Kategori: Allmänt
Du. Du är fortfarande den som jag direkt vill ringa när något roligt händer. Den som jag vill ringa när något ledsamt händer. Du är fortfarande den personen. Den personen som jag vill berätta allt för.
Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än livet självt. Jag älskar dig trots att du inte älskar mig. Trots att dina handlingar har lämnat mig i spillror.
Jag älskar dig över allt annat. Och jag kan inte sluta.
Kämpa, hitta dig själv igen.
Lämnad i sprillror, hör så illa det låter, du är värd så mycket mer.
Kram
Jag vill börja med att berätta för dig om en nära vän till mig. Han och hans flickvän gjorde slut men han hoppades och trodde att dom skulle hitta tillbaka till varandra efter ett litet tag. Hon blev kort därefter tillsammans med en ny och han var helt förstörd. Han var helt livlös, slutade att umgås med folk, höll sig bara inomhus och det hela gick så långt att han blev sjukskriven från jobbet på grund av svår depression. Det gick ytterligare 2-3 månader och hans ex förlovade sig med den nya och planerade bröllop. Jag trodde på riktigt att detta skulle bli slutet för min vän, att han skulle ta sitt liv. Men det som hände var att han sakta men säkert började bli sitt gamla vanliga jag. Han började umgås med sina vänner igen, började jobba och började leva igen. Han sa att hennes förlovning och bröllop var egentligen det bästa som kunde ha hänt för det fick honom att släppa all hopp och alla tankar på att dem skulle bli dom. Han sa "Varför ska jag sitta hemma och må dåligt och tänka på vad vi hade, vad vi kanske kommer att ha igen när hon är mitt uppe i att planera bröllop och smekmånad med någon annan."
Och så borde du också känna, varför ska du slösa bort dina dagar på att gråta och må så fruktansvärt dåligt när han hittar på roliga saker med henne och lever sitt liv.
Du förtjänar att må bra igen. Men det kommer du inte göra förrän du släpper alla tankar och hopp om att det ska bli ni igen.
Jag vet att du får massa fina tips, så här kommer några ord från mig.
Det du skrev hade kunnat vara mina ord. Hade kunnat vara skriva av mig. För några år sen.
Vad jag trodde var mitt liv kärlek hittade någon annan. Och har var lycklig. Och jag var död död död.
Tre månader. Sen smakade maten mat.
Sex månader. Jag spydde ut mitt hat över honom i textform. Han läste aldrig.
Tio månader. Jag vaknade en dag och jag var inte arg längre.
Dina spöken äger inte dig. Och det gör inte han heller. Glöm aldrig det. Du är stark! Kram <3
Det är klart att du älskar honom. En del av dig kommer alltid att älska honom. Det är inget misslyckande.
Det var han du upptäckte kärlek med, det var med honom du formade både din bild av vad kärlek var, och din bild av vem du är.
Ni växte upp tillsammans, ni blev varandras trygghet och fasthet i livet. Han definierade vem du var som person, eftersom det var ni två mot världen. Vem är du om inte han är där? Hur kan det finnas någon annan person än den du var med honom?
Vad som än händer kommer han alltid ha en djupt rotad plats i ditt hjärta, för han var med och skapade den person du var, är och kommer att bli.
Det man kan hoppas, eller jag vet, är att en dag kommer du se tillbaka och förstå hur detta formade dig, och lät dig bli din egen.
Ditt starka jag, få dig att hitta din egen trygghet.
Få makten över ditt liv. Hans svek har tagit all makt, och det kommer att ta tid. Låt inte hans makt nedvärdera dig, låt det inte det nedvärdera vem du är, hur du ser ut och det allra viktigaste, låt inte henne få makt över dig.
Du vaknar med sorg varje dag, med all rätt.
Man måste sörja.
Men skänk en liten tanke av hopp i varje dags mörker.
För en dag, en dag..
En dag ska du vakna med styrka.
Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se