Ett nervöst: Ska vi träffas?
Kategori: Allmänt
Hörni. Jag vet att den här bloggen har blivit något mera ljummen när den nu inte längre bara utgörs av kaos. När den är mer bara S och inte så mycket danskjävelns svek och min förkrossande saknad efter denne man. Men alltså. Ni är ändå rätt många som tittar in här lite då och då. Fortfarande härligt överväldigande många.
Så... Skulle inte vi Stockholmsbor (och andra också för den delen) kunna träffas? Liksom. Jag tänker så här: Några filtar. Lite gott picknickplock och läskande dricka. Härlig musik. Och så en hög (stor eller miniliten) med brudar (och grabbar också om det vill sig så?!) som möts upp och snackar om stort och smått; om vädret och livet och allt däremellan. Barn, äkta män och fruar, pojk- och flickvänner, heta dejter, vänner, hundar och katter är såklart också välkomna. Vore inte det lite fint? Ett tillfälle att prata vilt och lära känna någon ny spännande person. Ett tillfälle att sitta tyst och iakttagande men ändå bli omsluten av lite stärkande varm energi. Ett tillfälle att... mingelträna?! (huvaligen så vedervärdigt).
Nästa helg? Lördag? Söndag? Eller en vardagskväll? Allt fungerar för en oplanerad semesterfirare som mig själv. "Tuppen ja" om ni känner: åh, kanske, jo ja, lite spännande vore det allt. "Done deal" om det spritter i benen på er och ni känner er superpeppade och under inga omständigheter kommer att missa detta tillfälle att smaka på mina halvmisslyckade bakverk och snicksnacka lite med både likasinnade och oliksinnade själar.
Gah. Detta är utan tvekan det mest nervösa inlägget jag någonsin har skrivit. Jag är fasiken inte säker på att jag hade vågat gå på en sån sak. Jag är inte ens säker på att jag innerst inne hade velat gå på riktigt. Men hörni. Om ni mot förmodan känner er lite sugna - kom, kom, kom. Kom en minut eller flera. Kom och betrakta på avstånd. Kom och var the center of attention. Kom som ni är och vill vara. Bara kom.