Dag 150
Kategori: Allmänt
Pirr och distraktion - några bra jävla timmar
Haha. Jag förstår att några av er undrar vad göteborgaren svarade. Det hade jag också gjort. Jag vill inte vara någon glädjedödare nu, men han kommer med största sannolikhet inte vara den där riddaren i skinande rustning som räddar mig ur min misär. Nej, han kommer vara en människa som jag smsar lite med en stund. Och när det är dags för sommarens kick-off, om jag tillåts följa med på den vill säga, kommer vi att heja på varandra och småprata lite, men that's it. Jag tror faktiskt att precis just det blir utfallet även om jag ska erkänna att jag just nu har en tendens att drömma mig bort i diverse totalt verklighetsfrämmande fantasier.
I alla fall. Vad svarade han? Jo, han gav ett exemplariskt svar. Som denna människa gör på varenda knäppt sms eller lync-meddelande jag skickar. Han skrev någonting i stil med: "haha, ja, jag är väl som en drog, ett riktigt uppåttjack". Men han skrev det betydligt trevligare än vad jag lyckades ge uttryck åt nu. Sen skojade vi lite mera fram och tillbaka tills jag lämnade mitt skrivbord en stund. När jag kom tillbaka hade han skrivit trevlig helg, åtföljt av en uppmaning om att smsa honom sen.
Det är trevligt. Att ha fått kontakt med en människa som intresserar mig intellektuellt så som han gör. Jag tror inte att det finns ett spår intresse av något annat än lite småprat från hans sida. Och egentligen inte från min heller. Men vet ni. Det är okej. För jag är fortfarande fast i klorna på någon annan. Ja ni vet vem. Och så länge jag är det (hela livet?) finns det inte utrymme för något annat än lite pirriga sms-konversationer. För ja, det känns lite pirrigt. Bra pirr, välkommet pirr och framförallt distraherande pirr. Mer än så behöver jag inte. Sen ska sägas att jag har en obehaglig känsla av att jag är mer på än han. Å andra sidan kan det också bara vara min personlighet som är så. Om mina systrar skickar ett sms, skickar jag fem tillbaka. Kan liksom inte hejda mig.
Eftersom jag aldrig lyckas hålla mig till ämnet nu för tiden måste jag ta en paus. Ta en paus och påminna mig själv om vart jag skulle. Haha, just det! Vad hände med göteborgaren efter jobbchattandet? Jag satt hemma hela kvällen och funderade när detta "sen" kunde tänkas infalla. Eftersom jag skulle smsa "sen" alltså... Igår kväll, runt tolv (ja, men jag vet, olämplig tid...) råkade jag trycka iväg ett sms till honom. Jag frågade bara vad han tyckte var gott att äta. Inget allvarligt, men jag har alltid tyckt att det säger en massa om människor vilken typ av mat de gillar. Jag vet inte varför, men mat är viktigt för mig på något sätt. Muppen svarar i alla fall att han inte är hungrig nu för tiden. Smala jävel, tänkte jag för mig själv... Not. Eller jo. Lite.
Hur som helst fortsatte vi prata per sms. En hel radda jättemånga sms. Hans skämt kom blixtsnabbt och gjorde att jag skrattade högt. Ja, hörni, det är en kul kille det där. En himla kul kille. Och förhoppningsvis kommer jag få ta del av några till roliga skämt. Oavsett om jag har funnit en trevlig kollega, en vän eller, mer osannolikt, en riddare är jag oerhört tacksam. För pirr och distraktion kan fan i mig inte köpas för pengar. Och det har jag fått uppleva nu. Några timmar med ett fånigt leende påklistrat på läpparna. Några bra jävla timmar.
Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se