Dag 100 Fortsättning
Kategori: Allmänt
Berg- och dalbana och grader i helvetet
Alldeles nyss skrev jag "bitter much?" Mer passande är kanske "schizofren much?" Sekunden efter att jag publicerade mitt senaste inlägg svängde min sinnesstämning radikalt. Mitt humör är just nu som en berg- och dalbana av värsta sorten. Upp och ner, högt och lågt, hela tiden.
Jag har idag gått från att imorse må pyton, bli likgiltig, känna mig okej, bli nedstämd och ledsen vid lunch, må okej igen och plötsligt känna ilska och irritation tätt följt av en våg av bitterhet och uppgivenhet.
Men vet ni. Jag är inte så bitter nu. Jag ligger i soffan hemma hos familjen. Brasan brinner här bredvid och vår fina hund ligger som en sån där kataloghund på mattan och myser. Jag mår helt okej igen.
För 100 dagar sen bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag var på riktigt nära att gå under av sorg och förtvivlan. Jag bestämde mig för att jag skulle ge mig själv ett år och under det året göra allt jag kunde för att kravla mig uppåt.
Det finns fortfarande många stunder då jag mår väldigt dåligt, då jag faktiskt inte vill fortsätta leva. Men de stunderna har minskat oändligt mycket i jämförelse med hur det var för 100 dagar sen.
Ofta tänker jag att det är som grader i helvetet. Jag började på 1000 grader och nu är det kanske 500, det bränner och svider fortfarande som syra mot min hud, men det är en skillnad. Det är en skillnad till det bättre. Och det är jag så tacksam för.
Jag hoppas att ni får en mysig fredagskväll, världens finaste ni. Och ursäkta både min ilska och min irritation, mitt eviga upprepande av hans handlingar och min otacksamma bitterhet. Det är inte meningen, men jag antar att det är en del av mig nu. Och jag försöker lära mig att leva med det, utan att för den sakens skull glömma allt det andra jag också är och brukade vara. Jag hoppas att allt det där andra snart vågar sig fram ännu mer. Jag hoppas att jag snart kan känna mig lite mer som mig själv igen.
