka dit och äta middag, förslagsvis med en fin vän, någon dag i veckan. Sen öka till att sova där någon natt, osv.
    Boka upp saker på kvällarna, bjud in vänner/familj på fika, träna, fixa i lägenheten. Ta tillbaka den, den är ju faktiskt din nu!

    2014-04-21 | 15:40:22
  • Maria säger:

    Nu har jag dragit igång en Dagens Blogg-tävling där du kan vinna chansen att bli länkad på min blogg. Vinnaren utses imorgon förmiddag så passa på att anmäla dig, tävlingen hittar du här: http://www.nattstad.se/HallonMia/dagens-blogg---tavling-13580444
    Lycka till och jag ber om ursäkt ifall du inte gillar dessa inlägg :)

    2014-04-21 | 16:51:26
    Bloggadress: http://www.nattstad.se/HallonMia
  • T säger:

    Åh jag hade också skaffat en kattunge att ta hand om faktiskt! Tänka att få ha en kattunge ;)

    Men annars tycker jag det låter vettigt som föregående talare skrivit, att åka ut till lägenheten då och då tillsammans med kompisar, när det kanske ändå inte varit så lägligt att vara hemma hos föräldrarna. Och kanske låta dina systrar bo mycket hos dig?? Är inte det nice för dem att få bo lite hemifrån?

    Sen tänkte jag också säga att man aldrig ska lita blint på att folk "hintar" tycker jag, ofta inbillar man sig ;) Dubbelkolla om det är de hon verkligen menar! Är det så så är det ju även 100% för att hon tror att det är bäst för dig, och då kan du ju förklara ifall du behöver mer tid!

    2014-04-21 | 17:47:03
  • Mia säger:

    Håller med T och Maria till hundra procent! Lycka till! Kram <3

    2014-04-21 | 22:46:00
    Bloggadress: http://miaandersson.blogg.se
  • Emma säger:

    Jag hade också skaffat en katt <3 nån att komma hem till som ger gränslös kärlek och gos.

    2014-04-23 | 18:11:46
Kommentera inlägget här: