trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 47

Kategori: Allmänt

Ett tomt skal

Sitter på jobbet och har så mycket att göra att jag inte ens vet var jag ska börja. Mitt forna jag hade metodiskt delat upp allt i mindre delar, skrivit en lista och börjat bocka av. Den person som nu sitter framför datorn klickar nervöst fram och tillbaka mellan dokumenten. Har ingen aning om hur jag ska gå tillväga. Ingen aning om hur jag ska lösa det här.

Fick precis ett sms från en gammal vän som frågade hur jag mådde. Vi har inte hörts på två månader. Jag skrev att jag lever, jobbar och andas, men inget mer. Han svarade att det är en seger i sig. Jag önskar jag kunde se det så. Men samtidigt som jag vet att jag har överlevt och att det faktiskt inte var en självklarhet i början, så känner jag att jag sakta tynar bort. Tynar bort till något som jag inte ens vet vad det är. Tynar bort till något annat än det jag en gång var. Till något annat än det jag vill vara.

Jag tynar bort tills det inte finns någonting kvar. Bara ett yttre skal som äter, sover, jobbar. En kropp som andas men en död insida. Jag ser inte meningen med något längre. Jag gör allt det där man ska göra. Kämpar på. Men allt sker på autopilot. Hjärtat och själen, mitt innersta och det som utgör mitt riktiga jag, saknas. Han tog det med sig när han lämnade mig och jag förmår inte ta det tillbaka.

Kommentarer

  • kerstin säger:

    Snälla fina du...=) Du måste få hjälp med att sortera i dina tankar. Detta är inget du längre klarar av på egen hand. Kolla med din arbetsgivare då flera jobb har egen sjukvård. Du måste få riktig hjälp NU.Kram

    2013-12-16 | 15:13:18
  • livetmedtinnitus.blogg.se säger:

    Det är ju något bra att du klarar av detta. Du är starkare än vad du tror. Kämpa på och håll ut helt enkelt. Det blir bättre för varje dag.

    2013-12-16 | 15:39:14
    Bloggadress: http://livetmedtinnitus.blogg.se/
  • Matilda säger:

    Hej! Detta är inte något som har med just det här inlägget att göra, menmen. Jag tycker att du borde lyssna på Michaela och Dashas podcast som heter Blogpods. Lyssna på delarna "olycklig kärlek" och "självrespekt i kärlek". Tycker de är väldigt bra, kan vara bra för dig att lyssna på också. Kram på dig, du kommer fixa detta du går igenom och komma ut tusen gånger starkare!

    Svar: Tack för tipset.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-16 | 16:18:22
    Bloggadress: http://matildalarsson.webblogg.se
  • Erika säger:

    Alla råd du får här är så kloka och kanske finner du något som kan hjälpa dig på något vis efter den här resans gång.

    För mig tog det lång tid innan jag uppsökte psykolog. Det var väl lite stoltheten som stod i vägen. Men när jag väl kom dit och satt där så välkomnades jag av en otroligt varm och kunnig person. Jag gick till hon sa själv att jag var redo att avsluta.

    Så det kändes fint att få ha samtal och jag fick bestämma själv hur ofta. Jag ville ha en gång i veckan helst mer. Det blev som en trygghet.

    Sedan så är det en del av en process. Allt det du skriver här är något som vi går igenom när något sådant här händer men vi pratar sällan öppet om det.

    Så att du känner såhär, dig tom som ett skal är en del av det. Man känner sig så och som han tagit det värdefullaste från dig.

    Men kom ihåg du kan ta tillbaka det när du känner dig stark igen och när du inte längre känner honom som den han var för dig innan otroheten och uppbrottet. Då du är redo.

    Många kramar till fina du.

    Svar: Jag vet att alla skriver så kloka saker här. Men jag kan inte ta till mig. Jag är inte ens nära redo att släppa honom. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-16 | 16:27:43
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Emma säger:

    Du borde gå ut och träffa kompisar. Leva lite. Man kan ju inte leva genom en kille, ex eller ej.

    2013-12-16 | 16:51:46
  • fröken egg säger:

    Hej! Min vännina tipsade om din blogg, läste allt på på dagar. Du skriver på ett fantastiskt sätt, man omsluts av dina ord, ord slm formuleras på ett sagolikt vis.

    Jag tror att alla med tiden söker efter sin livspartner en sådan som Du. Som älskar sin respektive villkorslöst och som kämpar för båda. Jag önskar att min framtida erhåller den kärlek och passion du har. Du verkar vara en fantastisk kvinna det kan jag tycka trots denna ytliga kontakt. Du kommer gå vidare och finna något bättre, man tror inte det men nästa person kommer du att älska ännu mer. Var öppen för framtiden och välkommna den så lär du se att glädjen tittar fram. Kram från en läsare i göteborg :-)

    Svar: Så fina ord som jag verkligen inte förtjänar. Jag gör inte det. Men tack. Uppenbarligen fungerar inte mitt sätt att älska. Det drev honom iväg från mig. Men vet inte hur jag ska kunna älska på något annat sätt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-16 | 18:23:51
  • kerstin säger:

    Det värsta har redan hänt enligt dig, mannen i ditt liv han som var din trygghet,ditt liv, din ryggrad...du har absolut inte något att förlora på att söka psykologhjälp,NU! Lilla fina du. Du måste förstå att detta klarar du inte själv. Önskar så att dina nära och kära också hade tillgång till denna blogg så att de kunde styra dig in genom dörren som du själv är helt kapabel att gå in genom..Du måste släppa tanken på honom . det finns inget som heter att du inte är redo! Du har honom ju inte längre fina lilla du. Du är inte en del av hans liv så vare sig du vill eller inte så du lämnad. hårt men sant. Jag blir lätt frustrerad då jag sitter här med så mycket jag skulle vilja hjälpa dig med med men det är stört omöjligt..Herregud människa du ska inte gå en enda dag till och dra ner dig ännu längre ner i träsket...om det finns någon där ute som har en aning om vem denna lilla varelse är så ta tag i henne och se till att någon hjälper henne. Det har gått sååå lång tid. Allt detta bottnar sig ju i nåt helt annat än olycklig kärlek det tror jag nog alla vi som är här inne är på det klara med...lilla fina du=)

    Svar: Hej Kerstin. Jag har gått många veckor hos akutpsykiatrin. Psykiatrikern säger att jag uppenbarligen har problem med prestationskrav och ångest. Jag ska trigga igång mina psykologgånger via jobbet. Bara hittar inte kraften.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-16 | 19:00:55
  • kerstin säger:

    ...så frustrerad att jag ser nu att jag små-glömt en massa små ord men ni fattar nog ändå=)

    2013-12-16 | 19:03:58
  • A säger:

    Andas i en fyrkant. Det hjälpte mig mot min ångest. Jag förstår att du inte kan släppa honom, allt måste ta sin tid.
    Stor kram

    2013-12-16 | 19:07:45
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • E säger:

    Jag undrar hur folk hittat din blogg? Jag såg den hos bloggkommentatorerna, men de första? Tror du att ditt ex läser och hur känner du inför det isåfall?

    Jag tänker ofta på dig. Läser ofta. Vet inget om dig, mer än det jag läst här. Återigen vill jag bara påminna dig att det är okej att känna allt du gör. Tack för att du orkar skriva, du inspirerar mig och det låter kanske dumt att inspireras av din sorg men du öppnar hjärtat för oss läsare på ett så ärligt sätt. Jag tror att det är bra att skriva av sig med. Hoppas du mår okej och sover gott inatt. Tänker på dig!
    /från Göteborg

    Svar: Jag skrev en desperat kommentar på Elaine Eksvärds blogg. Hade sett att hon svarade ibland och var desperat efter perspektiv. Efter kloka ord från någon som inte satt mitt i smeten. Hon inte bara svarade, hon gjorde ett inlägg av det. Jag är glad för bloggen, för människorna som läser, som kommenterar, samtidigt vet jag att den bara är för här och nu. För att må bättre här och nu. Få perspektiv och påminna oss alla om att ta hand om varandra. Är skräckslagen över att han kan hitta den. Skräckslagen. Kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-16 | 19:39:00
  • S säger:

    Herredud Kerstin. Lilla fina du. Snacka om förminskning, lilla du. Sånt här tar tid, för vissa tar det längre tid än andra, men ser du inte hur vilka framsteg som har gjorts sen bloggen startade? Tycker absolut att prata med en psykolog är en bra idé, men du får det ju att låta som att hon inte förstår någonting av det här. Tror det är du som inte riktigt förstår. Lilla du.

    2013-12-16 | 20:38:32
  • Saragunmarie säger:

    Jag sänder över en stor stärkande kram till dig!

    Jag kom in på din blogg för allra första gången idag och har läst igenom några av dina inlägg. Fruktansvärt, kan inte ens föreställa mig.

    Kämpa på, en vacker dag kommer du att se ljuset i tunneln! <3

    2013-12-16 | 20:41:45
    Bloggadress: http://saragunmarie.blogg.se/
  • Julia säger:

    Jag vet att det känns så just nu, men kom ihåg att man kan inte få någon att sluta vara kär i en, lika lite som att man kan få någon att börja vara det. Kärleken börjar och slutar hos den som känner den, det är det som gör den så fantastisk och hemsk på samma gång. Ibland bara tar den slut, helt utan någon som helst anledning.

    Kämpa på <3
    Kramar

    2013-12-16 | 22:25:09
  • M säger:

    Hej.

    Såhär skrev jag i min dagbok några månader efter killen jag var kär i inte ville vara med mig längre. Kanske inte riktigt samma sak, men jag dör lite i hjärtat när jag läser hur ledsen och vilsen jag var.

    "Jag har glömt bort hur din röst låter när du säger mitt namn. Hur lång du är när vi står bredvid varandra eller hur stora dina händer är jämfört med mina. Jag tänker aldrig tillbaka på alla de gångerna vi sågs, vad vi pratade om eller hur lång tid det tog innan vi vågade sätta oss helt nära varandra. Jag saknar inte längre dig och allt vi hade. Jag saknar mig själv, den personen som med dig försvann. "

    Och jag kan fortfarande känna vad hon (jag) menade än idag. Även fast det nu snart har gått ett år förstörde han något i mig som kanske inte kommer tillbaka.

    Men som man säger; antingen går det över eller så går det bra. Och det har gått över, men.. det är allt. Jag hoppas verkligen det någon gång blir helt bra, båda för mig och dig, för kärlek är det bästa som finns när den är som bäst :)

    KRAM

    2013-12-16 | 23:54:11
  • Jo säger:

    Hej fina du! Vilken sorg du går igenom - jag förstår den så väl, har varit där själv. Tog mig många år att komma över Honom och jag önskar att någon ruskat om mig och fått mig att förstå. Idag vet jag varför.
    Han som får mig och mitt hjärta att le väntade på mig någon annanstans. Nu är jag så lycklig.
    Någonstans väntar Han på dig också. Låt inte honom vänta för länge.

    2013-12-17 | 01:22:41
  • kerstin säger:

    Ett svar till S som svarat lite längre upp....
    Jag vill på intet sätt förminska i detta sammanhang men jag är gammal nog att vara hennes mamma och har en nästan identiskt erfarenhet av detta. En nära vän till mig i unga år som inte fick den hjälp hon såväl behövde för att kunskaperna hos oss inte fanns. Det fanns heller inte någon öppen dagoboksvärld så att vi som fanns där runtikring kunde förstå hur allt var...hon lever än idag men det var alldeles för lång tid som gick åt till alldeles för mycket lidande. Det är klart att det tar tid och det är klart att jag ser vilka framsteg som denna fina kvinna har gjort men tonen i dipparna har en så dov klang att det skrämmer. Ibland måste man läsa mellan raderna.

    Med "lilla fina du" menar jag att jag omfamnar en person som behöver en kram, jag vet att hon är stor men ibland är det skönt att få vara liten och omfamnad...ord här i skriven form kan utläsas med en helt annan betoning än den man tänkt sig. Det är inte min mening att såra någon ,jag blir bara såå berörd och jag vill hjälpa.



    2013-12-17 | 05:17:47
  • Bea säger:

    Kan det vara en idé att åka iväg någon annan stans? Någonstans där allting inte påminner om honom och där du kan börja någonting helt nytt? Ta tjänstledigt ett år eller så, åk utomlands för att plugga, jobba, resa eller vad som helst. Tänker bara att det kanske kan vara skönt att bara komma iväg ett tag.

    Svar: Jag vågar inte. Jag vågar verkligen inte just nu.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-17 | 11:26:24
Kommentera inlägget här: