trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 49

Kategori: Allmänt

Energilös och inte en gnutta tursam

Sitter fortfarande på jobbet. Detta idiotiska jobb jag har skaffat mig. Ett jobb perfekt uttänkt för en fantastisk framtida karriär. Ett jobb för att matcha en högpresterande personlighet. Ett jobb som tar varenda liten gnutta energi jag har och vrider ur mig som en blöt trasa. Jag stapplar från kontoret till tåget. Jag stapplar från tåget hem.

Jag planerar att träna. Jag planerar att svara på era fina mail och kommentarer. Jag planerar att höra av mig till mina vänner. Men allt jag gör när jag kommer innanför dörren är att falla ihop i en liten hög. Äter. Duschar bara om jag verkligen måste. Sen försöker jag tvinga på mina systrar mitt umgänge som de i ärlighetens namn är lite trötta på vid det här laget. Och sen kommer tidpunkten då jag tvingas lägga mig ensam i min säng. Alltid förenat med djup ångest. Alltid denna överväldigande ångest av att nattens demoner har blivit utsläppta, fria att tortera min kropp efter behag.

Och så går natten. Har jag tur får jag sova några timmar. Har jag tur griper inte den hulkande gråten tag i mig. Har jag tur slipper jag skämmas över igensvullna ögon vid frukostbordet, på tåget, på jobbet. Jag har sällan tur. Den dagen jag har sovit en hel natt i frid, den dagen jag vaknar utvilad och med ett lugn i själ och sinne, den dagen ska jag banne mig köpa en trisslott. För den dagen är jag verkligen riktigt, riktigt tursam.

Kommentarer

  • Emma säger:

    Men ändå lite tur att du har ditt jobb,
    Som ändå ger en mening, en inkomst och allt sånt. Fatta tomheten annars.

    Kram

    2013-12-18 | 19:31:04
  • Louise säger:

    Så mår man i en depression och jag undrar om du fått medicinsk hjälp utöver dina sömntabletter?

    Svar: Skulle börja med antidepressiva för några veckor sen, men psykiatrikern avrådde mig från det. Kanske ska överväga det igen.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-18 | 20:45:37
  • Louise EB säger:

    Ja faktiskt och då tex sertralin som har en viss ångestdämpande effekt

    Svar: Jag vill bara överleva jul och nyår först. Hoppas att den värsta dimman släpper. Tack för dina råd.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-18 | 21:44:30
  • Anonym säger:

    Ännu ett låttips! Kärlek är ett brev skickat tusen gånger av fina Håkan Hellström om olycklig kärlek. Känn tyngden i att aldrig gå tillbaka till honom! Man får en chans med någons hjärta. That's it! Kram!

    2013-12-18 | 22:03:18
  • Sofia säger:

    Provat att börja kolla på någon serie? Vet att det kanske känns segt att hänga med osv.. Men det kan vara (är för mig) ett bra sätt att putta borta ensamheten. Om än för ett tag! Jag skulle tipsa om serier med lite (eller ingen) kärlek i fokus. Typ Shameless (den är rätt knäpp). Orange is the New black är också bra! Kan vara värt ett försök! Kram på dig!

    Svar: Shameless har jag inte hört om. Ska kolla in. Tack. Orange is the new black kollade vi på i maraton när vi flyttade in i lägenheten i somras. Låg i sängen som vi varit tvungna att ställa i vardagsrummet för att kunna måla sovrummet och åt goda saker. Låg i underkläderna för att det var så varmt med balkongdörren öppen och bara tittade på den fantastiska serien. Nära låg vi. Jag har aldrig varit lyckligare. Knappt fyra veckor senare var allt slut.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-18 | 23:43:11
  • Melissa M säger:

    Vad jobbar du med??:)

    Svar: Jag är jurist. Jobbar som konsult på en stor byrå.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 01:10:46
  • M säger:

    Jag vill slå ett slag för din styrka och ge dig ett tips; glöm allt som har med ångestdämpande tabletter att göra!
    När du kommer ur det här, utan att ha ätit ångestdämpande, kommer du att inse hur sjukt jäkla stark du är som klarade dig igenom detta helt på egen hand. Tänk vilken seger!

    Ångestdämpande är faktiskt farligt, så otroligt farligt att fastna i. Många som äter det blir en annan person och har svårt att hitta tillbaka till sig själva när de slutar äta dem.

    Gemene man tar inte ångestdämpande på allvar, utan ser de mer som en enklare utväg. Och de kanske är det.. men bara för stunden, och tänk på hur du kommer att må när du ska ta dig ur det träsket. Det blir lite som att börja om från början.

    Jag håller med din psykolog, till hundra procent, glöm tabletterna! Du är stark i dig själv! Starkare än du tror.

    Jag har själv varit på väg att skaffa tabletter men avråddes både av min bästa vän och min syster (som vet vad hon pratar om då hon ätit det under många år) och i dag är jag så oerhört tacksam för att de fick mig att inse att jag faktiskt inte behöver proppa i mig en massa tabletter för att överleva. Det gör jävligt ont utan, men i längden kommer du garanterat att tjäna på det.

    Men om du faktiskt ändå bestämmer dig för att äta tabletter, så snälla sov på saken i åtminstonde en natt och resonera sedan igen. Jag hoppas att du tar det rätta beslutet i slutändan.

    Och mitt sista råd; gräv inte ner dig, bli arg istället! Ilskan kommer att släppa på ångesten och gråten. Ilska är bättre, oj så mycket bättre, än där du är nu. Tro mig.

    Kram

    Svar: Tack för dina råd. Jag tar till mig dem.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 09:54:31
Kommentera inlägget här: