trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 39 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Jag älskar för oss båda

Ibland har jag haft några sekunder då jag har lyckats förtränga det hemska. Några sekunder när han inte har suttit fastklistrad längst fram på näthinnan. Efter de sekunderna kan jag ibland komma på mig själv med att bli ledsen och rädd. Rädd över att jag ska glömma honom. Rädd över att jag ska glömma det vi har haft, vår kärlek.

Jag vet att han har förträngt allt. Jag vet att han inte älskar mig längre. Men jag vill ändå inte sluta älska honom. För om han en dag vill ha mig igen. Då vill jag känna samma kärlek för honom som jag gör nu. Jag vill inte att det ska bero på mig då att det inte blir vi. 

Jag vet kanske egentligen att jag inte kan göra så mot mig själv. Jag kan inte göra så när han med allt han har visar mig att han aldrig vill att det ska bli vi igen. Jag vet att det är så. Men jag kan inte acceptera det. Jag kan inte acceptera en verklighet där han inte vill ha mig någonsin igen, och därför vill jag heller inte sluta längta, sluta hoppas, sluta älska.

Jag vill inte glömma och förtränga oss. Fastän det är det som sakta bryter ner mig bit för bit. Fastän det är det som förstör min karriär, mina vänskapsrelationer, mitt liv. Jag vill inte sluta älska. Han älskar inte mig, men då älskar jag för oss båda just nu. Då älskar jag för oss båda.

Kommentarer

  • Ina säger:

    Jag vill bara berätta för dig att jag varit exakt där du är nu. Jag blev bedragen av mannen i mitt liv och det värsta var att jag, precis som du, blev helt tagen på sägen. Han hade börjat ligga med en bekant till oss i en period då jag upplevde det som att vi hade det så fantastikt bra. Jag mådde skit, gick ner tio kilo, kom till jobbet i min storebrors gamla kläder för att jag inte orkade tvätta mina i flera veckor.
    Efter ca6 månader träffade jag en kille som bestämde sig för mig. Jag var inte speciellt interesserad, fortfarande så skadad, men han gav inte upp. Och tillslut gav jag efter. I sommar väntar vi vårt första barn efter 4 år tillsammans. Jag vill bara att du ska veta att livet kommer inte låta dig gräva ner dig för alltid, bara du är beredd att släppa in folk igen. Mitt ex och den här tjejen han var otrogen med höll inte speciellt länge. Att bygga upp något på en så sumpig grund är svårt. Jag vet oxå att han inte är helt samvetslös, han kommer för alltid få leva med vad han gjorde mot mig. Att han spottade på mig som alltid bara älskade honom. Jag finner stor tröst i det. Trots att mitt ex krossade mitt hjärta och det liv jag hade byggt upp lyckades jag ändå börja lita på en man igen och fullfölja alla mina drömmar. Det kommer du också. Låt dig själv gå igenom alla stadierna av sorg och ilska. Men våga släppa in livet och kärleken igen. Jag lovar dig, det bättre!!

    Svar: Tack Ina. Jag kan inte se ett liv med en annan man. Inte överhuvudtaget. Det finns inte. Mår illa bara av tanken. Är glad att du funnit lyckan igen. Jag ser det bara inte för mig själv. Tror fortfarande att jag är det där undantaget. Jag är för fast i att det måste vara han. Fastän han har krossat mig med sina handlingar. Och jag är så rädd för att de ska fortsätta vara tillsammans för evigt. Så rädd.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 19:17:52
  • Caroline säger:

    Hej igen

    Du jag vill tipsa om Hannah och Amandas fredagspodd. Jag vet inte om du gillar poddar eller ens är sugen på att lyssna, eller om dem är din stil. Men jag kom på att jag lyssnade på dem en sommar när jag var så ledsen. Då blev de mina vänner, att fylla luften med ord när jag själv inte orkade, eller när vänner inte orkade. De talar mmycket om relationer, kärlek, ångest, psykisk sjukdom, mode mm. I början hade de temapoddar, tex "göra slut". Kanske något för dig om du vill fylla dina timmar.
    Kram

    Svar: Tack Caroline. Jag ska komma ihåg det. Just nu fyller jag min tid med att vara med familjen, men om jag någonsin vågar flytta härifrån blir det nog många tysta ensamma timmar.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 19:19:04
    Bloggadress: http://goforcharm.blogspot.com
  • Ina säger:

    Det gjorde inte jag heller. Aldrig i livet att jag trodde att jag skulle kunna ens ta i en annan man. Men till slut tar tårarna slut. Man köper nya, smalare kläder. Kladdar på sig smink för polarna tjatar med en på diverse fester. Och livet drar igång igen. Man blir starkare, och argare. Jag tror att väldigt få lyckas bygga upp varaktiga relationer med personer de är otrogna med. Det bygger ju på svek och smuts. Såvida ditt ex inte är psykopat så mår han dåligt över vad han gjort mot dig. Och det kommer gnaga på honom så länge han stannars hos henne. Mitt ex höll ihop med sin "älskarinna" ett par månader efter att han lämnade mig. Jag tror att samvetet och omgivningen ogillande tog knäcken på deras "kärlek". Men jag kände ingen tillfredsställelse över derss uppbrott alls. Jag var precis lika förbannad på honom som innan. Ville leja torpeder och skicka hundbajs till honom även långt efter det men vågade inte för alla skulle fatta vem avsändaren var. Haha ;)

    2013-12-08 | 19:47:39
  • Anonym säger:

    Vet inte vad jag ska säga! Vet inte hur de känns att bli lämnad av den personen som betyder allra mest för en! Men jag tycker inte du ska låta dig fokusera så mycket på det som inte blev och heller inte på det som var, tänk bara på nuet, alla fina vänner du har och din familj. Gå ut och hitta på grejer, gå på bio och fester. Skapa nya minnen utan honom som du kan se tillbaka på och glädjas åt!

    2013-12-08 | 21:02:29
  • E. säger:

    Min syster tog livet av sig för ca 3 år sedan. Livet blev svart, ohanterligt och svårt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna orka gå vidare med en så fruktansvärd händelse i bagaget.

    Saknaden. Det är det värsta. Och hennes val. Jag som alltid tyckt vi haft en nära och bra relation med varandra. Kunnat prata om allt mellan himmel och jord. Och så valde hon att avsluta sitt liv. Jag hade ingen aning om hur dåligt hon mådde. Kände mig fruktansvärt sviken. Varför sa hon inget till mig? Och varför kunde inte jag se på henne vad som höll på att hända?

    Jag känner igen många tankar och känslor hos dig som jag själv hade i samband med det hemska som hände mig. Man känner sig sviken och övergiven. De onda tankarna tar över och paniken är ett faktum.

    Men...det blir bättre. Man tror inte det, med det BLIR det. Jag lovar dig! Om jag lyckats överleva tre år utan min älskade syster, min andra halva som jag älskade högt, då klarar du detta! Jag tror på dig! Räddningen för mig var att ha klara rutiner. Gå upp samma tid varje morgon, gå till jobbet, träffa vänner och hitta på saker på kvällarna. Sysselsätta mig med saker fast jag inte ville och inte orkade. Det går!!

    Jag lovar att du kommer kunna gå vidare. Jag tror på dig! <3

    2013-12-08 | 21:30:26
  • Michael säger:

    Det kommer en dag när du i djupet av dig själv inser att du är värd så mycket mer än det här. Det tar tid, men du kommer oundvikligen dit. Vet vad du går igenom eftersom jag själv varit där. Det tog sju månader innan jag kunde börja andas normalt igen. När den dagen kommer, är du starkare än någonsin - inte avtrubbad utan stark på riktigt. Kram till dig.

    2013-12-08 | 21:42:25
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Johanna säger:

    Nu tänkte jag spekulera lite. Att du är rädd att du ska glömma honom och sluta älska honom tror inte jag är så konstigt alls. Han har verkligen varit ditt allt och om du glömmer honom har du helt plötsligt ännu mindre att falla tillbaka på. Jag förstår verkligen rädslan. Att inte veta vad som ska komma, att famla i mörkret. Men i sånna lägen kanske det är bättre att försöka ändra hur du tänker. Jag vet att sånt är mycket lättare sagt än gjort. Men under de sekunder som du inte har hans bild på näthinnan så är inte det något dåligt. För som du själv har sagt. Som läget är idag kommer det inte bli ni och skulle det vara aktuellt måste du kunna leva själv först. Se varje stund du kommer på dig själv med att inte tänka på honom som ett steg i att leva själv. För att sluta älska honom det är inget du kommer göra bara helt plötsligt och om det är så att framtiden är för er, då kommer du ha behövt bearbetat, varit fly förbannad, skrikigt och tagit igenom dig allt.

    Att sluta älska någon var det läskigaste jag har varit med om, han som var min bästa vän, han jag kunde dela allt med. Han som var så fin. Vi slutade älska varandra. Det tog slut och var jävligt tungt ett tag. Idag är han en väldigt fin människa som jag värderar högt, som jag önskar all lycka i värden. För vi lever utan varandra och det var rätt. Det trodde jag inte då. Han är lycklig med en jättesöt och trevligt tjej och jag kollar på lägenheter med en annan helt fantastisk kille som jag avgudar.
    Men det fanns en tid, då han var konstant i mina tankar. Då rädslan att vara utan honom var det jobbigaste i mitt liv. Där jag kände att jag famlade i mörker utan honom.

    Jag tror du är rädd att släppa kärleken för att du är rädd att helt förlora honom och allt han betytt för dig genom åren, det är så förståeligt. Men bli inte ledsen för de små stunderna då du slipper tänka på honom. Se det som små steg i kampen att stå på egna ben. Du behöver inte sluta älska honom bara för att du lär dig skapa och älska ditt eget liv.

    2013-12-08 | 22:04:22
  • Demi säger:

    Dina texter är fantastiska. Skrev om dig alldeles nyss i min blogg, och vill bara påminna dig om hur fantastisk du är för att du är du och sköter detta på det sätt du verkar göra. Kram

    Svar: Tack Demi. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 23:01:41
    Bloggadress: http://demi.spotlife.se
  • L säger:

    Bara för att du slutar älska honom behöver du inte förneka att han funnits i ditt liv. Han har varit där, precis som din mamma, pappa, morfar, systrar eller morbror. Dessa människor som vi älskar, när de försvinner finns minerna kvar. Det gör så jävla ont att tänka på dom ett tag, men snart kommer du se tillbaka och kanske orka le lite åt ett roligt minne. Han har valt bort dig, och det är så jävla tufft. Det gör så helvetes jävla ont just nu. Men du behöver bearbeta, inte glömma. Om man glömmer lär man sig inte av sina misstag.

    Jag tror på dig! Vet inte om min kommentar hjälpte eller skälpte, men jag tror på att du klarar av det här! Puss och kram <3

    2013-12-08 | 23:18:56
  • Malin Gustavsson säger:

    Jag tycker inte att du ska sluta älska eller sluta hoppas. Men du får inte sluta leva för det. Du måste fortsätta leva. Inte ge upp.

    2013-12-09 | 13:45:00
    Bloggadress: http://hallonsylten.blogg.se/
  • S säger:

    Känner igen mig så mycket att det gör ont. Men kämpa. Man kanske inte får det finaste man känner till, men det finns mycket annat fint. Jag säger inte att man ska nöja sig med mindre (även om det är exakt vad det känns som att man kommer att försöka göra resten av livet) utan snarare att det finns mycket fint, som man ännu inte känner till. Vill jag tro. Hoppas jag. Så måste det ju ändå vara. Annars går det inte. Kram.

    2013-12-10 | 14:39:41
Kommentera inlägget här: