trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 335

Kategori: Allmänt

Lite tårar, fin hjälp, lillasyster och extrapriser
I morse kände jag mig som en uppgiven och mycket sorglig figur. Det var länge sen jag grät en natt sådär. Det var länge sen jag kände mig så fruktansvärt ledsen. När man inte är van vid att gråta sig till sömns (tackar Gud för att det inte längre är min vardag) tär en tårfylld natt hårt på en, märker jag. Ögonlocken svullnar, läpparna spricker och huvudet bultar på ett ursinnigt sätt.
 
Jag vet inte hur eller varför, men på något sätt har jag lyckats hitta en människa som inte bara tycker om mig, utan dessutom vill hjälpa och ta hand om mig när jag är mitt allra nedrigaste jag. R plockade fram kläder, kom med te, vatten och huvudvärkstabletter och gjorde att allt gick så otroligt mycket lättare. Med R:s ord om att nu besegrar jag den här dagen gick jag till jobbet och hade efter förutsättningarna en ganska bra dag. Jag fick följa med på ett oväntat spännande möte och har sen suttit och pillat med anteckningar och frågor från det mötet nästan hela dagen.
 
Emellan jobbpassen hade jag en fin pratstund med en kollega. Dessutom fick jag krama min lillasyster som kom på besök till mitt jobb för att hämta goodiebags till en skolaktivitet. Bra att få träffa lillasyster en stund. Saknar de där småsystrarna väldigt mycket nu när vi inte ses lika ofta längre, märker jag. 
 
Alldeles strax ska jag vandra hemåt. Jag ska unna mig själv att gå runt en stund inne på mataffären. Köpa någon prisvärd men egentligen onödig matvara och glädjas åt att jag har hittat ägg/juice/ost/glass/bröd på extrapris. Jepp, så knasig är jag minsann. Skulle kunna vandra i de där mataffärerna i timmar. Gärna i flera stycken. Efter varann. Så att jag får ta del av hundratals extrapriser. Kalasknäpp är jag på den punkten. Nu går jag hem och embracear den där knäppheten tror jag. So long kompisar. 

Bråk och skärpning

Kategori: Allmänt

Ligger under sängen och gråter. Jag och R har bråkat. Ett stillsamt bråk där det bara känns som att han inte förstår. Förstår inte alls vad som är viktigt för mig och varför jag är ledsen. På det inser jag (tack vare en kommentar) att mitt förra inlägg var för mycket. Alldeles för mycket intimt. Jag har retuscherat det en aning och lovar att skärpa mig nästa gång. Lovar. Nu måste jag ta mig upp i sängen igen. På något sätt. Både känslomässigt och rent fysiskt. Upp i sängen igen.

Dag 334

Kategori: Allmänt

En braaa helg

En helg. En hel helg och ännu lite till har gått sen vi hördes. Jag har, på det stora hela, haft det strålande. I fredags mötte jag upp R och hans kollegor på ett högst oklart ölställe efter jobbet. Åt en Pretzel (de är chockerande mjuksega och vansinnigt goda...!) och drack cola. Därefter vandrade jag och R längs gatan och hade det fint. Tog oss hem och kastade oss i sängen. Alltså. Egentligen går det inte att göra det hela rättvisa genom ord. Det var varmt, intensivt, pulserande, okontrollerat och alldeles alldeles underbart. Det går inte att beskriva på annat sätt. Efteråt ramlade vi ut i köket och gjorde grönsaksdip. Ja. I all sin enkelhet kan det ha varit en av de bästa fredagskvällar jag någonsin har upplevt.

Gårdagen var om möjligt till och med snäppet bättre. Jag vet. Det känns som att jag skryter nu. Men på riktigt kan jag inte förklara hur fantastiskt det är att vakna upp bredvid R och kringla mina bara ben kring hans och lägga kinden mot hans hals. Det är obeskrivligt underbart. Till slut masade vi oss i alla fall upp. Upp och ut på stan. Vi strosade genom Gamla Stan, gick in i små affärer och bara hade det härligt. Väl hemma igen kollapsade vi i soffan. Några timmar (och en tupplur) senare hoppade jag in i duschen och hade supertvagning - jepp, the works. Jag gjorde mig i ordning - som om jag skulle ut på dejt/flirta vilt på krogen (har hänt en gång-ish) - och fick på det sättet R att bli helt till sig. Oh yes. (Nöjd tjej.) Vi tog tunnelbanan in till stan och gick till Fotografiska. Vandrade runt bland bilderna och avslutade vår lilla tur med en drink. Kvällen fortsatte med promenad genom stan och en liten sväng ner i källare med livemusik. Slutligen åkte vi hem och kollapsade i sängen.

Så. Idag har också varit en fantastisk dag (förlåt, hata mig inte). Mötte upp världens bästa vän och åt brunch (födelsedagspresent som hon fick av mig för flera månader sen). Vi pratade i timmar om allt mellan himmel och jord. Herre, vilken underbar vän det är. Love her. Big time. Big, big time. Nu sitter jag i soffan. Småäter godis (oklart eftersom jag fortfarande är i matkoma) och kikar på tv. Bra söndag. Helt klart en väldigt bra söndag.

Dag 331

Kategori: Allmänt

Närhet
Det är höst nu. Jag andas djupt och känner hur hösten riktigt fyller hela mig. Huvaligen. Det är rått. Det är kallt. Det är ett sånt där väder som får en att fantisera om varma filtar, tända ljus och en mjuk famn att krypa upp i. Förra året vid den här tiden kröp jag tätt intill mina systrar, höll mammas hand hårt, hårt och tryckte vovven så nära kroppen jag kunde utan att mosa stackarn. I år har jag R:s famn att värma mig i. Det är en ny sorts närhet. En ny sort, men inte för den sakens skull bättre. Jag kommer alltid vara tacksam min familj för all den närhet jag fick av dem förra året. Det är nästan så jag kan sakna den ibland. Möjligheten att lura med mig en syster ner i sängen och titta på roliga, intetsägande, trevliga och sövande serier i timmar. Det var, mitt i allt elände, helt underbart.

Dag 329

Kategori: Allmänt

Fan
Har tittat på mobilen en stund nu. Tittat men inte fått till något. Inte ens de här orden kommer särskilt lätt ur mina fingrar. Så: det blir inget jäkla inlägg idag. Fasiken. Är arg på något sätt. Vet inte varför. Eller jo. Det vet jag kanske. Men har ingen lust att tänka på det. Fan. Fan. Fan.

Dag 328

Kategori: Allmänt

En mugg och lite godis

Ååh, jag har glömt att berätta om min onsdagslunch förra veckan. Åt en fantastisk sallad med räkor, hoummus, avokado, bulgur och frön tillsammans med en underbart härlig kvinna som jag har träffat via bloggen. Jag har skrivit om henne förut. Precis som förra gången vi sågs inledde hon med att ge mig en present från Leila's affär. En mugg där det står "Practically perfect in every way". Hon är ta mig tusan det, inte jag. Hon är grym.

I övrigt då? Jovars, har haft en okej dag. Sjukt dålig morgon, oklart varför, följt av en helt okej dag. Helt okej förutom att jag har känt av en konstigt spänd stämning bland några av mina allra bästa kollegor. Lite jobbigt. Som tur är har jag haft fullt upp hela dagen. Så pass fullt upp att jag inte alls hunnit småäta. Det är grymt när det är så. När jag inte ens hinner tänka att jag är sugen för att annat pockar på min uppmärksamhet. De dagar jag har lite att göra stoppar jag konstant i mig saker. Äpplen, persikor, sesamkakor, cola zero, te, ahlgrens bilar, yoghurt, nötter eller kaffe latte med en massa kanel och kakao. Allt möjligt glider ner de dagarna.

Just nu sitter jag hemma i soffan och mofflar godis. Måndagsgodis. Som bara vuxna får äta... Salt och blandat och S-märken. Jaaa, det är mina favoriter det. Nu ska jag ringa upp min syster som tydligen inte vet vad som händer i mitt liv längre nu när jag inte uppdaterar bloggen lika ofta. Hej hopp!

Ovanor mitt i natten

Kategori: Allmänt

Åker buss mitt i natten för att möta upp R hemma i min lägenhet. Idioti kan tyckas, men det är inte bara R, det är också en känsla av att vilja komma hem och sova i mitt eget hem, i min egen säng. Insåg precis att jag har glömt mina hörlurar så att lyssna på musik och låta den ta mig med bort i fantasin är uteslutet. Så jag sitter här med mina tankar. Funderar över alla dessa ovanor jag har. Ovanor som jag verkligen vill bryta men inte riktigt vet hur. R pratar ofta om det, om att han alltid har små projekt pågående om just att bryta ovanor och göra små förändringar i sitt beteende och i sitt tankemönster. Så här på bussen i nattetid börjar jag sakta rada upp ovanorna i mitt huvud. En efter en utkristalliseras de och skapar en lång lista av små framtida projekt. Okej, here we go. Min ovanelista (so far) (högt och lågt):

- Biter på naglarna
- Tar inte bort smink ordentligt
- Tar inte medicin på rätt tid
- Undviker det kopiatorrum som jag vet ofta är fullt av människor
- Slänger av mig mina kläder på golvet - alltid
- Hetsäter tuggummin (som jag får ont i magen av) när jag är stressad
- Stänger av och blir tyst när jag känner mig illa till mods eller obekväm (svår att förändra...!)
- Köper alldeles för mycket mat - jämt

Dag 326

Kategori: Allmänt

Ett vänskapsgäng

Sitter på bussen hem till mamma och pappa. Där väntar i vart fall en syster och en kusin. Vi ska göra olika trevliga saker (läs baka något och moffla i oss det framför tv:n). Senare blir det kanske bio. En avslappnad, mysig lördag, helt klart. R ska göra någon oklar aktivitet som han själv inte riktigt visste vart den skulle landa. Han gör ofta så. Bestämmer att han har planer trots att han inte har gjort några. Det hänger väl ihop med att det alltid verkar finnas någon öldrickande kompis eller bekant på promenadavstånd oavsett var han befinner sig. Han är överjäkligt social den där grabben. Miljoner mil framför mig i fråga om social kompetens och nätverkande.

Jag har min familj och en handfull vänner som jag älskar. Trots att jag varken vill eller klarar av att träffa och upprätthålla en fin kontakt med fler, kan jag ibland bli avundsjuk på hans gigantiska bekantskapskrets. Den innebär att det alltid finns någon som vill träffas och hänga, att det alltid finns en tillställning han kan trilla in på. Jag har det inte så. Jag måste planera och bestämma i förväg när jag ska träffa mina vänner, annars bokar de upp sig på annat. Fasiken, det är det där gänget alltså. Det där gänget jag har skrivit om förut som bara finns där. Ett sånt skulle jag vilja ha. Men hur skaffar man sig egentligen det vid 26 års ålder?

Dag 325

Kategori: Allmänt

Vassa armbågar och "in a relationship"

Under gårdagen fick jag vad som kändes som en redig utskällning av en kollega. En av mina bästa kollegor som jag alltid har hållit så nära. Han var fly förbannad över att jag inte hade tillräckligt vassa armbågar och menade att det inte fanns en plats för såna som mig i vår organisation. Fy i helvete vad ledsen och besviken jag blev på honom. Först och främst för att han attackerade mig från ingenstans, men också för att jag på riktigt blev så ledsen över hans inställning till just hur man bör vara för att platsa i en konsultvärld.

Jag vill inte att man ska behöva ha vassa armbågar för att klara sig. Jag vill inte behöva gå över lik för att komma dit jag vill. Och på något sätt trodde jag att han kanske var en av dem som höll med mig, som faktiskt på riktigt också tycker att vår tuffa konsultvärld skulle må bra av lite mer humanitet och mjuka värden.

I vart fall. Jag är inte arg på kollegan. Inte alls. Han fick ett vredesutbrott och vem är jag att döma någon för en sån sak när jag själv kan bli kalasarg, trots att det sällan tar sig samma uttryck som det gjorde för honom. Han har dessutom varit megasnäll idag. Inte värt att gå runt och vara bitter över. Inte alls värt det. Gårdagen räddades sedermera av ett spinningpass med en annan kollega, tjejen som fick sina bryn fixade förra veckan. Bra tjej. Bra spinningpass. Bra känsla.

Idag har varit en bra dag. Jag har haft grejer att göra på jobbet. Jag har ätit världens godaste hamburgare till lunch med min kusin. Jag har suttit på AW med R:s kollegor som vi senare även gick ut och åt middag med. Jag har känt mig skitsnygg, med en sminkning som för en gångs skull inte kändes katastrofal. Jag har ätit chips och glass i soffan framför Idol. Bra dag. Bra dag helt klart.

Som om dagens härligheter inte vore nog bad R mig för en stund sen gå in på Facebook. Gå in på Facebook och lägga till att vi är i en relation. Sagt och gjort. Töntigt pirrig klickade jag i rutan och vips låg det uppe till allas beskådan. Hurra. Hurra. Hurra.

Dag 323

Kategori: Allmänt

Ögonblick
Ser en kvinna, ett litet barn - kanske tre år - och en lurvig hund småspringa fram längs med gatan. Fascinerad av den sprudlande glädjen i deras ögon vänder jag på huvudet för att följa dem med blicken. Där står en brunbränd man redo för världens största kram. Hunden är först fram och blir alldeles tokig av lycka. Hoppar, skuttar, lägger sig på rygg och trycker sig mot mannen. Barnet sträcker ut sina små knubbiga händer och klamrar sig fast. Utanpå det omfamnar kvinnan honom och över huvudet på barnet och med vovven ivrigt skuttande runt benen kysser de varandra. Ett fint ögonblick att få bevittna. Ett ögonblick sprängfullt av kärlek och glädje. En himla bra början på dagen. 

Dag 322

Kategori: Allmänt

Magiska S+R (Varning för irriterande lycka)

Precis innan lunch idag mötte jag upp R mittemellan våra jobb. Vi jobbar tvåhundra meter ifrån varandra men det här var faktiskt första gången vi sågs mitt på dagen. Jag hade glömt min matlåda och R, som var lite efter mig imorse, tog med sig den. Jag hade bara tänkt springa förbi, norpa lådan och sen snabbt ut på stan i lite ärenden. Men så ser jag honom. Så ser jag honom och slås omedelbart av hur fantastiskt snygg denna kille är. Min kille. Min någon. Min vrålbraiga någon.

Vi omfamnar varandra och jag lägger armarna runt hans hals och kysser honom. En vanlig kyss som kändes ovanlig. En vanlig "hej på dig älskling-kyss" som kändes som tiotusen fyrverkerier i min kropp. Hans tunga var mjukare än vanligt, platsen och tidpunkten att mötas på var ny för oss båda och av någon anledning kändes allt pinfärskt, nytt och jättepirrigt igen.

Vi har träffats vareviga dag sen jag kom hem från min jobbresa för drygt tre veckor sen. Vareviga dag. Men när jag såg honom komma gåendes mot mig där på gatan blev jag alldeles knäsvag. Han är allt och mycket mer den där R. Han är allt jag någonsin har drömt om. Han är till och med allt jag inte ens har vågat drömma om. Det känns som att ha kommit hem när jag är med R. Det känns som att jag för första gången är hundra procent mig själv trots att jag är en del av en tvåsamhet. Jag känner mig som en bra version av mig själv när jag är med R.

I lördags när vi var och hälsade på hans vänner spelade vi ett spel - Alias. Det går ut på att man ska förklara ord för varandra på tid. Ett oerhört roligt spel! Jag och R såg framför oss hur vi skulle bli totalt utklassade av det erfarna äkta paret vi hade framför oss. De spottade ur sig ord på löpande band innan vi ens hann förstå vad det handlade om. Det var lite som att de läste varandras tankar. Skrämmande bra.

Så var det då vår tur. En trevande start. Helt klart trevande. Men så. Plötsligt insåg jag vad knepet var. Jag insåg att jag var tvungen att få R att gå direkt till samma grej som mig i tanken. Att vi förklarade något på ett jätteuttömmande tydligt sätt betydde inte att den andre skulle haja. Jag började hänvisa till oss. Till saker vi gjort. Till saker vi pratat om. Ordet "bromsa" blev: "Bör jag göra oftare i trafiken" och ordet sköldpadda blev "Finns på Galapagos-öarna" (vilket vi nyss hade pratat om). Haha, ja det var lätta exempel jag tog nu men det jag egentligen mest ville komma till var att vi vann! Oh yes, jäklar vad vi vann.

Så. Lite oklart hur den här texten kom att handla om sällskapsspel. Min tanke var egentligen bara att berätta om hur fantastisk jag känner mig i R:s sällskap. Liksom som att 1+1=3. Som att S+R tillsammans=lite mer än bara S och R var för sig. Inte så att inte bara S är fullkomligt superdupertillräckligt. För det är det. Bara S känns faktiskt inte som så bara längre. Men S+R, det är fasiken magi. Ren magi.

Dag 321 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Glad igen men filterlös
Jag kom in på datorn och lugnet återfann sig. Lugnet, harmonin och livsglädjen. Jag kan nog mycket väl vara den mest lättpåverkade människan som finns. Det är inte mycket som behövs för att jag ska elda upp mig. Det är å andra sidan inte mycket som behövs för att jag ska bli själaglad heller. Utan skyddsfilter. Så känner jag mig rätt ofta. Som att jag inte förmår slå bort varken det ena eller det andra. Det är härligt att kunna bli superglad för det lilla men också himla jobbigt att inte kunna värja sig för de där massiva obehagskänslorna så snart något inte känns bra. Allt kan ju liksom inte vara bra jämt - det vore ju en ren jäkla omöjlighet. Önskar bara att jag kunde låta det stanna vid ett enkelt konstaterande att något inte är perfekt eller att jag har ett problem framför mig att lösa och inte alltid låta tankarna vandra iväg till dessa katastrofscenarion som min hjärna absolut varenda gång envisas med att skapa. Mind control. Det är vad jag skulle behöva det. En smula kontroll över mina egna tankar och känslosvallningar.

Dag 321

Kategori: Allmänt

TOPPEN

Sitter på jobbet. Är utestängd från alla system, ja, egentligen från hela min dator. Mitt konto är rakt av borta. Det försvann klockan tolv i fredags natt när min förra anställning tog slut. Medarbetare S är ej längre officiellt anställd och därmed inte heller behörig att logga in. Toppen. Det är ju bara toppen. Man känner sig så delaktig, så omhändertagen, så uppskattad här. Det enda jag kan tänka är: De har ändrat sig, jag får inte längre stanna. Som av en slump är båda mina högsta chefer inte här idag så det finns absolut ingen som kan besvara en enda fråga, bara en förvirrad IT-avdelning som fundersamt undrar varför någon som inte ens är anställd längre vill ha hjälp med inloggning.

Toppen. Ja, jag kör ett tredje "toppen" för att riktigt understryka hur nedrigt jag upplever detta som. Fan för att saker och ting aldrig bara kan fungera och fan för att jag inte klarar av att hålla oro, negativitet och irritation borta i såna här stunder. En normal mänska skulle bara helt sonika konstatera att jaha, de har glömt aktivera mitt konto i och med den nya anställningen, men jag, högst onormalt oroliga och nippriga jag, jag målar upp skräckscenarion där mina chefer helt plötsligt utan förvarning har bestämt sig för att spola mig. Toppen S, absolut toppen. Ja, där kom det visst några till av bara farten. Fan, vad toppen allt känns en dag som denna.

Jag är bitter över mitt jobb. Jag är bitter över min ekonomi. Jag är bitter över min hälsa och mitt utseende. Jag är bitter över min brist på nycklar som fungerar. Jag är bitter över svensk politik. Toppen. Toppen, toppen, toppen.

Dag 320

Kategori: Allmänt

Valvaka, kalaskaka och berg- och dalbana

Valvaka ikväll. Valvaka och söndagsmiddag med en rufsig, peppig, intresserad, superfin grabb. Grabben R. För en stund sen låg vi i soffan. Nakna. Nakna, varma, mätta, omslingrade och kära. Fan vad fint det är att ha någon som jag tycker om så mycket att spendera söndagskvällen med. Fan vad lyckligt lottad jag känner mig.

I övrigt har helgen varit upp och ner. Jag har hamnat i en konstig långvarig känslomässig berg- och dalbana. Jag halkar så lätt ner i ledsamhet? Förstår inte varför, men jag känner mig väldigt instabil nuförtiden. Liksom kastas mellan glädjeskutt och djup deppighet. Enligt R tar det sig mest uttryck som hastiga förändringar i energinivå. Mest. Men inte bara. Det är rena humörsvängningar också. Knasiga svängningar som inte riktigt beror på något särskilt utan bara kommer. Jag får väldigt ofta en känsla av att bägaren liksom rinner över. Någon liten grej känns tung, jobbig eller ledsam, och trots att det inte är allvarligt kan det då räcka med en konstig blick från R för att jag ska bli helknäpp. Helknäpp, superledsen och jättetrött.

Igår var egentligen på många sätt en fantastisk dag. Jag och R mofflade, möglade och myste i soffan mest hela dagen fram tills att det var dags att åka hem till R:s vänner på middag. Någonstans däremellan soffmyset lyckades vi också baka en kaka att ta med till vännerna. Alltså en jäkla kalaskaka bakade vi. Längst ner hade vi en browniebotten. En browniebotten som jag bredde ett tjockt lager nutella över följt av en massa krämig vit chokladmousse. Högst upp la vi minimarschmallows och kanderade nötter samt en hel massa hallon. Hörni. Det blev mastigt. Herrejävlar vad mastigt det blev. Men samtidigt också så löjligt gott.

Ja, det var väl helgen det. Syltburksdrinkar och hamburgare med kollega och vän i fredags. Soffmofflande, mästerbakande och världens härligaste middagsbjudning igår. Och fixartrixande, mathandlande, söndagsmiddag, valvaka och nakenmys idag. Helt klart en bra helg. En bra om än lite känslomässigt tjorvig helg.

Dag 318

Kategori: Allmänt

Ögonbryn och nyupptäckt vänskap

Sitter i en jättestol och tittar på när min kollega (och vän!) får sina ögonbryn fixade. Fasiken va snygg hon blir. Fasiken va snygga vänner jag har. Det är som att jag omges av en hel massa skönhet. Känner ni också så - att era vänner bara är pangvackra? Jag är på riktigt stolt över mina vänner. Det pågår ju någon sorts miniturné nu där R och jag träffar varandras vänner, och jäklar va stolt jag känner mig över mina vänner. Snygga, coola, självständiga, roliga och smarta brudar som fullständigt wowar sockorna av R.

Alldeles nyss frågade jag ögonbrynsvännen här bredvid vart vi ska gå härnäst. Hon svarade triumferande: "Men visst går vi väl till det där stället vid Norrmalmstorg? Där får man ju dricka ur syltburkar!" Helt rätt. Helt rätt tänkt av min vän där. Såklart vi ska dricka ur syltburkar. Kan inte tänka mig en bättre fredagsaktivitet. Eller ett bättre fredagssällskap. En kollega som var världsbäst som kollega men som nu också är världsbäst som vän. Hurra för att skaffa sig nya vänner. Hurra för att våga ställa den där frågan: Ska vi hänga?