Dag 53
Kategori: Allmänt
Står och stampar
Vet inte vad jag ska skriva idag. Vill inte skriva sanningen längre. Vill inte skriva att jag har gråtit hela natten, att jag vaknade med panik i halsen, att mina ögon är så svullna att det gör ont att hålla dem öppna.
Jag har suttit vid köksbordet och ätit frukost med min familj. Försökt mitt bästa för att vara vanlig och inte låta dem märka något. Ligger nu i sängen och vet inte hur jag ska ta mig ur det här.
Var i ett köpcentrum med en syster hela dagen igår. En miljon människor och blinkande ljus och glitter överallt. Men ensamheten har aldrig varit så påtaglig, mörkret aldrig så närvarande.
Låg och skrev på en lång text till honom igår natt. Jag vet att jag inte borde. Jag vet att ingenting jag säger kan påverka honom. För han har gjort sitt val, han har vänt blad, och jag har inga andra alternativ än att göra detsamma. Bara det att jag kan inte. Jag kan verkligen inte, hur orimliga jag än inser att mina tankar är just nu.
Jag älskar honom och klarar inte att släppa taget om den kärleken. Den kärleken är det enda som håller mig över ytan. Samtidigt är det samma kärlek som med våldsam kraft försöker dra mig nedåt. Jag kan inte förklara det bättre än så. Det som sakta bryter ned mig är också mitt enda hopp, den enda anledningen att jag fortsätter kämpa.
Jag ska försöka gå en promenad nu och sen åka en tur med min mamma. Köpa en sista julklapp. Titta till lägenheten som jag har undvikit som pesten i över en månad. Ångesten. Ångesten över denna lägenhet som egentligen är världens finaste. Jag vill inte bo ensam. Jag vill inte komma hem till något tomt, kallt och ödsligt. Jag vill att han ska vara där. Fylla upp mitt hem och mitt liv med sin värme, kärlek och trygghet.
Det är det enda jag vill ha. Trots att det är det enda jag inte kan påverka överhuvudtaget. Det enda jag inte kan göra något alls åt. Jag vill bara ha honom.
Jag vet att mina tankar idag är desamma som alltid dominerar min hjärna. Jag vet att jag inte skriver något nytt. Jag vet att jag står och stampar på samma ställe. Så ni behöver inte berätta det för mig idag.
Jag hoppas i alla fall att ni alla därute får en riktigt fin fjärde advent. Att ni känner frid och ro i bröstet. Att ni tar hand om er själva och era nära på bästa sätt. Jag ska försöka göra detsamma.
