trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Oro och otillräcklighet

Kategori: Allmänt

Jag kan inte sova. Så jag sitter uppe. Surfar runt planlöst på saker jag vill göra, saker jag vill köpa, saker jag vill lära mig. Jag har inte gjort många knop idag. Är oförklarligt trött, nervös, stressad och orolig. Vaknade bredvid R och var lycklig ända in i själen. Men allteftersom timmarna har passerat har oron smugit sig på. Den har hela tiden lurat där men nu har den på riktigt blommat ut i kroppen. Känslorna av fullständig otillräcklighet och oduglighet har intagit mitt sinne igen. Fan. Det var ju inte meningen. Jag är klar med de där destruktiva tankarna. Jag räcker. Jag duger. Jag vet det. Men helt plötsligt räcker det inte att bara jag själv tycker det utan allra helst vill jag ju att R tycker det. Och på den punkten är jag osäker. Ofta när vi ses känner jag mig som världens gladaste, roligaste och mest fantastiska kvinna men oftare och oftare förvandlas den där fantastiska kvinnan till en grå, trist mus i mitt huvud och jag känner hur orden stockar sig och blicken flackar. Jag måste fasiken ha tusen gånger så många hjärnspöken som gemene man. Det är ju galet hur jag kan vända den här fantastiskt underbara förälskelsen till något jobbigt. En förälskelse som jag verkligen bara råkade ramla in i och som därmed väl enbart borde kännas som ett plus i ett redan härligt liv...? Inte som något jag behöver för att vara glad. För jag var ju glad. Jag var ju tillfreds. Måste hitta det där lugnet igen. Måste hitta den där inre tryggheten igen. Måste hitta så att jag inte sabbar något som har potential att bli bland det finaste jag någonsin har upplevt. Något som kanske kommer att förändra livet för alltid. I morgon ska jag träffa honom för en snabb lunch. Trycka bort oron, trycka bort otillräcklighetskänslorna och bara vara. Bara leva. Därefter ska jag träffa en fin kollega och vän för en fika. Insupa hennes härliga utstrålning. Till sist åker jag till landet. Där ska jag andas och försöka få perspektiv. Vara nära familjen och försöka landa i allt bra som livet innehåller. På söndag är det R och jag igen. Och då jäklar vill jag utstråla lugn och självsäkerhet. En intensiv blick och ett bubblande skratt. Vara den S som jag vet finns där men som jag ibland fäller krokben för. Den S ska fram. Den S ska banne mig alltid vara framme. Den S är ju jag.

Dag 275

Kategori: Allmänt

Kärleksfunderingar och självständighet

Jag ligger i sängen. Bredvid mig ligger världens vackraste människa och sover tungt. Jag har gått och blivit så kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Blivit kär i hans ögon, hans läppar, hans händer, hans lukt och hans röst. Jag har blivit kär i hans sätt att berätta saker på, hans benägenhet att använda avancerade ord i vardagligt prat och hans syn på livet och världen i stort. Jag vill veta vad han tänker på, jag vill veta vad han tycker om saker och jag vill dela med mig av precis alla mina egna egendomliga funderingar till honom.

Han springer. Han springer fort. Jag tror att det beror på denna intensiva förälskelse som jag känner har slagit rot i oss båda. Han springer och det gör mig rädd. Rädd att det en dag bara ska vara borta. Jag berättade det för honom och jag tror kanske att vi landade i att vi måste bromsa. Det låter logiskt och klokt. Men det skapar ändå en klump i magen. Jag surfar på en fantastisk våg just nu. Surfar och mår bättre än vad jag någonsin har gjort förut. Om vi bromsar, vad händer med den vågen då? Tänk om den dör ut?

Jag vet att detta analyserande inte gör någon människa glad, men hjärnan spinner. Jag vill så gärna ge mig och denna R optimala förutsättningar. Optimala förutsättningar för att ta över världen tillsammans och få det där livet som vi redan har småskojat om. En massa bleka, tjockhåriga, charmiga, smarta kids med intensiv blick. Ja, just de orden har vi skämtsamt yttrat.

Igår fick jag något så vidrigt ont i magen. La mig på köksgolvet och kved. Orkade inte vara stark. Har redan kämpat emot för många kramper denna vecka. Han la sig bredvid, tog min hand och frågade om han kunde göra något. På åttonde dejten gjorde han detta. Fan, han är speciell. Han är verkligen det. Han är löjligt bra. Löjligt bra för mig. Löjligt bra för framtiden. Och fan, vad det gör mig rädd. Han är så bra att jag inte vet hur jag ska få behålla honom. För det vill jag. Jag vill ha honom nära länge. Ja, det kanske är förälskelsen som talar, men just nu känns det som att jag vill ha honom nära för alltid. Ända tills jag blir gammal och grå vill jag ligga på hans axel och prata intensivt om familj, vänner, kylskåpsinnehåll, framtid, hårsnoddar och allt däremellan.

Jag är kär. Det är inget tvivel om saken. På det känner jag mig dessutom väldigt tillfreds med livet just nu. Redan innan jag träffade denna R var livet härligt. Livet var härligt och jag hade hittat fotfästet igen. Jag har en lång väg att gå men jag börjar verkligen sniffa på den där självständiga och starka S som jag så länge har eftersträvat. Hon börjar sakta ta form och helvete vad befriande det känns.

Oavsett R och allt det härliga pirret som snurrar i kroppen, känner jag mig starkare än någonsin. Och självständigheten, den har jag redan klargjort för R att jag aldrig någonsin kommer att släppa. Nej, självständiga S är här för att stanna. Även om hon nu också gärna skulle vilja ha den där R att dela allt det fina som livet har att erbjuda med. För jäklar vad mycket fint det finns i livet hörni. Gudars, vad mycket fint som finns i mitt liv just nu. Familj och vänner. Inspiration och drömmar. Ett materiellt överflöd som jag faktiskt njuter av. Jag hoppas att ni har en fantastisk sommar finaste ni. Njut allt ni kan nu för tusan.

Dag 273

Kategori: Allmänt

GALET KÄR
Sitter på Clarion Signs takterrass. Sippar på en fantastisk drink och vänder ansiktet mot solen. R är på toaletten och jag kastar mig på telefonen för att uppdatera er. Jag är numera officiellt GALET KÄR. Ja, ni hörde mig, skyddsnätet är upprivet (några trådar finns eventuellt kvar) och jag tillåter mig att drunkna i hans blick. Fan i hela helvete vad underbar denna människa är. Precis allt känns bra. Hela bröstet vrålar i glädje och endorfinet rusar genom kroppen. Jäklar, vad förälskad jag har gått och blivit. Förälskad i någon som verkar vara på riktigt. För ja, denna R är på riktigt. Det är ingen tvekan om saken. Han är på riktigt och i alla fall för stunden vill han vara med mig. Satan, va härligt.

Dag 272

Kategori: Allmänt

Inbillad heting
Jag åkte hem från landet halv sex imorse med syster och pappa som skulle jobba. Sen dess har jag städat min lägenhet. Konstant. Är nu dyngsvettig. När jag stod där och fejade som bäst kände jag hur det började rinna mellan brösten. I någon störd tankegång fick jag för mig att jag nog ändå såg rätt het ut där jag stod i bara bh och minikorta träningsshorts. Sagt och gjort, jag knallar fram till spegeln i hopp om att spegelbilden som möter mig ska bumpa upp mitt signande humör några snäpp. Alltså. Hahahaha. Jag är helt uppenbart inte en sån person som ser sexig ut vid ansträngning. Jag var absolut illröd i hela ansiktet. Håret hängde i testar ur knuten jag så noga satt upp innan. Jag hade lyckats få någon svart smuts på ena kinden och armen. Brösten hade mer än smugit sig ur bh:n (var halvt ute och inte på ett sexigt sätt). Dessutom hängde minishortsen ner på sniskan och visade större delen av mina småblommiga mormorstrosor. Seriöst såg det så roligt ut att jag började gapflabba. Och särskilt med tanke på att jag på riktigt fått en känsla av att: ja, jag ser nog rätt het ut nu. Hahaha. Jaja, det är bra. Att jag ändå kan känna mig het trots att verkligheten ser annorlunda ut. För den där känslan, den kan man komma långt på, inte sant?

Dag 271

Kategori: Allmänt

En mindre uppsats om den här R-grabben

Trots all sol, värme, familj, glassar, skojiga aktiviteter och lata stunder har det letat in sig en strimma ledsamhet i mig. En viss melankoli har lagt sig över mitt sinne idag. Jag har kämpat hårt för att slå bort det men har inte riktigt lyckats. Landet är fantastiskt och min familj är på många sätt världens bästa, men jag känner mig ändå oförklarligt ledsen. Jag saknar mina vänner och kollegor. Jag saknar människor generellt. Jag saknar min lägenhet. Jag saknar R.

Jag vill egentligen inte vara kär. Jag trodde att det kanske var det jag ville, men jag har insett att jag är katastrofalt dålig på att vara kär. Det känns för mycket. Det är för intensivt. Om jag inte distraheras av föräldrar, systrar eller kusiner vandrar tanken till den där jäkla grabben. Den där grabben som på något sätt har krupit in under mitt skinn och naglat sig fast. Jag crejvar hans röst, hans lukt, hans blick och hans hud. Särskilt hans lukt - det är helt galet va gott den mänskan luktar.

"Dejten" vi hade i onsdags kan inte beskrivas på annat sätt än helt fantastiskt underbart kalasbra. Nyduschad, lätt sminkad och iklädd en ljusrosablå vippig veckad kjol i kombination med ett nyinköpt krispigt vitt linne med en perfekt lagom urringning tog jag runt tvåtiden tunnelbanan till Fridhemsplan och mötte upp R som satt med en cola och sin tegelstensbok längst ut på Mälarpaviljongen (ledsen för alla Stockholmsreferenser nu). På väg dit busvisslade en krallig backslicksnubbe efter mig. Ja, jag erkänner, den visslingen satt precis där den skulle (och nej, folk visslar ytterst, ytterst sällan efter mig).

När jag såg R sitta där sköljde det en våg av nervositet över mig. En nervositet som intensifierades av det faktum att jag kände att jag faktiskt hade saknat honom. Jag trodde inte att jag var så nervös men när jag stod där vällde det in. Kinderna blossade och jag fick ett sånt där fånigt leende på läpparna som inte kändes något vidare coolt. Vi är fortfarande på det stadiet att jag inte är helt säker på hur vi hälsar på varandra. Sker det med en enkel kram, en lätt puss eller en intensiv kyss? Så oklart. Oklart men också lite spännande.

Vi kramades, pussades lätt och gjorde något halvtaffligt försök till en kyss. Eh. Ja. Jag satte mig sedermera bredvid honom och vi köpte jordgubbar, dricka och en räkmacka (eftersom den galningen aldrig tycks ha ätit något när vi ses). Vi åt och drack och pratade om allt. Ett sånt där otvunget prat om just precis det som ploppar upp först i huvudet. Reflektioner och funderingar, berättelser och skämt. Högt och lågt, allvarligt och skojigt.

Nog för att mina läppar hade letat sig till hans flertalet gånger under tiden vi satt där, men den där riktiga djuriska kyssen hade vi inte utsatt de andra gästerna för. Väl ute på den lilla gångvägen längs med Norrmälarstrand stannade vi plötsligt upp och BAM. Jag skojar inte nu, det slår fan i mig gnistor om oss. Kanske är det så alla känner när de får en bra kyss, men för mig är det nytt. Nytt och nästintill mindblowing. Det är djupt och hetsigt, lätt och försiktigt. Det är allt på en och samma gång.

Vi gick längs med vattnet. Han höll om mig. Höll min hand. Höll runt min midja. Höll om mig på en massa olika sätt. Jag älskar när han gör så. Jag älskar när han liksom tycks glömma bort sig och drar mig intill sig på ett sätt som på något vis känns impulsivt och oväntat. Det är som att det finns en dragningskraft mellan oss som för oss nära varandra. Det är coolt.

Efter en stund satte vi oss ner och tog en iskaffe. Satte oss i en soffliknande sak där hans ben kunde nudda mina. Det är så härligt! Det är så härligt att få vara på det där stadiet igen när en bensnudd betyder något. När en bensnudd bränner och gör att hela kroppen reagerar. Vi snicksnackade lite till och gick sen vidare. Allt medan solen sken intensivt. Vi gick runt Stadshuset och jag tryckte mig intill honom mot fasaden. Kysste honom så att jag blev alldeles snurrig. Snurrig, knäsvag och lyckoberusad.

Promenaden fortsatte och efter ett tag frågade han om jag insåg vart vi var på väg. Nehej, det hade jag såklart inte insett, men förstod av hans fråga att vi närmade oss hans lägenhet. Hans lägenhet var fin. Inte flådigt fin utan mysigt fin. Hemtrevligt fin. Det tog uppskattningsvis fem minuter innan vi låg i varandras armar i hans märkligt upphöjda säng. Här hände något konstigt i mig. Jag blev kalasnervös. Förut har jag inte känt så i sängen. Jag har känt det som att där vet jag åtminstone att han vill ha av mig, medan det andra - pratet, hängandet, myset, dejtandet - har gjort mig osäker. Men här blev jag nu livrädd i sängen. Rädd för att inte vara bra nog. Rädd för att denna människa som jag av en slump har börjat tycka så mycket om på riktigt inte skulle tycka att jag var tillräcklig när det inte längre handlade om att bara få ligga.

Usch, hemska tanke. Hemska, jobbiga, ångestfyllda tanke. För felfritt är det inte. Långt ifrån. Vi tar konstiga pauser, tappar rytmen, blir trötta och gör annat sattyg och det känns på något sätt som att det är mitt fel. Som att han är van vid en helt annan nivå och jag drar ner honom. Det är lite jobbigt att de tankarna har börjat vandra sig in. Särskilt som jag hade börjat få lite självförtroende i sängen. Självförtroende och en känsla av att faktiskt kunna ge de där grabbarna en upplevelse utöver det vanliga. Den känslan är svår att få till i all nervositet som kommer av alla dessa jäkla känslor som har börjat slå ut i kroppen.

I vart fall. Vi stannade i hans lägenhet i några timmar. Hängde. Pratade. Drack läbbig kokosdryck som han bjöd på. Surfade på nyheter, fallskärmshopp och sexleksaker. Haha, vi har en väldigt öppen dialog om det mesta. Det får man säga. Plötsligt spottade han ur sig sitt snus. Haha, han gjorde det på ett sätt som mest liknade en "kräkningsharkling" varpå jag med glimten i ögat påpekade att det ju var fräscht gjort. Han skrattade och sa "fan" följt av en kort utläggning om att han är alldeles för bekväm med mig. Det känns bra. Många säger det till mig, att de känner sig bekväma med mig, och jag fullkomligen älskar det.

När vi hade suttit i hans soffa ett tag, jag endast invirad i hans tunna påslakan på bästa filmmanér, bestämde vi oss för att gå ut och äta. Klädde på oss och gick ut i den heta sommarkvällen. Han tog mig till världens mysigaste kvartersrestaurang och vi satte oss vid ett bord och åt pizza omgiven av hundratals fotografier och tidningsurklipp. Ljuset var dovt och stämningen nästan lite jobbigt romantisk. Vi var ju inte där. Inte uttalat i alla fall. Vi var inte på ett romantiskt stadie. Och tanken var väl egentligen att vi aldrig skulle hamna där heller.

När vi hade ätit klart gick vi ut hand i hand. Gick några kvarter varpå han stannade upp och frågade nästan lite blygt om vi skulle sova tillsammans. Hahaha, vilken fråga. Vi har haft fem dejter och har spenderat lika många nätter tillsammans. Klart vi skulle hänga hela natten. Inte en chans att jag tänkte släppa hans hand efter en sån fantastisk dag tillsammans. Vi strosade genom stan. Tittade upp på stuckaturen, pratade om takvåningar och andra drömmar vi hade alltmedan vi tog oss mot tunnelbanan. Hånglade som tonåringar och jag kände mig så där härligt uppspelt.

Väl hemma hos mig kastade jag mig i soffan. Magontet tog över mig och jag kved. Vi låg i soffan, jag på hans arm och med ansiktet vid hans hals. Jag smekte honom trevande men med den jäkla nervositeten ständigt närvarande hade jag liksom tappat feelingen. Jag bad honom visa vad han gillade. Och som han visade. Han visade precis vilken beröring han tyckte om att få, och jag blev så glad för att han vågade berätta; för att han är så säker i sig själv att han utan tvekan tog min hand i sin och visade mig. Sen spenderade vi nästan hela natten vakna i sängen pratandes och spelandes låg musik på mobilen. Jag borde ha varit trött men kände mig konstigt pigg. Jag ville bara ligga precis så i en vecka. Åh, det var länge sen jag mådde så bra som jag gjorde där i sängen den natten med R.

Dagen efter åt vi frukost framför tv:n. Låg nära, nära. Ett, två, tre var klockan halv två och han skulle röra sig hemåt och jag mot landet. Vi gick till tunnelbanan och jag hoppsade och studsade som värsta ping-pongbollen. Jag var bara så glad! Vi hånglade och han sa om igen alla de där fina sakerna. Alla de där sakerna som jag såklart vill höra men inte riktigt vågar tro på. Alla de där sakerna som vill leta sig in i hjärtat men som jag inte riktigt låter det göra. Inte än. Ja, jag känner mig lite kär och jag blir alldeles pirrig bara av tanken på denna R, men jag känner samtidigt hur murarna fortfarande finns där. Redo att skydda mig om hans ord en dag inte visar sig sanna.

Jag vill falla. Jag vill falla handlöst. Men jag vet inte om jag vågar. Så jag håller emot. Jag håller krampaktigt emot och stannar vid att jag kan unna mig att känna mig lite kär. Lite pirrigt kär. Det räcker så. En infantil förälskelse som jag inte tillåter växa ens en smula förrän förtroendet finns där. Förtroendet och tilliten till att jag inte blir lurad, ljugen för eller förd bakom ljuset på minsta lilla sätt. Till dess försöker jag distrahera mig bäst det går. Hänger med de där systrarna, föräldrarna, fastrarna, farföräldrarna, kusinerna och vännerna som gör mig så glad att det nästan gör ont i hjärtat. Tillåter mig att vara lite kär samtidigt som jag försöker njuta av allt annat fint i livet. Åh. Livet är bra. Det är det. Trots en hel del ledsamma stunder och ångestfyllda nätter är livet faktiskt bra. Jag är ur det gråa och ur danskjävelns grepp på riktigt. Jag är S igen. En jävligt mycket bättre S än förut. Och oj, va härligt det känns.

Dag 270

Kategori: Allmänt

Di dära söstrarna
Dag 270 är här och min syster förkunnade precis att det bästa hon vet är när jag skriver hur fantastiska hon och vår andra syster är och någon snäll läsare här på bloggen kommenterar om hur bra de verkar. Haha, hon är en smula knäpp faktiskt. Narcissist rentav. I vart fall. För att göra världens finaste syster glad och för att det dessutom råkar vara helt sant vill jag nu bara berätta för er att mina systrar är det bästa på denna jord. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Idag åkte vi båt; mamma, pappa, systrarna och jag, och återigen blev jag påmind om hur fantastisk familj jag har. Systern som gärna vill bli omnämnd här satt längst fram i båten och vi kallade henne för vårt kuttersmycke där hon satt med sitt långa blonda hår och smörjde in sig noggrant. Väl framme hoppade vi ur båten och gick och köpte glass. Snabbt bestämdes att alla systerystrar skulle ta samma glass - Solero - en glass som vi senast ätit tillsammans under en biltur i Tyskland för tolv år sen. Nostalgin var total. Vi åt glass och jag drällde ner över både armar och ben. Snyggt värre. I vart fall. Mina systrar (och kusiner med för den delen) är så jäkla bra på alla sätt och vis. De pratar, skojar, badar, solar, äter och skrattar med mig varje dag och jag är dem evigt tacksam. Love you mysälsklingarna. Love you big time.

Dag 269

Kategori: Allmänt

En grabb och att vara någons plan

Hahaha. Var så nära på att skriva ytterligare ett inlägg om hur fantastiskt det är här på landet. Men alltså. Börjar känna mig som en dålig skiva på repeat. Så vad ska jag då istället dela med mig av...? Eh. Hmm. Kanske det lilla faktum att det pirrar och spritter i hela min kropp?! Kanske det lilla faktum att det pirrar på ett sånt sätt som bara kan betyda en sak. Ja. Jag har banne mig gått och blivit lite kär. Solen har skinit och jag har hånglat i vartenda gathörn. Tittat djupt in i en annan människas ögon och legat och pratat i många långa nätter. Helt plötsligt har jag alltså gått och blivit lite kär. Kär i en av de där grabbarna som jag har tjatat om i flera veckor nu till några av ers stora förtret. Ja hörni! Jag är ta mig tusan kär. Men inte på ett sånt där osunt "kan inte glädjas åt något annat-sätt" utan mer bara en varm behaglig känsla som förgyller allt som händer och sker runt mig. Ett pirr som finns där men som för den sakens skull inte upptar hela mig. Bara lite lagom sådära.

Som ni säkert kan lista ut är det den här R som är orsaken till alla dessa fjärilar och glädjeskutt som fyller min kropp just nu. R är ett år äldre än mig och smart, intressant och trevlig som sjutton. Smart, intressant och trevlig på ett avslappnat och coolt sätt. I mina ögon är han dessutom något av det snyggaste som går i ett par skor, men jag hoppas i hemlighet på att det enbart är min subjektiva åsikt och att den allmänna uppfattningen istället är något mera neutral. De där killarna är ju liksom de bästa - de som man själv av outgrundliga anledningar anser vara Guds gåva till mänskligheten men andra bara tycker ser ut som en helt vanlig grabb. Jag tror kanske att det kan vara så. Och det gör mig himla glad.

Jag och denna R har setts fem gånger. Vi har druckit drinkar, läsk, öl, lemonad och iskaffe. Vi har ätit jordgubbar, chokladbollar och pizza. Och vi har ätit otaliga snacks i köket i min lägenhet. Vi har suttit och pratat i solen i timmar. Vi har hånglat längs med Norrmälarstrand och i en hel massa gathörn. Vi har spenderat inte mindre än fem nätter i min jättestora säng och bara snicksnackat om allt mellan himmel och jord i evigheters evigheter. Hållit handen och smekt varandras hud som om den vore det allra dyrbaraste silke. Denna grabb är på riktigt. Det är inte bara sex, det är inte bara skojig kamratskap, det är något annat. Vad det exakt är vet jag inte, men jag vet att det är någonting. Någonting som känns både läskigt och spännande.

I förrgår träffades vi och ett, två, tre tryckte han bort sin Tinder och sa att han var på väg att falla. Falla för mig. Jag sa om och om igen att det ju inte var planen, att det bara skulle vara en oseriös sommarfling och att jag inte ville förstöra hans plan om en festlig och flirtig sommar. Hans svar: "Jo, ja, så var det, men det har ändrats. Du är min plan nu." Ja. Det är en bra kille. En jävligt bra kille.

Dag 267 Fortsättning

Kategori: Allmänt

En oväntad, vänlig gest
För några minuter sen satt jag och trasslade med mitt armband. Fick bara inte in den dumma öglan. En av nackdelarna med att vara singel, helt klart. Efter ett tag böjer sig en ung tjej som sitter mittemot mig fram och frågar om jag behöver hjälp. Flink i fingrarna fixar hon armbandet och jag säger tack fyra gånger. Åh, vad det värmde i hjärtat. Jag vet inte varför men det gick rakt in. En liten gest för en helt främmande människa på tunnelbanan. Även om sånt kanske egentligen borde vara självklart tyckte jag att det var så coolt. Coolt, modigt och hoppingivande. Himmel va många bra mänskor det finns därute. Åh, va härligt.

Dag 267

Kategori: Allmänt

Sommar, ungdom, lort och klädvalspärs
Sommaren fyller just nu vartenda litet utrymme i min kropp. Tankarna fylls av sprängfulla blåbärsbuskar och varma klippor. Stillsamma vågskvalp och högljudda gapskratt. Hetsiga kanonkulehopp och irriterande lock för öronen. Jag har haft två underbara dagar på landet med min vän och en massa härliga familjemedlemmar. Vi har gjort allt det där som hör sommaren till. Badat. Solat. Promenerat. Sovit mitt på dagen. Plockat bär. Bränt oss. Ätit jätteglassar. Suttit ute långt in på natten och bara andats.
 
I någon lustig idé om att jag minsann aldrig ska bli gammal och tråkig övar jag både på rondater, handstående, jonglering och bakåtdyk. Det går fint! Även om mina systrar anser att den röda ton mitt ansikte antar efter några sekunders handstående inte kan vara sund och jag dessutom får lock för öronen som håller i sig i timmar efter bara ett bakåtdyk måste jag säga att det faktiskt går himla bra. 26 år, lite skamfilad och skör men still going pretty strong skulle man väl kunna sammanfatta det hela med. Eh. Ja. Det duger för tillfälllet.
 
Nu sitter jag hemma i min lägenhet som ser ut som "hej kom och hjälp mig". Så vidrigt stökigt och smutsigt. Usch. Vilken lortgris jag är. Måste städa. Ska om några timmar träffa den där R. Är förvånansvärt lugn. Visst är jag nervös, men samtidigt, jag tycker mest att det ska bli roligt. Försöker att inte ta det så allvarligt även om jag ska erkänna att det här med klädvalet är en riktig pärs. Puh. Blir alldeles svettig bara jag tänker på det. Huvaligen.

Dag 265

Kategori: Allmänt

En riktig klippa
Idag har jag hängt med samma kompis som jag sov över hos förra veckan och som jag även hade över på champagne i fredags. Hon och hennes lilla hund har kommit ut till vårt landställe. Här åker vi flakmoppetur till glasscaféer, ligger på klippor i solen, busar med vovven i havet, badar i poolen tillsammans med hela släkten, läser tidningar med frisyr- och resetips och skriver listor på allt trevligt vi ska göra i höst. Livet är så mycket lättare, roligare och bättre med henne i det. Hon är en sån där stabil stöttepelare som finns där no matter what. Egentligen trodde jag nog aldrig att jag skulle hitta en sån vän. Men helt plötsligt känns det som att jag faktiskt har gjort just det. Hittat någon som finns där hur mycket det än stormar och viner. Hittat någon som gör livet så fantastiskt mycket bättre.

Dag 264

Kategori: Allmänt

Sol
Jag har solat idag. Solat mig polkagrisrandig. Lyssnat på farfars historier i många många timmar samtidigt som solen fullkomligt stekt mig. Inte helt lyckat om jag ska vara ärlig. Hade smörjt mig, men det visade sig vara en osedvanligt slarvig smörjning. Är således kritvit på vissa partier men illröd på andra. Är nu föremål för hela släktens åtlöje. Rätt roligt egentligen. Har inget emot att min familj skrattar åt mina missöden. Inget alls emot det faktiskt. 

Himla god kyckling

Kategori: Allmänt

Jag har ju länge pratat om att jag ska ge er fler recept, särskilt nämnde jag någon gång ett kycklingrecept minns jag. Haha, om jag ska vara ärlig minns jag inte helt vad för kyckling jag tänkte på just då, men här kommer i alla fall ett litet recept på en himla god kyckling.

Ta kycklingfilé. Skär upp den så som du bäst tycker om den - i strimlor, i bitar, utbankad eller liknande. Eventuellt vill du även trä kycklingen på blötlagda spett men det är ju verkligen bara en fråga om man gillar pinnar eller ej. Själv brukar jag undvika dem om jag inte har storfest, då känns det av oklar anledning som om spett är ett givet val. Ja, fråga mig inte, men så känns det.

I vart fall. Kycklingen är uppskuren och du kan äntligen fortsätta med det roliga. Stoppa en jäkla massa skalad ingefära (jag veeeet, jag älskar de där fula knölarna), lite vitlök (tänk någon klyfta eller två (eller tre om du är lagd så)), en urkärnad röd chilifrukt (akta ögonen!), mer limeskal än du tror (ja, det fungerar med citronskal också - bäst är dock såklart citrongräs och limeblad om man är så exotisk av sig), stora mängder limejuice (ja, citronjuice fungerar - herregud det borde ni förstå vid det här laget...;)), lite olja (så att det går ihop sig), en nypa socker och salt i en matberedare (ja, mixer eller annat krossande redskap kan också fungera). Mixa till en härlig röra. Och - tada!

Så. Du kan mycket väl stanna där och få en utmärkt trevlig marinad. Men om du vill vara lite spejsig (vilket du allt som oftast vill) så häller du också i en skvätt sweet chilisås, jordnötssmör (vräk på bara), sesamolja (inga jättemängder), och koriander (ta stjälkarna!!). Därutöver kan man lätt slänga ner red curry paste, sambal oelek och soja också, men jag brukar faktiskt hoppa det.

Puh! Nu bör du ha en riktigt krämig röra där i matberedaren. Oavsett vad som nu hamnade där till slut... Häll så röran över kycklingen, antingen i skål eller plastpåse. Plastpåse är grymt, ta helst två stycken och lägg in i kylen över natten (räcker med någon timme om du har bråttom). Efter några timmar (läs minuter om tiden är knapp och magen kurrar) masserar du påsen lite så att kycklingen riktigt får tillfälle att suga i sig allt gott.

Trä eventuellt upp kycklingen på spett och gör sen en liten snabb glaze att pensla på. Ta en skvätt sweet chilisås (om du har), honung (eller socker om det krisar), lime (citron) och salt. Glaze klar. Man kan även spara lite marinad och blanda ut i glazen. När jag tänker efter är det just det jag brukar göra. Eh, just det. Gör så för tusan, det blir grymt!

Grilla kyckling och pensla sådär litegranna under tiden så att det känns bra. Över den färdiga kycklingen kan du också hälla lite sparad marinad (inte använd för tusan - av såna basilusker kan man typ dö (?!)). Ja. Ni förstår. Akta er för kycklingbaciller. Men ät mycket marinad. För den är stört god. Så god att man kan överväga att ha den som dricka också... Eh. Ja.

Jahapp! Så var det klart. Servera kycklingen till en cool nudelsallad, ris, bulgursallad, stekt blomkål eller andra grönsaker och en liten vitlöksyoghurtsås. Eller jordnötssås. Eller aioli. Eller annat gott. Ja, trots märkliga ingredienser passar den faktiskt till osedvanligt många saker. Egentligen är det ju bara fantasin som sätter gränser. Min fantasi sätter sällan gränser. Ibland blir det knas, ibland blir det guld. Den här veckan som kommer ska jag banne mig skapa lite guld. Oh ja. Lite guld comin' up.

Dag 263

Kategori: Allmänt

Glädjenivån är hög

Sitter nu på bussen ut till landet. Ut till havet. Ut till släkten. Ut till dagar av bokläsande, badande, volleybollspelande och storkoksmatlagande. Det där sista är jag tudelad till. Älskar ju att laga mat. Men att laga mat till 30 personer som egentligen helst äter kött, sås, potatis och isbergssallad vareviga dag är mindre kul. Egentligen längtar jag mest efter att stå i mitt eget kök nu. Handla precis allt som känns gott för stunden och bara njuta av att hacka, mosa, röra och sleva i pannor, grytor och skålar. Jag fullkomligen älskar sallader och det finns inget bättre än att i maklig takt hacka mig igenom grönsak efter grönsak, svischa ihop en god dressing/sås/röra och toppa med något av alla godsaker som jag brukar crejva till mina sallader. Jag smular fetaost, flagar parmesan och river prästost. Jag strösslar rostade solrosfrön, pumpakärnor, mandelflagor, pinjenötter, jordnötter och cashewnötter. Jag gör stora vitlökskrutonger och ugnsrostade bitar av tortillabröd. Jag marinerar bönor i mortlade örtdressingar och jag steker bacon och halloumibitar. Det finns ingen hejd på mig när jag börjar salladspimpa. Absolut ingen hejd alls.

Igår hade jag en spontan tjejkväll hemma hos mig. Satt på jobbet och plötsligt började det spritta i kroppen. Spritta av semesterrus. Jag drog iväg ett sms till en vän om hon inte ville komma och dricka champagne (fick i inflyttningspresent av kollegor) och äta tomatbruschetta med mig. Ett, två, tre så hade ytterligare två vänner blivit inbjudna. Vänner som faktiskt inte är vänner med varandra, bara med mig. Det gick en våg av nervositet genom kroppen när jag tänkte på det. Att jag bjudit in tre vänner som egentligen bara brukar umgås med mig. Men, men. Slog bort nervositeten, jobbade undan det sista och tog alla mina femton väskor och påsar som jag samlat på kontoret och drog till närmsta systembolag. Köpte en vitvinsflaska med en cool fransk tjej på framsidan och klarblå kork samt en alldeles bubbelgumsrosa flaska rosé. Hem i ilfart och in på mataffären. Jag tog bröd, jordgubbar, en massa grönsaker, godis, glass och glasstillbehör (ja, jag har snöat in på chokladsås, kolasås, minimarschmallows, mandel, daimkulor och bär...). Hem och fram med vinglasen och på med bästa peppmusiken. Den första vännen damp in och vi korkade upp champagnen. Alltså. Det blev en världsamysig kväll. Haha. Jag börjar nästan låta som en "vanlig bloggare" som myser med vin och plockmat på fredagar med bästa vännerna. Jaja, jag bjuder på det. Ni vet ju likväl som jag gör att allt inte är fullt så peachy hela tiden, även om jag nu ibland har fredagsmys overdose också. Mer fredagsmys åt folket säger jag bara. Åååååhhhh. Jag har en bra glädjenivå nu hörni. En himla bra glädjenivå.

Dag 262

Kategori: Allmänt

SEMESTER
Semester!!!! Hurra, hurra, hurra. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag har längtat efter detta. Få sova ut på morgonen. Få gå ut i solsken och bara vara. Få tid att göra allt det där som jag inte har hunnit med. Åh, vad jag har längtat efter semester. Jag ska träffa vänner, familj och förhoppningsvis den där R. Jag ska läsa böcker, titta på serier och bläddra i tidningar. Jag ska springa i skogen, hjula på gräsmattan, spela volleyboll med släkten och lyfta skrot på gymet. Jag ska göra ansiktsmasker, hårinpackningar och kroppsscrubs. Jag ska laga en massa nya maträtter, baka en hög med godsaker, sortera och uppdatera mitt skafferi och försöka samla ihop alla mina recept. Jag ska vara helt galen och ta en vän i handen och fuldansa på Stockholms gator och jag ska klä upp mig och gå på fest. Jag ska sätta mig ner och prata med farmor och farfar, ta deras händer och lyssna på vad de har att säga. Jag ska krama min systrar extra hårt och hjälpa mamma och pappa med alla deras bryderier. Jag ska planera för min och min kusins godisaffär i Boston. Jag ska göra min balkong till den mysigaste i stada. Jag ska ta mig tid och sträcka ut en hand till de som behöver. Jag ska upptäcka en himla massa saker - stigar i skogen, undangömda små fik, skymda klippor, mörka gathörn och fina utställningar. Jag ska göra precis allt som får mig att må bra. Åh, va härligt.
 
//Lyckoknarkaren

Dag 261

Kategori: Allmänt

Uppfräschning, ironisk dejt och kärleksfull vän

Så. Nu sitter jag hos frisören. Försöker få bort den värsta "postjobbhetsskabbigheten". Oklar utgång på den operationen. Kanske är jag ett förlorat fall. Vi får se. Vi får se om jag blir sådär härligt sommarfräsch som jag fantiserar om. Tvek på den just nu, men jag ger inte upp hoppet...

I övrigt är det jobb som gäller idag. Jobb följt av dejt med pirrkillen, R. Lång är han. Lång och lite skäggig. Charmig utav bara satan och allmänt supertrevlig. Parerar och kontrar varenda ironisk dryghet jag slänger ur mig. Det är bra. Det är en förutsättning för att jag ska trivas. Personen måste ha skinn på näsan, självdistans och en lite sarkastisk ton, annars blir det pannkaka.

Fan, va bra livet är hörni. Kvällen igår var inget särskilt men ändå magisk. Vännen och jag åt sushi, algsallad och chips följt av jordgubbar med glass. Så enormt gott. Vi satt på en filt med utsikt över vattnet i kvällssolen. Det var ta mig fasiken som taget ur bästa svenska sommarfilm. Oj, va fint det var. Fint och proppat med rogivande lugn, uppiggande skratt och kärleksfulla samtal. Livet är bra.