trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 37

Kategori: Allmänt

Överleva lite till

Det är julfest på jobbet idag. En stor tillställning. I veckor har denna julfest varit ett inofficiellt mål. För jag har undvikit den typen av aktiviteter som pesten. Ursäktat mig med att jag i alla fall kommer på julfesten. Ibland försökt föreställa mig hur jag sätter på mig en fin klänning, pratar med folk, skrattar, dansar. De bilderna går inte att framkalla längre. Jag mår illa. Jag fryser. Jag vill inte.

Men jag måste. Jag måste banne mig vara med på den där festen. Fastän varenda liten cell i min kropp försöker stoppa mig. Gör att jag fryser, får huvudvärk, blir förvirrad och tankspridd och mår illa.

När klockan slår fem idag ska jag stå där med ett glas i handen. Iklädd den klänning som jag har i väskan. Och med lite extra svart runt ögonen för att dölja nattens djävulskap.

Nu ska jag bara överleva fram till dess. Och sen överleva lite till. Och lite till. Och lite till.

Kommentarer

  • agnes säger:

    fighter <3

    2013-12-06 | 12:08:13
  • Anonym säger:

    Usch jag hade en liknande upplevelse för några månader sen när jag skulle på stor middagssittning bara 1 vecka efter jag blivit så brutalt sviken. Jag ville verkligen, verkligen inte gå. Hela kroppen skrek nej. Hela dagen var piss och jag vet inte hur många gånger jag tänkte att jag stannar hemma.

    Mina vänner fick göra mig iordning. Visste fortfarande inte om jag skulle orka gå. Orkade inte göra nånting. Tog mig till middagen och satte en tid jag skulle härda ut till. Till kl 20.30 skulle jag stanna, sen skulle jag få gå hem. Och jag kämpade så. Torkade bort tårarna som trängde fram. Höll min vän i handen under bordet. Bet ihop. Och det kändes piss. Verkligen skit. Jag plågade mig igenom minut efter minut. Och sen blev klockan 20.30, och jag tog mig hemåt. Och kunde äntligen andas igen.

    Och vet du, det gjorde mig lite stark. När jag väl var hemma var det lite, lite skönt att jag hade gått. Jag var helt utmattad men det kändes ändå lite bra.

    Jag tror du klarar det. Be någon hjälpa dig att göra dig iordning om det känns jobbigt. Stanna en liten stund, eller hela kvällen om det känns bra. Du kommer bli ännu starkare av det! Jag lovar!

    Ps. Jag hoppade alkohol under middagen, vilket jag tror var ett otroligt bra beslut. Du gör som du vill såklart, men alkohol när man mår dåligt är i allmänhet en dålig idé, plus att man blir väldigt mer labil dagen efter.

    2013-12-06 | 12:43:48
  • josefine säger:

    Tummen upp! kämpa på!
    Kram

    2013-12-06 | 13:44:48
    Bloggadress: http://idakristinajosefine.se
  • Jenny säger:

    Jag tycker du gör det jättebra. Du är modig som skriver, dokumenterar och berättar.

    Jag har också varit med om något liknande. Dock inte med en stor otrohet som uppdagats. "Bara" ett hårt uppbrott.
    Det jag kommer ihåg mest är hur hjärtat stannade varje gång en polisbil körde förbi. Det var så hårt att bli påmind varje dag. För dom jävlarna är överallt och man kommer inte undan.

    Men idag är vi tillbaka och dejtar igen. Vi bor isär och det är ganska nytt alltihop men tiden ifrån varandra var så fruktansvärt hemsk. Och så fruktansvärt bra för mig. Jag stärktes och blev min egen.

    Jag hoppas att det kommer något bra ur det här för dig också så att du nån gång kan känna som jag: vad stark jag egentligen är! Vad mycket jag kan och vad duktig jag var!

    2013-12-06 | 13:47:45
  • M.M säger:

    Klart du ska gå! Du kommer vara så fin!!:) hoppas du får det hur bra som helst o tänker på annat ett tag..
    Förresten är han svensk? Och vad är det du jobbar med?:) verkar vara ett bra jobb!

    Massa kramar<3

    2013-12-06 | 14:01:32
  • Rebecca säger:

    Underbart att jag hittade en blogg som denna. För några år sedan är detta exakt vad jag hade behövt. Du hjälper nog extremt många människor i samma situation att inte känna sig ensamma! Kämpa på, det kommer bli bra även fast det inte känns som det nu!

    2013-12-06 | 14:50:55
  • Evelina säger:

    <3

    2013-12-06 | 14:59:53
  • Elsa säger:

    Du klarar det. Du kommer överleva. Jag ska ut imorgon med mina vänner, varav två också går igenom hjärtekross just nu. Och de säger att vi ska ha så jäkla kul, vi ska glömma alla idioter och vi ska skita i allt för en kväll. Men jag är rädd att jag kommer sjunka in i mig själv, bli ledsen efter ett glas vin istället för fnissig. Men jag tror att det ordnar sig.

    Jag håller på dig! Pepp, pepp, pepp!

    2013-12-06 | 16:38:01
  • EXISTERA - bloggen om tankar, känslor, ångest, kärlek, sorg - livet. säger:

    kram<3

    2013-12-06 | 16:44:00
    Bloggadress: http://existera.webblogg.se
Kommentera inlägget här: