trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Svar på frågestund del 1

Kategori: Allmänt

Äntligen. Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och svarat på lite frågor. Här kommer del 1. Del 2 författas as we speak!

 

S säger:

Din blogg är den sista jag läser varje dag - för att jag alltid sparar det bästa till sist! Din resa som du har gjort dessa månader är fantastisk och det är så fint att få följa med. 

Min fråga till dig är: Kan du inte dela med dig av typ tre råd eller saker som du har använt dig av för att klara av att resa dig på det sätt du har gjort? När man ligger på botten pga ett krossat hjärta - vad gör man? Vad är dina bästa råd eller vad har du lärt dig av din erfarenhet? 

Och en sak till, fast det är ju inte en fråga utan mer...en befallning...SLUUUTA ALLDRIG BLOGGA!!:D 

Stor kram!

Åh, tack snälla! Tre råd, hmm, vilken himla svår fråga. Med risk för att glömma något superviktigt:

·       Ta all hjälp du kan få – familj, vänner, sjukvården – låt folk veta att du behöver stöd, det är ingen skam i det, även om jag vet att det kan kännas både skamfyllt och uselt att inte klara sig själv och att behöva andras hjälp. Din familj, dina vänner och ja, förmodligen större delen av din omgivning vill ditt bästa. Jag har upptäckt att det finns så otroligt många flera människor än vad man tror som kommer finnas där för dig, som kommer höra av sig och lyssna. Dessutom – vänd dig till sjukvården om det blir för tungt – vi har en fantastisk sjukvård som kan hjälpa en på så många fantastiska sätt.

·       Låt dig själv vara ledsen, låt dig själv vara så in i Norden ledsen. Varenda psykolog, sköterska, psykiatriker jag pratade med sa till mig att jag måste sluta stressa, måste sluta kräva av mig själv att jag ska gå vidare och bli glad, det fungerar inte så, det måste läkas ut.

·       Försök, försök, försök att göra små saker ibland som är lite utanför din bekvämlighetszon. Följ med en vän, en familjemedlem eller en kollega och bara var i deras sällskap. Gå ut på en promenad. Titta på en film. Bara något litet någon gång då och då.

 

Marie säger:

Du skriver så bra!! Jag undrar om du har något särskilt tillfälle eller händelse under sommaren som du ser speciellt mycket fram emot?

Tack Marie. Nej, egentligen inget särskilt tillfälle. Ser fram emot att få träffa min släkt från Amerika. Ser fram emot att förhoppningsvis få göra resor med både en vän och systrar. Ser fram emot att träffa en av mina bästa vänner som kommer på besök nu på fredag. Ser fram emot att få vara ledig bara. Få tid för vänner. Få tid att faktiskt tänka igenom vad jag vill göra i livet. Haha, världens flummigaste och mest oprecisa svar – sorry – men det är det som rör sig i huvudet just nu. Kanske borde jag hitta på något grandiost? Hmm, undra sa flundra vad bara.

 

emma med litet e säger:

Jag vill veta hur det går med han från Tinder, han den förste som du stressade så inför första dejten, och mr T (eller har jag bara inte fattat att det är samma kille?)!!

Ohoh, det är samma. Mr T är den första jag gick på dejt med och han visade sig vara en riktig pärla. Vi har dock bestämt att bara vara vänner för stunden. Det blev lite fel med alla mina förvirrade känslor och märkliga sinnestillstånd. Nu är det bra mellan oss hoppas jag. För han är snäll. Han är både snäll och rolig.

 

E säger:

Om man är på dag 2 efter att ha blivit dumpad, vad gör man då?..

Fina, fina du. Kämpa på. Överlev. Andas. Ät. Sov. Ta hjälp. Luta dig på dina närmaste. Det kommer att bli bättre. Jag vet att det inte känns så, jag vet att man är säker på att det inte kommer att bli så, men jag vet. Jag vet att tiden till slut gör att saker och ting börjar kännas okej igen. Och sen, efter ett litet tag till, då börjar det kännas bra igen. Tro mig. Det är så. Jag lovar.

 

Malin (http://frmodligen.blogg.se) säger:

Så fint med supporters! Jag tänker att det är fint att få bekräfta en annan människa och att det kan få vara lön nog. Jag vill nu inte tala om för dig vad du ska och inte ska... men be inte om ursäkt för att du gör ditt bästa :)

Tack Malin. Du har så rätt. <3

 

Elin säger:

Jag går just nu igenom en väldigt liten livskris. Som jag klassar som liten i jämförelse med all världens problem. Jag älskar mitt jobb, har vart där i två år och måste sluta till sommaren. För att, ledningen, enligt mig, behandlat mig lite som skit. Inte skit i mitt arbete, men liksom. Jag har varit där två år, gjort mitt arbete och mycket utöver det, haft typ tre sjukdagar. Jag älskar mitt jobb. Och nu på grund av min unga ålder och icke utbildning måste jag sluta. Nu har jag fått ett nytt jobb. På en ny skola, med bättre förutsättningar, bättre lön och lite mer utmaning, som jag älskar. Men jag är så ledsen över att lämna mitt nuvarande jobb. Min fråga är egentligen. Hur fan ska jag kunna vara ledsen över att sluta på mitt nuvarande jobb, utan att verka otacksam över mitt nya jobb? De här två känslorna äter fan upp mig. Jag är inte otacksam över mitt nya jobb, tvärtom. Det är bara det att mitt nuvarande jobb är mer än ett jobb för mig. Det är allt. Hur ska jag ta mig igenom denna ledsamhet över mitt jobb? 

Ursäkta för mitt långa inlägg och luddiga fråga. Massa kramar till dig!

Hej Elin. Jag förstår att det är en stor omställning och en svår sak att hantera. Arbetslivet kan ibland vara himla orättvist. Som svar på din fråga: Du kan vara ledsen över ditt gamla jobb men samtidigt vara tacksam över ditt nya, jag tycker inte att det finns någon motsättning i det. Och ledsamheten – den kommer att gå över. Att lämna något tryggt, något man har trivts med, är alltid sorgligt, oavsett av vilken anledning det sker, men vet du, snart är ditt nya jobb din verklighet, din trygghet och säkerligen något som också kommer att ligga dig varmt om hjärtat. Men jag förstår dig. Jag kände också så när jag slutade mitt gamla jobb – en stor sorgsenhet över att det som jag hade lagt ner min själ så länge i inte längre skulle vara en del av mitt liv.

 

M säger:

Har varit fantastiskt att få följa din blogg S! Jag har flera frågor. 

Har du någon gång träffat/sett kvinnan som ditt ex bedrog dig med? 

Jag fick ju för mig att jag såg henne i en polisbil. Men ärligt talat – vem vet? Jag har tidigare bara sett hennes foto på facebook.

Har du börjat någon behandling utav vestibulit? 

Ja, det har jag. Dock inte fullföljt. Hur man nu gör det. Det är ett evigt smörjande och knipande. Måste ta tag i det nu. Alla ni som lider av samma sak – ta tag i det nu ni också.

Har de du dejtat fått veta något om din vestibulit? 

Ja. Dock inte i förväg, haha. Men det har kommit fram så att säga.

Tror du att du någon gång kommer att berätta vem du är här på bloggen? 

Jag pendlar fram och tillbaka i denna fråga. Ofta översköljs jag av en sån oerhörd lust att berätta för er – lägga ut en tafflig bild där jag ler mitt krystade leende och berätta på riktigt vem jag är. Samtidigt finns det många i min omgivning som inte tycker att det är en bra idé av olika anledningar. Än så länge hänger det lite granna i luften.

Du skrev någon gång att din blogg blivit avslöjad. Menade du att ditt ex fått reda på det? Eller var det dina kollegor? 

En dag berättade min kollega för mig att det var några personer på en annan avdelning som hade kommit på att det var just jag som skrev bloggen. Detta genom att jag berättat om våra utbildningsdagar och det faktum att jag suttit på ett möte om underhållningen på dessa dagar och då delat med mig av en del idéer. Det har känts som att folk har gett mig blickar, men nu är det okej igen.

Om ditt ex skull komma tillbaka till dig nu, hur tror du att du skulle reagera? Drömmer du fortfarande om att det ska hända?

Haha, hade jag svarat när du skrev den här frågan hade svaret kanske inte varit detsamma. Men nu, idag, just i denna stund, nej, jag vill inte ha honom tillbaka. Han har gjort mig för illa. Och dessutom har jag helt plötsligt insett att det finns andra människor som jag hellre vill dela mitt liv med, människor som inte har behandlat mig så som han har gjort.

 

Moa säger:

1. Kommer du fortsätta blogga när dessa 365 dagar är slut? Isf: kommer du göra det anonymt eller kommer du någon gång avslöja vem du är? 

Helt ärligt vet jag inte. Jag vill säga: självklart ja! Men jag vet faktiskt inte. Hur, när, i vilken form, i vilken avsikt. Jag vet inte. Kanske. Jag älskar ju min blogg. Men helt klart är att den måste få andra former än denna. Denna blogg är en överlevnadsberättelse. Nästa blogg skulle i så fall bli en sjusärdeles levnadsberättelse. ;) Och frågan om anonymitet – som jag skrev ovan – jag vet inte riktigt här heller. Åh gud, vilket trist svar. Bara en massa ovetande. Sorry.

2. Bor du innanför tullarna?

Nej!

 

Rebecka (http://sextondeoktober.blogg.se) säger:

Shieet, kollade in din blogg när den var hyfsat ny och nu är jag tillbaka efter flera månader. Vilken förändring det skett, askul att läsa :)

Härligt! :)

 

Klara säger:

Har du något gött recept att dela med dig av såhär i sommartider? Ska bjuda några tjejkompisar på middag nästa helg! :)

Åh. Nu har väl din middag förmodligen varit. Helskotta. Förlåt. Jag hoppas att den gick fantastiskt bra. Haha, jag har många recept. För många. Är dock helvetiskt dålig på att matcha ihop saker. Gör alltid allt jag tycker är gott och inser sen att det kanske inte var toppen ihop. Är ej kockmaterial om man säger så.

I alla fall. Min favorit i dessa tider är verkligen wraps av olika slag. Tycker att det är så otroligt trevlig sommarmat just. På min inflyttningsfest gjorde jag en liten wrapsbuffé bestående av jordnötssmörskyckling, parmesan- och citronkyckling, sparris-, tomat- och mozarellasallad, salsa med mango, tomat, avokado, koriander, salladslök och chili, aioli, fetaost samt spenat- och sugar snapssallad. Det var gott… Det var faktiskt himla gott. Mer precist recept kommer!

Något annat gott som jag verkligen älskar men som jag inte har gjort på ett tag är thaisoppa. Haha, låter som världens sämsta sommarmat, men den är så otroligt fräsch och härlig att den just gör sig utmärkt sommartid. Brukar göra den på landet på somrarna till hela släkten och det är helt ärligt alltid succé. Haha, bra att jag trissar upp förväntningarna så här utan att ge er ett precist recept. Sorry.

Till efterrätt är ju i alla fall glass en given sommarklassiker. Jag brukar göra min egen alternativt ställa fram/röra ner en massa godsaker i färdigköpt (tänk godis, bär, frukt, nötter, sås, kakor etc.). Att trycka ner glass i matberedaren och låta gå runt ett tag är också ett säkert knep till framgång. För alltså – det blir världens godaste jäkla mjukglass. Herre min get vad gott det är.

 

Louise säger:

Hej! Jag går igenom nästan samma sak som dig. Otrohet och dumpad för 5 månader sedan. Din blogg är jättebra och det hjälper att läsa om någon som är i samma situation och går igenom samma känslor. 

Mina frågor till dig är: 
1. Har ni någonsin haft ett samtal om det efteråt? 

Vi träffades två gånger efteråt. En gång den dagen jag fick reda på otroheten. En gång när vi träffade mäklaren i lägenheten. Båda gångerna var fruktansvärda. Jag var totalt förkrossad och nedbruten och han endast tyst, undvikande och skuldbeläggande.

2. Jag själv kontaktade mitt ex desperat i början, ringde varje dag i någon månad. Gjorde du detta eller kunde du låta bli direkt? 

Första dagarna kontaktade jag honom säkerligen en hel del. Även om jag försökte att inte göra det. Alla runt mig sa åt mig att lämna honom ifred, låta honom förstå och till slut sakna. När jag fick reda på otroheten hade vi kontakt fram till den sekunden vi sågs, efter det knappt alls. Jag klarade det inte. Det fanns ingenting jag kunde säga eller göra.

3. Vad känner du för honom idag? Skulle du säga att du har kommit över honom? 

Jag har inte kommit över sveket. Jag har inte kommit över smärtan. Jag har inte läkt från skadan han har orsakat. Jag vet faktiskt inte vad jag känner. Det gör fortfarande så ont att jag har svårt att se objektivt på det. Det kanske jag aldrig kommer att kunna. Han var mitt allt i nio år och sen tryckte han ner mig i skiten. Vad känner man för en sån människa – ärligt talat vet jag inte?

4. Skulle du kunna ta tillbaka honom? 

Nej. Allt i mig just nu skriker nej. Nej, nej, nej. Det är konstigt, för bara några veckor sen hade svaret sett helt annorlunda ut.

5. Kan du låta bli att snoka på deras liv? Jag själv snokar och har svårt att sluta.

Ni har ju fått läsa om de gånger jag har trillat dit. Gått in på instagram eller facebook. Men i övrigt, nej, jag snokar inte mycket. Främst egentligen för att det gör för ont att veta. Inget gott kommer ur det. I alla fall inte för mig. Förstår dock att du tycker att det är svårt att sluta. Egentligen är det väl bäst att inte ägna en sekund till åt den som lämnat/svikit dig men det är ju som bekant inte alltid helt lätt att göra det som är bäst för en. Att kolla då och då vad din f.d. gör tycker inte jag är slutet på världen. Så länge du inte förstör för dig själv och mår dåligt av det vill säga.

Kommentarer

  • Jessica säger:

    Allt du skriver känns så ärligt. Kanske är bra att hålla din identitet lite för dig själv :)

    2014-06-02 | 07:21:04
    Bloggadress: http://photohugs.se
  • Amanda säger:

    Hittade precis hit, gillar redan din blogg!

    2014-06-02 | 09:34:04
    Bloggadress: http://asummerinparis.blogg.se/
  • noname säger:

    Skriv så mycket du kan i bloggen, den känns som om den har publiceringsvärde tycker jag. Lite bridgetjones fast absolut inte, syftar bara på dagboksperspektivet. Super bra blogg.

    Sedan måste jag också erkänna att din blogg får mig att må lite dåligt över att du går vidare och jag inte kan det när jag ändå har haft längre tid än du på att gå vidare. Närmar mig själv 365.
    Men du är en inspiration för ljuset i tunneln så att säga, att någon faktiskt kan sörja ett förhållande på ett sätt jag gör och ändå vara en annan levande verklig normal människa ger mig hopp.

    Svar: Hej fina du. Åh, jag vill inte att du ska må dåligt. Vill verkligen inte det. Jag vet att det har blivit så att jag skrivit om många glada tankar här nu ett tag. Men det betyder inte att allt är så enkelt och bra. Jag grät häromdagen och jag bröt ihop dagen innan det. Jag har bara inte orkat skriva om det. Du kommer också vara glad igen, snart. Det är jag säker på.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-06-02 | 19:51:54
  • Anonym säger:

    jag tycker INTE du ska berätta vem du är. när du är anonym kan du skriva mer privata saker, sex, och sånt som man kanske inte vill att alla ska veta om en. gillar att du är anonym, man får upp en bild i huvudet av dig. hoppas du fortsätter blogga ett bra tag till!

    2014-06-02 | 22:07:02

Kommentera inlägget här: