Hat
Kategori: Allmänt
Ligger i min säng här uppe i stugan. Somnade till i några minuter och föll direkt in i en orolig dröm. Om honom och henne. Om hur han uppvaktade henne på födelsedagen. Kanske har jag låtit mig själv ge för mycket tankeutrymme åt henne. Jag aktar mig vanligtvis noga för att gå dit i tanken. För det gör så vedervärdigt ont. Men av någon anledning har jag på senaste tiden inte kunnat mota bort henne ur mitt huvud.
Jag kan bara inte acceptera deras relation. Jag kan bara inte acceptera att han bytte ut mig för henne utan att blinka. Trots att det är han som har gjort mig illa, trots att det är hans handlingar som jag bör klandra, är det henne jag riktar det allra mesta av mitt agg emot. För hon är ingen för mig, ingen förutom den kvinna som hänsynslöst klampade in och trasade sönder mitt liv. Jag undrar om hon visste att vi skulle gifta oss. Tror inte att han vågade säga det. Inte ens nu tror jag egentligen att han har sagt det till henne. Kan inte förstå hur hon annars har kunnat rättfärdiga sitt beteende för sig själv.
Jag undrar hur hans familj beter sig mot henne. Är de glada för att han är glad, oavsett anledningen? Tar de emot henne med öppna armar? Hans mamma var arg först. Han lillebror var också besviken. Men hans pappa och syster har alltid tyckt att jag tagit honom ifrån dem. Alltid klandrat mig för deras egna dåliga relation med honom. Ser de det här som en ny chans att göra allt rätt som gjordes fel när sjuttonåriga jag kom in i bilden? Troligtvis. Troligtvis är det så.
Jag älskar hans mormor och morfar. Vi skulle måla deras hus i Danmark nästa sommar. Jag råkade erbjuda mig det en dag när jag insåg att de faktiskt hade blivit gamla och behövde hjälp. Ska de åka ner till hans mormor och morfar och måla deras hus i sommar? Gå längs med stranden och hålla handen medan han lär henne användbara danska ord hon kan säga till dem. Som han brukade göra med mig. Jag kan minst hundra danska ord. Ord som jag noga lagt på minnet för att kunna förstå, för att kunna vara en del av hans familj. Lär hon sig danska nu?
Jag vet att jag bara mår dåligt när jag tänker på deras relation. För jag älskar honom mer än möjligt, och chansen att hon inte kommer göra detsamma för alltid känns närmast obefintlig. För han var verkligen en osannolikt bra partner. Han gjorde allt för mig och lite till. Han var hjälpsam, omtänksam, kärleksfull och alltid genuint intresserad av vad jag hade att säga.
Det river i mig när bilderna av dem fladdrar förbi. Varför, varför, varför måste hon finnas med i bilden? Hon förpestar mitt liv. Och jag kan inte radera henne. Hon finns där som en evig törn i sidan, som en nagel i ögat, som ett svidande skärsår. Är så trött på denna människa. En människa som jag inte ens har träffat men som jag ändå låter ta en sån fruktansvärt stor plats i mitt liv. Jag tror faktiskt att jag hatar henne. Jag hatar i alla fall det hon har gjort. Hatet jag känner för hennes handlingar är större och djupare än vad jag någonsin trodde var möjligt att känna. Jag vill inte vara en sån som hatar. Men det är den jag har blivit. Det är tydligen den jag har blivit.
