trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 42 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Jag kramar varenda droppe
Dagen började dåligt. Har jag ens några andra sätt att börja mina dagar på? Nej. För jag måste fortfarande påminna mig själv om vad som har hänt varje morgon. Varför han saknas. Varför jag vaknar ensam. Jag behöver inte ägna flera minuter bara för att förstå, men hjärnan tvingar mig alltid att gå igenom det värsta. Alltid. Det är vedervärdigt.
 
Morgonen blev till eftermiddag och varenda minut genomled jag med ett hårt tryck över bröstet.
 
Men runt klockan fem. Då lättade trycket. Ersattes av en hög puls på grund av jobbet jag hade framför mig. Jag var tvungen att fokusera. Annars hade jag fått sitta där hela natten.
 
Nu är jag på väg hem. Och har ändå en känsla av dagen inte varit så genomdålig ändå. Varenda sekund har inte varit urusel. Det låter ju märkligt, jag hör det själv, men just nu tar jag verkligen det lilla. Det lilla bra som erbjuds tar jag och kramar varenda liten droppe glädje ur. 
 
Nu ska jag hem. Äta. Jag längtar faktiskt till att få äta något. Det känns nästan sjukt.
 
Ja. Jag sitter på tåget med ögonen fulla av tårar just nu. Andas häftigt för att kväva det. Det blir alltid så när jag tryckt bort det ledsna för länge. Men det är okej. För jag kramar den där pyttelilla trasan av BRA som jag upplevde på jobbet absolut stenhårt. Jag kramar ur varenda droppe.

Kommentarer

  • Elsa säger:

    Har läst igenom hela bloggen idag, skjutit plugg åt sidan och bara legat och läst. Jag slutade läsa för några timmar sen men tänker på dig fortfarande. Jag är så ledsen för det som hänt dig, jag menar det, jag är så jävla ledsen för vad som hänt. Det är inget "stackars dig" för jag tror inte att det är det du vill höra. Jag vill bara säga hej och skicka en kram till dig för jag tänker verkligen på dig. Försöker förstå men kan verkligen inte relatera, jag är en sån som aldrig skulle bli så där kär. Aldrig släppa in någon. Och det är min svaghet, så jag tycker du är duktig som älskat så. Att ha delat ett liv med någon så. Jag är ledsen för det som hänt dig. Tänker på dig. Hoppas av hela mitt känslokalla hjärta att du har fantastiska vänner som lyssnar. Och kramar och myser med dig. Jag kommer följa dig till nästa oktober och se hur det gått. Hur stark du varit. Du är stark. Det känns som att jag känner dig, du har låtit mig komma in i hjärtat och jag ömmar så för dig. 8 år yngre och mycket kvar att lära på älska-fronten. Jag tänker på dig och vill ge dig all styrka som finns. Det är okej att känna precis vad du vill.

    Svar: Åh. Tack fina fina du. Är säker på att du kommer att älska. Våga släppa in någon. Ibland tänker jag att jag kanske förstört det där för mig. Att jag aldrig kommer våga igen. Men jag sitter ju här och älskar fortfarande honom hämningslöst. Vet inte om det är så bra egentligen. Men jag tror att det bara är den jag är. Jag älskar mina systrar hämningslöst också. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-11 | 20:15:50
  • A säger:

    Fortsätt krama hårt. Vi är många som tänker på dig.

    2013-12-11 | 20:40:06
  • Helena säger:

    Jag sträckläste alla dina inlägg igår och bestämde med en gång att jag ville skriva något till dig. Jag tror alla som någon gång har blivit sårad kan känna igen sig i det du skriver, jag kan det iallafall til hundra procent. Jag förstår också att det hjälper dig att skriva ner allting. För 10 år sedan då jag var 17 år var min kille otrogen mot mig och jag kommer ihåg att vid ett tilfälle satt jag i skolan, jag skolkade men var ändå där, och jag satt med ett kollegieblock och bara skrev och skrev och skrev. Alla tankar jag hade skrevs ner på det pappret. Det som skrevs skulle inte visas för någon eller användas, det skulle bara ut. Så jag vill väl bara säga till dig att skriv skriv skriv mer.
    Jag vill också säga att jag inte tycker att du ska behöva gå ut med ditt namn eller ansikte. Sättet du skriver på är så levande och verkligt så det behövs inget namn eller ansikte. Sen tycker jag inte att du ska lyssna på några negtiva kommentarer...ALLS. Det finns ingen sanning i dessa komentarer som du själv nämner.
    Det här kommer låta sjukt men jag är så glad att jag får följa dig på din resa, din resa upp. För du kommer att må bättre och du kommer att klara det här.

    Svar: Tack Helena. Jag vet. Ibland förstår jag inte hur det kan vara så mycket som måste ut. Men det är skönt att få ut det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-11 | 20:40:56
  • Michael säger:

    Tänker på dig och ser en ljusglimt i att du tänker på mat. All värme en kväll som denna. Kram

    2013-12-11 | 21:10:58
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Emeli säger:

    Glad att du sett en ljusglimt idag. Det kommer att bli fler och fler ju längre tiden går. Du är på väg och jag tycker du är fantastisk. Som de andra skrivit så är vi med dig hela vägen och tänker på dig varje dag. Stor kram och hoppas du får sova gott inatt.

    Svar: ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-11 | 21:11:31
  • Hanna säger:

    Alltså. Vad himla otroligt fantastiskt överjävla JÄTTEONT det gör att läsa det här. Den här bloggen. Det gör ont fast man inte har någon aning om vem du är och inte ens kan föreställa sig vad du går igenom. Så jag ville bara säga: förminska aldrig dig själv och din smärta. Tänk aldrig att du är en börda. Ursäkta dig aldrig för att du sörjer. Det finns ingen magisk tidsgräns. Inget bestämt datum när saker och ting ska bli bra. Ingen matematisk formel och inga siffror.

    Så låt dig själv vara ledsen. Tänk inte att du ska skydda någon annan. Inte familjen, inte vännerna. Jag vet att det är svårt, att man vill vara stark och klara, men det måste handla om dig nu. Bara om dig.

    Låt dig själv vara ledsen och någon gång kommer du att kunna låta dig själv vara glad. Fastän det känns omöjligt. Fastän det känns som att alla såna känslor försvann tillsammans med honom.

    Kramar. <3

    Svar: Tack för dina ord Hanna.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-11 | 21:12:27
  • Sarah säger:

    Det är sådär livet fungerar när man har nått botten, tror jag. Små, korta glimtar av bra dyker upp då och då, vilket man kan klamra sig fast vid. Så småningom blir glimtarna längre och till sist känns livet helt bra igen. Även om man först inte kan tro det.
    Vill bara säga också att jag är en som har sträckläst din blogg. Mitt hjärta värker för din skull, även om jag inte har varit med om något liknande som gör att jag riktigt kan relatera. Skickar världens största cyber-kram till dig.

    2013-12-11 | 22:10:21
  • kerstin säger:

    Bra där! fortsätt ta små små steg framåt och se att det finns bra stunder=) de blir fler och fler, längre och längre!
    om 365 dagar kan du se tillbaka med en helt annan känsla på året som gått..men än så länge fortsätter du trippa fram liiite liiite intaget. Kraaam

    2013-12-11 | 22:22:01
  • Sofia säger:

    Hej igen!
    Vad,skönt för dig. Något nytt som händer eller snarare som du känner. Tänk 1 minut i taget. Du kommer klara detta även om du inte tror det men vi är många omkring dig som vet det. Fortsätt skriv om det känns bra. Prata och sköt om dig ordentligt. Tillåt dig njuta av det du kan. Massa kramar Sofia

    2013-12-11 | 23:59:11
  • Masha säger:

    Har du någonsin känt att nu när bloggen ändå blivit rätt så stor att du alltid någonstans måste skriva om just honom och ångesten för att det är lite det som förväntas?

    En otroligt konstig fråga, jag vet. Jag kikar in här då och då, gråter också med dig ibland för jag relaterar till det du skriver. Känner med dig, precis som många andra som hittat hit. Och den här bloggen är ju ett ställe för dig att skriva av dig, men samtidigt att få respons. Hur stor del utgör bloggen i ditt "läkande"? Kan det vara så att den river upp jobbiga sår för att du känner att du måste förklara just allt som hänt? Och på så sätt måste minnas tillbaka liksom? Eller tänker du bort de som läser och ser det bara som en dagbok?

    Jag fortsätter följa din resa och kämpar med dig, fast från mitt håll. Och någon dag vaknar vi nog båda och känner shit, jag kan andas. Jag längtar till att kunna andas igen. Keep fighting. Kram.

    2013-12-12 | 00:11:11
  • Kille25 säger:

    Hej på dig. Jag är en kille på 25 år, snart 26 och är gift med en tjej som har Vestubulit, kanske fångade ditt intresse nu hoppas jag. Jag har aldrig någonsin följt en blogg tidigare i mitt liv. Det är min fru som blev så tagen av din hemska verklighet och började prata om det. Då jag fullkomligt hatar otrohet pga det vidriga min mor gjorde mot min far som gjorde att jag fick växa upp sida vid sida med hans ilska. Där min anledning till hatet mot otrohet.

    Jag förstår verkligen inte hur man kan ta sig rätten att trampa sönder en människa känslomässigt, vad gör en människa så "stor" att kunna förstöra en människa känslomässigt. Jag blir riktigt arg bara jag tänker på det jag skriver nu. Det är värre än fängelse, misshandel och en rad andra saker du hellre skulle vilja uppleva nu.

    Det är inte tuffa människor som gör så här mot sin partner, det är riktiga JÄVLA YNKRYGGAR som inte vågar prata med sin partner, som säger rätt ut vad som är fel, som inte ger sin partner en mildare utväg än totalt svek.

    Det är fega kräk till människor som inte trivs riktigt med sitt nuvarande, får en chans på annat håll, snappar upp den. Han älskar dig och älskar det ni har, men han är uttråkad, han känner att det är fel innan det ens hänt. Nu träder hans svaghet in. Istället för att rakryggat och med respekt prata med dig så väljer han att "testa" den här nya relationen som bara innefattar sex, personen han gör det med är ofta en lösaktig, lika respektlös människa likväl. Han fortsätter med detta, blir nykär, mer ynkrygg och mer respektlös och tror att han gjort rätt val. Dom båda innehar den vidriga personligheten, dom kommer såra varandra snart. Dom har ingen framtid, alls. Tro inte nu att han komma tillbaka, det kanske han försöker, kanske inte. Vill du då utsättas för detta igen? Han har det i sig. Var klok vilket du är.

    Jag har ett konstigt förflutet med mycket kriminalitet och anses på många plan vara en samvetslös människa. Därifrån gillar jag inte poliser. Inte för att dom försöker bura in mig, det förstår jag totalt. men en polis ska vara en förebild för allmänheten. Säger dom inte det när dom avger eden? Inte säker. Vad är detta för jävla förebild? Detta är inte ett brottsbelagt brott han begått men i mina ögon ligger det strax under mord, övergrepp och trafficking.

    Jag har många vänner som fallit offer för den här nya trenden att vara otrogen är något häftigt, t.ex. den här Internetsidan dom gör reklam för på TV som är till för folk som vill ha något vid sidan av. Återigen, psykopaten i mig träder fram. När mina vänner "skryter" om detta för mig gör dom ett misstag. Jag får dom att gråta. Jag får dom att inse hur små och värdelösa dom är. Det är en skön känsla att få folk att förstå vad det innebär. Min poäng, det finns fler som mig när det gäller trohet, ärlighet och kan prata med sin partner. Det är sådan du kommer att träffa. Du kommer träffa en som ser dina underbara egenskaper och väljer att visa dig trohet.

    Jag brukar säga till min fru, du är så annorlunda, du har inte fallit offer för det många andra tjejer gör. Orkar inte gå in exakt på det jag menar. Men jag ser samma saker i dig. Det kommer någon annan göra också, en man som söker just din trygghet, din smarta sida, din framåtanda som du har egentligen och din känslomässiga sida.

    Min nuvarande fru berättade tidigt om sin Vestubulit, det lät skrämmande, förstod inte vad det innebar riktigt. Men vi pratade i en månad innan vi först sågs för första gången. Jag lärde känna henne så mycket man hinner göra när man pratar varje dag på en månad. Jag var kär innan vi sågs och blev ännu mer kär när vi träffades. Vestubuliten brydde jag mig inte om, jag behöver inte ha sex varje dag. Vilken person! Vi har haft våra diskussioner om att hon har ont och har dålig lust. Men vi pratar pratar pratar med varandra, lyssnar på varandra och kommer fram till olika lösningar som passar oss båda. Det är inget problem just tack vare kommunikationen. Litet tips..

    Jag har snackat mycket skit nu men du kanske ser något i det jag säger. Inte för att muntra upp dig. Kanske får en annan vinkel eller något. Jag vet inte. Jag och min fru tänker på dig.

    Jag har lagt kriminaliteten på hyllan och är numer egen företagare. Dock är jag fotbollshuligan fortfarande och i nästa handgemäng jag är med en polis hoppas jag det är ditt ex. BOOM 365 hälsar. Jag vet att du tycker sånt är idiotiskt och jag kommer inte göra det. Men för mig själv tänker jag så. Kommer fortsätta läsa.

    2013-12-12 | 07:25:16
Kommentera inlägget här: