trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 344 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Balans
Okej. Efter det föregående något ogenomtänkta (eller kanske övertänkta...?!) inlägg sitter jag nu i R:s lägenhet. Här har han dukat upp världens fest och jag bara mofflar iklädd en stor hoodie och badshorts. Som i ett vingslag har R börjat hala fram kortet fortare än fortast. Han säger inte ens något. Han bara gör. Åh, det är så skönt. Två mathandlingar nu i rad och precis all hang-up jag hade på detta är som bortblåst. Världens bästa R. Världens bästa pojkvän. Jag är löjligt lyckligt lottad. Jag vet det.

Kommentarer

  • Larah säger:

    Ha en mysig kväll<3

    2014-10-08 | 21:44:12
  • Anne säger:

    Skönt att det ordnat upp sig. :)

    2014-10-09 | 12:44:03
  • Bea säger:

    Haha, jag vet hur det är att vara den som inte är så snabb fram med kortet! Det är inte det att man inte vill betala, men man hinner ju inte när den andra beter sig som en kortninja! :P

    Svar: Haha, så sant, så sant. Du har nog rätt. :)
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-10-09 | 15:47:05
  • Emma säger:

    Han läser bloggen?

    Eller så läser nån han känner bloggen?

    Lär ju inte va en slump...;)

    2014-10-09 | 22:25:29
  • V säger:

    Jag undrar dock hur viktigt det är att ens partner visar sin kärlek genom stora gester? Lyssnar på en del podcasts och ibland hör jag vilka bilder som vissa har i huvet om hur ens förhållande ska vara istället för att acceptera det som det är eller jobba med det som egentligen finns.
    Som t.ex. att ge presenter till varandra och inte vilka som helst utan genomtänkta och absolut inte praktiska. Får man en praktisk present så är det kört. (innehåll från en podcast).
    Eller överraskiningar hit och dit. Och visst man kan göra så och man kan bli glad av det men det är så lätt att bli besviken på sin partner eller förhållande om man hela tiden söker efter bekräftelse och är allmänt fokuserad på presenter och överraskningar.

    Jag bara filosoferar runt, menar inget specifikt.
    Det enda jag tänker på om man nu ska reflektera kring din blogg är att om du egentligen inte känner dig förstådd angående eran ekonomi så den här lilla mysiga kvällen tillsammans kommer inte hjälpa. Eller nej, jag menar att jag tror inte på det. Herregud, det kanske hjälper dig/er. Jag kan ju inte veta.

    Och sen det som jag själv tycker är det svåraste- det är att inte att vi inte kan kontrollera andra. det enda som vi kan ändra är vår egna inställning. Om ens partner inte är direkt elak eller ond så beror de flesta saker som man inte tycker om hos sin partener eller bråk på att det är två olika personligheter som ser på saker kanske helt annorlunda och som ska ändå försöka komma överrens om i princip allting. Oftast är det ingens fel (läs om man inte är ond) utan vi gör saker på vårt sätt bara. Tycker just att lära sig att acceptera den andra och älska den PRECIS som hen är - det är något man kan jobba med hela livet liksom.
    Och när det funkar i vardagen!

    För tänk på alla dessa gester som ditt ex hade gjort för dig? Hur mycket betyder det nu egentligen? Liksom tatuering?

    det som jag anser vara kärlek - det är när man kan glömma bort sitt ego.

    tror det viktigaste är att prata med varandra. om allt. prata och berätta om saker man tycker om och inte tycker om. istället för att bära med sig massa konstiga bilder om hur ett förhållande ska vara. bilder som typ ingen kan leva upp till.

    och som sagt. jag bara funderar på saker. är helt faschinerad över hur ett förhållande kan fungera/hålla.

    kärlek♥

    mvh,
    filosofen




    2014-10-10 | 13:45:44
  • Paula säger:

    Hos min psykolog pratade vi om/kom fram till att man ibland kan se på ens eget beteende som något man egentligen själv önskar. Ville bara säga det för att lyfta det som möjlig grej. Tex med att bjuda mycket på andra människor, känna att man ska fixa för dem, överraska, ordna, laga mat, finnas där osv. Att det i och med att man handlar så själv egentligen är ett rop på att få bli behandlad sådär själv. Att man egentligen kanske inte behöver ge så mycket mer än att få. Överkompensation typ. Längtan efter att få själv. Terpi är fanimej det bästa som finns. När man når insikter om sitt liv och dimman skingrar sig för hur det förhåller sig med saker.
    Bara en tanke, stämmer kanske inte på mig men så var det lite för mig.

    2014-10-11 | 00:43:01
  • Anonym säger:

    Hej

    2014-10-13 | 18:09:32
Kommentera inlägget här: