trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Gråter

Kategori: Allmänt

Jag kan inte sova. Jag gråter för mycket. Som så många gånger förr. Som för många gånger förr. Är trött på dessa ständiga tårar som inte lämnar mig ifred.
 
Tårarna rinner i en strid ström nerför mina kinder. De är hetsigare än vanligt. Vill inte lugna sig. Vill inte låta mig slappna av. Desperat har jag grävt fram en sömntablett från botten av min väska. Vet att tabletten tar ett tag att verka. Om den alls biter på mig i natt. Det gör den ofta inte. Men jag hoppas.
 
Nu ska jag blunda. Lägga huvudet på min blöta kudde och blunda. Skickar ut en önskan i universum om några timmars sömn. Bara några timmar i frid. Det är allt jag ber om just nu.

Kommentarer

  • alexandra säger:

    Tips.. Börja följ en serie... Mitt allra bästa tips är såklart Sex and the city, men även Breaking bad... Kommer få dig på andra tankar och automatiskt kastas in i en annan värld:)
    Prova swefilmer.com

    2013-12-06 | 02:05:00
  • m säger:

    Fina fina du! Jag önskar så att jag kunde komma med all världens tips om hur du skulle kunna må bättre.
    Men samtidigt har ni levt ihop i 9 år. Det är en lång tid. Och allt det du drömt om bara rycktes ifrån dig. Det är klart det tar tid att sörja det. Tillåt dig att fortfarande älska honom, det kommer du göra länge. Försök hitta saker att göra som får dig på andra tankar, inte trycker bort det ledsna, mer hitta något som vinner över de tankarna.
    När jag är behöver komma på andra tankar eller släppa grubbel så virkar jag. Man kan tänka att virkning borde ge upphov till mer tankar, men istället koncentrerar jag mig på att virka, maska för maska. Ser nått vackert växa fram som jag skapar.
    Hitta något sånt som du kan koncentrera dig på, jag hoppas det kan hjälpa dig!

    2013-12-06 | 07:29:17
    Bloggadress: http://hallonsylten.blogg.se/
  • Anonym säger:

    Du kanske skulle behöva äta ångestdämpande ett tag? Fast det kanske du redan gör.

    2013-12-06 | 08:23:49
  • Anonym säger:

    Skickar en miljon styrkekramar.

    2013-12-06 | 09:23:56
  • Erika säger:

    Halkade precis in på din blogg.. Har läst de första inläggen du skrev.. Fyyy fasen!!! Det känns som att jag läser om mitt eget liv. Så som det var för tre år sedan. Jag vet inte om jag har något råd att ge, något tips, för jag vet att man inte är mottaglig. Hur gärna man än vill... Jag vet inte hur pass ärlig man ska vara och skriva om den mörka sidan av en sepraration. Men jag kan säga att det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Vet inte hur länge, men väldigt länge var jag helt övertygad om att jag skulle dö. Jag ringde t.o.m till min sons far (det var inte han jag separeade från) och verkligen övertygade mig om att min prins skulle få världens bästa liv om inte jag överlevde. Hade dock ingen aning om vad jag skulle dö av. Men så som jag mådde fanns det nog inte en människa som överlevt. Någonsin!
    Min ex.man... (Vi hade tyvärr hunnit gifta oss) släppde bomben ett halvår efter mitt drömbröllop, en av de lyckligaste dagarna i mitt liv att han hade förhållande med en kollega. Vet inte i hur många månader tiden stod stilla efter det.
    Nu, tre år senare mår jag hur bra som helst. Jag är lycklig, glad.. Tillfreds och allt det där. Men det har tagit tid. Lång tid. Det är abolsolut inget som jag vill gå igenom igen och jag kan inte se det som så att "efter regn kommer solsken" eller "det man inte dör av blir man starkare av" Jag vet inte om jag är starkare nu än innan. Jag vet att jag tog mig igenom det och jag vet att mitt ex har det jäkligt tufft just nu då hans älskarinna kollega gått vidare med sitt liv och inte vill träffa honom längre. Nu, tre år senare håller han alltså på att bearbeta vårt förhållande. Det är jag klar med och det är så skönt. Hur mkt jag än älskade honom. Hur otroligt kär jag var i honom. Hur mkt jag inte ville att det skulle ta slut mellan oss och hur mkt jag än har bönat och bett att han skulle komma tillbaka till mig så vill jag faktiskt inte ha med honom att göra längre. Ser jag tillbaka på dessa tre år så känns det som en evighet sendan det hände, men samtidigt har tiden gått så sjukt snabbt.
    Förlåt att det här blev ett jättelångt inlägg, men jag känner hur det bara bubblar inom mig. Vill bara krama om dig och övertyga dig om att det kommer att bli bra för det VET jag att det kommer att bli. Även om det tar tid... KRAM!!!

    2013-12-06 | 11:05:42
  • Annika säger:

    Kan inte sluta tänka på dig... Det gör så ont i hjärtat när jag läser. Skickar tysta böner om att du ska få må bra igen. Ville bara att du skulle veta det. Tycker det är så konstigt att jag bryr mig om dig så. Men det gör faktiskt så ont i hjärtat när jag läser om vad du går igenom. Och jag skulle kunna sitta och hålla om dig i en evighet, bara du fick må lite bättre.

    Kram.

    2013-12-06 | 22:25:10
Kommentera inlägget här: