trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 320

Kategori: Allmänt

Valvaka, kalaskaka och berg- och dalbana

Valvaka ikväll. Valvaka och söndagsmiddag med en rufsig, peppig, intresserad, superfin grabb. Grabben R. För en stund sen låg vi i soffan. Nakna. Nakna, varma, mätta, omslingrade och kära. Fan vad fint det är att ha någon som jag tycker om så mycket att spendera söndagskvällen med. Fan vad lyckligt lottad jag känner mig.

I övrigt har helgen varit upp och ner. Jag har hamnat i en konstig långvarig känslomässig berg- och dalbana. Jag halkar så lätt ner i ledsamhet? Förstår inte varför, men jag känner mig väldigt instabil nuförtiden. Liksom kastas mellan glädjeskutt och djup deppighet. Enligt R tar det sig mest uttryck som hastiga förändringar i energinivå. Mest. Men inte bara. Det är rena humörsvängningar också. Knasiga svängningar som inte riktigt beror på något särskilt utan bara kommer. Jag får väldigt ofta en känsla av att bägaren liksom rinner över. Någon liten grej känns tung, jobbig eller ledsam, och trots att det inte är allvarligt kan det då räcka med en konstig blick från R för att jag ska bli helknäpp. Helknäpp, superledsen och jättetrött.

Igår var egentligen på många sätt en fantastisk dag. Jag och R mofflade, möglade och myste i soffan mest hela dagen fram tills att det var dags att åka hem till R:s vänner på middag. Någonstans däremellan soffmyset lyckades vi också baka en kaka att ta med till vännerna. Alltså en jäkla kalaskaka bakade vi. Längst ner hade vi en browniebotten. En browniebotten som jag bredde ett tjockt lager nutella över följt av en massa krämig vit chokladmousse. Högst upp la vi minimarschmallows och kanderade nötter samt en hel massa hallon. Hörni. Det blev mastigt. Herrejävlar vad mastigt det blev. Men samtidigt också så löjligt gott.

Ja, det var väl helgen det. Syltburksdrinkar och hamburgare med kollega och vän i fredags. Soffmofflande, mästerbakande och världens härligaste middagsbjudning igår. Och fixartrixande, mathandlande, söndagsmiddag, valvaka och nakenmys idag. Helt klart en bra helg. En bra om än lite känslomässigt tjorvig helg.

Kommentarer

  • A säger:

    Du är ledsen nu för att det är runt årsdagen då du blev lämnad. Man ska har respekt för "årsdagar" av händelser har jag läst nånstans. Du är ledsen för att kroppen minns de känslor du hade då!

    2014-09-15 | 06:16:15
  • GC säger:

    Något som hjälper bra mot svackor i humöret är D-vitamin. Det gäller att ej ta för låg dos bara.
    Roligt att du har det bra nu i livet kära S. Kram :)

    2014-09-15 | 08:04:19
  • Sara säger:

    Hej... läste ditt inlägg och slogs av tanken.. äter du/har du något form av preventivmedel? jag är precis som du, alltid lixom i grunden.. men den här oron/ångesten/humörsvängningarna blev dubbelt så jobbiga med extra hormoner i kroppen, sedan jag beslutade mig för att sluta med dem så känner jag mig som en helt ny människa.. (åt dem i nästan 10 år...) och fortfarande är jag en orolig ganska neurotisk själ.. men jag har en helt annan kontroll och ett inre lugn kring de känslorna nu när jag inte äter några piller...

    var bara tvungen att skriva det.. :) ifall du skulle kunna vara i samma sits! Så mysigt att läsa din blogg!! ..

    :)

    Kram. S

    2014-09-19 | 15:10:13

Kommentera inlägget här: