trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 43 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Inget särskilt
Är på väg hem från jobbet nu. Har jobbat som en besatt nästan hela dagen. Grät en kvart på toaletten. Förstår fortfarande inte hur jag kan skriva att jag gråter på toaletten och känna att det är helt naturligt. Jag grät bara i min säng förut. Ingen utom han fick se. Nu går jag i korridoren med tårar längs kinderna, förvisso med huvudet nerböjt och handen envist torkandes bort det våta, men alla som tittar kan se. Förstår inte hur jag kunde bli så.
 
På lunchen var jag hos sjukgymnasten. Jag älskar henne. En liten kvinna som utstrålar empati och omtanke. Lite socialt konstig på något sätt. Jag älskar det. Vi andades. Fokuserade på hur det kändes i kroppen. Försökte medvetandegöra. Jag är urusel. Milt sagt. Men jag känner att det hon visar mig är bra. Gör mig gott.
 
Nu ska jag hem till duschen. Maten. Familjen. Sängen. Och Ugly Betty. Klarar inte att titta på en enda serie som vi brukade titta på. De påminner för mycket. Påminner för mycket om hur det var att ligga på hans bröst och vara som lyckligast i hela världen. För det var jag då. Nästan obehagligt lycklig.
 
Nu tittar jag på Ugly Betty. Det var aldrig vår serie. Den har inte besinningslös kärlek i fokus som det mesta annat. Den är inte läskig så jag slipper påminnas om hur jag brukade borra ner huvudet i hans knä när jag tyckte att det blev för obehagligt.
 
Gud, vad jag saknar honom. Jag vet att ni vet. Men det måste bara ut nu. För när jag kliver in genom dörren hemma vill jag inte tänka på det. Men nu, och i några hundra meter till, låter jag tårarna falla. Jag saknar honom så oändligt mycket. 
 
 
 

Kommentarer

  • emelie säger:

    jag förstår precis. alltså verkligen precis precis. jag är igenom samma process just nu och jag vet hur ont det gör och med det vill jag säga att du är inte ensam. vi går igenom det här tillsammans, ungefär. och vi kommer klara det. jag lovar.

    2013-12-12 | 21:12:11
  • C säger:

    Så. Nu har jag läst varje ord. Och jag kan bara säga: Jag vet hur det känns. Jag vet verkligen hur det känns. Och jag vet att när man känner så här kan man inte ta in det, när någon säger så: "Jag vet hur det känns". Så jag har inga hoppfulla ord att ge. Vill säga att det åtminstone är fint att det finns fler. Men egentligen är ju det bara hemskt.

    2013-12-12 | 21:25:54
  • k säger:

    Förstår dig, men ändå inte. Prova som din morbror sa att ta tillbaka den där lägenheten. Ta med en syster eller vän och bara gör det. Jag gjorde slut med min första pojkvän pga att jag inte ville förlova mig, flytta ihop etc utan jag ville bli vuxen ensam-iaf på egen hand. Det är det bästa jag gjort att bli vuxen ensam. Våga, visst gråter man ändå, men jag tror du skulle må bättre om du vågade bo hemma hos dig. Och vilken jävla tjej är du inte som har egen bostadsrätt i stockholmsområdet vid din ålder! Så jävla coolt och så jävla bra! Och sån jävla investering!

    2013-12-12 | 21:51:13
  • Emma säger:

    Annat som tar bort fokus. Och som inte har fokus på kärlek mellan partners:

    - musikhjälpen !!!!!

    2013-12-12 | 22:37:32
  • Emeli säger:

    Kram vännen!
    Snart är det en ny dag med hopp om nya ljusglimtar.
    Tänker på dig ❤️

    2013-12-12 | 23:49:23
  • Anna säger:

    Bloggerskan niotillfem har gjort en väldigt bra lista över hur man kommer över någon, hjälpte/hjälper mig sjukt mycket faktsikt!
    http://rodeo.net/niotillfem/2013/04/att-komma-over-nagon/

    2013-12-13 | 00:04:42
  • Blacklisted säger:

    Mycket bra skrivet.

    2013-12-13 | 00:15:24
    Bloggadress: http://blacklisted.blogg.se/
  • Sofie Deringer säger:

    Har också gjort "galna" saker för att rädda vår relation.
    Bokat resor, middagar, spa och planerat bröllop. Allt för att fylla ut tomheten, ersätta de pusselbitar vi saknade. Som inte gick att arrangera och planera bort.
    Så naiv jag var. Så nära att drunkna i allt detta materiella. I illusionen om den stora Kärleken och det perfekta livet.

    Jag lämnade honom och upptäckte vad jag saknat.

    Döm honom inte för hårt, din älskade. Han hade säkert sina skäl. Trots all irrationalitet.

    Och du, det är mycket i livet vi inte kan styra. Som kärleken.

    Lycka till.

    Sofie

    2013-12-13 | 06:48:23
  • Erika säger:

    Man får går undan och gråta på toaletten och man ska inte skämmas. Du är sårad, djupt sårad och hela vad du trodde var resten av ditt liv rycktes ifrån dig. Det är din sorg.

    Allt det du känner, agerar och uttrycker är allt det du får känna och göra. Det är ingenting du ska skämmas över eller något du gör fel. Det finns inga rätt eller fel i det du känner det är det som du känner och det ät tillåtet.

    Förbjud aldrig dina känslor och tillåt dig att känna. Det är jobbigt och ibland blir det för mycket och man vill slippa känna allt det här.

    Men ju mer du känner efter och tillåter dig att känna och bli sams med det så kommer det kanske kännas lite lättare och inte lika jobbigt.

    Jag läste en gång att separera från en långvarig relation kan jämföras med att vara lika krävande som en skilsmässa. Själva proceduren i att separera från någon. Inte den med barn och den biten men själva processen i vad man går igenom i känslor.

    Jag önskar dig en fin lucia och du kommer klara dagen lika bra som alla andra. Du tar dig igenom den och det är det enda du behöver göra. Och det är så starkt utav dig.

    kram

    2013-12-13 | 08:30:05
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Julia säger:

    Jag har läst allt nu. Och även om jag inte kan förstå precis hur du känner, så tror jag på dej. Jag tror på att du någon gång, även om det inte känns så nu, kommer att må bra. Det syns så tydligt i det du skriver att du vill, du vill må bra, och just därför kommer det att gå. Jag tror på att du kommer att klara det här, du kommer att ta dej upp för berget! Jag hejar på dej!

    Livet ger oss bara saker vi kommer att klara av, det vi kan ta oss igenom. Kom ihåg det.

    2013-12-13 | 11:23:49
    Bloggadress: http://choahae.blogg.se
  • Sara säger:

    Du verkar så extremt stark, fortsätt kämpa!

    2013-12-13 | 11:40:43
    Bloggadress: http://saraebbaa.blogg.se
  • Emma säger:

    Jag vill så gärna kunna hjälpa dig. Jag vet inte hur, genom att bara finnas där eller bara byta plats med dig. Jag känner din smärta genom din text och jag bara känner att, fan vad jag tycker synd om dig. Framförallt tycker jag synd om honom som har gjort såhär mot den person som antagligen älskat honom mer än vad någon någonsin kommer att göra. Jag tänker på dig varje dag, trots att jag inte känner dig. Jag vet inte ens hur du ser ut. Är inte det konstigt? Du delar med dig av något så många människor går igenom varje dag och du sätter verkligen ord på känslor.

    Glöm aldrig bort att gråta, gråt så mycket du vill. När du vill och hur du vill. MEN, en dag måste du komma till den punkt i livet när du känner nu räcker det. För jag lovar, det kommer komma. Du kommer känna ilska över att han vad han gjorde mot dig, men samtidigt kommer du gå så stark ur detta att när du gått vidare i livet. Du kommer hitta någon som älskar dig för alla dina brister, men framförallt för alla goda sidor hos dig. Klarar du inte av en grej, kommer ni två, som är menade för varandra, hitta ett sätt att göra så att NI klarar det.

    Det blev bara luddigt och jag vet inte om du kommer förstå hur jag menar.. Jag vill bara säga att vi är så många som tror på dig, finns här för dig varje dag.. Livet blir bättre, även om du verkligen inte känner det nu. Det kommer en dag när du verkligen känner att du kan andas igen. Kanske inte idag, inte imorgon och inte om ett år. Men det kommer, och då lovar jag dig att du kommer känna att det var lika bra. För vem vill vara med någon som sårat en på det mest otänkbara sättet?

    Jag hejar på dig. Du kommer klara det här. Kram

    2013-12-13 | 14:49:30
Kommentera inlägget här: