trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 130

Kategori: Allmänt

Panik och superkalas
Imorgon åker vi hem. Ett dygn kvar, sen måste jag ta klivet tillbaka till verkligheten. Fy fan för det. Fan, fan, fan för att behöva leva med den där vidriga rädslan ständigt närvarande  igen. Fan, fan, fan för att behöva leva i en omgivning där precis allt påminner. Allt. 
 
Panikslagen. Det är vad jag är just nu. Panikslagen för att överhuvudtaget sätta ner min fot i Stockholm igen. Panikslagen för att börja jobba. Panikslagen för att han och hon kan finnas runt varje gathörn. 
 
Jag trodde att jag kanske kunde ta tillbaka Stockholm, att jag kanske kunde göra stan till min egen, och inte bara våran. Men det går inte. Det känns inte en ens smula sannolikt. Bara helt omöjligt. 
 
Vid varje sirenljud eller blåljus fryser jag till is. Vid varje danskt ord som yttras i min närhet känns det som att hjärtat ska stanna. Vid varje förbipassering av en affär eller restaurang som vi en gång varit på gråter jag. Vid varje liten grej som på minsta lilla sätt påminner hugger det i bröstet.
 
Min bästa idé för att kunna flytta till Boston är just nu att öppna en godisaffär här. Jag vet. Det är en toppenidé. Don't steal it.
 
Nej. Min sista dag här måste bli bra. Får inte gräva ner mig. Får inte. Så - dagen blir bra. Det blir den. Den blir till och med kalas. Superkalas.

Kommentarer

  • Emeli säger:

    Kram❤️

    2014-03-09 | 18:24:13
  • Sofie säger:

    Om jag var du så skulle jag flytta till tex uppsala, nära din familj men tillräckligt långt från det förflutna.. Lätt för dig att köpa lägenhet och fixa nytt jobb! Börja om. Svårare för mig som har barn med honom och vill inte heller rycka upp dem från hem och kompisar. Annars hade jag nog gjort det. För mycket i den här stan som påminner om oss efter 12 år tillsammans, jag vet precis hur det känns att se en restaurang el cafè som vi varit på. Usch

    2014-03-09 | 19:19:16
  • Caroline säger:

    Jag tycker det är en strålande idé med en godisaffär!! Varför inte lämna Stockholm? Om du orkar med att lämna familjen en stund. För tusan hyr ut lägenheten och dra iväg. Det är ett klassiskt knep som tusen och åter tusen med hjärtesorg och annan typ av sorg gör för att komma vidare. Hör andra ljud, se andra saker och möta andra människor än allt det där som Sthlm och han påminner om. Ta något skitjobb eller ett riktigt jobb någonstans. Två veckor eller tvåhundra veckor. Dina nära finns alltid hemma om du behöver dem och vill återvända. Du behöver ju skratta och att bli distraherad från de onda tankarna, varför inte låta det ske? Gyllene tillfälle när jobbet gav dig en paus. Well, ett förslag :) tror du hade haft en grym godisaffär med sötsaker och sånt med tanke på hur sugen man blir när man läser dina mat/gotteinlägg! Tro på dig. Kram

    2014-03-09 | 19:51:26
  • Sanna säger:

    Ibland måste man få utrymme för att kunna jobba på det man måste. I Sthlm just nu tvingas all energi gå åt till att vara rädd/ångestladdad/känna dig förföljd. Någon annanstans där du inte behöver känna så lika mycket ( tex Boston) får du "över" energi som kan gå till att läka. Läkande går i vågor. Ibland intensivt med stora framsteg, ibland ingenting alls, ibland måste man gå fly och ibland går det bakåt innan det går framåt. Jag tror du kommer kunna läka snabbare om du frigör mer energi. Det behöver inte vara Boston du flyttar till. Kanske Uppsala som någon förslog här över skulle räcka?

    2014-03-09 | 21:07:09
  • Anonym säger:

    Hej!
    En vänlig påminnelse om att det är sjukt lätt att googla fram ditt "riktiga" namn om man har läst bloggen. Rekommenderar att du går tillbaka och ändrar i lite detaljer om din familj, volleybollen etc.

    2014-03-10 | 01:03:45
  • Michael - guidar dig genom separationen säger:

    Vik inte undan för känslorna - äg dem, inte tvärtom. Förminska inte dig själv för att du känner som du gör. Vem är han att få dig till en främling i din egen stad? Du är MER ÄN rädsla, oro, sorg, ensamhet, tårarna etc.

    2014-03-10 | 13:13:49
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • A säger:

    Jag har "tagit" tillbaka platser som jag förknippar med X. Du kommer att kunna göra det när du är redo.
    Stor kram ❤️

    2014-03-10 | 19:02:43
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Anna säger:

    Jag vet inte om du är redo för det än, men hur vore det att utsätta dig för det värsta för att se att du överlever det? Gå in på favoritrestaurangen och älsklingsfiket ni hade, sök upp platser där det rör sig polisbilar, åk till Danmark och snacka med danskar o.s.v. En sak i sänder förstås, och inte förrän du är redo, men så småningom. Du måste erövra det igen, göra vissa saker till ditt och inte ert. Du kan inte låta honom göra dig rädd för danskar, vissa sorters choklad och stora delar av Stockholm!

    2014-03-10 | 21:58:22
  • anonym2 säger:

    Till Anonym... du verkar vara en omtänksam människa. Hade också tänkt på det men ville inte skriva det här. Du kanske borde mejla henne det. Det är bättre än att skriva det här där alla ser. Många tänker egentligen inte på att man kan klura ut vem hon är.

    2014-03-10 | 23:40:01
  • anonym2 säger:

    Och jag har inte ens försökt klura ut vem hon är för att acceptera att hon vill vara anonym. Inte bra att vara allt för nyfiken. Kram.

    2014-03-10 | 23:43:16
  • agnes säger:

    har tänkt på dig så otroligt mycket senaste dygnet. vet inte vad det är, har bara inte kunnat släppa dig. hoppas att du har det bra och har fullt upp eller sover djupt och att det är därför du inte skrivit.
    stora kramar från en medsyster<3 <3

    2014-03-11 | 09:41:02

Kommentera inlägget här: