trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 39

Kategori: Allmänt

Tomrummet går inte att fylla

Funderar ibland över vilken bild jag förmedlar här på bloggen. Av oss. Av mig. Av honom. Det är jobbigt att tänka på. Men samtidigt bra för det ger paus från de allra svartaste tankarna om att jag inte orkar mer, att jag bara vill ge upp.

Jag vet inte varför det känns så viktigt att berätta för er hur fantastiskt vårt förhållande var. Särskilt som han på slutet uppenbarligen inte tyckte det utan valde att lämna.

Men av någon anledning känns det viktigt att ni vet hur fint det var. Varför jag sörjer som jag gör. Vad det är som jag inte kan leva utan.

Det var inte så att han gjorde allt för mig och offrade sig själv. Och det var inte så att jag gjorde allt för honom och offrade mig själv. Utan vi gjorde allt för varandra. Det var en ömsesidighet, lojalitet och omtanke som kändes overkligt fin att få leva med.

Han mötte mig efter jobbet, jag mötte honom. Jag köpte mat, lagade matlådor i mängder och diskade, han strök våra kläder, rollade dem och dammsög. Han gick med mig på romantiska biofilmer, jag gick med honom på action och låg med huvudet i hans knä när det var våldsamt. Han fixade mina naglar (jag vet, det låter konstigt men han var så duktig) och jag klippte hans hår. Han höll om mig varje kväll och jag strök honom över ryggen. Han frågade om min dag och jag frågade om hans. Han stöttade och uppmuntrade mig under hela min krokiga utbildningsbana och jag hjälpte honom med varenda uppgift under hans skolgång. Jag bakade till hans jobb och han hjälpte mig plocka upp spillrorna efter varje misslyckad kaka. Jag bjöd in hans vän på middag och TV-spel och han diskade och fixade när någon av mina vänner var på besök. Vi delade drömmar och var ödmjuka inför den andres tankar och åsikter. Vi pussades varje dag. Inte en sekund har jag gått vid hans sida utan att känna hans hand i min. Inte en sekund.

Vi har aldrig bråkat om städning, diskning, vilken mat vi ska äta, vad vi ska göra eller hur vi ska göra det. Våra ytterst få upprörda diskussioner handlade nästan bara om våra familjer. Hur vi skulle hantera relationen med dem. Jag tyckte att han inte la tillräckligt med energi på sin familj. Och han tyckte att jag la för mycket på min. 

Det är lustigt. Nu. För första gången har han börjat bry sig om sin familj. Gör allt det jag brukade tjata på honom om. Nu. Nu gör han det.

Vi var inte perfekta. Långt ifrån. Men vi respekterade varandra. Tog hand om varandra. Och vad jag trodde - älskade varandra villkorslöst.

Det är de här sakerna jag sörjer. Det är de här sakerna jag sörjer hämningslöst. Jag förstår inte hur man kan ha haft det så bra som vi hade det och vilja bort. Vilja bort och aldrig se tillbaka. Och jag ser inte hur jag någonsin ska kunna finna något som är ens nära så underbart som det igen. 

Det finns ingen som han. Det finns ingen som förstår mig som han gör. Det finns ingen som kan fylla hans plats.

Min plats har han redan fyllt med henne.

Jag vet inte hur jag ska kunna leva med det här tomrummet. Jag vet verkligen inte det.

 

Kommentarer

  • Leah säger:

    Det är nog kanske oftast lite som en pendel. I början förstår man inte hur det kunde bli som det blev. Man nästintill romantiserar förhållandet, och kan inte se vad som var mindre bra. Man är helt förblindad av känslor.

    Efter ett tag börjar ofta pendeln svänga åt andra hållet och man blir arg, ser allt det negativa, allt som varit dåligt, hur lite han gav till förhållandet osv.

    Men sedan händer nåt och man börjar se det lite utifrån, som om man tittade på någon annans förhållande. Man har släppt det känslomässiga och ser därför förhållandet mer realistiskt, mer balanserat.

    Först då kan man kanske se vad det egentligen var som hände, i ett klart ljus, när känslorna har bleknat och man inte längre styrs av dem så mycket. Då kan man också se vad det var som gjorde att det kanske inte fungerade, eller att det kanske inte hade fungerat i längden.

    Men det är en lång väg att gå, för mig tog det 2 år att komma till det här mer balanserade synsättet. Jag kan se allt det roliga vi gjorde, allt som var positivt, men jag kan också erkänna allt som var dåligt, fel som både han och jag gjorde, och framförallt, jag kan se tecknen på att vi egentligen kanske inte ville samma sak, även om jag varit duktig på att prata och "vinna över" till min sida. Undermedvetet visste jag självklart om att vi kanske egentligen ville för olika saker, men det var inget som jag kunde ta in, och när han lämnade mig kom det som en chock. Jag kände precis som du att det kom helt från det blå och förstod absolut ingenting.

    Men med tiden kommer också insikten. Idag är jag tillsammans med en ny person som jag tycker väldigt väldigt mycket om, men det kommer aldrig kunna bli det där naiva förbehållslösa som definierade det förra förhållandet. Den där första kärleken. Vi träffades, precis om ni när vi var bara tonåringar, var tillsammans i 5 år, köpte lägenhet tillsammans och så. Men det finns inga garantier. Det om något har jag lärt mig. Men livet går vidare. Det kommer tunga bakslag. Men ett citat som ofta hjälpt mig genom jobbiga perioder är;

    "Det spelar ingen roll hur många gånger man faller, det är hur många gånger man reser sig upp som är viktigt"

    Svar: Ja, du har kanske rätt. Men jag har väldigt svårt att se det nu. Även mina vänner och min familj såg det jag såg. Alla de här bra sakerna. Så det är svårt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 14:07:06
  • Miss Michaela - Skandal Beauty säger:

    Ge aldrig upp!
    Life goes on - Cess

    2013-12-08 | 16:29:30
    Bloggadress: http://SkandalBeauty.blogg.se
  • S säger:

    Ni verkar ha haft ett väldigt fint förhållande, med mycket omtanke, respekt och kärlek. Funderar därför över vad det är som kan ha saknats. Skrattade ni mycket tillsammans? Busade, småretades och flirtade ni med varandra?

    Min erfarenhet av förhållanden är att man alltid hittar nya saker som man kan älska hos en person. Min första pojkvän var så olik man kan komma min nuvarande pojkvän. Saker som jag trodde att jag ville ha och skulle sakna hos min före detta, har min nuvarande pojkvän ersatt med andra saker som jag uppskattar precis lika mycket om inte mer. Och min erfarenhet av break ups är att man i slutändan blir starkare och tryggare i sig själv, men att man får kämpa hårt för att komma dit.

    Håller tummarna för dig <3

    Svar: Ja, vi skrattade. Hade miljarder internskämt. Flirtandet var inte så bra som det en gång varit, pga mina problem. Det är jag så ledsen för. Jag vet inte hur jag ska komma till en starkare och bättre plats, jag försöker kämpa, men det känns så långt borta. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 16:40:27
  • Jenny säger:

    Spontant tycker jag att ert förhållande låter väldigt fint men jag får även känslan av att ni kanske var för mycket för varandra. För mycket beroende av varandra skapar ju lätt en känsla av syskonskap och KAN göra att det blir svårare att se varandra som man och kvinna. Och jag är alltid skeptisk när par säger att dom inte bråkar för då har jag svårt att se att det finns dynamik i relationen. Jag är bra mycket äldre än vad du är men minns när den första stora kärleken tog slut ( mot min vilja) och hur jag trodde jag skulle dö. Men jag är här . Gift och med två barn med både härliga singelperioder och förhållanden innan jag träffade mannen i mitt liv som jag lever med just nu. Men inget är beständigt , det lär man sig den där första gången.
    Stor kram och kämpa på. Det du lär dig av detta tar du med dig på färden .

    Svar: Vi var nog för beroende av varandra. Det visste jag. Försökte skaffa fler kompisar. Men han gjorde inte det. Vi bråkade inte för han bråkade överhuvudtaget inte med någon. Jag kunde bli arg, men det gick över på en sekund. För jag mådde inte bra av att vara arg på honom.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 19:16:52
  • K säger:

    Jag undrar hur han skulle beskriva ert förhållande. Inte bara det bästa, för det bästa i ett förhållande, ett vanligt simpelt förhållande, vilket som helst utan framtid, kan också låta helt fantastiskt.

    En av mina vänners sambo gjorde slut under ungefär samma omständigheter som din fd lämnade dig. Hon tyckte att de hade det perfekta förhållandet. Det tyckte inte han. Hans bild av det hela var helt annorlunda än hennes. Han kunde inte förstå hur hon kunde skönmåla allt som hon gjorde. Han sa att han hade tagit upp viktiga saker som han ville förändra i förhållandet, men när det tog slut så kunde hon inte längre minnas något av detta.

    Jag har också varit den som lämnat någon som absolut inte kunde förstå varför. Jag älskade honom men det fanns saker jag inte kunde leva med. Jag försökte men när jag träffade en annan var vägen in tillmig redan öppen och jag lämnade utan möjlig väg tillbaka.


    Svar: Han har sagt att han tyckte att allt var perfekt. Men att han bara inte älskade mig. Samtidigt sa han att han inte hade träffat någon, trots att han hade det. Så allt kanske bara var lögn. Jag vet inte vad han egentligen tyckte om vårt förhållande. Han kanske tyckte att det var skit. I så fall såg jag det inte. Och ingen annan heller.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-08 | 21:42:40
  • J säger:

    Min första tanke när du skriver om hur mycket ni respekterade varandra är:

    Om han hade respekterat dig så mycket, hade han talat om tidigare om den andra kvinnan. Han hade gjort slut med dig FÖRST innan han gick in en relation med någon annan.

    Sorry, men han var feg och konflikt rädd i sitt beteende mot dig.

    2013-12-09 | 11:32:38
  • Ebba säger:

    Jag kom in på din blogg av en slump och vill säga att det gör ont att läsa om din hjärtesorg. Jag har aldrig upplevt den på riktigt så jag förstår om du tänker "hon förstår ju ingenting. Hon fattar inte" för antagligen gör jg inte det. Men jag vill bara säga att jag hoppas att du en dag kommer få uppleva kärleken igen. Att du kommer titta in i ett par ögon som glittrar mer än vad hans gjorde. Att du kommer skratta så att det gör ont i magen. Att hur hårt du än kramar honom så kommer han krama ännu hårdare tillbaka. Det kommer komma en dag när du får uppleva detta igen. Jag lovar. Kram

    Svar: Jag tror absolut inte att du inte förstår. Människor förstår på olika sätt. Vissa känner igen sig, vissa kan bara känna känslorna ändå. Jag ser inte någon annan kärlek än den vi hade. Jag gör bara inte det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-09 | 16:15:06
  • S säger:

    Det här är din blogg, glöm inte det. Det viktiga är inte vilken bild du förmedlar, den är till för att få dig att må bättre, för att du skall få ut det du behöver. Du säger att du har haft prestationsångest tidigare, var försiktig så du inte får det även av bloggen. Jag är rädd att du kommer att börja känna att du måste fortsätta förmedla en ledsen bild som liksom kommer att hålla dig tillbaka i läkandet. Så glöm inte, det är din blogg. Skit i alla som gnäller om vilken bild du förmedlar, det räcker att du är medveten om att det är din bild och ingen annans, vilket alla borde förstå och respektera. Självklart kan du inte förmedla någon annans bild, och att ens försöka göra det vore ju en omöjlighet.

    Jag hejar på dig.

    Svar: Jag försöker vara försiktig med det. Men det är ibland lite svårt. Du har rätt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-10 | 14:26:24
  • Ebba säger:

    Hej fina fina fina du! Jag har suttit två dagar i rad nu och bara läst och läst och läst dina texter. Varje ledig tid har jag gått igenom din blogg. Min kompis tipsa om den och nu är jag fast. Det som hänt dig är obeskrivligt hemskt och jag är så fruktansvärt ledsen för din skull. För ett år sedan var jag med om liknande. Jag hade världens finaste förhållande med en kille jag trodde älskade mig lika mycket som jag älskade honom men en dag skicka hans föredetta vän bilder från en fest som varit två månader tidigare där han kysste två olika tjejer. Hans ''vän'' sa även att han legat med en av dom. Jag ringde upp min pojkvän med en gång och sagt att jag sett bilder, han försökte prata bort det och förklara sig men jag kunde inte lyssna. Hela kvällen och natten låg jag och skrek och grät för jag hade så jävla ont i hela kroppen. Precis exakt så som du beskriver hur du känner, så kände jag. Samtidigt förstår jag att du måste må så mycket sämre efter alla omständigheter och det är jag så ledsen för. Du skriver att han inte kollar tillbaka, att han inte älskar dig längre och att han är borta. Ska jag vara ärlig så vet jag att han inte är det. Han tänker säkert på dig varje dag, han älskar dig fortfarande, han minns allt ni gjort, han saknar dig och han vill nog innerst inne ha dig tillbaka. Men han kan inte och han vågar inte och han försöker nog gå vidare. Jag vet iallafall att efter jag gjorde slut med mitt ex, då jag inte kände jag kunde vara tillsammans med honom mer efter att han varit otrogen, att han saknade mig, han älskade mig och han ville ha tillbaka mig några månader senare. Då hade jag gått vidare, var äcklad över den personen han var och vad han gjort mot mig. Att bli sviken på det sättet är inte okej. Jag vet att du vill ha honom tillbaka och för din skull hoppas jag du kanske kan få det någon gång. Får du det kommer du nog lista ut ganska snabbt att han inte är nåt att ha men då är det ju ditt val att gå och det är mycket enklare än att bli lämnad. Hade det varit tvärtom, att du upptäckt smsen innan han lämnade dig hade du nog inte mått lika dåligt som du mår idag. både för att han då kanske velat ha dig kvar eller för att du då hade känt han inte var värd dig och lämat honom. För en otrohet är aldrig okej, oavsett om man tappat gnistan eller inte, han hade en skyldighet till dig att säga till innan det var för sent och det gjorde han inte. Jag ogillar denna killen starkt efter det han gjort, du är värd bättre och allt det där som inte får dig må bättre men kämpa på, en dag kommer du må bra igen med eller utan honom och det är värt att nå den dagen och känna att man vunnit. Han är ett svin och du är fin. Kram

    2014-01-07 | 20:15:15
Kommentera inlägget här: