trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Jag vaknade med en olustig känsla imorse. En sån där känsla jag får ibland när det känns som att jag har blottat sidor av mig på själv på bloggen som jag egentligen inte vill erkänna, inte ens för mig själv. Samtidigt är jag tacksam för att jag har den här förmågan att medvetandegöra för mig själv hur jag egentligen fungerar. Medvetandegöra och på så sätt skapa förutsättningar för att förändra. Jag vill inte vara beroende av en dejting-app eller främmande killars bekräftelse. Hu och jeda nej, det vill jag verkligen inte. Trots att jag vet det, inser jag också att några dagar uppfylld av den här sortens känslor, kanske inte är så katastrofalt dåligt. Enligt min vän är det här precis vad jag behöver, precis exakt vad jag ska syssla med just nu. Ja, jag vet inte riktigt, egentligen är jag mest trött, men kanske har några dagar av bekräftelsesökande på en dejting-app i alla fall inte några ödesdigra konsekvenser. Hoppas jag... Jag sluter mig till att det är så och skakar snabbt av mig känslan av olustighet. I några dagar, i några dagar till kan jag köra det här racet. Ja, jag låter mig själv vara sexton igen.