trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 117 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Skam och ångrade inlägg
Imorgon åker jag och min syster till Boston. Vi ska hälsa på våra fastrar och en hel hög med kusiner. Det blir bra. Det måste bli bra. Om två veckor kommer vi hem och då är det jobb och huvudet i sanden deluxe-time som gäller. Med resa och sen jobb kommer jag ha mindre tid för skrivande än vad jag hittills har haft. Men det känns faktiskt okej. Kanske kan jag till och med då undvika att lägga upp såna texter som jag nästan omedelbart efter publicering inser bara plågar mig. Allt jag skriver är sant och ärligt. Och allt är tankar någon gång tänkta av mig. Men samtidigt inser jag att alla dessa tankar, alla dessa känslor, inte alltid är så beständiga som jag först kanske hade trott. Och då känns orden som en gång kändes oundvikliga att yttra istället som en sticka under huden. 
 
Jag vet till exempel inte om jag hade skrivit många långa haranger om kanelgifflar om jag hade fått välja idag. Inte heller hade jag skrivit ett enda av de inlägg som jag publicerade igår. De kändes faktiskt fel på en gång nästan. Och den för några timmar sen upplagda förbjudna tanken. Den kanske hade fått förbli både förbjuden och hemlig ett tag till. Men. Nu är den ute. Och på ett sätt är det nog ändå bra att just den tanken fick komma ut. Trots att stickan svider mer än någonsin. För de tankar som är tyngst att bära, det är dem jag bär helt ensam. Det är de tankar som plågar mig i tysthet och som jag skäms för att berätta. Men när jag lyckas samla tillräckligt med mod för att sätta också såna tankar på pränt, då blir det faktiskt oftast lättare. Då blir det mindre skamfyllt. Och det känns bra. För skam är tungt att bära. Väldigt tungt.

Kommentarer

  • kerstin säger:

    Du behöver aldrig ursäkta dig här på bloggen, den e DIN!=)

    2014-02-24 | 16:20:59
  • C säger:

    Jag vet att det inte känns så och det kanske inte hjälper alls nu men du är verkligen inte ensam. En dag kommer det kännas bra men du måste ge det tid. Ta den tid du behöver.

    2014-02-24 | 16:57:33
  • Týn säger:

    Ha nu en trevlig resa och passa på att njuta av att befinna dig i en helt annan kontext. Kanske kan hjälpa dig att få nya perspektiv och andrum?
    Hoppas att resan blir SÅÅÅÅ FIN!! Kram!

    2014-02-24 | 20:16:31
  • M säger:

    Jag vill bara skriva att jag går igenom något liknande som dig. Fast jag är 20 år äldre, 47 år. Jag har barn, men det är inte deras pappa som lämnat mig, utan en man som jag hade en kärleksrelation med efter skilsmässan. Vi var bara tillsammans i ett år. Sen ville hans före detta sambo ha honom tillbaka, och han gick tillbaka, "för barnens skull" var motivet, men givetvis känner jag ändå att han valde henne och inte mig. Folk omkring mig har svårt att förstå att jag tar det så hårt eftersom vi inte var tillsammans så länge. Men han var min stora kärlek och vi hade precis börjat prata om en framtid tillsammans. Så det kom väldigt oväntat, chockartat och gjorde fruktansvärt ont. Det är svårt att vara ledsen hela tiden och ändå försöka fungera med barnen tycker jag. Och jag känner, som du, en stor hopplöshet. Jag är ju äldre än du, så det blir allt mer osannolikt att träffa någon som det känns så bra med som med honom. I ditt fall tänker jag försöka ge dig lite hopp trots allt, fast jag antar att du har svårt att ta emot det. Men du är trots allt ung, du har tiden lite mer på din sida. Jag har också släkt i Boston. Förra hösten var jag där, då skickade han mig sms där han skrev i versaler hur mycket han saknade mig. Nu delar vi ingenting, han delar allt med någon annan och jag delar inget med någon.
    Ja, vad är kontentan av detta? Att vi åtminstone är flera som lider. Det känns lite mindre ensamt så.

    2014-02-24 | 20:17:59
  • Michael säger:

    Önskar dig också en fin resa. Du behöver inte ångra någonting. Det du skrev då, var det du bar i hjärtat och var din sanning. Du är en reflekterande person, men var uppmärksam så att inte grubbel och självanklagelser tar över. Din blogg är vacker, mänsklig och ärlig. Var ligger felet i det? Du har blivit djupt sårad och har rätt att känna som du gör. Kärlek och värme!

    2014-02-24 | 22:24:08
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • A säger:

    Ha en fin resa!!!
    Stora kramar till dig!

    2014-02-24 | 23:22:11
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Anna säger:

    Det kanske är så att vissa tankar och känslor måste få komma ur dig för att liksom rensa bland dem?

    Ha en fin resa!

    2014-02-25 | 09:16:50

Kommentera inlägget här: