Dag 130
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kram❤️
Om jag var du så skulle jag flytta till tex uppsala, nära din familj men tillräckligt långt från det förflutna.. Lätt för dig att köpa lägenhet och fixa nytt jobb! Börja om. Svårare för mig som har barn med honom och vill inte heller rycka upp dem från hem och kompisar. Annars hade jag nog gjort det. För mycket i den här stan som påminner om oss efter 12 år tillsammans, jag vet precis hur det känns att se en restaurang el cafè som vi varit på. Usch
Jag tycker det är en strålande idé med en godisaffär!! Varför inte lämna Stockholm? Om du orkar med att lämna familjen en stund. För tusan hyr ut lägenheten och dra iväg. Det är ett klassiskt knep som tusen och åter tusen med hjärtesorg och annan typ av sorg gör för att komma vidare. Hör andra ljud, se andra saker och möta andra människor än allt det där som Sthlm och han påminner om. Ta något skitjobb eller ett riktigt jobb någonstans. Två veckor eller tvåhundra veckor. Dina nära finns alltid hemma om du behöver dem och vill återvända. Du behöver ju skratta och att bli distraherad från de onda tankarna, varför inte låta det ske? Gyllene tillfälle när jobbet gav dig en paus. Well, ett förslag :) tror du hade haft en grym godisaffär med sötsaker och sånt med tanke på hur sugen man blir när man läser dina mat/gotteinlägg! Tro på dig. Kram
Ibland måste man få utrymme för att kunna jobba på det man måste. I Sthlm just nu tvingas all energi gå åt till att vara rädd/ångestladdad/känna dig förföljd. Någon annanstans där du inte behöver känna så lika mycket ( tex Boston) får du "över" energi som kan gå till att läka. Läkande går i vågor. Ibland intensivt med stora framsteg, ibland ingenting alls, ibland måste man gå fly och ibland går det bakåt innan det går framåt. Jag tror du kommer kunna läka snabbare om du frigör mer energi. Det behöver inte vara Boston du flyttar till. Kanske Uppsala som någon förslog här över skulle räcka?
Hej!
En vänlig påminnelse om att det är sjukt lätt att googla fram ditt "riktiga" namn om man har läst bloggen. Rekommenderar att du går tillbaka och ändrar i lite detaljer om din familj, volleybollen etc.
Vik inte undan för känslorna - äg dem, inte tvärtom. Förminska inte dig själv för att du känner som du gör. Vem är han att få dig till en främling i din egen stad? Du är MER ÄN rädsla, oro, sorg, ensamhet, tårarna etc.
Jag har "tagit" tillbaka platser som jag förknippar med X. Du kommer att kunna göra det när du är redo.
Stor kram ❤️
Jag vet inte om du är redo för det än, men hur vore det att utsätta dig för det värsta för att se att du överlever det? Gå in på favoritrestaurangen och älsklingsfiket ni hade, sök upp platser där det rör sig polisbilar, åk till Danmark och snacka med danskar o.s.v. En sak i sänder förstås, och inte förrän du är redo, men så småningom. Du måste erövra det igen, göra vissa saker till ditt och inte ert. Du kan inte låta honom göra dig rädd för danskar, vissa sorters choklad och stora delar av Stockholm!
Till Anonym... du verkar vara en omtänksam människa. Hade också tänkt på det men ville inte skriva det här. Du kanske borde mejla henne det. Det är bättre än att skriva det här där alla ser. Många tänker egentligen inte på att man kan klura ut vem hon är.
Och jag har inte ens försökt klura ut vem hon är för att acceptera att hon vill vara anonym. Inte bra att vara allt för nyfiken. Kram.
har tänkt på dig så otroligt mycket senaste dygnet. vet inte vad det är, har bara inte kunnat släppa dig. hoppas att du har det bra och har fullt upp eller sover djupt och att det är därför du inte skrivit.
stora kramar från en medsyster<3 <3