Dag 195
Kategori: Allmänt
Jobb och en särskild sovkamrat
Jag åker från jobbet nu. Har haft mycket att göra idag. Det har faktiskt varit riktigt roligt i stunder. Jag har blivit inkastad i flera olika projekt och för första gången känt mig som en fullvärdig medlem i teamet. Känt mig delaktig och värdefull. Det var hektiskt men häftigt. Jag åker från jobbet nu ja. Vill nästan inte erkänna det men sanningen är att jag inte är på väg hem till mig själv. Nej, jag sitter på en helt annan tunnelbanelinje. En tunnelbanelinje som tar mig hem till den där T. Trots både mina egna och hans förmaningar om att jag verkligen borde vara själv, vara själv och träffa en massa olika människor, är det som att kroppen inte riktigt lyder. Vill så gärna bli omhållen av denna människa. Skratta med denna människa.
Vad det betyder just nu vet jag inte riktigt. Jag vet däremot att helgen bjuder på inte mindre än tre olika dejter med helt andra män. Ja, jag känner mig falsk och vidrig som ens fortsätter prata med andra när jag åker hem till en särskild en på kvällen. Det gör jag verkligen. Men fan, jag trycker bort det för stunden. Särskilt som min främsta påhejare av det hämningslösa dejtandet är just nämnda T. Han menar på att jag behöver det. Ja, hörni, hur jag lyckades hitta en så fantastiskt självuppoffrande och omtänksam själ vet jag faktiskt inte. Men helt uppenbart är att det är just det jag har gjort.
