Dag 129
Kategori: Allmänt
Flyr från giftet
Det känns som att jag har miljarder grejer att berätta men absolut inga ord att göra det med. Dessutom gör de flesta tankar jag har just nu så helvetiskt ont att jag inte ens vill sätta dem på pränt, än mindre ta tag i och jobba med dem. Jag undrar ibland vad som har hänt med mig. Jag brukade analysera och bryta ned varenda tanke i tusen bitar tills bara smulor återstod. Nu flyr jag från mina egna tankar. Flyr så långt bort jag kan. Flyr in i någon annans verklighet, bort från min egen.
Det är skönt att fly. Jätteskönt. Jag glömmer för en stund bort vad som har hänt och lever bara i stunden. Jag måste ha blivit bättre på det där med att vara i nuet. Mycket bättre faktiskt. Men samtidigt är det skrämmande. Skrämmande hur absolut livrädd jag har blivit för mitt eget liv. Mitt eget liv önskar jag bara att jag kunde få kasta ut för ett stup och aldrig behöva befatta mig med igen. Börja på ny kula utan alla dessa minnen och känslor som på riktigt håller på att förgöra mig.
Jag vet att många tycker att jag ska vara glad att jag har fått så många fina år med honom men att det nu helt enkelt är dags för något nytt. Det finns inte en endaste liten millimeter av mig som kan se det så. Jag önskar bara att tiden med honom kunde raderas. Raderas ur mitt huvud för gott. Han är inte ett fint minne som jag kommer att värdesätta sen. Han är ett gift som har spridit sig till varenda cell i min kropp. Ett gift som förstör allt som en gång gav mig glädje och lycka. Han kommer aldrig att bli ett fint minne. Han kommer aldrig att bli något annat än ett djupt smärtsamt gift.
