trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 245

Kategori: Allmänt

En distraktion
Ännu en dag skriver jag mitt blogginlägg från jobbet. Är ju här nästan hela tiden så det kanske inte är så konstigt. Bra arbetstider. Bra yrkesval. Bra jobb. Nej, men hörni. Det är inte alls så kasst faktiskt. Det är både intressant, spännande och innefattar världens bästa kollegor. Och dessutom. Dessutom har jag lyckats hitta mig en härlig distraktion här på jobbet. Några rader bakom mig sitter en kille (han jobbar inte på samma avdelning, han råkar bara sitta här just nu) som gör mig absolut knäsvag. Absolut knäsvag. Inte som i att jag är kär i honom på något sätt. Nej, huvaligen den där kärleken tänker jag akta mig noga för. Men det är de här lustarna. Jag pratade om det med en vän igår. Om hur någon vrider på kranen och helt plötsligt är det som att hela kroppen vaknar till liv. Vaknar till liv och fullständigt exploderar i lust. Jag har aldrig någonsin känt så här förut. Inte ens i närheten. Allt vibrerar. Allt fullkomligen vibrerar.

Kommentarer

  • Emma säger:

    Det är ju nu du ska göra hoppsasteg :D typ när du går till kaffemaskinen eller ska hämta papper från kopieringsrummet! Himla roligt att läsa detta inlägget och jag blir minsann lite avundsjuk, vill också ha en sådan kille bakom min rygg, if u know what i mean ;)

    Svar: Ja, men alltså. Det är himla fint att ha någon där. Någon att kasta blickar åt. Haha. Roligt, roligt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-07-01 | 23:27:36

Kommentera inlägget här: