trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Jag har städat hela eftermiddagen. Städat och framförallt kastat saker. Jag har ju gjort detta förut. Kastat skit. Men jag hittar hela tiden nya saker. Nya rester. Ny skit som han har lämnat efter sig. Jag är hänsynslös nu. Känner ingen förlust i att kasta varenda en av mina studentbilder. Ut och bort. Gudars, vad skönt. Förstår inte varför jag har hängt fast vid vissa av de där sakerna så länge. Nu måste det mesta ändå vara borta hoppas jag. Klapp på axeln till mig själv. Klapp på axeln.

 

Det känns lite bättre nu faktiskt. Bättre än tidigare idag. Och det är väl så det är. Det går upp och ner. Precis som för de flesta människor. Bara att ta vara på de där braiga stunderna och inte låta deppigheten ta över. Jag vet ju att jag är långt ifrån ensam om att känna mig nere nu så här på hösten. En av mina bästa kollegor är också nere. Ofokuserad. Stressad. Orolig. Men det går ju över. Precis som det mesta här i livet är humör, sinnesstämning och allmänt mående också föränderligt. Men huva', att man ska behöva vara en sån här väldans känslomässig typ.