Allt möjligt mitt i natten
Kategori: Allmänt
Jag skaffade Google Analytics för en vecka sen. Det är spännande ska ni veta. Jag ser hur det sitter människor över hela världen och läser här. Jag ser att vissa inlägg besöks ofta, ofta. Dag 1. Dag 3. Dag 5 Fortsättning. Dag 48 Fortsättning. Jag inser att det är många fler besökare på en vecka än vad jag trodde. Hybris. Ja, jag har säkert fått lite sån. Sen i tisdags, det vill säga för en vecka sen, har det varit 6500 unika besökare på bloggen. Och en väldans massa fler besök och sidvisningar. Ni är så bra allihop. Så himla bra är ni som fortsätter titta in här då och då.
Jag vet att mina inlägg har blivit lite splittrade och dessutom onödigt tradiga på sista tiden. Förlåt för det. Jag har kastat ur mig mycket utan vidare filtrering. Det är inte meningen. Oavsett hur framtiden ser ut för min lilla blogg kommer jag alltid vara tacksam för alla de tusentals som under de här månaderna har tittat in här, kanske lämnat en kommentar eller bara lämnat ett avtryck i min statistik. Och hur ytligt det än verkar, så har den här bloggen kommit att betyda mycket för mig. Mer än vad jag trodde. Mycket mer faktiskt. Inte bara det faktum att jag får skriva av mig, utan också att det är så många som bryr sig och fortsätter läsa.
En annan spännande sak med Google Analytics är att jag kan se vad folk har sökt på för att hamna på min blogg. En person hade sökt efter ”förvirring kortisonabstinens” och på så sätt trillat in här. Det var lite kul tycker jag. Jag tror inte att min berättelse var till mycket hjälp för personen ifråga, men lite lustigt kändes det allt. Jag har ju en del erfarenhet av det här med kortison och kortisonabstinens och särskilt den förvirring som man kan uppleva – även om jag nog aldrig har berättat för er exakt hur förvirrad man kan bli av höga doser kortison…
En annan person hade sökt på ”förälskelse kollega innerlighet” och då kommit in på min blogg. Instinktivt kändes de orden jobbiga. Jobbiga och smärtsamma. Visst, en kollega behöver ju inte vara i en relation, men de orden gav mig ändå direkt kalla kårar. Kalla kårar och illamående. För jag mår illa när jag tänker på deras innerliga förälskelse. Fysiskt illamående varje gång trots att jag måste ha tänkt tanken miljoner gånger vid det här laget.
Ja, jag ser nu att det här blev just en sån onödig och splittrad text som jag egentligen så gärna vill undvika. Men klockan är mitt i natten och jag ska gå upp om fyra timmar. Så jag låter den passera. Försöker vara lite schysst mot mig själv på det sättet. Är ju normalt sett inte så bra på det där med att sänka kraven. Men för nu är jag alltså lite extra snäll och tillåter mig själv strössla en radda onödiga ord och forma ett flertal ostrukturerade stycken. Bra så. God natt.
