trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 176

Kategori: Allmänt

En redig distraktion
Jag är på rätt bra humör just nu, vilket egentligen är väldigt konstigt med tanke på att jag inte har haft många blad att vända idag. Jag tenderar att bli irriterad och uppgiven när jag sitter sysslolös på jobbet. Den där känslan av oduglighet rinner över och skapar enorm ångest. Men idag, idag har jag haft en sån rolig konversation på "jobbchatten" att jag inte iddes vara upprörd över sysslolösheten särskilt länge. En kille från en annan avdelning vigde sin eftermiddag åt att snicksnacka med mig. En helt vanlig kille är det. Rätt skönt för det finns absolut inga pirriga känslor med i bilden. Inte som med den där göteborgskollegan... Börjar tro att göteborgskollegan var en mental kollaps för det skimmer jag satte honom i känns väldigt avlägset nu. I alla fall så var det skönt med lite redig distraktion idag. När nu inte jobbet kunde erbjuda en sådan kom den här killen som en räddande ängel och bara pratade strunt i evigheter. Finemang var det. Absolut finemang.

Kommentarer

  • c säger:

    åh vad jag längtar till den plats du är på nu. ligger ca 90 dagar efter dig så det mesta vad gäller glädje, tidsfördriv osv är en bit bort. majoriteten av tiden är fortfarande hjärtskärande saknad och tårar.

    men du inger iaf lite hopp om att tiden gör att det lättar lite grann. tack för det.

    Svar: Ja, vila i den tanken. Det blir bättre. Hur orimligt det än känns. Kram ❤️
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-04-23 | 19:14:26

Kommentera inlägget här: