trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 50 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Sakna identitet

Jag har aldrig varit vuxen själv. Jag vet inte hur man gör och det finns ingen instruktionsbok. Hur gör man när man helt plötsligt varken är någons lilla barn eller någons flickvän längre? När man plötsligt saknar identitet. Jag vet inte vem jag är nu. Och jag vet inte hur jag ska ta reda på det. Jag vet inte ens om jag vill ta reda på det. För den jag måste vara är ingen jag vill vara. Jag vill inte vara bara min egen. För det är en tom, grå och ensam person. Vet inte hur jag ska bli full av liv och färgglad igen. Jag vet verkligen inte det. Och det skrämmer mig.

 

Kommentarer

  • O säger:

    Tid. Låt det ta tid. Tid läker och helar. Ta dig tid att gå igenom detta. Ta dig tid att hitta dig själv igen.
    Kram

    2013-12-19 | 15:03:47
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • Erika säger:

    Det kommer... Det kommer att ta tid. Men det kommer... Jag lovar!!

    2013-12-19 | 15:18:52
  • linda säger:

    Massa kramar!
    Kanske du skulle behöva resa bort ett tag? Typ volonär/rosa bussarna etc... vad drömde du om innan ni blev tillsammans? Kanske svårt att komma ihåg men... skickar massa kramar och mina tankar till dig.

    Svar: Jag drömde om att ha en fantastisk volleybollkarriär. Därutöver drömde jag om att träffa någon. Utbilda mig. Skaffa mig ett vanligt jobb. Köpa lägenhet. Skaffa barn. Har alltid skojat om att det enda jag nånsin drömt om är Svensson-livet, tryggheten. Önskar att jag ville uppleva världen. Att jag hade såna mål i livet. Men vill bara vara trygg och älskad. Och ha ett jobb jag trivs med. Gud vad jag svamlar. Förlåt. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 16:06:31
  • Therese Sundström säger:


    Är du intresserad av att följa min resa genom psykologen Alexander Loyd genom hälsa och framgång. Kika in. Idag lade jag upp första steget om just stress.
    Kommer skriva mer om tankar och känslor framöver. Är väldigt intressant, och kan tänka mig att det kan vara ett sätt för dig att läka såren.

    Inspiration från mig till dig :)

    Med vänliga hälsningar, Therese Sundström http://theresesundstrom.blogg.se

    2013-12-19 | 16:17:22
    Bloggadress: http://theresesundstrom.blogg.se
  • Anonym säger:

    Tvinga dig inte fram till att försöka att vara självständig. Det kommer komma naturligt. Som de andra så, låt det ta tid. <3

    2013-12-19 | 16:38:08
  • kerstin säger:

    Du kommer att fixa det=) Du ska bara gå klart skolan att- hitta -vem- du- är först. bara att du insett att du aldrig varit med dig själv är en stor framgång. Klart det är läskigt. Det vet vi väl alla när vi ska lära oss något som vi aldrig gjort förut och vi kanske rent utav är rädda för det...Men vi lär oss och det kommer du också att göra var så säker. Helt plötsligt en dag så kommer alla pusselbitarna falla på plats och framför dig i spegeln står du stolt och kan dunka dig i ryggen och säga att du mår Bra nu, du fixar det=)

    Svar: Jag hoppas det. Det gör jag.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 16:39:27
  • Erika säger:

    Allt tar tid, sådan himla tid och det är ett himla tjat om det hela tiden och man vill bara komma fram. Vi som själva varit med om samma som du vet hur det är. Man tycker att tiden går sakta och man vill bara komma fram någon gång.

    Men som ovanstående kommenterar så ska du inte stressa fram något. Det måste få ta sin tid hur tjatigt det än låter.

    Och för mig så blev jag en mycket starkare person och jag visste precis vad jag ville ha och sa det till de jag träffade annars fick det vara.

    Jag gillar den jag är nu jag kan stå på mig mer och och är starkare i mig själv.

    Så låt dig formas efter resans gång och ta det i små steg. Bo hemma till du känner dig stark eller vad du kan komma på för egna sätt till du orkar ta itu med större saker.

    Kram.

    Svar: Kram tillbaka. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 17:07:52
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Ellen säger:

    Du har hela tiden varit din egen, även med honom. Du är du oavsett vem du är med. Jag ser det som att olika kombinationen av människor får fram olika sidor/personligheter hos varandra och självklart är det svårt nu när du inte kan vara så som du var med honom. Men det finns massa sidor i dig, som du kan vara ensam och med andra. Några som du känner till och några nya att utforska.

    Lästips om andra sätt att se på kärleksrelationer: arsinoe.se


    Kraaam

    Svar: Tack för tipset Ellen. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 17:32:04
  • Sandra - Med en fästman på Kumla säger:

    Nu har ju inte jag & min kille gjort slut men han sitter inne under en längre tid så jag var också tvungen att lära mig vem jag själv är utan honom, för även om jag fortfarande är en flickvän så är jag ju ensam med mig själv förutom några få timmar var 5'e vecka.. Jag går i dbt-terapi där vi övar på tex "du är inte dina känslor (känslohantering)" som du nämnde tidigare.. och många liknande saker som är bra för att lära känna sig själv och förstå sina tankar. Det är jobbigt men bra. Sedan gör jag bara det jag verkligen vill, det som är roligt (förutom måsten då, alla har ju måsten). Känner jag för att vara ensam i 7 dagar och "mölja" igenom flera säsonger av en serie, ja då gör jag det. Vill jag träna, då gör jag det. Försöker hitta vad JAG trivs med, vad JAG vill göra, vad JAG vill äta... Vara egoistisk funkar, något vill man oftast göra förutom de mörkaste dagarna och ju mer man gör sakerna man känner för ju fortare lär man sig vad man tycker om och inte tycker om, på så sätt lär man känna sig själv. I början var jag också tom, grå.. Ingenting var roligt och så kan jag känna fortfarande men inte lika ofta och inte bara pga honom utan depressioner. Jag vet inte, svårt att veta hur du känner. Försöker bara tänka på hur jag hanterar att vara ensam under en längre period.. Även om jag saknar min sambo har jag ändå tillslut lärt mig att tycka om att vara ensam också, försöka se fördelarna med det..

    Jag vet att du inte vill sälja lägenheten, men tror du inte att du skulle få en bättre nystart om du bara fick börja om från noll.. Sälja de möbler ni haft tillsammans som du har kvar och bara börja om, som en nybliven student som flyttat hemifrån för att skaffa sin allra första lya..?

    Blev lite rörigt, hoppas du förstod lite av vad jag försökte få fram :)

    Svar: Ska flytta in efter jul och nyår. Älskar lägenheten. Ska utrota det jäkliga. Ska försöka. Kämpa på fina du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 17:59:39
    Bloggadress: http://www.aslundsandra.blogg.se
  • T säger:

    Har du börjat med reklam?

    Svar: Tror att det ligger reklam automatiskt. Jag vet inte. Om du vet om jag kan få bort den får du gärna berätta.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 18:19:05
  • Michael säger:

    Vet att det kan låta som en klyscha, men den smärtan du går igenom nu, tar dina rötter djupare ner marken. Du kommer att stå stadigare nästa gång en livsstorm kommer. En dag kommer du t.o.m. att kunna le. Kram

    Svar: Jag hoppas det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 19:08:48
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Elin säger:

    Jag känner igen så många känslor. Jag var så djupt nere och tänkte att jag aldrig kommer bli människa igen. Jag kommer aldrig hitta någon som tycker om mig någonsin, det finns ju bara han! Hur ska jag kunna äta chips? Det gjorde vi ju tillsammans. Hur ska jag kunna sova själv? Han sov ju alltid bredvid mig! Vem ska torka mina tårar när jag är ledsen? Det gjorde ju han. Hur ska jag någonsin kunna leva igen??

    Men sen planerade jag saker. Jag skaffade tydligare rutiner. Såg till att ha roliga saker inbokade med vänner, alltid nåt att se fram emot, även om det så bara var ett träningspass med en vän. En liten miniresa, en tjejweekend med bästisarna där vi bara myste. Jag satte upp dagar och stunder med mina vänner där HAN var ett förbjudet samtalsämne just då. Sen föll jag tillbaka någon gång och ältade det som varit, grät hejdlöst med känslan som att vara tillbaka på ruta ett. Efter ett tag upptäckte jag att de dagarna jag grät och ville ligga i fosterställning kom allt längre ifrån varandra. Hur jag istället faktiskt kunde börja skratta, att jag faktiskt kunde vara glad förvånade mig, när var jag det senast? Tillslut var de dagarna jag skrattade fler än de jag grät.
    Det har gått ca ett år sedan mitt ex lämnade mig efter 11 års förhållande. Idag står jag stadigt, starkare än någonsin och mår bättre i mig själv än vad jag någonsin trodde jag kunde bli. Jag lovar dig, det kommer du också bli. Se framåt, se till att få bekräftelse, se till att sakteliga ta bort saker som påminner om honom, skaffa dig dina egna. Blicka framåt, älta ibland, men inte jämt.

    Stå rak i ryggen, du är stark och klarar detta, vare sig du tror det eller inte.

    Kram Elin

    Svar: Tack för dina råd Elin. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 20:03:20
  • tove säger:

    Vet du vad jag längtar efter? Jag längtar efter den dagen när jag får gå in på din blogg och läsa om dina första lyckokänsor sedan bloggen startade. Du vet det där som först bubblar lite i magen och du förstår inte riktigt vad som är på gång, men sen sköljer känslorna över. Fyller upp hela ditt bröst och tillslut visar sig som ett nyfiket leende över dina läppar. Och tänk den personen som får möta din blick då. Som att se få se en strandsatt komma hem. Jag tror inte att det är långt kvar. Fortsätt.

    Svar: Jag med. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 20:05:13
  • Linda säger:

    Jag känner så igen mig i detta. Jag blev också vuxen tillsammans med någon. Vi gick också på samma skola, vi var också sjutton när vi blev ihop. När det tagit slut en massa år senare stod jag och kokade makaroner och insåg att jag inte ens kunde göra det på mitt eget sätt. Och det kändes så oändligt ledsamt och ensamt. Det var inte lätt och det är inte lätt.

    Men en sak jag tänker på när jag läser din blogg och allt klokt du skriver (och du skriver verkligen bra!), är uttrycket "Jag älskar dig inte för att du är vacker, du är vacker för att jag älskar dig". Det tänkte jag särskilt på när du beskrev hur du älskade hans vackra händer. Jag känner så igen mig i det också. Men jag är övertygad om att din kärlek en dag kommer att gjuta nya världens vackraste händer. Just nu är det som det är och det måste väl kanske få vara så då. Men han kommer kanske aldrig vara vackrare än vad han varit i just dina ögon igen. Och han förtjänar det inte längre. Men hoppas om du vill, en dag glömmer du bort att hoppats. Låtsas om du vill, en dag glömmer du bort att låtsas. Livsfästet kommer plötsligt att haka i när du inte ens märker det och sedan kommer du upptäcka att det faktiskt gjort det och undra när det hände.

    Svar: ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-12-19 | 21:37:23
Kommentera inlägget här: