Dag 11
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Fysisk smärta kan i många fall vara lättare att bära en psykisk/själslig. Det kan låta konstigt, men det är ett väldigt bra tecken att du kan beskriva känslorna så tydligt som du gör. Det visar på en stor självkännedom. Det kommer utan tvekan att hjälpa dig. För varje dag som jag läser dina ord, ser jag en som är på väg att läka sig själv. Ja, självklart känns det inte så för dig här och nu, men jag som ser dig från sidolinjen ser det. Ditt skrivande visar på imponerande inre kraft. Kram
Det värmer i mitt hjärta, att ord kunde göra det mindre tungt för dig, om än för en liten stund.
Min vän, den sortens smärta du upplever är så öm, så diffus, så abstrakt, men ändå ingenstans konkret. Kärlekens ont gör ondast för att kärleken är en förbrukningsvara och på förbrukningsvaror gäller inga garantier.
Om ditt hjärta krossas, finns det ingen försäkring i världen som täcker. Du kan inte lämna tillbaka det, även det hände hemma så finns det ingen hemförsäkring som täcker ditt spruckna hjärta. Inte ens någon som lagar det. Trots att det var det dyrbaraste i ditt hem. Ingen som tar på sig ansvaret. Ingen som stiger fram och säger "det var mitt fel". När lungorna tycks ha punkteras och du inte kan andas, då är det ditt eget problem. Du får inte nya. Du får försöka laga dem själv.
Å när minnet har blivit för tungt, när det spunnit för länge och bytt färg, då finns det inga garantier som gäller. Du får du förtränga själv. Det finns ingen som raderar minnet åt dig. Göra det tomt igen. Om DU själv inte lär dig förtränga. Radera långsamt. Spara nytt. Nya filer. Nya minnen. Så småningom kommer du åter ifrån det nattsvarta. In i det lite ljusare. In i det gråa. Men om du inte gör det så är det ditt egna problem. Du som får laga. Ingen annan. Ingen garanti. Ingen försäkring. Bara du. Och den insikten gör ont. Det gör ont. För, "hur ska jag orka?, helt ensam?".
Men vännen, du orkar. För samtidigt som ditt krossade hjärta tog ifrån dig förmågan att se, kommer den öppna dina ögon för världen. Du kommer förstå, att livet inte alltid är snällt mot dig, stryker dig medhårs och flirtar med dig. Vissa perioder dansar vi med döden. Men vad gör det? Det är att LEVA. Och inte endast existera. Så vackert.
Det värmer i mitt hjärta, att ord kunde göra det mindre tungt för dig, om än för en liten stund.
Min vän, den sortens smärta du upplever är så öm, så diffus, så abstrakt, men ändå ingenstans konkret. Kärlekens ont gör ondast för att kärleken är en förbrukningsvara och på förbrukningsvaror gäller inga garantier.
Om ditt hjärta krossas, finns det ingen försäkring i världen som täcker. Du kan inte lämna tillbaka det, även det hände hemma så finns det ingen hemförsäkring som täcker ditt spruckna hjärta. Inte ens någon som lagar det. Trots att det var det dyrbaraste i ditt hem. Ingen som tar på sig ansvaret. Ingen som stiger fram och säger "det var mitt fel". När lungorna tycks ha punkteras och du inte kan andas, då är det ditt eget problem. Du får inte nya. Du får försöka laga dem själv.
Å när minnet har blivit för tungt, när det spunnit för länge och bytt färg, då finns det inga garantier som gäller. Du får du förtränga själv. Det finns ingen som raderar minnet åt dig. Göra det tomt igen. Om DU själv inte lär dig förtränga. Radera långsamt. Spara nytt. Nya filer. Nya minnen. Så småningom kommer du åter ifrån det nattsvarta. In i det lite ljusare. In i det gråa. Men om du inte gör det så är det ditt egna problem. Du som får laga. Ingen annan. Ingen garanti. Ingen försäkring. Bara du. Och den insikten gör ont. Det gör ont. För, "hur ska jag orka?, helt ensam?".
Men vännen, du orkar. För samtidigt som ditt krossade hjärta tog ifrån dig förmågan att se, kommer den öppna dina ögon för världen. Du kommer förstå, att livet inte alltid är snällt mot dig, stryker dig medhårs och flirtar med dig. Vissa perioder dansar vi med döden. Men vad gör det? Det är att LEVA. Och inte endast existera. Så vackert.
http://3.bp.blogspot.com/_wmeTZiNGqYY/TKDHoXOsraI/AAAAAAAAJ2A/OL3h9nnL-u8/s1600/blairbrokenheart.jpg
Hej Sara,
Jag känner igen mig i denna beskrivning.
Många gånger har jag känt fysisk smärta, men alltid förundrats över hur starka känslor kan manifestera sig fysiskt. Hur det hugger i hjärtat, hur halsen tjocknar och maten inte går att svälja etc.
Du ska veta att jag ser fram emot dina texter. Varje dag väntar jag på att bloggen skall uppdateras för att höra hur det är med dig, hur du mår och vilken berättelse du ska dela med dig denna gången.
På bara 11 dagar har du börjat stärka dig själv, men också börjat bygga upp en skara trogna läsare och vänner som hejar på DIG, vill se dig må bättre och vill se dig lyckas.
Bloggadress: http://separation.se/blogg/