trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 360

Kategori: Allmänt

Åh, ljuvliga fredag - håll ut

Det är något speciellt med fredagar. Något alldeles extra. Det luktar helg liksom. Helg och sovmorgon. Det är det överlägset bästa med helgen. Att man får sova hur länge man vill. Åh, ljuva tanke. Ljuva säng. Jag älskar verkligen min säng! Min säng där numera R allt som oftast också finns.
 
Lyckliga mig. Lyckliga, lyckliga mig. Konstigt att jag kan känna mig så lycklig men ändå så sorgsen. De borde liksom inte riktigt gå ihop kan man tycka. Men det gör det. Hur lycklig jag än känner mig har jag alltid nära till de där sorgsna känslorna. De sorgsna känslorna som ger perspektiv och djup till allt det andra. Det okejiga, braiga, glada.
 
Perspektiv är viktigt. Det är något jag verkligen har fått erfara det här året. Om man bara lyckas lyfta blicken en aning någon gång ibland blir allt lite, lite lättare. Lättare att förstå och acceptera att saker kan kännas rent åt helvete men att världen inte går under och livet ändå alltid fortsätter.
 
Jag trodde att livet var över men lyckades hålla ut tillräckligt länge för att till slut orka lyfta blicken och se allt spännande, underbara som låg framför mig. Så håll ut, för i helvete. Hur jävligt allt än känns, håll ut. För en dag när ni minst anar det kommer er blick också att lyfta. Alldeles av sig själv kommer den att lyfta och då finns det ingen hejd på vad som kan hända. Håll ut, kompisar. Håll ut.

Kommentarer

  • Selma säger:

    Det är en bra uppmaning, att hålla ut. Tar den med mig i mitt nya helvete som lämnad av stora kärleken.

    2014-10-25 | 06:01:53
    Bloggadress: http://www.detfixarsigkanske.blogg.se
  • Annukka säger:

    Man kan tydligen må väldigt "dåligt" efter att ha börjat må bra igen efter en dålig period. Låter rörigt men så har jag fått det förklarat av en psykolog. Det beror på att hjärnhalvorna ska komma i balans och börja arbeta i samma takt igen. Och med sunt förnuft, allt det gamla tråkiga som man bearbetar än. Lycka till!

    2014-10-25 | 09:46:11
    Bloggadress: http://timeoftiger.se/
  • Caroline säger:

    Hej

    Vill börja med att tacka för en otroligt bra blogg.
    Jag blev lämnad av min sambo för ganska exakt 4 månader sen och det kom som en väldigt stor chock för min del. Tvingades att flytta från vårt gemensamma hem eftersom det var han som hade fast inkomst. Vi hade varit sambos i 4 år och jag älskade honom av hela mitt hjärta. Litade nog mer på honom än vad jag gjorde på mig själv. Saknar min lägenhet och framförallt honom. Helgerna är värst. Jag vet att han är ute och festar varje helg och jag är livrädd för hur jag kommer må den dagen jag får höra att han har träffat någon ny. Jag har också försökt festa och ha roligt, men jag kan inte sluta tänka på honom eller njuta av mitt eget sällskap. Jag vet att jag tänker alldeles för mycket på honom och vad han gör, men det känns inte som att jag har fått något avslut. Alla säger hela tiden till mig att det krävs tid för att jag ska må bättre. Det har som sagt gått 4 månader sen den fasansfulla dagen och vissa dagar känns det som att tiden har stått stilla. Hur tar man sig upp från detta svarta hål? När försvinner helgångesten? Jag orkar snart inte mer.

    2014-10-25 | 12:06:30
  • K-S säger:

    Wow, det är redan 360 dagar nu, snart ett år. Vilken resa du har gjort! :)

    2014-10-25 | 12:40:38
    Bloggadress: http://dinkelhoppare.blogg.se
  • Tina säger:

    Caroline, det enda du ska göra nu, är att hålla huvudet över ytan så du får luft. Håll bara ut, du ska ge det ett år av ditt liv, som kommer vara svart och mörkt, som ett dödläge. Det kan kännas som lång tid nu, men när det börjar närma sig slutet av ditt år så kommer du känna att du börjar resa dig igen, med så mycket mer kött på benen än vad du nånsin haft. Håll bara ut detta förpestade, svarta året. Fyra månader har redan gått. Jag håller på dig :)

    2014-10-25 | 23:06:22
  • Emeli säger:

    Kram! Är glad att du kommit så långt på detta år❤️

    2014-10-26 | 13:39:03
  • A säger:

    Förlåt, men här kommer en självisk kommentar. Har sett att några innan har kommenterat och skrivit att du kanske borde stänga ner/sluta skriva på bloggen efter "1 års-dagen" eftersom du verkar ha kommit vidare på ett sätt, mår bättre och så. Men jag måste bara säga att jag hoppas verkligen inte du gör det. Jag hoppas du fortsätter skriva. Jag vet inte, men sättet du skriver på och vad du skriver går så rakt in i hjärtat. Och jag vet inte, det känns så skönt på ett sätt att det finns folk som kanske tänker som man själv gör, eller uttrycker sig på ett sätt man kan relatera sig, eller som bara är så ärliga och bra på ett sätt.

    Men ja, förstår såklart om du väljer att inte fortsätta skriva. Men jag hoppas du gör det.

    2014-10-26 | 14:36:02
    Bloggadress: http://skavidra.blogg.se/
  • Jenny säger:

    Förstår vad du menar när du skriver att du har så nära till det sorgsna trots att du mår bra. Jag blev lämnad för 11 månader sedan av min fd pojkvän och sambo efter flera år tillsammans. Sorgen du beskrivit och känslorna under tidens gång stämmer väldigt bra överens med mina egna och hur jag har mått under denna värsta period av mitt liv. Jag kan verkligen bestämma mig för att släppa honom helt en vecka och må hur bra som helst, men sen av olika händelser kommer tankarna på den mörka tiden tillbaka och saknaden blir enorm. Jag har inte haft turen att möta någon ny kärlek utan varje försök med någon ny har inte fungerat. Det känns som att man aldrig kommer hitta någon som man älskar lika mycket igen. Som att han alltid kommer att finnas med mig på något vis ändå. Min poäng med detta var väl mest att jag ville berätta att det är väldigt bra att du skrev denna blogg för någon som mig som gått/går igenom helvetet i att också bli brutalt lämnad.

    Sen vill jag även lägga en kommentar till Caroline om du mot förmodan skulle råka läsa detta. I din situation du är i nu råder jag dig förutom att sörja din förlust även att fokusera på att planera in roliga saker, träffa vänner och även om det inte blir den glädjen som det brukade vara kommer det att bli det igen till slut. Jag vet att jag inte alls kunde ta till mig att det skulle bli bättre med tiden etc för det hjälper liksom inte i stunden man är i där och då. Ett sant faktum dock, men det som hjälpt mig mest är vad jag gör av min tid. Jag sörjde som allra värst under ca 6 månader tills han träffade en ny. Det var det värsta och bästa som kunde hända. Jättesmärtsamt var det, men det gjorde också att jag släppte hoppet helt och började sysselsätta mig dagarna i ända med roliga saker och flyttade ihop med en vän. Man ska helst inte vara ensam när man mår som värst har jag lärt mig. Träning är också en väldigt bra medicin. Nu blev det långt, skulle vilja ge dig 1000 tips även om du kanske bara kan ta till dig hälften just nu. Känner med alla som blir lämnade, fruktansvärt är det <3

    2014-10-26 | 18:25:31
  • Andrea säger:

    Det här var typ precis det jag behövde. Och nu blir jag gråtfärdigt av att kommentera. Jag hoppas verkligen det blir bättre. För livet känns så otroligt ensamt just nu. Otroligt tråkigt och tomt. Jag hoppas det blir bättre. Men det är svårt när man inte har några vänner alls.

    2014-10-27 | 00:02:21
  • Katta säger:

    Andrea: Jag är också ensam. Så sjukt jävla ensam. Skulle gärna vilja få kontakt med dig. Skriv gärna din mail om du har lust att prata lite. Kram!

    2014-10-27 | 02:10:06
  • Malin säger:

    Fina du. Jag har läst din blogg sedan start och tittat in här varenda dag, jag är nog en av dem som inte kommenterat så värst mycket även om jag känt igen mig så fruktansvärt mycket i vad du skrivit. Du verkar vara en fantastisk människa, glöm aldrig det! Den här bloggen och dina ord ger mig så mycket hopp just nu. Själv är jag inne i ett mörker av smärta, ilska och saknad av någon som egentligen inte är värd att sakna. Livet är svart, allt känns meningslöst och inget är roligt. Hela mig själv, mitt liv och min framtid försvann med honom. Också en polis. allt omkring mig påminner om honom. Har flyttat hem till mamma. Jag är på dag 14 och har fått börjat med antidepp. Sömntabletter. Ja, du vet nog hur det är. Men du ger mig hopp. Om att jag precis som du, ska kunna få känna lycka och livsglädje om 365 dagar. Tack för att du delat med dig! Kram, M

    2014-10-27 | 18:40:51
  • Mattias säger:

    Att man inte upptäckte denna bloggen för snart 365 dagar sen....Om mindre än 10 dagar så kommer datumet då jag började min 365 dagars resa, snart ett år fullt av hopplöshet, ensamhet, övergivenhet men också en väldig glädje och personlig mognad. Har läst igenom många av dina inlägg sen jag upptäckte din blogg igår och kan konstatera att jag inte varit ensam under mitt år. Dina inlägg är svart på vitt att det händer fler när mansitter där och bara tror att det bara drabbar dig..och jag önskar att jag hittat hit när det var som värst i våras...Vi har på många sett varit med om samma resa med nya bekantskaper och nya förälskelser som inte blivit något.

    Men jag måste säga det, att hur JÄVLIGT det än har varit så är detta det bästa som hänt mitt liv, jag har under året upptäckt så väldigt mycket hos mig själv som jag inte lagt märke till eller velat ta tag i , detta året har det inte funnits något val. Min självkänsla trots alla yttre förutsättningar som jag har, har varit väldigt dålig och under hela livet har jag dövt det med att anpassa mig och bekräftelse från tjejer och när tjejen jag trodde skulle "rädda" mig gjorde slut så stod jag där...vad gör jag nu och vem är jag?

    Som sagt min resa började i våras och den slitna uttrycket "du måste älska dig själv" har fått en helt ny innebörd och innan jag träffar mrs right så måste jag hitta mig själv på riktigt, annars är vi nog där igen om något år om jag bara hoppar in i något för att döva bekräftelsebehovet.

    Men när man börjar inse att man är på rätt väg och tar beslut grundade på vad du vill och vad du känner så är det så jävla bra. Du bekräftar dig själv! Och den är den bästa känslan jag haft!



    2014-10-28 | 11:48:57

Kommentera inlägget här: