trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 46

Kategori: Allmänt

Han var min enda trygghet

Jag ville inte flytta från vår studentlägenhet förrän vi verkligen var tvungna - ett halvår efter min examen. Jag tyckte att en ny bostad kändes läskigt. Var rädd för att jag inte skulle trivas. Var rädd för att förlora tryggheten av mitt hem. Det varma hem vi hade lyckats skapa. Vi var på många lägenhetsvisningar innan vi till slut, i början av juli, köpte den där lägenheten. Jag hade alltid tvekat, velat och varit orolig. Jag tyckte att tanken på något nytt var skrämmande.

Men sen en dag någon gång i juni. Då insåg jag att vilken lägenhet vi än köpte skulle det bli bra. För jag skulle bo med honom. Det var han som var min trygghet, inte vår bostad. Vi pratade om det. Han var orolig för att jag tvekade på alla lägenheter vi var och tittade på. För han ville så gärna köpa något eget. När jag sa att jag hade insett att det viktiga var att vi var tillsammans, att vilken lägenhet vi än köpte skulle bli bra för att vi skulle bo där tillsammans, då blev han så glad.

Varför sa han inte något då? Han visste att jag hade lagt mitt liv i hans händer, men han gjorde ingenting för att stoppa mig.

 

Kommentarer

  • Tina säger:

    Alltså du. Fina, fina du. Har suttit och läst din blogg från början till nu och du ska veta att jag känner igen mig så fruktansvärt mycket i det du upplever just nu. Det jag tänker säga är förmodligen något du redan fått höra flertal gånger av alla möjliga människor, men du kommer komma över honom. Jag var ofattbart kär i mitt ex och trodde att vi hade en trygg vardag ihop - men så kom den dagen då han gjorde slut. Han hade träffat en ny och såklart gjort det under en tid. Hela min värld rasade samman och jag grät mig igenom många veckor. Man tror att man inte kommer klara av det, att man på nåt sätt kommer gå sönder för att det gör så ont. Men vet du, en dag kommer du vakna upp ensam i din egen säng och inte känna någonting. Inte känna något för den här killen, och det kommer göra dig förvånad för man tror aldrig att den dagen kommer, men det gör den. Du kommer vakna och inse att ni hade fina minnen ihop men att det är just minnen, och att du varken orkar eller vill slösa mer energi på honom som inte lägger lika stor energi på dig.
    Man behöver få gråta, man behöver få känna ångest och det tar olika lång tid för alla, men det viktiga är att aldrig sluta tro att man kommer klara av det. För det kommer komma fler män, även om det är det sista du vill tänka på, som tar dig med storm och får dig att känna kärlek på nya sätt. Det klart ditt ex är ditt livs största kärlek, for now. Det trodde jag också, men då visste jag inte vad framtiden skulle ge mig.
    Fortsätt kämpa, du kommer att klara det!

    Svar: <3 Ja, det gör för ont just nu. Jag tror inte att jag kommer att klara det. Jag kan inte se det. Det är hemskt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-15 | 17:29:39
    Bloggadress: http://tinaajasmines.tumblr.com
  • Johanna säger:

    Den enda känsla jag får för personer som medvetet gör saker de vet sårar andra är respektlöshet. Och feghet. Det oerhört respektlöst att låtsas som att allt är bra och sedan en dag avsluta allt utan att ge den andra en chans eller tid att smälta allt. Utan att ge svar på frågor och funderingar. Det är fegt att inte berätta sanningen för den person som har varit ens allra närmaste. Det gäller inte bara i förhållanden utan alla i ens närhet.

    När jag tänker på min andra pojkvän så blir jag både äcklad och lättad. Lättad att vårt förhållande inte hade varat så länge, för jag tror det hade varit ännu hårdare då, ännu värre. Vi var väldigt nya när gjorde slut och sedan ändrade sig. Jag visste inte då att han hade varit med någon annan men någonstans kände jag att något var fel och när jag några veckor senare fick reda på det blev jag så äcklad. Sårad också ja, visst. Men också arg. Fly förbannad. Så jag bestämde mig för att han ska inget veta, han ska inte se hur ont det gjorde.
    Ibland ångrar jag idag att jag aldrig skällde ut honom för det. Vi hade distans så jag har inte träffat honom sedan innan vi gjorde slut. Men att han först sa tack och hej till oss, sedan hade mage att ändra sig och när jag sa nej var han snabbt tillbaka i hennes armar. En tjej som det är fullt möjligt inte visste att jag ens fanns. En vecka tog det här.
    Efter ett halvår ringde han en natt. 7 gånger på en timma och två sms. Jag svarade inte för jag sov men det visade sig att han då var på grabbhelg. Då blev jag riktigt äcklad.

    Att behandla någon man är tillsammans med på sättet som både ditt ex, ett av mina och många andras har är så respektlöst och fegt. I mina ögon blir man då en liten människa. Och eftersom den personen bara flyttar sina känslor och aldrig sörjer eller bearbetar sitt tidigare förhållande är jag säker på att det kommer bita dem i arslet senare. Jag blir så arg å dina vägnar, det är så jävla respektlöst och fegt.

    Den ljusa sidan med det här är att du nu har chansen att hitta en trygghet i dig själv, att lära dig älska dig själv. För det tror jag verkligen är viktigt i ett förhållande. Visst kan man ha komplex, det har de flesta men man måste ändå kunna uppskatta och älska sig själv. Även om det är tungt. Ta den här chansen, för när du väl är där kommer du må bättre på alla plan än vad du kanske någonsin gjorde med honom. Kanske låter osannolikt men tänk en värld där du först älskar dig själv och står stadigt på egna ben och sen älskar någon annan lika mycket.

    2013-12-15 | 18:02:27
  • Kliar och sticks säger:

    Lägg aldrig ditt liv i någon annans händer. Ett sånt ansvar ska INGEN behöva ta för någon annans liv. Om man tror på Gud så kan man lägga sitt liv i Guds händer, men aldrig i händerna på en annan människa...

    Det betyder inte att man inte litar på en annan människa och det betyder inte att man inte känner sig trygg. Det betyder att man själv tar ansvar för sin person, sitt liv, sitt mående och sin utveckling.

    2013-12-15 | 18:26:26
  • kerstin säger:

    Lilla fina du! med risk för att låta mossig(50år) så vill jag bara tala om för dig att den enda du kan göra om är dig själv, det har mitt liv med samme man i 30 år lärt mig...var och en är skyldig till att själv ta ansvar för ditt eget liv, du och ingen annan..Det är dumt att sia egentligen men det kanske blev för stort ansvar för ditt ex att helt lägga ditt liv i hans händer?! Det rättfärdigar inte det han gjort mot dig då det var grymt,hemskt och totalt oförlåtligt. Men det är aldrig ens fel att två träter och ibland måste man se på sin del i det hela. Kanske är jag grym som säger det men jag talar av egna erfarenheter och att få ett liv tillsammans med någon ett helt liv kräver ett hårt arbete,inte första tiden då förälskelsen sköter det utan sen då det gått några år och det ser mycket grönare ut på grannens gräsmatta. Vi har haft våra duster och sammandrabbningar men i dag snart 31 år senare så älskar jag han mer än jag någonsin gjort. vi har hittat vårt sett att få det att fungera..frihet under ansvar och ensamhet och längtan står det på vår lista..Min man jobbar inte längre av olika anledningar och älskar att vara i vår stuga, jag jobbar fortfarande och kan av naturliga själ inte vara där på samma sett..så vi är särbor 3-4 dygn varje vecka, underbart att få längta efter ett tag tänk om det inte varit så. både han och jag har ett stort behov av att få vara själv med allehanda ting och det får vi helt naturligt på detta sett. Detta passar oss perfekt och så behöver det inte vara för fler men under dessa veckor som jag nu följt dig så slås jag flera gånger av hur du helt lagt ditt liv i hans händer och liv. Det är ett stort ansvar att ge till någon annan att på så sett ta ansvar för 2 liv. Kanske kvävande rent av.? Jag vill inte strö salt i din djupa så fina du utan mer ruska om dig och få dig att förstå att det är dig detta handlar om och inte han. Det är du som ska komma fram,ta plats,hitta glädjen över att just du finns. Som du skrev för ett tag sen att du blir glad om du gör andra glada=) fortsätt i den tanken men förstå också att de andra blir ännu gladare om du mår bra i dig själv och kan på så sett må ännu bättre. Strunta i alla tankar på att han var mannen i ditt liv...det är han inte längre och han vill inte det heller,han har gjort ett val och där är inte du invald. tragiskt men sant. Du kan inte få tillbaka honom om han inte vill det själv. det enda du kan göra är att se till att du får ta plats i ditt eget liv för en gångs skull.Det är din skyldighet mot dig själv....kram fina du.

    2013-12-15 | 18:49:32
  • elsa säger:

    hoppas det blir bättre med dig! Ville bara säg att du skriver väldigt fint samt att jag önskar dig all lycka till!
    kram kram kram kram

    2013-12-17 | 21:54:51
Kommentera inlägget här: