trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 52

Kategori: Allmänt

Inget blir bra
Vaknade klockan sju efter fem timmars orolig sömn med ett tryck över bröstet. Det är svart i mitt sinne. Saknaden har spridit ut sig som ett gift genom kroppen. Min överaktiva associationsförmåga kastar mig mellan den ena bilden efter den andra. Det går inte att fly. Det går inte att trycka bort. Han är överallt.
 
En del frågar om jag har någon kontakt med honom. Svaret är nej. Ingen alls. Vi hade sms-kontakt senast i oktober när lägenheten skulle överlåtas. Men jag klarade inte det. Kollapsade. Bad honom höra av sig till min mamma istället med sina krav på pengar för olika saker. Sen dess har jag inte hört ett ljud. 
 
Klarar inte riktigt heller att ha kontakt med hans mamma längre. Hon har varit en klippa som varit där på alla sätt och jag är henne djupt tacksam. Men de senaste gångerna vi har talats vid har jag märkt hur hon har skiftat i sina funderingar. Hennes ilska är utraderad nu och kvar finns bara det faktum att hon har en son som äntligen vill bry sig om sin familj. Hon ser hur han och hans syskon får en möjlighet att komma närmare varandra. Något som jag har bönat och bett honom om att försöka göra i många år.
 
Förstår inte hur jag ska överleva julen. Förstår inte hur jag ska överleva nyår. Har lyckats trycka bort den värsta ångesten genom att tänka på jobbet men nu har den hunnit ikapp mig på riktigt. 
 
Hans julstrumpa kommer inte hänga på dörren. Mamma kommer inte baka någon radiokaka i år, för det var bara hans favorit. Han kommer inte sitta i vår soffa och le från öra till öra av att julgodiset plockas fram. Han kommer inte sätta på sig skjortan han fått av min familj som vi enats om egentligen bara passar på jul. Han kommer inte pussa mig på nyårsafton. Han kommer inte lyckligare än någonsin sätta på sig skidor och skynda bort till liftarna. Han kommer inte reta livet ur mina systrar mer. Han kommer inte leka med min hund mer. Han kommer inte hålla om mig på julaftonsmorgon och pussa mig god jul. 
 
Han finns inte där längre. Och på jul och nyår är det omöjligt att fly från minnena. Jag kan inte lägga ner julen. Jag har försökt men min familj tillåter inte det.
 
Vill bara att han ska hålla om mig igen. Stå utanför vår dörr och vilja hålla om mig igen. Hålla om mig och säga att allt blir bra.
 
Men inget blir bra. Han håller om någon annan nu. Han håller om den kvinna han kastade bort mig som en bit skräp för. Förstår inte hur det kunde bli så.

Kommentarer

  • Alexandra säger:

    Det jag inte själv kan sätta ord på skriver du åt mig. Ännu en gång vill jag tacka dig för att du tog dig tiden att svara på mitt så vilsna mejl. Och jag delar så känslorna av jul och nyår. Där man vid tolvslaget skålar i champagneglas och kysser varandra för att önska ett gott nytt år. Det är jag mest orolig för, tolvslaget. För då stod man, nära varandra, tittade djupt in i varandras ögon och såg fram emot att få fira ännu ett år tillsammans. Resten av världen existerade inte. Det var bara vi....

    Även om våra förhållanden tog slut av olika anledningar och vi säkerligen bär på olika sorger så förstår jag dig, och jag önskar så att du (liksom jag själv) en dag kommer att må bättre. Men det känns så långt borta just nu.
    Och jag önskar att du kommer få en så bra jul som du kan få, för att inte tala om nyår. Att du och din vän kan dansa macarena och kanske glömma bort allt som har hänt, kanske bara för en millisekund.

    Jag kommer att fortsätta läsa om dig och jag önskar dig allt gott!
    Stor Kram!

    2013-12-21 | 11:36:05
    Bloggadress: http://iminnetmitt.blogg.se
  • O säger:

    Jag återkommer till ditt första inlägg i bloggen ibland, det är väldigt starkt skrivit och jag hoppas du själv läser det ibland för att påminna dig om vart du är på väg. Dina texter i bloggen är väldigt välskrivna och jag hoppas varje gång jag tittar in att det ska stå något positivt, att dina steg går framåt, om än i små små steg, och att du hittar små guldkorn i vardagen som kan hjälpa dig på din tuffa resa. Ta hand om dig.
    Kram

    2013-12-21 | 12:36:17
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • Susanne säger:

    http://www.youtube.com/watch?v=jqA_gRMYgA0

    2013-12-21 | 13:12:26
    Bloggadress: http://mslyckad.blogg.se
  • Jennie säger:

    En gång blev jag oxå bedragen, min räddning var en resa. Hade sen tidigare bokat, han slulle med och min familj. Han drog sig ur och veckan innan gjorde han slut, första dagen på resan fick jag veta att han hade en annan. Resan räddade mig. Inga minnen med honom fanns där och allt hann sjunka in. Semesterort och fock uppmärksamhet upp över öronen och de hjälpte mittkrossade självförtroende. Så RES BORT! Dina gamla minnen måste blekna med nya! ❤️

    2013-12-21 | 14:05:50
  • Sandra säger:

    Jag förstår att detta är en fruktansvärd sak att gå igenom. Men bara genom att skriva, att starta denna blogg, kämpar du!

    Jag håller med Jennie ang nya minnen. Jag blev lämnad förra sommaren och första julen var hemsk. Men genom att gå igenom den (och försöka göra mitt bästa av den) hade jag en jul med andra minnen än med honom. Lyssna på nya låtar, skapa nya intressen, promenera på nya ställen. NYA MINNEN

    2013-12-21 | 14:37:51
  • Sandra säger:

    Ps. Många många kramar!!

    2013-12-21 | 14:38:17
  • Therese Sundström säger:

    Keep going!

    Jag skriver om personlig framgång och sund hälsa!
    Hoppas jag kan inspirera dig och komma på bättre tankar!

    Kram T, http://theresesundstrom.blogg.se/2013/december/framgang-lycka.html

    2013-12-21 | 16:01:25
    Bloggadress: http://theresesundstrom.blogg.se
  • Anonym säger:

    Jag vet att du tkr själv att du har det värst i världen. Men tänk de människor som den här julen behöver fira jul utan en familjemedlem som gått bort. En broder, syster, mamma eller pappa som gått bort. Som förlorat sitt liv, som aldrig mer går att tala med, se, eller krama om. Du må ha ett hjärta i tusen bitar, men du har ett liv, en familj och tak över huvudet.

    För tre år sedan krossades mitt hjärta, då var det jag
    som genom att krossa den jag älskade mest, också krossade mitt egna hjärta. Han hade värdigheten att lämna mig och aldrig vända sig om.

    Han kanske är ute ur ditt liv, och han lämnade dig på ett sätt som kanske är ett av de värsta tänkbara. Men du har fortfarande din familj i livet. Du kan fortfarande krama om din familj på julafton. Du kan fortfarande få träffa din familj. Tänk på alla de människor som den är julen måste ta sig i genom en jul, för att deras familjemedlem gått bort i cancer, varit med om en bilolycka eller på annat sätt lämnat jorden det här året.

    Svar: Jag vet att det finns många människor därute som går igenom fruktansvärda saker. Jag är helt medveten om det. Och jag önskar så att jag kunde vara tacksam över allt jag har och inte bara sörja det jag förlorat. Ett materiellt överflöd har jag egentligen och många fina familjemedlemmar. Men för mig känns det som att livet är slut. Det är precis så det känns. Oavsett hur mycket jag har att vara tacksam över. Inget spelar nån roll längre. Vill såklart inte känna så. Tycker inte att det är rimligt. Men jag gör det. Och här skriver jag ut det jag känner. Hur orimligt det än är.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-21 | 18:09:11
  • Cecilia säger:

    V a r f ö r
    tror du han lämnade dig?

    2013-12-21 | 20:52:17
  • Michael säger:

    Är han värd din kärlek? Är han värd att du skall må som du gör? Jag vet hur det känns att vara där du är. Man greppar efter halmstrån och nöjer sig med bördsmulor. Allt det kommer från kärleksbrist till sig själv. Tror att du vet det. Visst är du värd någon som står kvar vid din sida oavsett vad?

    2013-12-21 | 21:01:27
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Anonym säger:

    Han är en trasig förlorare som korkat nog slängt bort det mest värdefulla han någonsin kunnat önska sig, en person som inte bara älskar honom utan även är bra mot honom.

    Tror det som gör dig mest ledsen och får dig att känna att livet är slut är att du inte känner igen dig själv utan en partner. Du saknar att känna, och du tror aldrig att du mer kommer att känna, att du är någons one and only, såsom han var din. Tänker inte skriva är din, för vägrar tro på att du innerst inne vill leva resten av ditt liv med någon som "kastat bort dig som en bit skräp". Det vill fan ingen.

    Den här kommentaren är lika mycket till dig som mig. Bättre väntar verkligen.

    2013-12-21 | 22:01:00
  • Erika säger:

    Det är så himla svårt det där med hur man mår för det finns alltid någon som har det värre. Men hur man än mår så måste man själv få må så som man gör i stunden. Ibland måste man få den möjligheten trots all fattigdom och de om inget har finns i vår värld.

    När man blir sårad så blir man ledsen, alla måste få känna som man gör. Man glömmer inte bort omvärlden för det man ser till sig själv lite mer bara och behöver få bli tröstad.

    En sådana här situation är aldrig lätt och man måste få vara självisk och få ur sig för att komma igen och må bra så man kan finnas där för andra. Ingen önskar sig det här.

    Att en annan människa kan orsaka denna smärtan är inte rättvist men det finns och det sker hela tiden. Många är inte lika starka som den här personen som skriver om det öppet. Det finns de som blir sämre än så och behöver vård.

    Jag hoppas att alla här som känner med den här fina personen kan försöka förstå att det handlar inte om att man skiter i alla andra, de som har det sämre och mindre lyckligt lottade.

    Man är sårad och ledsen och alla har vi rätt till våra egna känslor.

    Jag tycker du är så stark och jag följer dig varje dag. Även om man har sin familj och vänner kan man känna sig som den mest ensammaste i världen och då får man känna så.

    Även om man skriver en blogg med tårfyllda inlägg så betyder inte det att fattigdom och krig inte är hemskt.

    Men man har fått sitt hjärta brustet och det måste bli helt igen.

    Kram på dig och du kämpar på så himla bra. Stor kram till dig.

    2013-12-21 | 22:11:14
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Anonym säger:

    .

    2013-12-21 | 22:16:04
  • Stine säger:

    Vad fint Erika skriver här ovanför. Blir lite uppgiven när människor inte tillåter andra att vara ledsna, som "Anonym" högre upp i kommentarsfältet.
    Skuldbeläggande leder verkligen ingen vart, att inte äga rätten att sörja, pga. att någon annan ev. kan ha det värre låter inte vidare hälsosamt, det är ju helt stolligt. Att förminska den andras upplevda sorg och känslor är bara fult och oempatiskt. Den här är den värsta tiden i bloggskribentens liv. Vad sägs om att stötta varandra istället!
    Sorgebearbetningen är den enda vägen framåt mot en ljusare tillvaro. Kram och fortsätt kämpa.



    Svar: ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-22 | 03:52:59
  • Madelein - mother to three boys and three girls säger:

    Tunga känslor, ingen tröst nu kanske men det kommer bli bättre med tiden. Jag har inte läst bakåt, bara det här inlägget och min spontana reaktion är att han kanske redan tagit för mycket av din energi men det är lätt för mig att säga.

    Svar: Ja det har han. Men jag förmår inte få bort honom ur min hjärna. Han är överallt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-22 | 11:13:12
    Bloggadress: http://madelein.se
  • Madelein - mother to three boys and three girls säger:

    Ibland är det bara så helt enkelt, kramar till dig!

    2013-12-22 | 18:52:20
    Bloggadress: http://madelein.se
Kommentera inlägget här: