trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Jag behöver

Kategori: Allmänt

Ligger i min säng och kan inte sova. Inte ens nära är det. Mardrömmarna lurar runt knuten och jag vill inte ge dem fritt spelutrymme att tortera mig i natt. Jag orkar inte det.
 
Funderar kring varför jag mår som jag gör. Varför jag inte klarar att släppa taget. Att tänka på honom ger mig endast en sak. Tårar. Ändlösa tårar som forsar nedför mina kinder. Imorse skrev jag mail till hans mamma. Grät hejdlöst. Bestämde mig för att det fick vara nog. Gick in i duschen. Och fortsatte gråta. Lät vattnet skölja över ansiktet. Skölja bort tårarna. Bestämde mig ytterligare en gång för att det fick vara nog. La mig på sängen utmattad av alla helvetestankar som jag låtit mig själv gå igenom om och om igen. Började gråta. Det gick inte att stoppa. 
 
Det känns som att det är något fel på mig. Jag rår inte längre över min egen kropp. Något har gripit tag i mig, styr mig, kontrollerar mig, och jag förmår inte ta tillbaka besittningen över mig själv. Förmår inte ta kontroll över min egen kropp. Det är fruktansvärt. Att vilja ha kontroll men inte ens finna ett halmstrå att hålla fast i. Att tvingas sväva runt och flyta med i vad än för krigszon min hjärna tar mig till. För det är så det känns. Som ett krig.
 
Jag brukade för länge sen drömma att det blev krig. Ett sånt där andra världskriget-krig med bombningar och arméer. Att han och min pappa var tvungna att rycka ut. Brukade vakna med andan i halsen. Utan att jag behövde säga något var han där. La en arm om mig, drog mig intill sig, och pussade mig på huvudet. Det var som att han kände när jag mådde dåligt. Han kände när jag behövde honom och såg till att alltid vara där.
 
Nu vaknar jag på kuddar dygnsura av tårar med hög puls och svårt att andas men ingen är där för att hålla om mig. Ingen är där för att dra mig till sig och säga att allt blir bra.
 
Jag borde inte behöva ha någon där. Jag borde inte behöva honom. Jag vill inte vara en sån kvinna som behöver en man, jag vill vara en sån kvinna som en man behöver och vill ha. Men vad jag än skulle vilja är sanningen den att jag behöver honom. Jag håller sakta på att tyna bort till en tom, grå figur. Jag behöver honom för att kunna vara glad och lycklig. Jag behöver honom.
 
Fan. Jag vill inte vara en sån kvinna. Jag vill vara min egen. Vilja ha kärlek men inte behöva. Men jag är inte där. För jag behöver. Jag behöver mer än jag någonsin har gjort förut. Jag behöver honom.

Kommentarer

  • Sofia säger:

    Jag önskar att jag kunde krama om dig och säga att allt kommer bli bra. Du behöver honom nu, men det kommer gå över. Jag lovar att det kommer gå över, att du kommer vara din egen, men det kommer ta tid. Du måste få tid att sörja allt som hänt, det som har varit, för att sedan kunna ta vara på det som kommer bli.

    2013-12-23 | 01:56:54
  • Anonym säger:

    Jag vill inte vara den, och jag vet att det är väldigt väldigt svårt att inse. Men du behöver inte honom. Ärligt, bara praktiskt sett, du lever utan honom alltså behöver du inte honom. Du kanske saknar honom, men du behöver inte honom. Se sanningen i vitögat, han är ett svin och ingen vill ha ett svin. Var glad över att hon fick svinet och inte du. Det är du som går vinnande ur leken.

    2013-12-23 | 03:22:45
  • Erika säger:

    Det är så det känns nu, du är inte en sådan kvinna. Det här är en process det här är inte du. Den du är är den kvinnan du bli efter det här det här är bara ett mellanläge innan du kommer dit.

    Just nu håller du på att sörja och du är inte klar än. Det tar tid och den där förbaskade tiden som tar sådan tid. Du känner att du inte kommer någon vart att dus tår stilla och trampar.

    Men att du klarar dig igenom varje natt trots tårdrypande kinder och blöta kuddar så tar du dig igenom nätterna. Det är jobbigt och fruktansvärt.

    Jag känner med dig och jag som så många andra här inne vill bara att du ska må bra och kunna känna styrka.

    Jag hoppas du fått sova någorlunda inatt och att den här dagen kan bli en okej dag. Du klarar det här, det tar tid och det får ta tid.

    Kram på dig fina du.

    2013-12-23 | 07:07:47
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • A säger:

    Som de andra skrev, du kommer att känna så en dag. Jag kan fortfarande älta och sakna inte honom som person men hur vi hade det vissa stunder och det får man. Jag vill aldrig ha X tillbaka.
    Stor kram

    2013-12-23 | 08:20:19
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • A säger:

    Som de andra skrev, du kommer att känna så en dag. Jag kan fortfarande älta och sakna inte honom som person men hur vi hade det vissa stunder och det får man. Jag vill aldrig ha X tillbaka.
    Stor kram

    2013-12-23 | 08:20:20
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Apan säger:

    Kära du, tro mig när jag säger att du inte alls behöver honom! Det känns kanske så nu, kanske kommer det kännas så ett bra tag framöver. Men en dag kommer du märka att du faktiskt inte alls behöver honom! Du kommer bli stark, du kommer må bra, allt utan honom. Jag vet detta, och jag hoppas att även du innerst inne också vet det, även om du inte riktigt tror på det än... Men det kommer. Låt det ta den tid det behöver, för en dag kommer du förstå att du inte alls behöver honom!

    Jag önska att jag kunde göra något för dig som skyndade på processen. Men jag vet av min egna erfarenhet att det inte finns något som någon utomstående kan göra för att man själv ska må bättre och som kan skynda på sorgearbetet. Men jag önska så att jag hade kunnat göra något! För jag vill att du ska få komma ut på andra sidan, den sidan när man förstår att livet kommer gå vidare, men ändå vara fint.

    Kramar till dig, och god jul!!

    2013-12-23 | 16:34:06
  • K säger:

    Nej. Du behöver inte honom. Vi kan alla säga att han är ett svin och att man inte behöver ett svin men det är inte det som är det viktiga här.
    Det som han har gjort mot dig har fått dig att må otroligt psyiskt dåligt, det har fått dig att tycka att du inte kan vara värd något om den enda person som älskat dig, utöver din familj och dina vänner, inte ens vill vara med dig. Så har han fått dig att känna, att du inte duger. När man känner att man inte duger så behöver man bekräftelse, man behöver höra, veta, känna att man duger och att man är älskad. Han är den enda personen som har gett dig allt det, därför tror du att det måste vara han du behöver. Men det är alltså inte han du behöver, du behöver den bekräftelsen som du är van vid att få från honom (och eftersom han var din första och enda relation hittils så kopplar du det bara till honom, och inte till kärlek i dess allmänna betydelse som du kan få från så många fler män än honom).
    Jag vet att det är så svårt att förstå, precis när man är mitt i detta känslokaos, men du kommer förstå det till slut, och då kommer du må bättre.

    God Jul, fortsätt kämpa <3

    Svar: Det var bra skrivet. Jag kan ta till mig det. På något plan. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-23 | 17:47:24
  • C säger:

    Du är inte "en sån kvinna" eftersom det du känner att du behöver inte är en man. Det är honom du behöver, honom och allt det innebär, och han är mer än bara "en man". Han var din person i så många år och det du känner nu gör dig inte på något sätt till en sämre eller svagare person.

    2013-12-23 | 19:56:30
  • Anonym säger:

    Det är inget fel på dig, gumman! Det är så himla normalt att känna så som du gör.
    Se så fint alla stöttar dig. Du är inte ensam! <3

    2013-12-23 | 22:23:07
Kommentera inlägget här: