trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 344

Kategori: Allmänt

Gnäll och åtgärdsplan

Jag gillar inte riktigt mig själv just nu. Jag är inte en person jag hade velat hänga med. Fy fan för att känna så. Fy fan för att vara på det stället som framkallar såna känslor.

Jag skulle ha träffat systrar och kusin igår kväll. Hade inte haft något konkret att göra på hela dagen och räknade därför iskallt med att kunna spatsera ut från kontoret senast halv sex. Eh. Tji fick jag. Inte ett bra tji. Jobbet snurrade till sig och vips var jag fast i jobb större delen av kvällen. Egentligen rätt så roligt jobb. Med en härlig chef. Men inte lika roligt att berätta för systrarna och kusinen. Fan, vad usel jag kände mig. Usel syster. Usel släkting.

På det inser jag att jag inte har känt mig fullt närvarande de senaste gångerna jag har träffat mina vänner. Jag har liksom inte riktigt känt mig helt och fullt där i stunden. Kanske gnällt en smula för mycket om obetydliga saker. Missuppfattat premisserna för vårt häng och bjudit in både kreti och pleti. Det känns inge bra. Inge bra alls. Jag känner en översvallande känsla av att vilja ge både mina vänner och mina systrar saker. Berätta för dem hur mycket de betyder för mig. Och verkligen säkerställa att de förstår. Vet inte varför, men det känns orimligt viktigt just nu. Ändå gör jag det inte. Jag låter det stanna vid bara en tanke.

Jag och R har det finfint, men jag har hakat upp mig på en löjlig grej som liksom inte riktigt släpper. Trots att jag har berättat för R och han verkar förstå. Det är nämligen en klar obalans mellan oss ekonomiskt. Han tjänar en del mer än mig. Trots det är det jag som har betalat och i viss mån fortfarande betalar mycket mer av våra matinköp och andra skojigheter som vi pysslar med. Ja, på ett sätt är det mitt eget fel. När det är dags att betala tar jag automatiskt upp plånboken - att sitta och vänta ut R och hoppas att han ska betala är det absolut sista jag vill göra. Jag hatar såna människor. Människor som aldrig erbjuder sig eller VILL betala utan väntar ut andra. Huvaligen för sånt. Jag, å andra sidan, tar det istället åt andra hållet och är överpepp på att betala både för mig själv och för andra. Känner gravt dåligt samvete och skamkänslor av att bli bjuden. Får enorma endorfinkickar av att få bjuda en kär syster/pojkvän/vän på något trevligt. I början var det bara trevligt att få bjuda R. Nu, några månader senare, inser jag att mitt konto har fått lida en smula av det där bjudandet. Och trots att jag och R har pratat om det och det är bättre nu, gnager fortfarande den där kvarliggande obalansen i mig orimligt mycket. Idiotiskt mycket.

Så. Nu lyckades jag klämma in, inte bara, just de bekymmer som jag brukar beklaga mig om inför mina vänner, utan även hur kasst det där beklagandet får mig att känna. Jag har fått med ångesten över att ingen vet eller förstår hur mycket jag tycker om dem, men hur jag ändå inte gör något konkret åt det. Ett fullskaligt fullkomligt värdelöst gnäll med andra ord. Min expertis. Kanske dags att göra något åt sattyget?! Ett gemensamt bankkort med R. Några härliga vändejter. Och en mysig bjudmiddag för mina småsystrar. Trixa ihop några superbilliga presenter som kan värma ett höstfruset hjärta. Jehepp. Nu kör jag!

Kommentarer

  • Anne säger:

    För snälla människor blir lätt utnyttjade, utan att varken personen själv eller personen som "utnyttjar" märker det direkt. Egen erfarenhet (ej vetenskap). Men bra att du snackat med honom, det är viktigt med rättvisa i ett förhållande annars kan det nog bli knasigt. Och sen är det ju bra att du inte låter det gå för långt, utan tar upp det istället. Om han älskar dig har han ju absolut inga problem med att betala "sin del"! :) :) Så win win egentligen.

    Svar: Nej då, inga problem alls - bara att det har blivit lite obalans för att jag inte sa till i tid... Men du har så rätt. :)
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-10-08 | 15:25:30
  • Jennie säger:

    Been there to! Men kom ihåg, pengar är bara viktigt i den stunden du fokuserar på det. Lägg upp en planlösning! Spara kvitto, splitta sen! Eller gå på magkänsla. "Jag betalade sist, kan inte du..?" Men kom ihåg. BRÅKA INTE OM PENGAR! Vi har pengar i vårt liv för att vi valt det. Int bråka om det då. <3

    Svar: Lovar - bråkar inte! Absolut aldrig. Så viktigt är det inte. Bara en gnagande känsla som kommer när vi pratar om resor och liknande som jag känner att jag inte har råd med men han har... Håller med dig om allt du skriver!
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-10-08 | 15:34:57
  • Veronica säger:

    Jag känner igen mig helt i det här – även delen med att det började gnaga när vi pratade om resor, eller t.ex när han köpte en dyr skinnjacka som jag själv suktade efter men plötsligt inte hade råd med! Mitt ex sa vid många tillfällen – när jag väl tog mod till mig att ta upp det – saker i stil med ”men du vill ju inte att jag betalar för dig! Jag vet att du är stark, självständig och vill klara dig själv. Jag respekterar det!”. Så här i efterhand kan jag bli TOKIG, för just i hans fall var det ett fult spel. Det var liksom inte läge då att säga ”nä, nu är jag svag och osjälvständig, bjud mig på den här middagen TACK”. Hur som helst, nu försöker jag i alla relationer bli bättre på att vara mer laid back. Både när det gäller bjudningar och Inbjudningar. ALLA fester behöver ju inte vara hemma hos mig. Det är nog bra att du tydligt har tagit upp det med R. Låt nu det gångna vara glömt och börja med en fresh start. Var rak och tydlig, sitt med is i magen och vänta tills han erbjuder sig, eller föreslå att det kanske faktiskt är hans tur denna gång. Det kommer ni nog att vinna på båda två! :)

    2014-10-08 | 16:32:40
  • Lena säger:

    Kan inte hjälpa att jag tycker en pojkvän, vän eller bekant själv ska fatta och frivilligt betala ibland, skuffa undan mig och min plånbok om det skulle behövas :) Jag har tyvärr alltid gjort likadant som du - upp med plånboken innan någon hinner med. Vilket självklart börjat gnaga i mig efter ett tag och så är den relationen snabbt bruten genom tjafs och bråk.

    2014-10-08 | 18:15:48
  • edith säger:

    asså fy fan vad pinsamt för HONOM! usch, gillar inte när killar inte inser sånt. särskilt när killar gör anspråk på att vara "upplysta feminister" (nu säger jag inte att din kille gör det). nä, det där borde alla killar fatta. osnyggt och osmidigt och gör tjejen osäker. fram med plånboken och dela lika. och om han är osäker är det ju bara att säga att han vill betala nästa gång och gångerna efter det så att det blir lika i längen. HU!

    2014-10-08 | 18:55:57
  • Therese säger:

    Oj vad känner jag igen mig i det där med ekonomin, två personer emellan. Enda sedan jag träffade min nuvarande pojkvän har de i princip bara varit jag som betalat. Är likadan som dig och älskar att bjuda andra. Men man vill ju inte bara ge och ge hela tiden ibland vill man faktiskt få lite också.

    Detta är något som jag stört mig länge på och just nu skriver jag upp hur mycket han är skyldig mig och han vet om det. Dels för att han varit arbetslös under en längre period men nu har han faktiskt ett jobb där han tjänar betydligt mycket mer än mig så nu hoppas jag det vänder så min plånbok kan slippa lida lite..

    Men med lite kommunikation så kommer man långt! Försök ta tre djupa andetag när du känner den där irritationen och ta upp problemet med R! Du är en stark person och jag tror på dig :) Ni kommer nog på en bra och gemensam lösning! Dela gärna med dig utav eran lösning så vi andra kan ta del av den ;) min teori om att skriva upp är kanske inte bäst i längden.. tror mer på kommunikation och lösningar!

    Tack för en toppen blogg och massa kramar till dig!

    2014-10-09 | 01:32:01
  • Elin säger:

    Känner som så många andra igen mig väl i detta! Ställde upp otroligt mycket för min pojkvän när han hade det knapert ekonomiskt, och såg det som en självklarhet. Jag hade pengar, han hade inte.
    Men nu i efterhand när han tjänar betydligt mycket bättre än mig så står jag fortfarande för den större delen av matinköp. Det är klart han inte säger emot när jag tycker att det är hans tur att betala, men såklart det inte känns så himla skönt att behöva be/påminna om det. Speciellt inte när man egentligen gillar att bjuda! Men som du säger, plånboken lider av det till slut. Och det är faktiskt inte fel överhuvudtaget att begära att man betalar båda två. Även fast man kan få den där snålhetskänslan när man nämner pengar, så tänk efter... Det är ju du som bjudit mest under eran tid ihop, samtidigt som han har mer pengar. Den ekvationen går inte riktigt ihop, även fast pengar är något man inte vill göra till en stor grej!

    2014-10-10 | 16:48:07
Kommentera inlägget här: