trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 296

Kategori: Allmänt

Haren och vargarna
Sitter i hotellets foajé. En hel massa människor - kollegor - sitter ute på terassen och pratar i klungor. Jag gick ut bland dem. Kände mig som en hare bland vargar. Såklart var det absolut ingen mer än jag själv som uppfattade det så, men ändå. Känslan är ändå alltid där. Snart är det mat. Sitta runt ett bord. Prata med människor som mer eller mindre måste prata just med dig för att du råkar sitta där. Bra, bra. Det är lättare så. Fan, va jag är knäpp. Asknäpp ju. Typ helt kocko. Borde inte släppas ut-knäpp. Ja, gudars, vad ska det bli av mig och mina hjärnspöken..? 

Dag 295

Kategori: Allmänt

Helt okej

Andra dagen i Rom nu. Sov himlans gott. Åt okej hotellfrukost och god lunch. Badade i poolen och låg och snicksnackade med en kollega i solen. Ska nu lyssna på lite föredrag. Man kan ha det sämre. Man kan definitivt ha det sämre. Det enda som bekymrar mig något är den lite brännande känslan jag har som påminner obehagligt mycket om urinvägsinfektion. Huvaligen ett sånt sattyg. Ber till någon högre makt att det stannar precis här. Vid en lite brännande känsla. En fullfjädrad urinvägsinfektion skulle kännas som en mindre dödsstöt. Och det har jag inte psyke till att klara just nu. Inte ens i närheten.

I övrigt då? Vad händer och fötter i huvudet med de där oroskänslorna? Jo, men det känns okej. Tusen biljoner gånger bättre än vad jag hade föreställt mig. Jag känner ju lite folk här, jag gör faktiskt det. Och folket jag känner är himla bra ju. Trevliga, snälla och roliga. Oron kommer ibland när jag inte vet vart folk tar vägen. När jag får känslan av att vara ensam. Men de är inte så jobbigt som jag trodde ändå. Det är faktiskt inte det. Jag kanske ändå har växt något. Jag kanske ändå inte är lika socialt inkompetent som jag så ofta känner mig. Hur som helst, så är Rom helt okej so far. Helt, helt okej och ibland till och med lite härligt också.

Dag 294

Kategori: Allmänt

Rom och oro
Jag sitter nu i bussen på väg till Arlanda. Åker till Rom med jobbet i några dagar. Önskar att jag kände peppen, men fasiken, det gör jag inte. Är mest orolig och rädd. Trodde att jag hade kommit lite längre faktiskt. Trodde att jag skulle känna en himla pepp. Men nej. Så förändrad är jag nog inte ändå. Är fortfarande samma oroliga, nervösa S som gärna flyr från obekväma sociala sammanhang. Fan. Önskar verkligen att jag kunde skaka av mig den där oron. Nu rullar vi in på terminalen. Gotta go. Ha det bra finaste ni.

Facebook-grupp

Kategori: Allmänt

På förslag av ER har jag gjort en liten facebook-grupp som ni mer än gärna får joina och blåsa liv i. Ut och kramas, promenera, fika, träna, shoppa, prata, skratta osv. 
 
Gruppen jag hoppas att vi möts i heter (nej, jag har ingen aning om hur man länkar...):
Kramar, promenader och andra härliga saker
 
Bjud gärna in varenda mysig kotte ni känner till. Puss och kram på er.
 
UPDATE: Fungerar den här länken?

Bilder!

Kategori: Allmänt

Lugnet före stormen.
 
 
En något skamfilad (spöregnsangripen) skylt dagen efter.
 
 
Världens bästa picknickbesökare Elvis tyckte popcornen passade bäst att sitta på.
 
 
Picknicksnacks (med tillägg för en massa gott som andra hade med sig) tillika R:s huvudsakliga kost denna helg.
 
 
Glömde fota det viktigaste snackset: morötter!
 
 
En fantastisk solros från picknickens yngsta (och kanske också sötaste) besökare. Tack snälla ni!
 
 
En underbar (på riktigt så är färgen brutalt fin) miniros från picknickbesökare som kommit ända från Gävle. Tack, tack, tack finaste du!
 

Hej från S

Kategori: Allmänt

Har nu läst vad världens bästa R har skrivit. En något orolig och försvarande R. Hörni. For the record. Jag blir inte upprörd eller tycker att det är jobbigt när ni frågar vem jag är, hur jag är som person, hur jag ser ut eller vad jag heter. Inte alls. Däremot blir jag förvirrad. Jag har inget behov av att vara anonym i dagsläget. Ni som träffade mig i fredags kanske la märke till att jag i många avseenden är som en öppen bok, jag döljer väldigt lite och delar istället mer än gärna med mig av diverse fadäser och olyckliga händelser i mitt liv. Jag tycker inte att jag är särskilt snygg, vacker eller ens söt, men jag skulle såklart inte ha något emot att ni allihop fick se en bild på mig.
 
Så - varför lägger jag då bara inte upp en massa bilder? Varför gör jag inte ett roligt videoklipp? Varför skriver jag inte ut hela mitt namn och berättar vart jag bor och jobbar? Jo, det är för att jag är rädd för något som inte ens har hänt och förmodligen inte heller någonsin kommer att hända - i framtiden. Det är lite knäppt, jag vet, men det är därför min blogg inte fylls av härliga skrattande picknickbilder nu eller en pussbild på mig och R.
 
Åh, vad jag önskar att jag slapp den här anonymitetsgrejen. Om ni bara visste. Jag vill inte gömma mig bakom en skärm. För jag står för precis varenda grej som står här. Även om jag nu kan ifrågasätta vissa av mina tidiga texter. För jag, liksom ni säkert också gjorde, vill skaka om den där tjejen jag var då och säga till henne att det inte är värt det, att han så inte är värd all den smärta hon nu känner och utsätter sig själv för. Men det var så jag kände, och det har jag egentligen inget emot att hela världen vet om. Hela världen just nu vill säga. Kanske inte min framtida arbetsgivare. Eller min framtida något annat.
 
Så. Det är därför jag nog kommer att ligga lite lågt med bilder och annat utlämnande ett tag till. Jag hoppas att ni förstår. Jag hoppas innerligt att ni förstår och fortsätter hänga med ett tag till. Och angående en till träff lite senare - jaaaaa, jag vill så gärna, men bara om ni vill såklart.
 
Till dess får ni som kom i fredags mer än gärna dela med er av alla era iakttagelser ni gjorde på picknicken i fredags. Även om det bara är att berätta att min frisyr var helt knasig. Berätta för varandra och dela med er av precis vad som helst. Jag älskar interaktionen, jag älskar kommunikationen, jag älskar när det uppstår dialog på den här bloggen.
 
Ha en finfin söndag kära vänner. Imorgon är det jobb och sen sticker jag till Rom på konferens på tisdag. Då blir det pastaberättelser och fornhistoriska iakttagelser för hela slanten. Hoppas att ni är med mig då.
 
Världens största kram
//SARA

Hej från R

Kategori: Allmänt

Hej allihopa!

Eh alltså. Nu är det R som skriver. TACK alla ni som var med och sa hej i parken i fredags. Måste erkänna att det var lite stressande där ett par minuter – men mest superkul. Alltså skitroligt, spännande och härligt. Verkligen!

Så. Alltså. Vad gör jag här? Det jag tänkte skriva är väl en kort rad om allt det där som har att göra med

”Hur är S som person?”
”Kommer det bilder från träffen?”
”Hur ser hon ut??”

Egentligen allt det där rätt privata. Som knasigt nog ibland kan upplevas lite hetsigt på den här sidan skärmen.

Jag förstår VERKLIGEN att det inte alls är så det är menat. Alltså. Alla ni som skriver fina och nyfikna saker är ju på samma sida som S. Det vet jag. Det vet nog hon också. Jag vet att ni alla bara vill väl, är lite nyfikna och pepp på att se hur det var. Men för S (utan att försöka mig på att gissa allt för mycket hur hon tänker) som jag nu hänger med mest hela tiden så kan det bli en stress. Även fast det inte är tänkt att vara det.

Knäppt, eller hur. Men så är det.

Som ni märker så kan jag inte riktigt göra den här bloggen rättvisa. Jag kan liksom inte få ur mig saker på samma sätt som S. Det här var bara ett försök att skriva något hastigt, lite i förebyggande syfte - så ni förstår lite hur jag tänker. Alltså vad jag tänker när jag ser hur S lite stressat kan jaga upp sig över en kommentar eller fråga som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera.

Igen, jag vet efter den där helt asbra träffen i parken att vi alla på något sätt är på samma sida. Och att det bara är nyfikenhet som får några att skriva eller fråga om det personliga. Det bara landar lite tokigt ibland. 

Tror det är lite därför bloggen var, är och kommer förbli anonym.

Hm. Förlåt för det här svamliga inlägget på en annars (vad jag förstår) super blogg. Jag vet faktiskt inte ens vad den heter – och vill heller inte riktigt veta. Det känns inte som den är skriven för mig. Jag skriver det här i word och hoppas S vill lägga upp det någon gång. Det skulle i alla fall göra mig lite lugnare.

Men ta det från någon som vet. 

S är fantastisk. Underbar. Alldeles bäst i hela världen. Är så jävla glad över att hon vill vara med mig och jag hoppas det alltid kommer vara så.

R

Dag 291

Kategori: Allmänt

PICKNICKEN

Okej. Jag får inte ut några ord idag. Har blivit uppmanad av både R och en syster att skriva på bloggen. Men får inte ut orden. Förmodligen för att jag lovade er en massa detaljer igår. Då låser det sig lätt. Låser sig och absolut inga ord infinner sig i huvudet.

Men. Jag gör i alla fall ett försök tänker jag. Så, here it goes:

Vid tresnåret igår närmar jag mig Humlegården med mina påsar. Innan hade jag gått förbi systemet och köpt vin samt stannat till vid R:s jobb för en peppkram. Ja, jag är kär på det viset. Kär så att jag går omvägar med ett ton på axlarna för att få en peppkram.

I vart fall, jag kommer in i parken och ser direkt två tjejer som tittar en smula märkligt på mig. Inte jobbigt märkligt, utan mer igenkännande märkligt. Jag släpar mina påsar förbi dem och letar halvt desperat efter ett ställe att sätta mig på. Jag inser snabbt att jag inte kommer kunna traska runt hela Humlegården bara för skojs skull (eftersom påsarna på riktigt var äckligt tunga) och när jag får syn på världens största och finaste träd släpper jag därför ner mina påsar och ramlar ihop i en liten hög. Bra. Här får det bli, tänker jag. I solen. Framför ett träd. Mitt i Humlegården. Bra, bra.

Jag lägger ut mina filtar och lakan (INTE lakanen som jag hade ägnat hela morgonen åt att tvätta, eftersom dessa såklart aldrig hann torka…) och sätter mig nöjt och tittar ut över de fyra små öar som jag hade skapat. Plötsligt ser jag hur just de två tjejer som förut hade tittat så märkligt komma emot mig försiktigt leendes och lätt frågande i blicken. Haha, såklart, de hade känt igen mig på IKEA-kassarna. Mina första två picknickbesökare är där – drygt en timme för tidigt! Härligt! Dessa två rara (och smarta!) tjejer, som var i mina systrars ålder, sätts snabbt i arbete och får göra både skyltar och blåsa ballonger. Fantastiskt fin och trevlig hjälp.

Därefter kastar jag ut godsakerna som jag hade köpt lite huller om buller på filtarna.  Jag hade sett till att införskaffa precis varenda en av mina favoritsaker: snacksmorötter, Pringles, honungsrostade jordnötter, mörk mintchoklad, sura S-märken, Salt och blandat, hallon, Nutella, cola zero och rosévin (vin är i och för sig aldrig min favorit…). Gott var det!

När klockan slagit fyra och lite till (alltså fortfarande inte halv fem) ser jag några tjejer komma gåendes mot oss. Herregud, nu börjar det på riktigt hinner jag tänka. Jag hoppar raskt upp och hälsar, presenterar mig som SARA och kramar om dem. Varenda kramade jag. Varendaste en.

Den ena tjejen efter den andra börjar droppa in och jag får fullt sjå med att hålla reda på namn (nej, jag har tyvärr redan glömt ganska många…) och få alla att hitta en plats på de snart knökfulla filtarna. I början är jag alldeles förstörd av nervositet och självupptagenhet, men plötsligt inser jag att även om det såklart kastas en del nyfikna blickar på mig, så flödar ändå samtalen. Tjejer i alla åldrar pratar med varandra, skrattar och bara har det bra. För ja, det kändes faktiskt så, det kändes BRA. Det kändes just sådär varmt och härligt som jag hade hoppats. Ingen var utanför, ingen var ensam, alla förenades på något märkligt sätt på de där picknickfiltarna.

Alltmedan kvällen fortlöpte såg jag på riktigt hur flera band knöts. Tjejer bytte nummer och bestämde sig för att ses igen. Hurra, vilken lycka. Vilken fantastisk lyckokänsla.

Personligen var jag supernervös hela kvällen. Absolut supernervös. Hetspratade och svor alldeles för mycket. Klassisk S-stil. Men trots nervositet och ibland lite rädsla, så njöt jag. Njöt av det fantastiska som utspelade sig framför mina ögon, njöt av allas snälla ord, njöt av att jag faktiskt hade åstadkommit något så fint.

Någon timme in kommer en grabb cyklandes. Han stannar till framför vår lilla grupp (eller, lilla och lilla, det var väl runt 40 personer vid det laget?), och ler försiktigt. Min R. Min R har kommit och jag skuttar upp för att hälsa på honom. När jag kramar om honom märker jag hur 40 ögonpar bränner i nacken. Haha, ni som var där var så himla härliga. Så himla fina. Ni tittade på oss och jag såg bara välvilja och kärlek. Jag presenterade honom som R och alla hälsade. Haha, vilket ögonblick. Vilket fantastiskt ögonblick.

En stund senare kom även systerystrarna. Glädjen alltså, glädjen över att ha båda mina systrar där. Jag placerade ut dem i olika grupper (eftersom de annars hade satt sig på kanten och varit tysta liksom jag själv) och såg med värme i bröstet på hur de pratade med alla härliga tjejer.

Så. Nu har jag inte fler ord ikväll. Inte fler ord och inte mer tålamod för att se mitt egna totalt felaktiga tempusanvändande. För ja, jag ser att jag blandar hej vilt just nu, men jag får inte till det.

Hur som helst vill jag att ni ska veta att det fortfarande finns så mycket att berätta. Roliga saker som sades, goda hemgjorda picknicksnacks – ja, det fanns både chokladsnittar, vaniljmuffins och smördegsbakelser, bisarrt väder, världsarolig hund, vackra blompresenter och fina skålar.

Ni som var där – hjälp gärna till och berätta i kommentarsfältet. Om ni vill och har lust såklart.

God natt finaste ni. Vi hörs i morgon. Stora kramar S

UPDATE

Kategori: Allmänt

Hej älskade ni,
 
Ligger i soffan halvnaken efter världens längsta dusch. Blev ju en aning... hmm... blöt. Blöt och därmed också ordentligt jäkla nedkyld. Vill så gärna uppdatera er om precis varenda detalj av den fantastiska upplevelse jag och några av er därute just hade tillsammans. En massa människor som var precis så härliga som man hade kunnat tänka sig. Eller nej, härligare. Trevligare. Mysigare. Bättre. Allt var underbart. Underbart och sådär perfekt operfekt. I morgon ska ni få varenda liten detalj. Men nu - mys med världens bästa R i soffan. 
 
Puss och kram,
S och R

Location

Kategori: Allmänt

Sitter vid ett träd. Ett jätteträd. Bakom biblioteket. Inom synhåll från rundeln bakom biblioteket. Ja, det är en dålig beskrivning. Ja, en bild hade varit att föredra. Men får inte upp bilder med mobiljäkeln. Och ja, hade ni sett bilden hade ni vetat att solen sken. 

Location

Kategori: Allmänt

Regn

Kategori: Allmänt

Jo men precis. Va härligt. Står under ett tak med stora röda märken på axlarna. Släpar på vad som känns som tio ton grejer och förbannar de stackars små regndroppar som faller från himlen. Bra beslut att ta med halva lägenheten till humlan S, superduperbra beslut. I vart fall. Regnmolnet drar bort, det sätter jag pengar på, och alldeles snart famlar jag runt i Humlegården och letar tak. Haha. Tryckte just i mig två köpta lakritsbrownies med alla dessa påsar runt mig. Mitt på gatan. Måste se mycket märklig ut just nu. Mycket, mycket märklig.

iPhone-högtalare och vilostund

Kategori: Allmänt

Är det möjligtvis någon som har ett par iPhone-högtalare som hen kan tänka sig ta med till Humlegården idag? Inser att jag saknar det och satte någon överoptimistisk tilltro till att systrarna skulle ha såna men icke sa Nicke. Är ju inte hela världen om det inte blir några, men om någon får feeling och vill vara picknickens musikhjälte, ta med för tusan...!
 
Nu sitter jag på tunnelbanan med mina IKEA-kassar. Det är tungt, helvete va tungt det är. Om någon timme vandrar jag runt i Humlegården och försöker sätta upp grejer. Blir jag klar i förväg kommer jag att lägga mig raklång på en filt och titta på himlen. Ser ni någon halvdöd typ ligga och stirra uppåt med en massa ballonger runt sig är det alltså jag. Då får ni gärna lägga er bredvid. Vilostund kommer innan picknickstund tänker jag. Andas. Stilla oron. Finna lugn. Jepp, det gör jag om någon timme.

Bloggträff idag!

Kategori: Allmänt

Okej. Sitter hemma och hetsar i min ensamhet. Gudars. Hur tänkte jag med det här då?! Är galet nervös. Skakigt nervös. Illamående nervös. Går runt och letar efter ”roliga” saker i lägenheten. Roliga saker att ta med som gör det hela lättare. Som tar fokus från mig och skapar en naturlig aktivitet. Det går… jättedåligt! Har hittat gamla illaluktande lakan som jag nu tvättar. Har hittat gamla färgtuber som jag i någon bisarr tanke tänker att vi kan måla med. Har hittat överblivna kartonger som jag i desperation funderar över om de kan fungera som skålar. Har rotat fram lite ballonger och papperstallrikar. Hittills består vår picknick av jättemycket Nutella. Nutella och ännu mer Nutella. Såatte…
 
Nehej. Det här går ju inte S! Nu är det faktiskt dags att agera! Rör på påkarna och gör det bästa av situationen. Situationen som jag i mitt huvud har målat upp som ett skräckscenario men som ju egentligen är något av det finaste man kan tänka sig. En väldans massa bra människor som möts för att samtala, äta, dricka, skratta och kramas. Hur i hela friden kan det bli ett skräckscenario? My mind works in destructive ways, helt klart.
 
Jahapp. Nu kör jag. Promenera till affären. Köpa picknickgrejor. Duscha. Klä på mig. Och så ta mina två jättestora IKEA-kassar och i bästa baglady-stil släpa mig in till stan. Location, location, location. R som mer eller mindre bor i Humlegården menar på att det absolut bästa stället är lite högre upp i parken. Nära ett dagis. Helt ärligt har jag fortfarande ingen koll. Lovar att det kommer en kartbild. Dessutom kommer det vara supertydligt vad som är vår picknick och vad som är något annat. Jag lovar. Ska blåsa upp varenda ballong så att det blir en riktig ballongfest. Därutöver kan ni ju speja efter missfärgade lakan utspridda över gräset. Jomen visst, jag har plockat fram riktiga lyxgrejer till oss…
 
Nej, men hörni, jag måste sluta nu känner jag. Bara svamlar. Nervositetssvamlar. Vi ses snart. Och till er som jag inte ser snart – ha en himla härlig fredag!!!!!

Dag 289

Kategori: Allmänt

Farmor och farfar och icke-hemgjorda picknick-snacks
Idag har jag hängt en stund med min farmor och farfar. Jag har svårt att tänka mig att det går att ha bättre farföräldrar. Väldigt svårt faktiskt. De är allt man kan önska och lite till. Roliga, jättesmarta, kloka och absolut genomsnälla.
 
Idag kom de förbi mig på en liten fika. Eller. Jag vet inte vad vi hade bestämt, men de verkade förvänta sig en slät kopp te medan jag hade dukat upp en diger afternoon tea-buffé. Såååå gott och trevligt var det i alla fall. Jag bakade urgoda små scones som vi åt med brieost, brännvinsost, Blue Alp (en galet god mild, krämig mögelöst) samt fikon- och körsbärsmarmelad. Till det hade vi te (såklart), blåbär, vindruvor, oliver och lite chokladbitar.
 
Åh jesus, vad gott det var. Särskilt brieost med fikonmarmelad. Ja, jag kanske är sen på bollen, men seriöst, detta med att blanda lite småsalt ost med en söt marmelad - det är ju helt osannolikt gott?! Jag har såklart ätit lite frukostmarmelad på en ostmacka förut, men detta med fikonmarmelad är som en uppenbarelse för mig. Så. Jäkla. Gott. Har på riktigt gjort slut på en hel burk på en vecka. Ja, det är helt sant.
 
I övrigt kan jag ju berätta att jag absolut har frusit i tanken kring vad jag ska bjuda på imorgon. Är så nervös för att träffa er så att det inte känns som att jag kommer klara den extra anspänning som det innebär att ha en massa kladdiga, geggiga hemgjorda saker med mig. Nej, hörni, jag hoppas innerligt att ni är okej med att jag går in på mataffären och köper på mig lättupphällda godsaker precis innan vi ses. Det får bli vad det blir helt enkelt. Och vad det än blir, blir det fab (ja, en liten positiv affirmation så här dagen innan kan ju vara på sin plats tänker jag...).